Allt fler främmande arter når våra sjöar och vattendrag. Med ökade transporter mellan jordens alla länder har även nya spridningsvägar uppstått för främmande arter att förflyttas, avsiktligt eller oavsiktligt, till nya geografiska områden. Genom bland annat artikel 8 (h) konventionen om biologisk mångfald och artikel 11.22.b Bernkonventionen har vi åtagit oss att reglera introduktion av invasiva främmande arter, vilket omfattar såväl avsiktliga som oavsiktliga introduktioner till naturmiljön. Idag saknas dock ett heltäckande regelverk för att effektivt förhindra introduktioner av invasiva främmande arter. Det övergripande problemet synes främst bestå i svårigheten att reglera oavsiktliga introduktioner. Genom Sveriges anslutning till den internationella barlastkonventionen införs viktiga bestämmelser i nationell rätt till skydd för oavsiktliga introduktioner av främmande arter via barlastvatten. Idag är det dock oklart när konventionen träder ikraft. Syftet med den här uppsatsen har därför varit att utreda hur det rättsliga skyddet mot invasiva främmande arter ser ut och om det rättsliga skyddet mot invasiva främmande arter är tillräckligt för att förhindra förlust av biologisk mångfald i våra sjöar och vattendrag.

One of the main attractions for tourists visiting Svalbard, Norway, are polar bears. The polar bear is a vulnerable species, dependent on sea ice to survive as this is where they hunt, wander and raise their cubs. Ship-based tourism poses a number of threats mainly due to the disturbances caused by the presence of ships, damage of critical habitats and the increasing interactions and deadly conflicts between humans and polar bears. Appropriate and effective legislation based on scientific knowledge of the impacts of ship-based tourism on polar bears is necessary to ensure sustainable tourism and environmental protection. Species protection and habitat conservation is not an issue isolated to Svalbard or the polar bears but rather just one part of the pressing global issue concerning loss of biodiversity, which is one of the greatest threats to humankind. The Convention on the Conservation of European Wildlife and Natural Habitats (Bern Convention) aims to ensure the conservation of wild flora and fauna species and their habitats. At the time of signing, the Norwegian Government excluded Svalbard from the application of the Bern Convention, ensuring that national conservation policies for Svalbard would be promoted. The Svalbard Environmental Protection Act is the main act regulating environmental protection on Svalbard, including both general principles and specific provisions regarding species and habitat protection. This paper explores the various needs of the polar bear population in Svalbard and the impacts caused by ship-based tourism. The Bern Convention’s provisions relating to the identified threats posed by ship-based tourism are examined and compared with the corresponding provisions in the Svalbard Environmental Protection Act. Moreover, this paper analyses the potential benefits that could arise from the application of the Bern Convention to the Svalbard territory. This paper concludes that the protection of the polar bears could, de jure, be strengthened by the Bern Convention, mainly due to the extensive interpretation of the types of activities that should be prohibited by signatory states. However, the Bern Convention can only be enforced by non-binding mechanisms and it is therefore unlikely that the application of the convention would lead to stronger protection of the polar bears than that which is provided by national legislation. The protection of the polar bear from threats caused by ship-based tourism would therefore, de facto, most likely not be strengthened by the application of the Bern Convention.

No description available.

