Global ETD Search

1	Varumärkesförfalskade varor i transit : – En studie av transitbestämmelserna / Counterfeit trademark goods in transit : – A study of the transit regulation Åkesson, Sandra January 2017 (has links) För näringsidkare i dagens moderna samhälle är ensamrätten till varukännetecken av stor betydelse. För många näringsidkare ligger det stora investeringar bakom ens varukännetecken och dess renommé värderas högt. I takt med att varukännetecken har blivit en allt viktigare tillgång för varumärkesinnehavarna har även handel med varumärkesförfalskade och piratkopierade varor ökat. Denna ökning har lett till att behovet av att kunna skydda sitt varukännetecken från olovlig användning ökat och att varumärkesinnehavarna vill ha en mer utökad ensamrätt till sina varukännetecken. Tidigare har inte förfalskade varor som transiteras inom Europeiska unionen, med slutdestination i tredjeland, utgjort varumärkesanvändning och således inte heller ett intrång varumärkesinnehavarens ensamrätt. I praxis har det fastslagits att detsamma gäller när ingen slutdestination är angiven för varorna. Anledningen till att transitsituationer inte omfattats av varumärkesinnehavarens ensamrätt är att transit inte har ansetts utgöra varumärkesanvändning. För att förfalskade varor ska kunna utgöra varumärkesanvändning har det tidigare krävts att varorna ska importeras i en medlemsstat och där föras ut på marknaden. Att varorna tillfälligt lagras i ett tullager eller transiteras inom unionen har inte ansetts kunna likställas med import. I och med den nya varumärkesförordningen och det nya varumärkesdirektivet införs bestämmelser som stadgar att även varor som befinner sig i transit i en medlemsstat kan utgöra varumärkesanvändning. Men frågan är hur stor praktisk effekt de nya bestämmelserna kommer få eftersom det stadgas att varumärkesinnehavaren måste inneha ensamrätt till varukännetecknet även i slutdestinationslandet för att tullmyndigheterna i transitlandet ska kunna omhänderta varorna. Denna bestämning innebär att flertalet transitsituationer även efter lagändringen inte kommer utgöra ett intrång i en varumärkesinnehavares ensamrätt och således kommer varumärkesinnehavaren inte kunna tillgripa åtgärder. Även situationer när inget slutdestinationsland är angivet hamnar utanför bestämmelsernas tillämpningsområde och på så vis skapas det en möjlighet för deklaranter och varuinnehavare att kringgå de nya transitbestämmelserna. De nya bestämmelserna kommer således inte kunna tillämpas i särskilt många transitsituationer. immaterialrätt varumärkesrätt transit varumärkesförfalskningar intrång ensamrätt Law Juridik
2	Inskränkning i upphovsmannens ensamrätt : En utredning om gällande rätt enligt Upphovsrättslagen 12 § Nilsson, Carin January 2011 (has links) Sammanfattning Syftet med uppsatsen är att ta reda på vad gällande rätt är beträffande privatpersoners rätt att framställa exemplar av verk för privat bruk enligt URL 12 §. Upphovsmannens rättigheter till sitt verk har inte alltid varit självklara men har ökat i takt med den tekniska utvecklingen. Allmänheten har länge haft rätt att göra kopior av verk för sitt privata bruk då sådan kopiering inte ansetts skada upphovsmannens rätt. Den digitala utvecklingen möjliggör dock fler snabba och lätta sätt för allmänheten att kopiera verk i den privata sfären. För att skydda upphovsmannens rättigheter och möjligheter att få ersättning för sina verk har upphovsmannen fått allt fler rättigheter. Allmänhetens rätt att göra kopior för privat bruk finns dock kvar som en viktig inskränkning i upphovsmannens rätt. Idag finns upphovsmannens ensamrättigheter i URL 2 §. Upphovsmannen har ensamrätt att göra exemplarframställningar av verket och att göra verket tillgängligt för allmänheten. För att inte upphovsmannens rättigheter