Bakgrund: Under första levnadsåren kan ett öga utveckla en synnedsättning beroende på att ögats synintryck hindras, amblyopi, vilket drabbar sex procent av alla barn. Amblyopi behandlas genom korrigering av brytningsfel med glasögon och/eller lappbehandling. Efter sju års ålder är det vanligen svårt att förbättra synen i ett amblyopt öga.  För att barnet ska uppnå optimal synskärpa är det viktigt att vårdgivaren har kunskaper om compliance och att givna ordinationer följs. Syfte: Syftet med studien var att ur ett barn- och föräldraperspektiv belysa faktorer som är av betydelse för compliance vid behandling av barn med amblyopi. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie. Resultat: Den ursprungliga synskärpan i det amblyopa ögat och behandlingstidens omfattning var faktorer som påverkade compliance. Information till föräldrarna förbättrade effektivt deras förståelse för behandlingen och därmed även compliance. Även föräldrarnas medverkan och förmåga att hantera sociala och psykologiska konsekvenser av behandlingen var viktig för compliance. Slutsats: Vid amblyopibehandling hos barn krävs att vårdgivaren har kunskaper om vilka faktorer som påverkar behandlingsresultatet. Med denna kunskap kan vårdgivaren anpassa behandlingen individuellt efter varje familjs förutsättningar för att uppnå compliance med behandlingen.

Examensarbete 15 hp. Musiklärarexamen

No description available.

Syftet med denna studie var att undersöka närståendes upplevelser av att närvara vid livsuppehållande behandling av anhörig. Kvalitativ metod har använts. telefonintervjuer gjordes med 23 närstående under perioden februari-juni månad 2008. Intervjuerna bandades och skrevs ut ordagrant och analyserades med innehållsanaly. efter analys av insamlat material utvanns två kategorier: positiva och negativa känslor och kunnig och trevlig personal. Resultatet av studien visar att vara närvarande hade stor känslomässig betydelse för närstående. Oavsett vad deras anhörige utsattes för under behandlingen upplevdes den som positiv. Närstående såg att personalen gjorde allt de kunde och att personalen visste vad de skulle göra. Föräldrar till barn och ungdom såg det som en självklarhet att vara med i akutrummet medan den något äldre generationen gärna ville vara med men trodde inte att det var möjligt. Studien visar också att det har betydelse för de närstående att ha perosnal vid sin sida under livsuppehållande behandling av anhörig. Slutsatsen av denna studie avslöjar att närstående stödjer valmöjligheten att få närvara under livsuppehållande behandling av anhörig och att personalen bör se till närståendes behov.

No description available.

Denna studie har till syfte att undersöka hur medberoende till substansmissbrukare upplever sin medberoendeproblematik och den behandling som de är eller varit delaktig i. Studien bygger på tre stycken kvalitativa intervjuer med semistrukturerad karaktär. Intervjuerna har genomförts med tre stycken föräldrar till barn med substansmissbruk. Det finns begränsat med forskning inom området som berör medberoendes upplevelse av behandling. Det empiriska materialet har analyserat med inspiration av en fenomenologisk forskningsansats. Resultatet visar att de medberoende påverkats både psykiskt och fysiskt av sitt medberoende, detta har yttrats sig i oro, stress, bristande socialt kontaktnät, bristande ork samt kontroll. Vidare visar resultatet att behandlingen har bidragit till att utveckla acceptans, insikt, hopp, mod, trygghet, förtroende och en minskad känsla av ensamhet. Resultatet visar ytterligare en önskan om ökad kunskap kring medberoende samt att behandlingen för medberoende ska synliggöras i samhället. Utifrån resultatet kan vi se vikten av att samhället börjar nyttja mer resurser till de medberoende i förebyggande syfte. Detta skulle i sin tur möjliggöra att de som utvecklat ett medberoende så tidigt som möjligt kan få stöd och hjälp och därigenom känna sig mindre ensam med sin problematik.

