No description available.

<p>Bakgrund Det finns stora risker att personer med autism och utvecklingsstörning har ett problemskapande beteende. Omgivningen behöver tydliga rutiner och ett genomtänkt bemötande i kritiska och våldsamma situationer. Personalen spelar en avgörande roll för händelseutvecklingen. Ett lågaffektivt bemötande erbjuder metoder att förebygga och hantera problemskapande beteende på ett icke-kränkande och icke-våldsamt sätt genom flexibel kravanpassning.</p><p>Metod Tre fokusgruppsamtal med sammanlagt 12 pedagoger på tre olika särskolor för elever med autism. Samtliga pedagoger har det senaste året gått en tredagarskurs i lågaffektivt bemötande. Intervjuerna var semi-strukturerade. Deltagarna uppmuntrades bland annat att samtala om problemskapande beteende, konflikter, självförtroende att hantera problemskapande beteende och trygghet på arbetsplatsen.</p><p>Resultat Kursen i lågaffektivt bemötande tycks ge olika utfall på de tre skolorna. Resultatet tyder på att kursen påverkar pedagogernas självförtroende och trygghet på olika sätt. Studien visar olika sätt att se på problemskapande beteende. Studien visar även att kursen i lågaffektivt bemötande verkar kunna leda till en minskning av problemskapande beteende. Ingen grupp berättar att de använder nedläggningar.</p><p>Diskussion Studien visar faktorer som kan påverka genomslaget av kursen i lågaffektivt bemötande. En faktor är hur personalen ser på elever med det problemskapande beteendet, om eleverna anses vara medvetna och i kontroll över sitt problemskapande beteende. En annan faktor är graden av flexibilitet i den pedagogiska strukturen. Studien diskuterar hur den pedagogiska ambitionsnivån och de långsiktiga målsättningarna eventuellt kan påverka genomslaget. En avgörande faktor verkar vara kursledarens erfarenhet.</p>

Bakgrund Det finns stora risker att personer med autism och utvecklingsstörning har ett problemskapande beteende. Omgivningen behöver tydliga rutiner och ett genomtänkt bemötande i kritiska och våldsamma situationer. Personalen spelar en avgörande roll för händelseutvecklingen. Ett lågaffektivt bemötande erbjuder metoder att förebygga och hantera problemskapande beteende på ett icke-kränkande och icke-våldsamt sätt genom flexibel kravanpassning. Metod Tre fokusgruppsamtal med sammanlagt 12 pedagoger på tre olika särskolor för elever med autism. Samtliga pedagoger har det senaste året gått en tredagarskurs i lågaffektivt bemötande. Intervjuerna var semi-strukturerade. Deltagarna uppmuntrades bland annat att samtala om problemskapande beteende, konflikter, självförtroende att hantera problemskapande beteende och trygghet på arbetsplatsen. Resultat Kursen i lågaffektivt bemötande tycks ge olika utfall på de tre skolorna. Resultatet tyder på att kursen påverkar pedagogernas självförtroende och trygghet på olika sätt. Studien visar olika sätt att se på problemskapande beteende. Studien visar även att kursen i lågaffektivt bemötande verkar kunna leda till en minskning av problemskapande beteende. Ingen grupp berättar att de använder nedläggningar. Diskussion Studien visar faktorer som kan påverka genomslaget av kursen i lågaffektivt bemötande. En faktor är hur personalen ser på elever med det problemskapande beteendet, om eleverna anses vara medvetna och i kontroll över sitt problemskapande beteende. En annan faktor är graden av flexibilitet i den pedagogiska strukturen. Studien diskuterar hur den pedagogiska ambitionsnivån och de långsiktiga målsättningarna eventuellt kan påverka genomslaget. En avgörande faktor verkar vara kursledarens erfarenhet.