ska bli alltför rigorösa har en inskränkning i upphovsmannens ensamrätt införts i URL 12 §. Bestämmelsen i URL 12 § ger enskilda personer rätt att framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk för privat bruk utan upphovsmannens tillstånd. Privatpersoner har rätt att göra ett eller ett fåtal kopior för privat bruk av offentliggjorda verk. Kopiering för privat bruk innebär att det ska vara för ett personligt behov eller intresse och får inte vara kommersiellt. Privat bruk omfattar även den närmsta familje- och vänskapskretsen men inte kollegor på arbetsplatsen. Vad begreppet offentliggjort innebär stadgas i URL 8 §. Ett verk anses offentliggjort när det lovligen gjorts tillgängligt för allmänheten. Med det menas att upphovsmannen måste ha offentliggjort verket eller gett sitt samtycke till offentliggörandet. Det är inte tillåtet att göra kopior av ett verk om den egentliga förlagan framställts eller gjorts tillgänglig för allmänheten i strid med URL 2 §. Upphovsmannen måste således ha samtyckt till exemplarframställningen eller tillgängliggörandet av verket för allmänheten, för att det ska vara tillåtet att framställa exemplar av verket för privat bruk. Den största skillnaden mellan den tidigare lydelsen och den nuvarande lydelsen i URL 12 § är att URL 12 § tillämpningsområde har inskränkts till förmån för upphovsmannens ensamrätt vad gäller kopiering till kollegor på arbetsplatsen samt antalet tillåtna exemplar att framställa för privat bruk. upphovsrättslagen ensamrätt egentlig förlag lovlig förlaga Intellectual property law Immaterialrätt
3	LEGO: Ensamrätt med rätt att diskriminera Nilsson, Annelie, Nordberg, Tuija January 2011 (has links) Studien undersöker konkurrensstrategier med hjälp av immaterialrättsligt skydd: Om, och hur, det är möjligt för ett företag att använda patentskydd som ett starkt konkurrensmedel på en attraktiv marknad?Om våra utvalda respondenter ansåg att patentstrategier leder till diskriminering av konkurrenter och kunder om företag med ensamrätt väljer att nischa sitt produktutbud? Om patenträtten behöver vidareutvecklas för att matcha lagstiftning gällande konkurrens? Är det möjligt att införa en klausul om rätt att utfärda tvångslicenser i Patenträtten som är generaliserbar och lättare att tillämpa än den vedertagna? Detta är en kvalitativ studie, i vilken vi hela tiden strävat efter att få en helhetsför-ståelse. Därför har vi varit öppna med vår tanke med arbetet för våra respondenter, och även försökt hålla oss objektiva genom arbetet. Något som emellanåt varit svårt då vi har en för-förståelse och även en ifrågasättande ansats. I början av arbetet läste vi på och samlade in intressant litteratur för att öka våra kunskaper i ämnet. Vi intervjuade sedan våra respondenter i semi-strukturerade intervjuer utifrån en intervjuguide där ordningen var flexibel. Efter varje intervju fick vi en ökad insikt i problematiken, som vi sökte förankra i litteraturen. Och den fördjupade kunskapen tog vi sedan med oss det till nästa intervju. Därmed ökade vi vår förståelse enligt en hermeneutisk spiral. Intervjuerna har gjorts via mail och personligt möte, några intervjuer har inte kunnat genomföras då respondenterna inte haft tid. Lyckligtvis har dessa respondenters tankar i ämnet publicerats och därför har vi istället refererat till dem där vi ansett det behövas. Vi insåg att vi inte skulle kunna få fram "en sanning" i vår studie, därför har vårt förhållningssätt varit ifrågasättande men med ett försök att förstå helheten. Och att det finns flera perspektiv att se patenträttsproblematiken ur. Resultat & slutsats: Vi har undersökt Lego:s patentstrategier, och fört ett resonemang om att förändra i patenträtten för att effektivisera marknaden, samt diskuterat om Lego med sin ensamrätt nischat sig mot