Befolkningspolitik är av stor vikt för svenska kommuner, hur många och vilka som bor i en kommun spelar stor roll för hur kommunens framtid ska se ut. En stor del av de svenska kommunerna har satt upp befolkningsmål där de siktar på att öka sitt invånarantal. Syftet med denna studie är att undersöka vad som ligger till grund för kommuners befolkningspolitik. Umeå kommun och Sundsvalls kommun, två kommuner med ambitionen att vara regionala tillväxtmotorer, har undersökts och jämförts. Studien bygger på analys av policydokument och intervjuer med tjänstepersoner. Analysen har baserats på tidigare forskning om kommunal tillväxt och befolkningspolitik där konkurrens och attraktivitet lyfts som två nyckelbegrepp. Studiens resultat visar att konkurrens med andra kommuner och regioner är en central grund för hur de undersökta kommunerna bedriver sin befolkningspolitik. Kommunerna konkurrerar om befolkningstillväxt eftersom en ökad befolkning anses eftersträvansvärt. Befolkningen ses också som konkurrensverktyg, en stor och ökande befolkning antas stärka en kommuns attraktivitet. I Umeå kommun används även befolkningsmålet som ett hållbarhetsverktyg för att kunna kontrollera en annars ohållbar tillväxt genom planering. De lokala förutsättningarna, och då framför allt den nuvarande befolkningsutvecklingen, har stor betydelse för hur befolkningspolitiken utformas men det lämnas också stort utrymme för politiska val.

Sexualmoral var i början av 1900-talet ett viktigt skydd för spridningen av könssjukdomar. Johan Almkvist, en av Sveriges främsta venereologer, skrev böcker som behandlade sexualmoralen och hur den kan bekämpa könssjukdomar. Samtidigt började sociala problem att anses vara medicinska vilket bidrog till att läkarna fick en ny roll. I Almkvist böcker Sexuell kultur och Trohet och otrohet: ett sexuellt problem syntes befolkningspolitiska diskussioner som handlade om hur fler och bättre barn ska kunna födas. Uppsatsen kommer undersöka relationen mellan sexualmoral, könssjukdomar och politik utifrån Almkvists två böcker. Almkvist framhöll att den sexuella troheten, som var en del av sexualmoralen, var det säkraste och bästa skyddet mot könssjukdomar. Det berodde på att det inte fanns ett helt säkert medicinskt skydd mot könssjukdomarna, då behandlingarna ofta var långvariga och plågsamma. Samtidigt skulle den sexuella troheten upphöja moralen bland befolkningen och gynna samhället. Sexualmoralen relaterade tydligt till befolkningspolitiken då Almkvist framhöll vid ett flertal ställen att pliktkänslan gentemot samhället, som var en del av sexualmoralen, var ytterst viktig. Det skulle leda till att friskare barn föddes. Tidigare forskning har behandlat relationen mellan sexualmoral och medicin samt sexualmoral och politik. Jag vill med min närstudie av Almkvist fördjupa kunskapen om hur sexualmoral, könssjukdomar och politik faktiskt samverkade i 1930-talets Sverige.

This thesis investigates the developing understanding of male homosexuality as a societal issue in Sweden between 1930 and 1960, primarily detailing what political motives and scientific ideas defined the governmental discourse around the group in question. In doing so, the discussion about male homosexuality is situated within a rapidly transforming political landscape. 1930–1945 has been described as a preamble to the Swedish welfare state, while 1945–1960 is commonly seen as its defining period. The study shows that in the 1930s, the question of homosexuality was connected to population policy, while from 1941 and onwards, it was primarily connected to social policy. It is then argued that these changes can be understood using theoretical ideas of biopower, more specifically state generated ideals regarding productivity and biological reproduction. It is also argued that the surge in negative attitudes towards male homosexuality in the 1950s must be understood as an effect of this development.