Uppsatsen tar sin utgång i hur förskolebarn i behov av särskilt stöd utifrån problemskapande beteende skrivs fram i text, i relation till specialpedagogiska perspektiv. Textunderlaget utgörs av den amerikanske psykologen Ross W. Greenes böcker Explosiva barn och Vilse i skolan samt dokumentation i form av så kallade handlingsplaner skrivna av specialpedagoger. Gällande Greene söker jag klargöra vad hans utarbetade metod och samarbetsbaserade förhållningssätt Collaborative &amp; Proactive Solutions innebär samt vilka specialpedagogiska perspektiv den ger uttryck för. Handlingsplanerna används i syfte att se vilken bild av barnet som konstitueras genom specialpedagogers sätt att formulera sig i text, samt vilka specialpedagogiska perspektiv som formuleringarna ger uttryck för. Kan det tänkas finnas gemensamma nämnare i det Greene förespråkar med det specialpedagogerna uttrycker? Studiens teoretiska ram utgörs av framförallt två specialpedagogiska perspektiv som av forskare anses dominera forskning om specialpedagogik, det traditionella perspektivet och de alternativa perspektiven. I sammanhanget förs även ett tredje perspektiv in, det relationsinriktade perspektivet. De specialpedagogiska perspektiven har fungerat som tolkningsstöd i analysen av studiens empiriska material, där ett diskursanalytiskt förhållningssätt har tillämpats som metod. Resultatet visar att det traditionella perspektivet dominerar specialpedagogisk verksamhet i förskolan men att det specialpedagogiska arbetet även inrymmer aspekter utifrån de alternativa perspektiven och det relationsinriktade perspektivet. Specialpedagogerna tenderar att individorientera sig där barnet i behov av särskilt stöd sätts in i ett gruppsammanhang men under kontrollerade förhållanden och med särskiljande uppgifter. Greene söker förklaringar till barns problemskapande beteende i den enskilda individens outvecklade förmågor, men menar att problem uppstår i relation till andra och att lösningar måste sökas i barnets omgivande miljö och relationer. Greene betonar relationella aspekter i arbetet med barn i behov av särskilt stöd och beskriver sin metod i termer av en relationsbyggande process. Genom specialpedagogernas formuleringar och Greenes metod konstitueras barnet som en social aktör med potential till förändring, men där specialpedagogerna tenderar att fastna vid barnets problematik, tenderar Greene att se barnets möjligheter.

Lågaffektivt bemötande är ett förhållningssätt som implementerats i många svenska skolor de senaste åren som en metod för att hantera konfliktsituationer och barn med problemskapande beteende. Under senaste året har det pågått en diskussion inom skolan och även i media om det kan vara så att förhållningssättet orsakar problem i skolmiljön istället för att komma tillrätta med dem. Försvararna menar att det är ett felaktigt användande av förhållningssättet som ligger till grund för de ordningsproblem som en del kopplar till implementeringen av lågaffektivt bemötande.Syftet med denna studie är att undersöka hur implementationen av förhållningssättet kan gå till och hur det senare fungerar för de pedagoger som arbetar med det samt vilka resultat de upplever i skolmiljön. För att skapa kunskap om frågeställningen har en kvalitativ metod använts vid undersökningen där semistrukturerade individuella intervjuer har genomförts på fyra olika skolor och resultatet tematiserats och presenterats. Resultatet av studien visar att den grupp som fått bäst resultat har arbetat med ett metodologiskt och långsiktigt förhållningssätt i implementationen där personalen genom studiecirkel utbildat sig och skapat en gemensam strategi för att arbeta med förhållningssättet där de hanterar både konfliktsituationer och arbetet efteråt för att skapa en lärande process för att undvika att hamna i liknande situationer. Ytterligare en slutsats är att det är viktigt att arbeta med kommunikationen mot anhöriga så att en förståelse skapas för vad arbetssättet innebär.

Denna studie syftar till att undersöka metoder och strategier att tillämpa i bemötandet och hanteringen av elever med problemskapande beteende. Vi ville främst titta på metoder och åtgärder utifrån de specialpedagogiska perspektiv som presenteras i kursen specialpedagogik på 5 hp vid Uppsala universitet. Vi ville även få in ett alternativt synsätt på ämnet som vi kommit i kontakt med under den verksamhetsförlagda utbildningen – det lågaffektiva bemötandet. Att arbeta lågaffektivt innebär att lärarens pedagogik präglas av lugn och positiva förväntningar på elever med syftet att minska stress och problemskapande beteende. Förutom att hitta olika metoder och strategier ville vi undersöka dess teoretiska bakgrunder och definiering av problemskapande beteende för att få en förståelse för uppkomsten till dessa. Detta resulterade i en litteraturstudie där vi genom komparativ metod och tematisk analys jämförde ett kategoriskt och ett relationellt perspektiv på specialpedagogik, samt lågaffektivt bemötande, utifrån ett systemteoretiskt perspektiv. Resultatet av studien visar på att ett lågaffektivt bemötande beaktar såväl helheten och delen bakom elevers uppvisade problembeteenden, medan ett relationellt perspektiv tar större avstamp i helheten men riskerar att missa den individuella faktorn i. Ett kategoriskt perspektiv visade sig vara för snävt och kan inte synliggöra en helhetsbild av elevens problemskapande beteende och det specialpedagogiska behov som krävs. Studiens resultat påvisar inte vilka metoder eller åtgärder som är rätt eller fel då detta är kontextuellt samt för komplext för att det ska finnas ett enda sätt som kan appliceras på alla elever i alla situationer.