målgruppen pojkar och därmed diskriminerat flickor. Vi har hittat ett antal rättsfall där Lego varit inblandat rörande immaterialrätt, och även artiklar och litteratur som vi finner intressanta. Vi har sedan intervjuat olika professioner som vi anser kan öka vår förståelse i ämnet. Vi får i vissa delar stöd i vårt resonemang kring effektiva marknader, tvångslicenser och reducering av transaktionskostnader. Dock säger alla tre respondenterna att det är svårt att komma till rätta med marknadsmisslyckandena som patentsystemet skapar då inget bättre alternativ finns som kan ersätta dagens system i belöningen av FoU (Forskning och Utveckling). Slutsatsen av vårt resonemang kring patenträtten är att patenträtten borde ses över, vi tror att en förändring kommer att ske i framtiden när Kinas patentmattor skapar problem för Europas företag. Vårt andra resonemang, om Lego diskriminerat konsumentgruppen flickor, fick vi inget gehör för hos våra respondenter, och Lego ville inte uttala sig om det. Men vår slutsats är att diskriminering har förekommit i en dold form. Förslag till fortsatt forskning: I vår undersökning har vi begränsat oss till en intervju via mail med Lego. Det skulle vara intressant att göra en fallstudie av Lego för att ta del av deras kundanalys, vad som påverkat valet av kundsegment samt målgruppen för Legos marknadsföring, och hur valet sedan påverkat deras konkurrensstrategier. Men vi förstår att det kan vara svårt att beviljas tillträde till de strategiska och säkert hemliga analyserna. Ytterligare ett förslag till fortsatt forskning som vi varit inne på lite i uppsatsen, men som skulle kunna fördjupas mer handlar om hur Legos ensamrätt påverkat Lego och dess konkurrenters position på den aktuella marknaden, har det lett till dominans på bekostnad av diskriminering (av konkurrenter)? Uppsatsens bidrag: Vi har funnit uppsatser i ämnet vilka valt att behandla missbruk av dominerande ställning med hjälp av immaterialrättsligt skydd, ur ett juridiskt perspektiv. Vi har i vår uppsats valt att se företeelsen även ur ett marknadsföringsperspektiv med inriktning på affärsstrategier och även ur ett föräldraperspektiv. När affärsjuridiska vapen används som konkurrensstrategi för att diskriminera andra företag, eller diskriminera konsumentgrupper på marknaden, så får det oss att fundera över dagens patenträtts legitimitet på en effektiv marknad. Vi har haft intressanta diskussioner med respondenter som fördjupat vår förståelse för problematiken kring patentstrategier, detta är vårt bidrag till debatten om patenträtten. Patent Varumärke Ensamrätt Otillbörlig konkurrens Diskriminering. Competition law Marknads- och konkurrensrätt
4	Särskiljningsförmåga hos geografiska namn : En varumärkesrättslig studie / Distinctive Character of Geographical Names : A legal study in trademark law Wahlberg, Sara January 2014 (has links) Enligt grundregeln i 1:5 2 st. 1 p. varumärkeslagen (2010:1877) (VML) är varukännetecken som endast består av tecken eller benämningar som visar en varas eller tjänsts geografiska ursprung inte särskiljande och uppfyller därmed inte kraven för att kunna varumärkesregistreras. Ett varumärke får heller inte registreras om det är ägnat att vilseleda allmänheten i fråga om varans eller tjänstens geografiska ursprung, 2:7 1 st. VML. Dessa två hindrande faktorer har genomsyrat den länge strikta bedömningen av geografiska namns särskiljningsförmåga som genom praxis de senaste åren lättats upp. Det råder dock alltjämt osäkerhet för i vilka fall ett varumärke innehållande ett geografiskt namn uppfyller kraven för registrering. Varumärkesrätten har under de senaste åren genomgått en stor förändring. Tidigare krävdes starka bevis på flerårig inarbetning för att kunna erhålla ensamrätt till varumärke innehållande geografiska namn alternativt