The reported research provides a rough guide to the best practice of decision modeling concerning urban pipeline systems’ rehabilitation. The thesis aims to bring attention to the fact that a proper decision-making model is a cornerstone for efficient infrastructure management. More precisely, this thesis aims to increase the knowledge about applicable decision support methods by identifying relevant factors that should be considered in the decision-making process. This can, facilitate future rehabilitation attempts of existing urban infrastructure. A utility-based decision model was adopted for a water distribution network in Sweden to locate and rehabilitate leakages as an ultimate sign of failure. This was performed by implementing and evaluating a Bayesian decision model including the treatment of uncertainties in evaluating the best decision from a short-term perspective. Despite its simplicity, the result showed that the proposed model could facilitate problem-solving approaches when uncertainty is an issue. Considering the several interacting factors of services and the availability of information, the importance of problem structuring before applying a decision model was extensively acknowledged. As a result, a conceptual decision model was proposed to choose the most appropriate decision model applicable for a particular problem in the essence of deciding how to decide. The presented model illustrated the first steps of developing a theoretical framework for a rational yet practical decisionmaking. This approach, which is aimed to be further employed in rehabilitation strategies of urban pipelines, ensures that the chosen decision technique has explicitly considered different levels of uncertainty and would be the best-established solution for a particular type of problem, organization, and stakeholder. This effort may help the decision analysts define the problem and elicit objectives and values relatively early in the decision-making to ensure that decisions to be selected would support the desired outcomes, actions, and core values. Then, a critical evaluation of the decision strategy was presented by comparing the performed Bayesian approach with the proposed conceptual model. Then so, it was shown that the choice of the decision model is dissimilar if the presented specific basic components vary. This was performed by presenting two semi-fictitious case studies, exemplifying the framework’s importance in structuring the assessment of available means. / Forskningen som redovisas i denna uppsats utgör en översiktlig guide till en praktisktillämpning av beslutsmodellering gällande underhåll av urbana ledningssystem.Syftet med licentiatuppsatsen är att betona att en korrekt modell för beslutsfat-tande är nödvändig för en effektiv förvaltning av infrastruktur. Mer specifikt ärmålet att öka kunskapen om tillämpbara beslutsstödsmetoder genom att identifiera relevanta faktorer som bör beaktas i beslutsprocessen. Det förväntas underlätta framtida underhållsaktiveter för befintlig urban infrastruktur. En nyttobaserad beslutsmodell för åtgärdsplanering har applicerats på en del av ettsvenskt vattenledningssystem, där läckage är den kritiska händelse som hanteras.Modellen baserad på Bayesiansk beslutsteori har implementerats och utvärderatsmed avseende på hantering av osäkerheter och beslutsoptimering ur ett korttidsper-spektiv. Trots modellens enkelhet visar resultatet att den kan underlätta metodvalför problemlösning när det råder osäkerheter i förutsättningarna. Vikten av en tydlig och strukturerad problembeskrivning inför tillämpningen av enbeslutsmodell bekräftas, där beaktande av interaktioner mellan ibland flera faktoreri systemets funktion och den tillgängliga informationen är viktig. Som ett resultatföreslås en konceptuell metod för att välja den mest lämpliga beslutsmodellen förett specifikt problem med syftet att besluta hur man bör besluta. Den presenter-ade metoden utgör ett första steg i utvecklingen av ett teoretiskt ramverk för ettrationellt och samtidigt praktiskt beslutsfattande. Arbetet hjälper beslutsfattarenatt strukturera problemet och lyfta syftet och värden tidigt i beslutsfattandet föratt säkerställa att tagna beslut stödjer eftersökta utfall, åtgärder och kärnvärden. Vidare har en kritisk utvärdering av beslutsstrategier presenterats som en jämförelsemellan den Bayesianska beslutsmodellen och den konceptuella metoden. Den visaratt valet av beslutsmodell skiljer sig om de grundläggande förutsättningarna ärolika. Utvärderingen baseras på två semifiktiva fallstudier som visar på vikten avstrukturering i bedömningen av tillgänglig information och tillgängliga resurser. / <p>2022-10-24</p> / Mistra InfraMaint

