Bakgrund: Otillräcklig information, att inte bli uppmärksammad, lyssnad på, samt att inte bli sedd som en individ med individuella behov, har visats leda till osäkerhet i interaktionen mellan vårdare och patient samt missnöje med vården. Det är en fördel för sjuksköterskan att ha självkännedom för att kunna skapa ett bekräftande möte. Bekräftelse i “Jag-Du-mötet” anses vara grunden för allt mänskligt liv. Syfte: Syftet var att beskriva betydelsen av att bekräfta identiteten hos inneliggande patienter på sjukhus, utifrån ett patient- och sjuksköterskeperspektiv. Metod: En allmän litteraturstudie som baserades på tolv kvalitativa vetenskapliga artiklar som utgjorde grunden för resultatet. Resultat: Det grupperades i två huvudkategorier: “Vad händer när bekräftelse ges”, “Vad händer när bekräftelse inte ges”. Studiens resultat visade både på hur bekräftelse påverkade sjuksköterskornas omvårdnad kring patienterna och hur bekräftelse påverkade patienterna som individer. Slutsats: Resultatet visade att bekräftelse ges i större utsträckning än förväntat. I studien framkom att om inneliggande patienter på sjukhus blir bekräftade, kan vårdkvalitén öka genom att patient och sjuksköterska strävar mot samma mål i omvårdnaden.

No description available.

BakgrundVår bakgrund redogör för forskning kring pedagogers förhållningssätt i arbetet med barn samt betydelsen av relationer och samspel mellan pedagog och barn. Den teoretiska utgångspunkten lyfter Lövlie Schibbyes dialektiska perspektiv samt Vygotskijs sociokulturella teori.SyfteVårt syfte är att undersöka och analysera hur ett antal pedagoger i förskola, förskoleklass och skolår 1-3 upplever att de bekräftar barn i olika situationer på ett lyckat respektive mindre lyckat sätt.MetodVi har genomfört en kvalitativ undersökning där vi använt selfreport som redskap för vår datainsamling. Då pedagogernas upplevelse av fenomenet varit i fokus har vi utgått från fenomenologin som ansats för vår studie.ResultatVårt resultat innefattar 27 pedagogers upplevelser kring hur de bemöter och på så sätt bekräftar barnen i deras verksamheter. Många pedagoger har en vilja och medvetenhet att bemöta och bekräfta barnen lyckat. Vi ser även att bekräftelsesituationerna ofta blir mindre lyckade på grund av omständigheter. Det blir även synligt i vår undersökning att pedagogernas barnsyn påverkar deras sätt att bemöta barnen. / Program: Lärarutbildningen

Syftet med studien är att undersöka med vilka metoder och arbetssätt lärare i fritidshem arbetar för att stärka elevers självbild och hur lärare i fritidshemmet upplever i verksamheten möjligheter och utmaningar med detta arbete. Detta genom att problematisera bristen på konkreta arbetssätt i läroplanen som lärare i fritidshem skulle använda sig av i praktiken. Följande frågeställningar vägleder studien: Med vilka metoder och arbetssätt arbetar lärare i fritidshem för att stärka elevers självbild? och, Vilka möjligheter och utmaningar upplever lärare i fritidshem när det kommer till att stärka elevers självbild? Studiens utgångspunkt är George Herbert Meads interaktionistiska perspektiv, vilket synliggör vad och på vilka sätt det gäller när det kommer till utveckling samt påverkan på barns självbild. Nyckelbegreppet genom studien är självbild som en helhetsbild, som präglas av bland annat självkänsla och självförtroende. Denna studie har undersökts genom en intervju om hur lärare i fritidshemmet arbetar för att förstärka självbild hos olika elever samt möjligheter och utmaningar när det kommer till detta arbete. Resultatet visar att de intervjuade lärarna först och främst belyser vikten av att skapa en god relation med eleverna, och se till att elevgrupperna själva också upplever en god relation bland dem. Vidare lyfter lärarna fram olika arbetssätt de använder sig av i praktiken såsom att bekräfta eleverna på olika sätt, bemöta dem som en kompetent människa, skapa tid för att vara lyhörd, närvarande och omtänksam oavsett om självbilden verkar ledsen. Resultatet visar ytterligare att möjligheter finns i att planera och anpassa aktiviteter efter elevernas behov och intressen så att alla elever får lyckas, och detta helst tillsammans med andra elever. Däremot visar det sig i resultatet att planera och anpassa kan också upplevas som en utmaning på grund av elevernas särskilda behov eller frånvaro. Den största utmaningen upplevs i praktiken är ett stort antal elever i sikte som hindrar lärarna från att nå ut, bekräfta, skapa tid för individer eller vara närvarande.