att känneteckensinnehavaren använde sig av namn på exempelvis berg eller floder som knappast kunde utgöra ett geografiskt ursprung för en vara eller tjänst. Det starka frihållningsbehovet med tanken att geografiska namn ska kunna användas fritt av alla har dragits tillbaka något, till förmån för möjligheten att registrera varumärken och därmed erhålla ensamrätt till vissa beteckningar. Den ensamrätt som erhålls vid registrering av ett beskrivande ord såsom ett geografiskt namn är dock begränsad, eftersom vissa beskrivande begrepp såsom geografiska namn ska kunna brukas av alla. Konflikten mellan varumärkesintrång och användande av delar av annans varumärke i enlighet med god affärssed är därför något svårdefinierad. Från att i princip endast vara möjligt att få registrering genom inarbetning eller vid användning av mycket okända geografiska namn eller osannolika ursprungsangivelser fäster man idag stor vikt vid bedömningen av om det finns ett samband mellan varumärkets berörda varor eller tjänster och den geografiska platsen. Det görs också en helhetsbedömning för att avgöra märkets särskiljningsförmåga. Intellectual property law trademark law trademark distinctive character geographical names Immaterialrätt varumärkesrätt varumärke ensamrätt särskiljningsförmåga geografiska namn
5	3D-skrivarteknik, mode och framställning av exemplar för privat bruk inom upphovsrätten : En modernisering av upphovsrättslagstiftningen i takt med teknikens framfart / 3D-printing technology, fashion and reprocution for private use in Copyright Law : A modernisation of the Copyright Law as a result of the technological progress Andersson, Madelene January 2020 (has links) Abstract Copyright is seen everywhere in the society. It is structured to accommodate several perspectives, namely, a balance between protecting the individual copyright owners’ rights and encouraging the creativity on both an individual and societal level. The copyright owner cannot be granted a redundant protection at the expense of the other interests. For this reason, a copy of someone else’s copyright protected work can be done as long as the copying is for private use. Copying is for this reason something that the copyright owner must endure, but in some cases the right to copy for private use has to be constrained. A potential future problem will be at the point when a private person can 3D print in their own home. The rapid development regarding 3D printing makes the technology more developed and, in addition, an increased influence over the society. As for the fashion industry, the technology comes with advantages, but also some disadvantages. In some years, the 3D printer has been able to print jewelry, watches and shoes. Lately, the technology also can print fashion products with material such as leather and textiles. If the technology continues to develop like today there is a chance, or a risk, with private persons having access to 3D printers at a “printing house” or in their own home, similar to a traditional paper printer today. The possibilities with printing what ever a person want to print will be a threat against manufacturing companies and their retailers. The person can thus avoid purchasing the product on the market by producing his own by making a copy of someone else’s copyright protected work with a disclaimer that the copy is for private use. The technological development will materialize challenges that the legislator has to consider and respond to, especially on the copyright area. The day when a copy can be made as cheap and as fast as purchasing the product on the market, the principal rule regarding private copying must be limited. Otherwise, the manufacturing companies and their retailers will be threatened and there is a risk that they will be