När barn av olika anledningar inte kan bo kvar hos sina biologiska föräldrar hamnar de flesta inom samhällets vård under heldygnsinsats. Den vanligaste formen av heldygnsinsats är i dagsläget vård i familjehem. När barn placeras i familjehem får barnet en egen socialsekreterare och familjehemmet får en annan, denne kallas för familjehemssekreterare. Familjehemssekreteraren deltar vid överväganden av familjehemsvården och har ett visst inflytande i umgängesfrågor. Syftet med denna studie är att få en djupare förståelse för vad familjehemssekreterarna anser om umgänge mellan de biologiska föräldrarna och barn placerade i familjehem enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) utifrån principen om barnets bästa. Genom intervjuer baserade på vinjetter med fem familjehemssekreterare och en familjehemsgruppschef verksamma på två olika socialkontor ämnade denna studie att finna diskurser om umgänge. Resultaten visar två diskurser rörande umgänge: diskursen om umgänge som en självklarhet och diskursen om umgänge utifrån barnets behov. Empirin analyserades med stöd av anknytningsteorin och teorin om handlingsutrymme.

Denna studie behandlar ämnet familjehemsplacerade barn och syftet är att öka kunskapen kring familjehemsplacerade barns umgänge med sina biologiska föräldrar. För att uppnå detta syfte har vi genomfört sex semistrukturerade intervjuer med två kommunalpolitiker från socialnämnden, två familjehemssekreterare och två familjehemsföräldrar. Tidigare forskning påvisar att familjehemsvården är indelad i två huvudinriktningar; den behovsorienterade inriktningen och den relationsorienterade inriktningen. Svensk lag och därmed även socialarbetares grundinställning inför umgänget har till stor del anammat den relationsorienterade inriktningen som förespråkar tätt umgänge mellan det placerade barnet och dess biologiska föräldrar, med målet att främja en återförening. De teoretiska perspektiv som ligger till grund för studien är anknytningsteorin och utvecklingspsykopatologin, dessa teorier tillsammans med den tidigare forskningen använder vi för att analysera vårt material. Vårt resultat visar att socialarbetare lägger stor vikt vid att det är barnets behov som ska ligga till grund för umgängets utformning. Vidare så pekar vårt resultat på att det råder uppdelade åsikter om hur långt man ska gå för att vidhålla en problematisk kontakt. I resultatet framkommer även hur svårt det är att arbeta med dysfunktionella umgängen men likväl hur bekymmersamt det är att kapa det biologiska bandet till de biologiska föräldrarna för att främja barnets anknytning till familjehemsföräldrarna.

<p>Intentionen med föreliggande uppsats är att läsaren ska bli medveten om hur konstruktionen av den sociala barnavården är uppbyggd. Genom ett diskursanlytiskt arbetssätt har vi därför sökt att blottlägga denna. Närmare bestämt har vi inriktat oss på att analysera synsättet gällande de familjehemsplacerade barnens kontakt med sina biologiska föräldrar. Den analys vi genomfört av valda lagrum, syftar sålunda till att avslöja hur betydelsen av barnens kontakt med föräldrarna fastställts. Vi har även sökt upptäcka hur betydelsefixeringar inom diskursen blivit allmänt vedertagna. Begreppet diskurs definieras som ett socialt område vilken innehåller strukturella mönster som skapats genom språket. Dessa strukturella mönster gör sig sedan synliga i formuleringar och handlingar kopplade till det sociala området. I vår studie blottläggs således det bestämda sättet att tala om och förstå en del av den sociala barnavårdsdiskursen. Analysmaterialet visade hur vissa betydelser, genom den sociala konstruktionen, blivit självklara. Vidare stod vid slutet av vår analys klart att diskursen och den sociala konstruktionen ständigt reproduceras. Analysen resulterade i iakttagelsen av ”barnets bästa” som diskursens nodalpunkt. Kopplat till denna fann vi moment, bland annat samhörighet till närstående, barnets vilja, återförening och vårdplan, som tillsammans bildade en sammanhängande ekvivalenskedja.</p>

Intentionen med föreliggande uppsats är att läsaren ska bli medveten om hur konstruktionen av den sociala barnavården är uppbyggd. Genom ett diskursanlytiskt arbetssätt har vi därför sökt att blottlägga denna. Närmare bestämt har vi inriktat oss på att analysera synsättet gällande de familjehemsplacerade barnens kontakt med sina biologiska föräldrar. Den analys vi genomfört av valda lagrum, syftar sålunda till att avslöja hur betydelsen av barnens kontakt med föräldrarna fastställts. Vi har även sökt upptäcka hur betydelsefixeringar inom diskursen blivit allmänt vedertagna. Begreppet diskurs definieras som ett socialt område vilken innehåller strukturella mönster som skapats genom språket. Dessa strukturella mönster gör sig sedan synliga i formuleringar och handlingar kopplade till det sociala området. I vår studie blottläggs således det bestämda sättet att tala om och förstå en del av den sociala barnavårdsdiskursen. Analysmaterialet visade hur vissa betydelser, genom den sociala konstruktionen, blivit självklara. Vidare stod vid slutet av vår analys klart att diskursen och den sociala konstruktionen ständigt reproduceras. Analysen resulterade i iakttagelsen av ”barnets bästa” som diskursens nodalpunkt. Kopplat till denna fann vi moment, bland annat samhörighet till närstående, barnets vilja, återförening och vårdplan, som tillsammans bildade en sammanhängande ekvivalenskedja.