Syftet med vårt arbete är att synliggöra vilken syn lärare idag har på elever med problemskapande beteende. Forskning visar på kemiska obalanser, bristande förmågor och abstrakta ämnen som faktorer som kan utlösa beteenden som orsakar problem för våra elever, men ändå så läggs skulden ofta på den enskilde eleven. Omvärlden ser på eleven som någon som med vilja vill orsaka problem för sig själv och andra, och att läraren ska motivera och uppfostra eleven till bättre vetande. Visst, läraren spelar en stor roll i elevens liv men den rollen är inte att uppfostra sina elever utan att engagera sina elever, hjälpa dem och anpassa sin undervisning utefter elevens behov.Genom att göra en enkätundersökning och ta del utav tidigare forskning så ville vi undersöka vad lärare har för syn på sina elever som uppvisar problemskapande beteende samt hur de hanterar dessa elever i klassrummet. Vår frågeställning är: “Hur definierar lärare problemskapande beteenden och vad är deras syn på elever som uppvisar dessa beteenden?”I uppsatsen utgår vi från det socialkonstruktivistiska synsättet som säger att våra upplevelser av omvärlden är konstruerade och ingen total sanning. Vi upplever att “problemskapande beteende” är socialt konstruerat och endast finns i en kontext där det finns elever som inte uppvisar detta beteende, och utifrån denna konstruerade uppfattning utsätts eleverna för ett visst bemötande. Vår forskning har lett oss fram till slutsatsen att lärare har en föråldrad syn på elever som uppvisar problemskapande beteende, och skuldbelägger ofta eleven istället för att titta på sig själv som en utlösande faktor. Dessutom visar vårt resultat att de problemskapande beteenden som inte syns lika mycket utåt, till exempel när eleven inte ber om hjälp trots att hen behöver det, inte får alls lika mycket uppmärksamhet av lärarna trots att även dessa beteenden orsakar problem för eleven på kunskapsmässiga plan.

No description available.

The purpose of this study was to examine the methods that social workers and other professionals use in their work with children and youth with ADHD and behavioural problems. Seven professionals from different practices and backgrounds where interviewed about their methods and their understanding of the underlying psychosocial mechanisms of behavioural problems in children and youth with ADHD. Results showed a wide variety of methods used across the field. Interviewees pointed out the importance of flexible and individually adaptable approaches and methods, including forms of cognitive training but also pharmacological aspects. Interviewees agreed on most points regarding the underlying psychosocial mechanisms revolving around childrens academic and social difficulties and processes of negative identity-shaping. The findings indicate that time of diagnosis and parent’s and teacher’s understanding of ADHD plays an important role in the development of behavioural problems, and that a variety of different methodological approaches to intervention seem to have good results. / Syftet med denna studie var att undersöka vilka metoder socialarbetare och andra professionella använder sig av i arbetet med barn och ungdomar med ADHD och problemskapande beteenden. Sju professionella med olika bakgrund intervjuades kring sina metoder och sin förståelse av de psykosociala mekanismerna som finns latenta och driver fram utvecklingen av problemskapande beteende hos barn och ungdomar med ADHD. Resultaten visade att variationen mellan olika arbetsmetoder är stor. Bland annat förekom olika former av kognitiv träning och medicinering. De flesta intervjupersoner påpekade vikten av ett flexibelt och individanpassat angreppssätt. Det rådde ett stort samförstånd mellan intervjupersonerna angående de psykosociala mekanismerna, där de flesta förklaringar kretsade kring barnens akademiska och sociala svårigheter, och processer av negativt identitetsskapande. Studiens slutsatser var att tidpunkten för diagnostisering och föräldrars och lärares förståelse av ADHD spelar en viktig roll i utvecklandet av problemskapande beteenden, och att en mångfald av olika ansatser till intervention har god effekt.

Skolor och ibland hela kommuner utbildar ständigt sin personal för att implementera nya förhållningssätt och pedagogiska metoder i verksamheterna. Studiens syfte var att belysa på vilket sätt en kommunal satsning påverkat hur pedagoger uppfattar och använder sig av lågaffektivt bemötande som metod i mötet med elever med problemskapande beteenden. Studiens teoretiska utgångspunkt utgjordes av relationellt och kategoriskt perspektiv, tillsammans med Blossings modell för ett förändringsarbete. Kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjufrågor har använts för att fånga pedagogers uppfattningar om metoden och urvalet bestod av tolv pedagoger som samtliga deltog i kommunens satsning. Deltagandet i föreläsningarna var på lika villkor, men förutsättningarna för en lyckad implementering visades varierar mellan skolorna i den undersökta kommunen. En slutsats i studien var att kommunens satsning påverkade pedagogers uppfattningar och medvetenhet om lågaffektivt bemötande positivt. Studien påvisade ökad medvetenhet i användningen av metoden samt vilken betydelse relationen har i mötet med problemskapande beteende. Det framkom att tid, ork och affektsmitta var missgynnande faktorer i arbetet med lågaffektivt bemötande. Studien indikerade på brister i genomförandet av implementeringen av den nya metoden och visade även att det möjligen sker viss kategorisering av elever med problemskapande beteende i skolan, medvetet eller omedvetet.