outcompeted. The conclusion can be drawn, that an extended private copying levy in combination with a protection through technical action and a requisite of a reasonable use in art. 5 Infosoc-directive and 12 § URL, can solve the problem with 3D-printers and copying for private use. Whether the problems with 3D printing and copyright will become a reality, or not, depends on the future development of the technology. / Sammanfattning Upphovsrätter återfinns överallt i samhället. Dess syfte är att skydda upphovsmannens ensamrätt, liksom att balansera intressen som att främja kreativiteten och åsiktsbildningen, samhällsintresset och konsumentintresset. Kopiering av ett upphovsrättsligt skyddat verk får upphovsmannen utstå dagligen. Förutsatt att kopian är avsedd för privat brukande är kopieringen tillåten. Anledningen till detta undantag är att lagstiftaren anser att ensamrätten inte får vara för stark. Problematiken beträffande privat kopiering kommer att aktualiseras den dag när 3D-skrivartekniken är så pass utvecklad att privatpersoner har en ”minifabrik” i sitt hem. Den dagen när detta inträffar kommer privatpersoner inte att behöva gå till affären för att inhandla en specifik produkt, utan kan istället tillverka den hemma med hjälp av en CAD-fil och en 3D-skrivare, ett förfarande som kan komma att bli förfärande för företagen och samhället som helhet. Den teknologiska utvecklingen beträffande 3D-skrivare går snabbt framåt och med tiden får skrivaren ett större inflytande i samhället. I samband med utvecklingen har skrivarens kapacitet ökat samtidigt som priset sjunker. I dagsläget är emellertid en avancerad 3D-skrivare dyr vilket medför att det är ovanligt för privatpersoner att ha tillgång till en sådan i sitt hem. För modebranschen har 3D-skrivarens utveckling inneburit en hel del fördelar, men med tekniken kommer även nackdelar. 3D-skrivaren har under en längre tid kunnat framställa modeprodukter såsom smycken, klockor och skor. Utvecklingen har på senaste tiden gjort det möjligt att även framställa modeprodukter av exempelvis läder, textil och skinn. Förutsatt att tekniken fortsätter utvecklas i den snabba takt som sker i dagsläget finns det en chans eller en risk att gemene man kommer att ha tillgång till en 3D-skrivare via ett ”printing house” eller till och med att gemene man har tillgång till en egen 3D-skrivare i sitt hem, precis som de allra flesta har tillgång till en traditionell pappersskrivare idag. Möjligheten att kunna skriva ut den produkt som önskas kommer att hota tillverkningsföretag och dess återförsäljare. Utvecklingen kommer att aktualisera utmaningar som lagstiftaren måste beakta och bemöta, särskilt på det upphovsrättsliga området. En potentiell lösning på dessa utmaningar är ett utvidgat kassettersättningssystem för att på så sätt säkerställa att upphovsmannen får ersättning för sin skada, i kombination med ett skydd för tekniska åtgärder och ett nytt rekvisit om skälig användning i art. 5 Infosoc-direktivet och 12 § URL. Om problemen med 3D-skrivartekniken och upphovsrätten kommer att bli realiserade i framtiden beror på hur utvecklingen kommer att se ut, något som återstår att se. Juridik affärsjuridik ekonomi immaterialrätt 3D-skrivarteknik 3D-skrivare upphovsrätt 3D EU-rätt affärsjuridik mode modejuridik fashion tech Infosoc-direktivet Infosoc Bernkonventionen URL uppsats examensarbete masteruppsats privat bruk fair use fri kopiering privatkopiering kopiering modeprodukter 12 § URL lovlig förlaga bruksföremål tekniska åtgärder totalförbud ensamrätt upphovsman Law Juridik