En kris såsom Coronapandemin är en extrem situation som skiljer sig från normala förhållanden och kräver att rätt beslut tas. Det sätter press på chefen i en organisation att fatta ett beslut som många gånger är improviserat, dels på grund av tidspress och stress, dels på grund av att varje kris är unik där det är otydligare vad som är rätt och fel beslut. Det beslut som chefen tar under en kris kan många gånger skilja sig från hur beslutet hade tagits under en normal situation. Bör chefen göra mer analyser före beslutet tas eftersom krisen är så pass komplex eller bör chefen i stället förlita sig mer på sin magkänsla eftersom krisens komplexitet är alltför omfattande att göra en analys av? Det är en fråga som har fått mycket uppmärksamhet inom beslutsforskning, inte minst under extrema situationer och kriser såsom en pandemi. Syftet med denna studie är att öka förståelsen för hur chefer hanterar det improviserande beslutsfattandet som uppstår under en kris. I studien sätts analytiska beslut i kontrast till beslut baserade på intuition eller magkänsla, men öppnar samtidigt upp för en möjlighet att båda kan kombineras. Intervjuer har gjorts med chefer från olika branscher runtom i Sverige för att öka förståelsen för krisbeslut under Coronapandemin. Studien visar att de flesta chefer använder analys eller kombinerar analys med intuition. Endast ett fåtal chefer tenderar att enbart använda intuition. Vidare framkommer det att hur chefen betraktar krisen får en effekt på vilka beslut som tas. Betraktas pandemin enbart som ett hot väljer chefen att fokusera på interna aktiviteter som ämnar lindra pandemins negativa påverkan i organisationen och stödja medarbetarna. Väljer chefen att även betrakta pandemin som en möjlighet så öppnar det upp för externa aktiviteter som kan dra nytta av pandemin, såsom att expandera verksamheten till och bredda kontaktnätverken för nya affärsmöjligheter. I de allra flesta beslut framkommer det att de baseras på ett nära samspel och kommunikation med andra aktörer. Det är sällan som ett beslut tas utan någon som helst kommunikation med någon annan. Denna kommunikation tycks ha motarbetat de negativa effekter som olika biaser medför i besluten. Exempelvis är cheferna mindre partiska när andras perspektiv tas med i beaktning före ett beslut tas. Slutligen tror de flesta cheferna att denna pandemi har gjort dem till en bättre beslutsfattare och vissa tror att tidigare stressfulla situationer och kriser har varit till stor hjälp även under Coronapandemin. / A crisis such as the Covid-19 pandemic is an extreme situation that differs from day-to-day situations and require that the right decisions be made. Such extreme situations put pressure on managers in organizations to make decisions that many times are improvised, in part because of time pressure and stress, and in part because each crisis is unique and makes it harder to know what the right decision is. The decisions managers make during a crisis are often different from how those decisions would have been made during a normal situation. Should the manager analyse the situation before the decision is made because the crisis is so complex, or should the manager instead follow his or her gut feeling because the crisis’ complexity is too overwhelming to possibly analyse? Such a question has received much attention in research of decision making, not least under extreme situations and crisis such as a pandemic. The purpose of this study is to increase the understanding of how managers deal with the improvised decision making that occur during a crisis. This study contrasts analytical decisions to intuitive decisions, while at the same time opens for the possibility that both styles of decision making could be combined. Interviews have been made with managers from different industries throughout Sweden to increase the understanding of crisis decision making during the Covid-19 pandemic. The study shows that most managers use analysis or combine analysis with intuition. Few managers tend to use intuition only. Furthermore, this study shows that the way the manager views the crisis can affect the decisions that he or she makes. If the manager views the merely as a threat, he or she will tend to focus on internal activities aimed at reducing the negative effects caused by the pandemic on the organisation and their members. If the manager chooses also to view the pandemic as an opportunity, it can lead to external activities that can take advantage of the pandemic, by for example expanding their business and business network. The study shows that most decisions have been made through communication and interplay with other actors. Only few decisions have been made without any communication or interplay whatsoever. The fact that most decisions have been made through communication with others seem to have reduced the effect of different biases. Managers have become less partial when other people’s perspectives have been included in the decisions. Finally, most managers believe that this pandemic has made them a better decision maker, and some believe that prior stressful situations and crisis have greatly assisted them during this pandemic.