Umgängesfrågan är en komplex del i arbetet med familjehemsplaceringar. Syftet med denna uppsats är att skapa förståelse för hur socialarbetarna ser på sitt handlingsutrymme i umgängesfrågan och vilka hinder och möjligheter de beskriver påverkar umgänget. Studiens analysmaterial består av nio stycken kvalitativa intervjuer med socialarbetare där de delar med sig av sina upplevelser kring umgängesfrågan utifrån sin professionella roll. Den insamlade empirin analyserades utifrån begreppet gräsrotsbyråkrati, handlingsutrymme och barnperspektivet. Resultatet redogör fem framträdande teman i intervjuerna som sammankopplas med uppsatsen frågeställningar. Resultatet av studien visade att socialarbetarna utgår från ett barnperspektiv där barnets bästa är i fokus men att de genom lagstiftningen inte alltid endast kan fokusera på barnet utan måste samtidigt förhålla sig till andra påverkande aktörer, främst föräldrar men även familjehemmet. Resultatet visade också att ett barnperspektiv inte alltid kan utgå från barnets bästa i stunden utan att eventuella framtida konsekvenser också måste tas hänsyn till. Platsen för umgänge lyftes av socialarbetarna fram som viktig och en brist i kommunen de arbetar i är avsaknad av lokal att ha umgängena i. Biologiska föräldrar och familjehemmet kan både möjliggöra och hindra umgänget beroende på deras inställning och beteende. Resultatet visade också att samarbete och ett tredelat föräldraskap mellan biologiska föräldrar, familjehemsföräldrar och socialtjänst möjliggör umgänge.

The aim of this study was to examine how the social service workers reflect on their work in cases when a child is placed in foster care. Both with people who works with the child before the decision and the placement is made and the people who works with it after after the placement. The study examined how social workers worked with the aspects of relationships and contact, both between social worker and the biological parent but also between the child and the child's biological parents. This study provides a understanding of how social workers reflect on concepts such as attachment and relationships during the process of foster care, both before and after the placement is done. The investigation has a qualitative approach and contains eight semi-structured interviews with social workers who are a part of the process either before or after the placement is done. Four interviews have been conducted with social workers that are involved before the placement and four interviews have been conducted with social workers who are involved after the placement. In the thematic data analysis of the empirical interview material was coded. At first, an initial coding was done. After that a selective coding was carried out where the codes that were recurrent and significant for the study was made into the themes that made the results of the study.   The results of the study show that the process of placing a child in foster care is complex. Attachment, relationships and the juridical process was aspects of this process that the participants considered important. A child's attachment was something they considered important because it was of great importance for a child's development. The relationships were something that the participants considered to be a challenge to work with. The clients need to get a new social worker after the placement which complicates the work regarding relationships. There is also a conflict of interest and a difficulty to cooperate between the parties. The juridical process is an aspect were the participants considered needed improvement. The participants considered them to have to minimal of an influence on the process. They considered that they needed more influence because the people who works in the legal system do not have the same amount of knowledge considering a child’s development that the participant have.

The purpose of this study was to gain knowledge and a picture of how foster parents perceive their task, the role of the placed children and their biological parents.  Even how they perceived their family have been affected by the mandates removal. Consistently showed the most positive experiences with strong ties to the children placed. However, there are experiences of the need for additional guidance, support, education and contact with the client to enhance a sense of competence in the task and prevent collapse. Burnout experienced often based in the placed child's difficulties in integration. That often grounded on the biological mother's lack of acceptance of the placement in the foster home. Aggression based on this lack of acceptance experienced by family homes to be something that the mother in the family home had to respond. By contrast, more children in the family home were something that the family home learns was positive and facilitated the integration of the placement. Furthermore, accountability of the role of foster parents experienced greater than accountability in the biological role of parents.

Syftet med denna studie var att undersöka och tydliggöra vissa skydds- och riskfaktorer som finns för barn placerade i familjehem. Den ansats som användes till denna studie var kvalitativ och urvalet till denna skedde genom kvoturval. Efter urvalet genomfördes halvstrukturerade intervjuer med fem stycken respondenter. Genom intervjuerna fick jag en tydligare bild av vilka faktorer som kunde inverka positivt eller negativt för de placerade barnen. Betydelsen av att familjehem samtalade med barn påvisades och genom detta bekräftades och hördes de placerade barnen. Det framgick tydligt att socialsekreterare ville ha mer tid för att kunna hålla regelbundna kontakter till barnen samt att kunna ge adekvat handledning till familjehemmen. Om socialsekreterarna kunde upprätthålla goda och täta kontakter gav det i flesta fall gensvar på ett positivt sätt utav vården, tilliten hos barnen ökade även gentemot socialsekreteraren. Slutsatsen är att tiden är en bristvara som blir en riskfaktor i hela vårdprocessen. Barnen är beroende av goda relationer till både socialsekreterare och familjehem, de är även i stor utsträckning till gagn för de placerade barnen om de biologiska föräldrarna är delaktig i vården. Således kan vi se vården som ett samspel mellan olika faktorer.