Abstract Copyright is seen everywhere in the society. It is structured to accommodate several perspectives, namely, a balance between protecting the individual copyright owners’ rights and encouraging the creativity on both an individual and societal level. The copyright owner cannot be granted a redundant protection at the expense of the other interests. For this reason, a copy of someone else’s copyright protected work can be done as long as the copying is for private use. Copying is for this reason something that the copyright owner must endure, but in some cases the right to copy for private use has to be constrained. A potential future problem will be at the point when a private person can 3D print in their own home.     The rapid development regarding 3D printing makes the technology more developed and, in addition, an increased influence over the society. As for the fashion industry, the technology comes with advantages, but also some disadvantages. In some years, the 3D printer has been able to print jewelry, watches and shoes. Lately, the technology also can print fashion products with material such as leather and textiles. If the technology continues to develop like today there is a chance, or a risk, with private persons having access to 3D printers at a “printing house” or in their own home, similar to a traditional paper printer today. The possibilities with printing what ever a person want to print will be a threat against manufacturing companies and their retailers. The person can thus avoid purchasing the product on the market by producing his own by making a copy of someone else’s copyright protected work with a disclaimer that the copy is for private use. The technological development will materialize challenges that the legislator has to consider and respond to, especially on the copyright area. The day when a copy can be made as cheap and as fast as purchasing the product on the market, the principal rule regarding private copying must be limited. Otherwise, the manufacturing companies and their retailers will be threatened and there is a risk that they will be outcompeted. The conclusion can be drawn, that an extended private copying levy in combination with a protection through technical action and a requisite of a reasonable use in art. 5 Infosoc-directive and 12 § URL, can solve the problem with 3D-printers and copying for private use. Whether the problems with 3D printing and copyright will become a reality, or not, depends on the future development of the technology. / Sammanfattning Upphovsrätter återfinns överallt i samhället. Dess syfte är att skydda upphovsmannens ensamrätt, liksom att balansera intressen som att främja kreativiteten och åsiktsbildningen, samhällsintresset och konsumentintresset. Kopiering av ett upphovsrättsligt skyddat verk får upphovsmannen utstå dagligen. Förutsatt att kopian är avsedd för privat brukande är kopieringen tillåten. Anledningen till detta undantag är att lagstiftaren anser att ensamrätten inte får vara för stark. Problematiken beträffande privat kopiering kommer att aktualiseras den dag när 3D-skrivartekniken är så pass utvecklad att privatpersoner har en ”minifabrik” i sitt hem. Den dagen när detta inträffar kommer privatpersoner inte att behöva gå till affären för att inhandla en specifik produkt, utan kan istället tillverka den hemma med hjälp av en CAD-fil och en 3D-skrivare, ett förfarande som kan komma att bli förfärande för företagen och samhället som helhet. Den teknologiska utvecklingen beträffande 3D-skrivare går snabbt framåt och med tiden får skrivaren ett större inflytande i samhället. I samband med utvecklingen har skrivarens kapacitet ökat samtidigt som priset sjunker. I dagsläget är emellertid en avancerad 3D-skrivare dyr vilket medför att det är ovanligt för privatpersoner att ha tillgång till en sådan i sitt hem.   För modebranschen har 3D-skrivarens utveckling inneburit en hel del fördelar, men med tekniken kommer även nackdelar. 3D-skrivaren har under en längre tid kunnat framställa modeprodukter såsom smycken, klockor och skor. Utvecklingen har på senaste tiden gjort det möjligt att även framställa modeprodukter av exempelvis läder, textil och skinn. Förutsatt att tekniken fortsätter utvecklas i den snabba takt som sker i dagsläget finns det en chans eller en risk att gemene man kommer att ha tillgång till en 3D-skrivare via ett ”printing house” eller till och med att gemene man har tillgång till en egen 3D-skrivare i sitt hem, precis som de allra flesta har tillgång till en traditionell pappersskrivare idag. Möjligheten att kunna skriva ut den produkt som önskas kommer att hota tillverkningsföretag och dess återförsäljare. Utvecklingen kommer att aktualisera utmaningar som lagstiftaren måste beakta och bemöta, särskilt på det upphovsrättsliga området. En potentiell lösning på dessa utmaningar är ett utvidgat kassettersättningssystem för att på så sätt säkerställa att upphovsmannen får ersättning för sin skada, i kombination med ett skydd för tekniska åtgärder och ett nytt rekvisit om skälig användning i art. 5 Infosoc-direktivet och 12 § URL. Om problemen med 3D-skrivartekniken och upphovsrätten kommer att bli realiserade i framtiden beror på hur utvecklingen kommer att se ut, något som återstår att se.