En granskning har avslöjat att många svenska ungdomar lockas med att köpa dyra utbildningar för att lära sig handel med riskfyllda finansiella instrument. Med argument att slippa traditionella heltidsarbeten samt drömmen om ekonomisk frihet väljer allt fler ungdomar att tillträda börsen och handla med finansiella instrument. Antalet svenska aktieinvesterare har de senaste fem åren ökat från 2,1 till 2,7 miljoner där största faktorn är att unga hittat till börsen. Hoppet om god avkastning är anledningen till att personer väljer att placera tillgångar i värdepapper i stället för att spara på sparkontot. Sammantaget i takt med att investeringsalternativen blivit allt fler bör det finnas en ökad ofrivillig riskbenägenhet hos unga investerare. Då risktagande är en av de mest centrala delarna vid investering av finansiella instrument kan en monetär förlust avskräcka en ung investerare från börsen om inte risk tas med i beaktningen. Syftet med studien är därmed att undersöka unga människors attityd till risktagande gällande investeringar på börsen. Vidare undersöks unga investerares syn på risk för att bilda en förståelse kring varför allt fler unga agerar som de gör på börsen. Denna studies syfte besvaras med hjälp av en kvantitativ forskningsmetod och med utgångspunkt i portföljteorin, prospektteorin, beslutsteorin och det kulturella riskperspektivet. Studien har gjorts i syfte att bidra med kunskap och förståelse kring unga människors investeringsstrategi för att kunna öka riskmedvetenheten bland unga investerare. Datamaterialet har inhämtats via en enkätundersökning som belyser hur de 611 respondenter ser på risk. Studiens resultat påvisar att det finns högmod bland unga investerare vilket betyder att de underskattar sitt risktagande eller rentav inte förstår vilken risk de utsätter sig för. Studien bekräftar att lockelsen av att tjäna snabba pengar genom handel med riskfyllda finansiella instrument kan komma att ta över den unga investerares rationella och välgrundade investeringsbeslut. / An investigation has revealed that many Swedish young people are lured into buying expensive training courses to learn how to trade risky financial instruments. With the argument of avoiding traditional full-time jobs and the dream of financial freedom, more young people choose to join the stock exchange and trade in financial instruments. In the last five years, the number of Swedish investors has increased from 2.1 to 2.7 million, where the biggest factor is that young people have found the stock market. The hope of a good return is the reason why people choose to invest assets in financial instruments instead of holding it at a savings account. Overall, as the investment alternatives have become more abundant, there should be an increased involuntary risk propensity among young investors. As risk taking is one of the most central parts of investing in financial instruments, a monetary loss can discourage a young investor from the stock market if risk is not taken into consideration. The purpose of the study is thus to examine young people's attitude to risk-taking regarding investments on the stock market. Furthermore, young investors' view of risk is examined to form an understanding of why more and more young people act as they do on the stock market. The purpose of this study is answered using a quantitative research method and based on portfolio theory, prospect theory, decision theory and the cultural risk perspective. The study has been done with the aim of contributing knowledge and understanding about young people's investment strategy in order to increase risk awareness among young investors. The data has been collected through a survey that highlights how the 611 respondents view risk. The results of the study show that there is arrogance among young investors, which means that they underestimate their risk-taking or even do not understand the risk they are exposing themselves to. The study confirms that the lure of making quick money by trading in risky financial instruments can overtake the young investor's rational and informed investment decisions.

Decision‐makers in organisations and businesses make numerous decisions every day, and these decisions are expected to be based on facts and carried out in a rational manner. However, most decisions are not based on precise information or careful analysis due to several reasons. People are, e.g., unable to behave rationally as a result of their experiences, socialisation, and additionally, because humans possess fairly limited capacities for processing information in an objective manner. In order to circumvent this human incapacity to handle decision situations in a rational manner, especially those involving risk and uncertainty, a widespread suggestion, at least in managerial decision making, is to take advantage of support in the form of decision support systems. One possibility involves decision analytical tools, but they are, almost without exception, not efficiently employed in organisations and businesses. It appears that one reason for this is the high demands the tools place on the decision‐maker in a variety of ways, e.g., by presupposing that reliable input data is obtainable by an exogenous process. Even though the reliability of current decision analytic tools is highly dependent on the quality of the input data, they rarely contain methods for eliciting data from the users. The problem focused on in this thesis is the unavailability and inefficiency of methods for eliciting decision information from the users. The aim is to identify problem areas regarding the elicitation of decision data in real decision making processes, and to propose elicitation methods that take people’s natural choice strategies and natural behaviour into account. In this effort, we have identified a conceptual gap between the decision‐makers, the decision models, and the decision analytical tools, consisting of seven gap components. The gap components are of three main categories (of which elicitation is one). In order to study elicitation problems, a number of empirical studies, involving more than 400 subjects in total, have been carried out in Sweden and Brazil. An iterative research approach has been adopted and a combination of quantitative and qualitative methods has been used. Findings made in this thesis include the fact that decision‐makers have serious problems in many decision situations due to not having access to accurate and relevant data in the first place, and secondly, not having the means for retrieving such data in a proper manner, i.e. lacking elicitation methods for this purpose. Employing traditional elicitation methods in this realm yield results that reveal an inertia gap, i.e. an intrinsic inertia in people’s natural behaviour to shift between differently framed prospects, and different groups of decisionmakers displaying different choice patterns. Since existing elicitation methods are unable to deal with the inertia, we propose a class of methods to take advantage of this natural behaviour, and also suggest a representation for the elicited information. An important element in the proposed class of methods is also that we must be able to fine‐tune methods and measuring instruments in order to fit into different types of decision situations, user groups, and choice behaviours.

