Denna studie syftar till att undersöka metoder och strategier att tillämpa i bemötandet och hanteringen av elever med problemskapande beteende. Vi ville främst titta på metoder och åtgärder utifrån de specialpedagogiska perspektiv som presenteras i kursen specialpedagogik på 5 hp vid Uppsala universitet. Vi ville även få in ett alternativt synsätt på ämnet som vi kommit i kontakt med under den verksamhetsförlagda utbildningen – det lågaffektiva bemötandet. Att arbeta lågaffektivt innebär att lärarens pedagogik präglas av lugn och positiva förväntningar på elever med syftet att minska stress och problemskapande beteende. Förutom att hitta olika metoder och strategier ville vi undersöka dess teoretiska bakgrunder och definiering av problemskapande beteende för att få en förståelse för uppkomsten till dessa. Detta resulterade i en litteraturstudie där vi genom komparativ metod och tematisk analys jämförde ett kategoriskt och ett relationellt perspektiv på specialpedagogik, samt lågaffektivt bemötande, utifrån ett systemteoretiskt perspektiv. Resultatet av studien visar på att ett lågaffektivt bemötande beaktar såväl helheten och delen bakom elevers uppvisade problembeteenden, medan ett relationellt perspektiv tar större avstamp i helheten men riskerar att missa den individuella faktorn i. Ett kategoriskt perspektiv visade sig vara för snävt och kan inte synliggöra en helhetsbild av elevens problemskapande beteende och det specialpedagogiska behov som krävs. Studiens resultat påvisar inte vilka metoder eller åtgärder som är rätt eller fel då detta är kontextuellt samt för komplext för att det ska finnas ett enda sätt som kan appliceras på alla elever i alla situationer.

Syftet med studien är att undersöka med vilka metoder och arbetssätt lärare i fritidshem arbetar för att stärka elevers självbild och hur lärare i fritidshemmet upplever i verksamheten möjligheter och utmaningar med detta arbete. Detta genom att problematisera bristen på konkreta arbetssätt i läroplanen som lärare i fritidshem skulle använda sig av i praktiken. Följande frågeställningar vägleder studien: Med vilka metoder och arbetssätt arbetar lärare i fritidshem för att stärka elevers självbild? och, Vilka möjligheter och utmaningar upplever lärare i fritidshem när det kommer till att stärka elevers självbild? Studiens utgångspunkt är George Herbert Meads interaktionistiska perspektiv, vilket synliggör vad och på vilka sätt det gäller när det kommer till utveckling samt påverkan på barns självbild. Nyckelbegreppet genom studien är självbild som en helhetsbild, som präglas av bland annat självkänsla och självförtroende. Denna studie har undersökts genom en intervju om hur lärare i fritidshemmet arbetar för att förstärka självbild hos olika elever samt möjligheter och utmaningar när det kommer till detta arbete. Resultatet visar att de intervjuade lärarna först och främst belyser vikten av att skapa en god relation med eleverna, och se till att elevgrupperna själva också upplever en god relation bland dem. Vidare lyfter lärarna fram olika arbetssätt de använder sig av i praktiken såsom att bekräfta eleverna på olika sätt, bemöta dem som en kompetent människa, skapa tid för att vara lyhörd, närvarande och omtänksam oavsett om självbilden verkar ledsen. Resultatet visar ytterligare att möjligheter finns i att planera och anpassa aktiviteter efter elevernas behov och intressen så att alla elever får lyckas, och detta helst tillsammans med andra elever. Däremot visar det sig i resultatet att planera och anpassa kan också upplevas som en utmaning på grund av elevernas särskilda behov eller frånvaro. Den största utmaningen upplevs i praktiken är ett stort antal elever i sikte som hindrar lärarna från att nå ut, bekräfta, skapa tid för individer eller vara närvarande.