6	Vem äger NFT-innehavarens egendom? : – En studie av äganderätten till en non-fungible token / Who Owns the NFT Holder's Property? : – A study of the property law of a non-fungible token Landström, Jennifer January 2022 (has links) Handeln av non-fungible tokens (NFT) har vuxit fram i en drastisk fart de senaste tre åren med försäljningar till miljonbelopp. Begreppet non-fungible åsyftar en icke-utbytbar egendom som karaktäriseras av sin unika kvalité och dessa tokens bygger på blockkedjeteknik med decentraliserade system. NFT:s effektiviserar överlåtelsetransaktioner av såväl materiell som immateriell egendom genom kryptering av äganderättigheter. Den här framställningen syftar till att studera ägande i förhållande till ny teknik och egendomsslaget kyprotillgångar. I uppsatsen utreds vilket äganderättsligt skydd som ges till innehavaren av en NFT och i vilka specifika delar de ur tekniken härrörande riskerna inte omfattas av förevarande lagstiftning. För att utreda rättsläget för dessa tokens görs en genomgång av äganderättsliga och immaterialrättsliga bestämmelser ämnat att bilda en förståelse för traditionella egendomsslag och hur ägandeskap har förändrats i takt med samhällsutvecklingen. Vidare görs en övergripande presentation av decentraliserade databaser, blockkedjor samt smarta kontrakt, vilka utgör teknologin bakom NFT:s. Därtill görs en längre studie av en NFT och dess risker, följt av en redogörelse för de bestämmelser som appliceras på handeln av dessa tokens idag. Avslutningsvis dras slutsatserna att ett förvärv av en NFT enbart ger äganderätt till denna token och inte per automatik ger äganderätt till ytterligare egendom. En sådan äganderätt tilllerkänner innehavaren en ensamrätt att använda, att modifiera, att sälja samt att exkludera andra från egendomen. I den mån en NFT även är tänkt att representera en underliggande tillgång krävs att parter överenskommit om det. Förutsatt att ett smart kontrakt erkänns som juridiskt bindande kan det ensamt aktualisera köplagen och andra avtalsrättsliga bestämmelser. Ett juridisk erkännande är avgörande och fram tills att så skett krävs en separat överenskommelse mellan kontraktsparter bortom blockkedjan. Kontrollen och besittningen över tillgångarna kan få praktisk betydelse. Framställningen landar i att NFT:s är unika, såväl i karaktär som i funktion, och bör betraktas som sui generis i stället för att försöka omfattas av redan befintlig lagstiftning. Förevarande lagstiftning är otillfredsställande och i praktiken är det svårt att vidga bestämmelser att även omfatta denna nya teknologi. Därför är ytterligare skyddsregler nödvändiga och teknologin fordrar skydd i en lagstiftning efter sitt eget slag, särskilt anpassad för handeln av NFT:s. NFT Non-fungible token Non fungible token Blockchain Crypto Cryptocurrency Distributed Ledger Technology Markets in crypto-assets regulation NFT Non-fungible token Icke-fungibelt token Äga Ägande Äganderätt Egendom DLT Decentraliserad distribuerad teknologi decentraliserade databaser decentraliserat system Blockkedja Blockkedjeteknik Smart kontrakt Smarta kontrakt Ethereum Bitcoin Open sea Krypto Kryptoteknik Kryptovaluta Digitalisering EU EU-rätt Teknologi Finans Bankrätt Investerare Investera Investerarskydd Köprätt Konsumentköp Konsumenträtt Konsumentskydd Finansiell teknologi FinTech Immaterialrätt Immateriell egendom Immateriell tillgång Affärsrätt Juridik Förmögenhetsrätt Sakrätt Kontroll Besittning Besittningsövergång Upphovsrätt Upphovsman Digital konst Ensamrätt IT-rätt Överlåtelse Överlåtelsetransaktion Unik MiCA MiFID Sui Generis Law and Society Juridik och samhälle