Research in the area of public procurement has gained increasing attention with increasing interest in researching different evaluation methods for incoming tenders in procurement. The study analyzed the structure for procurement with a multi-criteria model for observation of changes in ranking and studied the importance of correct scoring. A sensitivity and robustness analysis were used as a tool to study the stability and the strength of a contracting entity's priorities. The purpose of this thesis was a study to determine if the ranking of tenders became more sensitive to the structure of the model or for each tender's evaluation, where it was found that the ability to correctly score points was more crucial than being critical of weights assigned to the criteria in the procurement, respectively. Relationship between price and quality turned out to be unknown to some extent, the connection could be determined after all tenders were submitted and accumulated points were available. / Forskning inom området offentlig upphandling har fått allt mer uppmärksamhet när intresset hamnat på undersökning av olika utvärderingsmetoder för inkommande anbud vid en upphandling. I studien analyserades uppbyggnaden för upphandlingar med en multikriteriemodell för observation över förändringar hos rangordning samt studerandet av vikten för en korrekt poängsättning. En känslighets- och robusthetsanalys tillämpades som verktyg för att studera stabiliteten och styrkan hos en upphandlande entitets prioriteringar. Syftet med uppsatsen var en undersökning för en bedömning om rangordningen av upphandlingars anbud blev känsligast mot strukturen på modellen eller för varje anbuds värdering, där det visade sig att förmågan för korrekt poängtilldelning var mer avgörande än att vara kritisk till vikterna som tilldelades respektive kriterier inom upphandlingen. Relationen mellan pris och kvalitet visade sig vara okänd till viss del, sambandet kunde avgöras efter att alla anbud var inskickade och samlade poäng fanns att tillhandahålla.

Derek Parfit är kanske en av vår tids mest kända moralfilosofer. Parfit inleder sin första bok Reasons and Persons med att ställa frågan: vad har vi mest skäl att göra? Hans fråga berör vad som egentligen har betydelse, en fråga som han fortsätter att beröra i sin andra bok On What Matters. Filosofen Toby Ord argumenterar i sin bok The Precipice för att den utmaning som definierar vår tid, och bör ha en central prioritering, är utmaningen att skydda mänskligheten emot så kallade existentiella risker. En existentiell risk är en typ av risk som hotar att förstöra, eller förhindra, mänsklighetens långsiktiga potential. Ord menar att vi idag befinner oss vid en kritisk tidpunkt i mänsklighetens historia som kan vara helt avgörande för om det ens kommer existera en framtid för mänskligheten. Men om vi bör skydda mänskligheten emot existentiella risker, så kan en lämplig följdfråga vara i vilken ordning vi bör prioritera olika existentiella risker. Den svenske filosofen Nick Bostrom har liksom Ord länge förespråkat att existentiella risker bör tas på allvar. Han menar att preventiva åtgärder bör vidtas. I sin bok Superintelligens argumenterar Bostrom, både omfattande och väl, för att den existentiella risk som kan te sig som mest brådskande, och kanske allvarligast, är artificiell intelligens. Bostrom menar att vi har goda skäl att tro att utveckling av artificiell intelligens kan eskalera till den grad att mänsklighetens öde kan hamna bortom vår egen kontroll. Det han syftar på är att människan just nu är den dominerande agenten på jorden och därför innehar en stor kontroll, men att så inte alltid behöver vara fallet. Bostroms tes kunde te sig som okonventionell då den presenterades, men kan även te sig så idag vid en första anblick. Han har dock fått explicit medhåll av personer som Bill Gates, Stephen Hawking, Elon Musk, Yuval Noah Harari och Max Tegmark, som antingen håller med eller resonerar i liknande banor. Även jag själv finner Bostroms antaganden välgrundade. Slutsatsen som många drar är därför att vi bör betrakta artificiell intelligens som en existentiell risk som ska prioriteras högt. Jag kommer dock i denna text att argumentera för tesen att vi inte bör betrakta artificiell intelligens som en existentiell risk. Tesen