Hur upplever behandlare det att behandla personer som lämnar sekter? Vi beslöt att undersöka detta genom att intervjua personer som har erfarenheter av den typen av behandling. Fram träder bilden av ett kvantitativt litet men kvalitativt komplext område. Resultatet kretsar kring tre huvudteman, nämligen vilkadet är som söker behandling, hur vårdbehovet ser ut,samt framtidsorientering-hur de intervjuade upplever behovet av eventuella framtida insatser för att underlätta behandlingen. Våra resultat understryker att det finns ett behov av kompetent personal för att behandla patientgruppen, vilken tycks vara liten, svår att identifiera och med heterogen symptombild. Behandling bör genomföras med stor respekt för individen samt med en förförståelse för hur sekter fungerar.

Denna studie utgår från en kvalitativ metod och belyser behandlares syn på svårigheter och möjligheter i bemötandet av flickor som har ett självskadebeteende. Vidare undersöks hur behandlaren uppfattar sin betydelse och sitt ansvar för att förändring ska ske genom behandlingsinterventionen samt vilken form av erfarenhet och kunskap som är av vikt för att förändring ska ske. Hermenautisk forskningstradition genomsyrar arbetet och undersökningen utgår från semistrukturerade intervjuer. Fyra respondenter har intervjuats som alla har erfarenhet av att arbeta med flickor som har ett själskadebeteende. Resultatet förklaras utifrån von Wrights punktuella och relationella perspektiv. I resultatet tydliggörs att bemötandet är en viktig del i förändringsprocessen. Behandlare ska bemöta patienter med självskadeproblematik som ett subjekt, med empati, respekt och lyhördhet. Det är betydelsefullt att behandlare har ett förhållningssätt som inte oavsiktligt uppmuntrar beteendet, utan istället motiverar patienten så denne finner nya strategier som ersätter självskadebeteendet. Resultatet visar att behandlare bör ha kunskap om självskadebeteende och vad det fyller för funktion, för att en tillförlitlig behandlingsrelation ska kunna skapas.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka och belysa självskadebeteende, med ett särskilt fokus på unga män. Tidigare forskning innehåller få undersökningar där unga män är i fokus och den allmänna uppfattningen om självskadebeteende är att det främst drabbar unga kvinnor. Enligt studiens abduktiva arbetssätt utformades en hypotes vid studiens början om att unga män drabbas i större utsträckning än vad de framställs göra, samt att de hindras i deras väg mot ett bättre mående av att inte inkluderas som potentiella självskadare.   Studien baseras på tidigare forskning samt semistrukturerade intervjuer med fem yrkesverksamma, inom forskning, behandling och föreningsarbete, som valdes ut genom snöbollsurval. Analysen utfördes med en teorilös utgångspunkt för att författarnas fördomar och förutfattade meningar inte skulle påverka. Analysförfarandet genomfördes utifrån en konventionell kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar på övervägande likheter mellan könen vad gäller det psykiska måendet, orsaker till beteendet och dess negativa följder. Samtliga intervjupersoner uttryckte att självskadebeteende alltid grundar sig i en oförmåga att hantera och stå ut med stark psykisk smärta. Det framkom även att drabbade unga män kan skada sig på andra sätt, än de som ses som typiska för självskadebeteende. Detta i kombination med den skam självskadebeteende innebär för många och de rådande könsnormerna, blir till hinder för dem när de söker hjälp. En av studiens slutsatser är att det behövs mer inriktad forskning mot unga män med självskadebeteende, för att öka kunskapen om deras situation i samhället och i vården.

Syftet var att undersöka hur en alkoholmissbrukares behandlingsprocess kan se ut ur ett missbrukar- och myndighetsperspektiv i Gävle. För att genomföra denna studie intervjuades fem personer som alla hade en koppling till behandlingsprocessen och målet var att följa processen från början till slut. När vi genomförde våra intervjuer använde vi oss av en kvalitativa intervjuformer. För att analysera den empiri som framkommit utgick vi från systemteorin och tidigare forskning som bland annat berör motivation, återhämtning och riktlinjer från socialstyrelsen. Resultatet visade att behandlingsprocessen är väldigt individuell och den gemensamma faktorn för en lyckad behandlingsprocess är motivationen. En annan viktig aspekt som framkom var gruppens betydelse för alkoholmissbrukarens tillfriskning och utifrån systemteorin har vi kunnat förstå varför AA –grupper förespråkas i den utsträckning som det gör i Gävle.