Målet med denna studie har varit att undersöka hur lärare i moderna språk på högstadiet och gymnasiet beskriver och tillämpar formativ bedömnig i sin undervisning. Studien har också tittat närmare på hur lärare resonerar kring de olika formerna av bedömning, formativ bedömning i motsats till summativ bedömning och vice versa. Sex lärare från tre olika skolor har blivt intervjuade om deras syn, åsikt, kunskap och klassrums erfarenhet av formatitvt bedömande och formativ bedömning har studerats och analyserats. Resultatet av undersökningen har visat att enbart ett antal av de fem nyckelstrategierna i formativ bedömning används regelbundet av lärarna. Det har tydligt framkomit att feedback är den delen av formativ bedömning som det fokuseras mest på, både i skriftlig och muntlig form. Då tidsbrist hos lärarna är ett återkommande problem är muntlig feedback den formativa återkopplingen som har använts mest frekvent. Resultatet har också tydliggjort att lärarnas kunskaper i formativ bedömning är mycket varierande och det har visat sig finnas en kunskapsbrist bland lärarna i ämnet formativ bedömning.

SyfteSyftet med denna studie var att beskriva och uppnå en förståelse för lärares språkutvecklande arbetssätt med fokus kring hur pedagogiken främjar språkutvecklingen både hos flerspråkiga elever och hos elever som har svenska som modersmål. Dessutom var syftet att uppnå en förståelse för hur lärarna anpassade pedagogiken utifrån samtliga elevers kognitiva funktionsnedsättning. Frågeställningar•Vilka aspekter av språkutvecklande strategier återfinns i lärarnas arbetssätt?•I vilken utsträckning anpassar lärarna det språkutvecklande arbetssättet i förhållande till om eleverna har svenska som första, respektive andraspråk?•På vilket sätt anpassar lärarna den pedagogiska praktiken i relation till elevernas funktionsnedsättning?TeoriStudien förankrades i Vygotskjis teori om att individens sociala- och intellektuella utveckling är förenade med varandra och att den proximala utvecklingszonen kan nås via interaktion. Det andra teoretiska perspektivet som studien förankrades i var Skidmores tankar om en inkluderande, respektive en exkluderande klassrumspraktik.MetodMetoden var kvalitativ med en hermeneutisk ansats. Det hermeneutiska förhållningssättet syftar till att uppnå en förståelse av olika skeenden. Studien var en fallstudie. Populationen utgjordes av ett tillgänglighetsurval som i första hand bestod av lärarna i en gymnasiesärskoleklass men även eleverna i klassen samt elevernas assistenter utgjorde populationen. Vid datainsamlingen användes tre forskningsinstrument; lärarenkät, observationer och fokuserad gruppintervju. Lärarenkäten var ett kompletterande metodiskt redskap för att samla in bakgrundsinformation om deltagarna. Observationerna och den fokuserade gruppintervjun utgjorde studiens huvudsakliga metodredskap. Analysen var deduktiv med i förväg bestämda huvudteman vilka justerades något under arbetets gång. ResultatFör att optimera språkutvecklingen hos elever med ett annat modersmål än svenska efterfrågas stöttning på modersmålet. Interaktivt meningsskapande förekommer i synnerhet i horisontella sammanhang. Kollektivt begreppsbildande återfinns i lärarnas arbetssätt, vilket gynnar samtliga elevers språkutveckling. Assistenterna stöttar eleverna i språkutvecklingen på individnivå. Genom att visualisera och verklighetsanpassa pedagogiken ökar KASAM- känslan av sammanhang för eleverna. Det förekommer både att lärarna individualiserar pedagogiken, respektive justerar pedagogiken efter hela klassens behov. Genom samverkan mellan hem, skola och habilitering utformas anpassade kompensatoriska hjälpmedel för eleverna.KonklusionStrategier som gynnade språkutvecklingen förekom i lärarnas arbetssätt men pedagogiken anpassades inte efter elevernas modersmål. Ett individuellt pedagogiskt upplägg kan vara avgörande för att elever med en utvecklingsstörning ska lyckas i skolan och lärarnas pedagogik justerades efter elevernas kognitiva funktionsnedsättning på individnivå. Lärarna anpassade dessutom pedagogiken efter klassens kollektiva behov av stöttning. Lärarnas arbetssätt var både inkluderande och exkluderande. Denna flexibilitet gynnar kunskapsinhämtningen hos elever med specialpedagogiska behovSpecialpedagogiska implikationerAv tradition utförs specialpedagogiskt stöd i exkluderande sammanhang och flerspråkiga elever studerar ofta ämnet svenska som andraspråk, åtskilt från elever som har svenska som modersmål och istället studerar ämnet svenska. Elever med speciella behov bör i större utsträckning erbjudas stöd i en inkluderande kontext. För att realisera detta krävs inte nödvändigtvis specialutbildad personal. Det avgörande är istället lärarens intention att avvärja skolproblematiska situationer.

