Mot bakgrund av den stoffträngsel och de konkurrerande bildtraditioner som präglar bildämnet har jag undersökt en bildpedagogisk diskurs och de lärarpositioner som möjliggörs där. I forskningsarbetet behandlas två frågeställningar: Vilka bildpedagogiska traditioner och diskurser synliggörs i undersökningen och vilka subjektspositioner möjliggörs för lärare i relation till den bildpedagogiska diskursen. För att besvara dessa frågor har jag genomfört enskilda intervjuer med fyra yrkesverksamma bildlärare samt utfört en fältstudie i ett nätforum för bildlärare. I undersökningen har etnografiska och netnografiska metoder använts. Arbetet har en socialkonstruktionistisk grund där fokus ligger på hur lärare konstruerar sin yrkesroll och synen på bildämnet i samtal. Genom diskursanalys av intervjuer och fältundersökning synliggörs att det i den bildpedagogiska diskursen verkar flera mindre diskurser som framträder i olika grad. Det framgår även att flera spår av bildpedagogiska traditioner visar sig i diskursen, inte minst genom lärares implicita föreställningar om vad bildämnet bör innehålla. Det mest framträdande resultatet av undersökningen är dock att den bildpedagogiska diskursen förflyttar sig mot en bildspråklig tradition. De subjektspositioner som möjliggörs för lärare inom den bildpedagogiska diskursen är många och i viss mån motsägelsefulla vilket beror på att de är kopplade till de olika mindre diskurser som verkar inom den bildpedagogiska diskursen. Undersökningen har gett mig insikt om att bildämnet utvecklas och lärarprofessionen stärks när lärare samtalar med sina ämneskollegor och att nätforum för bildlärare fyller en viktig funktion då de kan kompensera för det bristande utbudet av läroböcker i bildämnet. I det gestaltande arbetet har jag arbetat med bilder och videoklipp som är baserade på undersökningen och speglar de bildpedagogiska traditioner som präglat bildämnet och som fortfarande gör sig påminda i bildundervisningen. Den ena videon visar på den tidsbrist som inverkar på lärarnas handlingsutrymme när de omvandlar kursplanen till konkreta uppgifter, som oftast utgår ifrån redan existerande planeringar och som omarbetas och justeras för att bättre passa in. Den andra videon är inspirerad av den i bildundervisning vanligt förekommande parafrasuppgiften. I utställningen iscensattes ett rum där det visades skärmbilder med QR-koder till videoklippen, parafraser i form av digitalt bearbetade bilder samt behållare innehållande uppklippt kursplan i bild. Besökarna inbjöds till att bidra till verket genom att vid ett arbetsbord få måla egna parafraser, på stenciler av min Mona Lisa-teckning, som de sedan fick sätta upp på utställningsväggen.

Den här uppsatsen undersöker parafrasens roll i samtida bildundervisning ur ett socialkonstruktionistiskt och feministiskt perspektiv med hjälp av visuell metodik, diskursanalys och gestaltande metoder. Uppsatsens material består av lärares parafrasuppgifter, elevarbeten, lärares samtal om parafrasuppgifter och stoffurval samt författarens egna erfarenheter av att göra parafraser. Resultatdelen identifierar en dominerande diskurs i parafrasuppgifterna som i sin tur kan delas in i flera mindre. Följderna av diskursernas inverkan på eleverna diskuteras och förslag på omförhandling och förnyelse av parafrasuppgiften ges. De parafraser som skapades under författarens konstnärliga utforskande av fältet utgör studiens gestaltande del. Fokus har legat på samtidskonst och kvinnliga konstnärer, med ett jugendverk som kontroll för att se om arbetsprocessen ändrades. Parafraserna är gjorda i olika tekniker såsom akrylmåleri, torrpastell, mixed media, skulptur i polymerlera samt digitalt fotografi. Parafraserna ställdes ut som en installation tillsammans med skisser, anteckningar, materialprover och utrivna lappar med författarens reflektioner. Reflektionslapparna och namnskyltarna i installationen är skrivna på tidigare utkast av uppsatsen. Syftet med utställningsformen var att påvisa författarens skapandeprocess av både parafraser och uppsats.