7	Den inre digitala marknadens framtid : Medlemsstaternas dilemma med implementeringen av upphovsrättsdirektivet: fokus på svensk respektive fransk rätt / The Future of the Digital Single Market : The Member States’ dilemma with the implementation of the Copyright Directive: focus on Swedish and French law Ekstrand, Johan, Landström, Jennifer January 2020 (has links) Upphovsrättsdirektivet, Digital Single Market-direktivet, befinner sig idag i en implementeringsprocess i EU-länderna. Implementeringen syftar till att harmonisera upphovsrätten mellan medlemsstaterna och att upprätthålla en väl fungerande inre marknad. Direktivet medför ett antal dilemman vid harmoniseringen av medlemsländernas lagstiftningar. Somliga länder är positiva till direktivet, medan andra anmärker en ordalydelse som är otydlig, abstrakt och svår att konkretisera. Frankrike var första land inom unionen att lägga fram ett lagförslag baserat på direktivet. Samtliga medlemsländer, däribland Sverige, har fortfarande tid på sig att införliva direktivet i sin lagstiftning. Syftet med uppsatsen är att utreda DSM-direktivets artikel 17 och dess implementering i fransk rätt med utgångspunkt i Frankrikes framställda lagförslag. Vidare är ändamålet att göra en konkret jämförelse mellan förevarande upphovsrättsliga normer i Sverige respektive Frankrike, för att således kunna analysera det franska lagförslagets lämplighet i svensk rättsordning. Lämpligheten ska försöka bedömas utifrån kulturella värderingar bakom nationell lagstiftning och upphovsrättspolitik. För att besvara frågeställningen huruvida det franska lagförslaget på implementering av DSM-direktivets artikel 17 kan vara en förebild för den svenska lagstiftaren, har framställningen disponerats enligt följande: vi har (1) utrett svensk upphovsrätt, (2) redogjort för DSM-direktivet och härrörande kritik, (3) uppgivit Regeringskansliets resonemang och frågeställningar gällande direktivets genomförande i svensk rätt, (4) utrett fransk upphovsrätt samt (5) översatt och tolkat förevarande lagförslag med tillhörande kritik. Utöver rättskällor, har framställningen till övervägande del grund i debattartiklar, tidskrifter samt inlägg online för att klargöra den aktuella problematiken rörande DSM-direktivet. Slutsatsen är att svensk respektive fransk upphovsrätt visserligen framstår som snarlika i stort sett. Däremot kan det franska lagförslaget på implementering av direktivet enbart framstå som en förebild i viss mån. Av artikel 17:s tre huvudområden kan vägledning av det franska lagförslaget endast ges gällande införandet av en klagomåls- och avhjälpningsmekanism. / <p>Det här är den slutgiltiga examensuppsatsen, en nedskuren version av en mer omfattande och djupgående version. För intressenter finns den första versionen tillgänglig via kontakt med författarna. </p> Digital Single Market The Copyright Directive Code de la propriété intellectuelle Le droit d'auteur Les droits voisins du droit d'auteur Tribunal de Grande Instance de Paris Cour d’appel de ParisARCOM CSA HADOPI 49 2001/29/EG och 2009/24/EG Upphovsrättsdirektivet Upphovsrätt DSM DSM-direktivet Fransk rätt Svensk rätt Upphovsman Digital Single Market Digital Single Market direktivet EU-direktiv EU EU-rätt direktiv Ensamrätt artikel 17 Fritt innehåll Licensavtal Licensskatt Citat Recensioner Parodi Parodiverk Memes Framställare Fotograf Reproduktion Offentliggörande Utövande konstnär Närstående rättigheter Onlineleverantör Onlineleverantörer Skyldigheter Tillstånd Uppladdning Piratpartiet Skyddade verk Tjänster Rättigheter Användare Immaterialrätt Lagförslag Regeringskansliet Kritik Justitiedepartementet EU-parlamentet Verk Moraliskrätt Egendomsrätt Ekonomisk rätt Ideell rätt Direktiv 96/9/EG Direktiv 49 2001/29/EG Direktiv 2009/24/EG Infosoc Infosoc-direktivet Alster Facebook Instagram Youtube Twitter Tiktok EU:s ministerråd Karikatyr Pastisch Plattform URL Upphovsrättslag Upphovsrättslagen Tillgängliggöra Överlåtelse Tvistemål Äganderätt Inskränkning Undantag Prop. 1992/93:214 Prop. 2004/05:110 Tvistlösning Filter Igenkänningsfilter Uppladdningsfilter Media EU-kommissionen C-201/13 NJA 2015 s. 1097 Law and Society Juridik och samhälle

1

Page generated in 0.052 seconds