Syftet med denna studie är att få en insyn i vilket förhållningssätt fem verksamma grundsko-lelärare har kring användning av digitala verktyg i deras undervisning och hur det påverkar deras integrering. I Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 fram-går det tydligt att handhavandet av digitala verktyg är en viktig del då skolan ansvarar för att varje enskild elev efter genomgången grundskola kan använda modern teknik som verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande (Skolverket 2011a). För att nå syftet i denna studie har vi samlat empiri genom telefonintervjuer som sedan har tolkats och analyse-rats utifrån fyra valda teoretiska begrepp, IT, IKT, digital litteracitet och MIK. Studien visade att samtliga lärare förhåller sig positivt till arbete med digitala verktyg i undervisningen där det används som stöd för elevers lärande. Vidare framkom det att lärarna arbetade med olika kunskaper och förmågor utifrån de teoretiska begreppen. Slutsatsen är att lärarna gärna hade velat ha mer kunskaper i hur man didaktiskt arbetar med digitala verktyg för att kunna inte-grera användningen ännu mer vilket även tidigare forskning visar på. Svenska rapporter bely-ser att det finns en stor spridning i fördelning av den fysiska tillgången till digitala verktyg vilket vi såg i vårt resultat.

“The point is that you should be able to know your speech”. A study of the teaching practice of prepared speech, in upper-secondary school Swedish. Cristina Jarl This licentiate study explores the discursive construction of the classroom practice of teachers and students preparing a formal speech, within the Swedish language teaching. The explicit focus is on the teaching situation prior to the students’ prepared speech, and the actions per-formed by the actors within the language teaching context. The overall aim of the thesis is to increase the knowledge of teaching prepared speech as a social practice, by specifically describ-ing, analyzing, and problematizing the students’ opportunities to develop knowledge, connected to prepared speech in the language teaching classroom. By focusing on the instructional pro-cesses that lead to the delivery of the prepared speech this thesis contributes to new insights about the desired knowledge in the students’ prepared speech in school. The research questions guiding the investigation deal with aspects such as social actions, circulating discourses and the students’ subject positions as speakers in the teaching of prepared speech. A focused ethnography method was used, defined by short and intense periods of fieldwork engaging in a specific group activity in a social environment. The data production took place in two teaching groups, in two different upper secondary schools in Sweden. The empirical data consist of observations, sound and video recordings, field notes and texts produced by both teachers and students. During data production, the teaching alternated between on-site and online teaching due to the Corona pandemic. The classroom practice is explored as a social practice and as a discursive arena, where different perceptions exist. Social actors use discourse to mediate action, in which discourse impacts their ways of doing and being. By applying me-diated discourse analysis it is possible to study the complex relations between social action and discourse. The main findings suggest that teachers and students tend to focus more on the form and the production of the speech, and less on the specific subject content of the speech. The results display prominent and sometimes contradictory dichotomies in the teaching of speech: aspects of the prepared speech involve on one hand the practical, the spoken and the corporeal, and on the other hand the theoretical, the written and the visual. Additionally, the study illustrates the fixed and mobile dimensions of Swedish as a school subject. The importance of a speaker’s credibility shows a dynamic tension between students’ strategic, institutional and social posi-tions as a speaker. A concluding remark in the present study is that it seems important for the students to speak and having something to say, in a certain form and packaging, rather than what they have to say and why. Therefore the key instructional questions of what, why and who in terms of teaching prepared speech open up for further discussion.