följer från en invändning som jag kommer att kalla för AI-paradoxen. Det tycks enligt invändningen som att artificiell intelligens inte kan leda till en existentiell katastrof givet vissa premisser som flera i debatten om artificiell intelligens tycks acceptera. Texten i uppsatsen är strukturerad på följande sätt. I avsnitt 2 kommer jag att återge det övergripande argumentet som cirkulerar i debatten om artificiell intelligens som ett hot. I avsnittet kommer jag också förklara några viktiga termer och begrepp. I avsnitt 3 börjar jag med att titta på den första premissen i argumentet, samt resonera om dess rimlighet. I avsnitt 4 går jag sedan vidare till den andra premissen i argumentet och gör samma sak med den. Väl i avsnitt 5 så väljer jag att presentera min egen idé som jag kallar för AI-paradoxen, vilket är en invändning mot argumentet. I avsnitt 6 diskuterar jag sedan AI-paradoxens implikationer. Avslutningsvis, i avsnitt 7, så ger jag en övergripande sammanfattning och en slutsats, samt några sista reflektioner. / Derek Parfit is perhaps one of the most famous moral philosophers of our time. Parfit begins his first book Reasons and Persons by asking the question: what do we have most reason to do? His question touches upon what really matters, a question he continues to touch upon in his second book On What Matters. The philosopher Toby Ord argues in his book The Precipice that the challenge that defines our time, and should have a central priority, is the challenge of safeguarding humanity from so-called existential risks. An existential risk is a type of risk that threatens to destroy, or prevent, humanity’s longterm potential. Ord means that today we are at a critical time in the history of humanity that can be absolutely decisive for whether there will even exist a future for humanity. But if we are to safeguard humanity from existential risks, then an appropriate question may be in what order we should prioritize different existential risks. The Swedish philosopher Nick Bostrom, like Ord, has long advocated that existential risks should be taken seriously. He believes that preventive measures should be taken. In his book Superintelligence Bostrom argues, both extensively and well, that the existential risk that may seem most urgent, and perhaps most severe, is artificial intelligence. Bostrom believes that we have good reason to believe that the development of artificial intelligence can escalate to the point that the fate of humanity can end up beyond our own control. What he is referring to is that humans are currently the dominant agent on earth and therefore has great control, but that this does not always have to be the case. Bostrom's thesis may have seemed unconventional when it was presented, but it can also seem so today at first glance. However, he has been explicitly supported by people like Bill Gates, Stephen Hawking, Elon Musk, Yuval Noah Harari and Max Tegmark, who either agree or reason similarly. I myself also find Bostrom's assumptions well-founded. The conclusion that many draw is therefore that we should regard artificial intelligence as an existential risk that should be given a high priority. However, in this text I will argue for the thesis that we should not regard artificial intelligence as an existential risk. The thesis follows from an objection of my own, which I call the AI ​​paradox. According to the objection, it seems that artificial intelligence cannot lead to an existential catastrophe given certain premises that many in the debate about artificial intelligence as a threat seem to accept. The text in the essay is structured as follows. In section 2 I will present the main argument circulating in the debate about artificial intelligence as a threat. In the section I will also explain some important terms and concepts. In section 3 I begin by looking at the first premise in the argument, and also reason about its plausibility. In section 4 I proceed to the second premise in the argument and examine it similarly. Once in section 5 I choose to present my own idea, which I call the AI ​​paradox, which is an objection to the argument. In section 6 I discuss the implications of the AI ​​paradox. Finally, in section 7, I give an overall summary and a conclusion, as well as some last reflections.