Familjehemsplaceringar är en viktig insats i den sociala barnavården. Efterfrågan på familjehem är stor medan svårigheterna att rekrytera nya familjehem ökar. Synen på familjehemsvården har förändrats från att ha varit ett permanent ersättningshem till att bli ett kompletterande hem för barnet. Detta innebär att det placerade barnet skall uppmuntras till att ha kontakt och umgänge med de biologiska föräldrarna och målet är att barnet skall flytta hem. Detta innebär att fosterföräldrarna skall samarbeta med barnets biologiska föräldrar. Syftet med denna studie är att förstå hur fosterföräldrarna upplevde sin roll, och hur de samarbetade med de biologiska föräldrarna och vilken roll socialtjänsten hade i detta samarbete. För att få svar på detta så gjorde vi kvalitativa intervjuer med åtta familjehem. Som teoretisk utgångspunkt har vi valt Goffmans (2006) dramaturgiska perspektiv som belyser samspelet mellan olika aktörer. Fosterföräldrarna upplevde att de hade höga krav på sig själva, socialtjänsten och allmänheten. Resultatet visade att respondenterna hade olika erfarenheter, både positiva och negativa, av samarbetet med de biologiska föräldrarna och socialtjänsten. Fosterföräldrarna påtalade att det många gånger var problematiskt att samarbeta med de biologiska föräldrarna och att socialtjänsten hade stor betydelse för att samarbetet skulle bli bra. Fosterfamiljerna lyfte fram att de upplevde det svårt att få en kontinuerlig kontakt med sina socialsekreterare. / Family home placement plays a contributing roll in social childcare. The demand is great for family homes and the need in finding new homes is ever increasing. The way in which family homecare is looked upon has changed and it is no longer regarded as a permanent replacement home but instead as a complementary home for the child. This means that the child who is placed in a family home must be encouraged to have contact and spend time with the biological parents in the aim that the child will return home. Therefore cooperation is necessary between foster parents and the child's biological parents. The aim of this study is to gain a better understanding of how the foster parents see their roll and how they interact with the biological parents, as well as the cooperation they receive from social services. In order to answer these questions we have implemented qualitative interviews with eight family homes. We chose to use Goffman's dramaturgical perspective as our theoretical basis in order to highlight the interplay between the different actors. Foster parents felt that they had high expectations of themselves, of the social workers and of the general public. The results of this study show that the respondents had different experiences, both positive and negative in regard to cooperation between the biological parents and the social services. Foster parents complained of difficulties working with the biological parents and that the social services played an important roll in making sure that cooperation between both parties was achieved. Foster families revealed that they found it difficult to uphold regular contact with their social secretary.

<p>Familjehemsplaceringar är en viktig insats i den sociala barnavården. Efterfrågan på familjehem är stor medan svårigheterna att rekrytera nya familjehem ökar. Synen på familjehemsvården har förändrats från att ha varit ett permanent ersättningshem till att bli ett kompletterande hem för barnet. Detta innebär att det placerade barnet skall uppmuntras till att ha kontakt och umgänge med de biologiska föräldrarna och målet är att barnet skall flytta hem. Detta innebär att fosterföräldrarna skall samarbeta med barnets biologiska föräldrar. Syftet med denna studie är att förstå hur fosterföräldrarna upplevde sin roll, och hur de samarbetade med de biologiska föräldrarna och vilken roll socialtjänsten hade i detta samarbete. För att få svar på detta så gjorde vi kvalitativa intervjuer med åtta familjehem. Som teoretisk utgångspunkt har vi valt Goffmans (2006) dramaturgiska perspektiv som belyser samspelet mellan olika aktörer. Fosterföräldrarna upplevde att de hade höga krav på sig själva, socialtjänsten och allmänheten. Resultatet visade att respondenterna hade olika erfarenheter, både positiva och negativa, av samarbetet med de biologiska föräldrarna och socialtjänsten. Fosterföräldrarna påtalade att det många gånger var problematiskt att samarbeta med de biologiska föräldrarna och att socialtjänsten hade stor betydelse för att samarbetet skulle bli bra. Fosterfamiljerna lyfte fram att de upplevde det svårt att få en kontinuerlig kontakt med sina socialsekreterare.</p> / <p>Family home placement plays a contributing roll in social childcare. The demand is great for family homes and the need in finding new homes is ever increasing. The way in which family homecare is looked upon has changed and it is no longer regarded as a permanent replacement home but instead as a complementary home for the child. This means that the child who is placed in a family home must be encouraged to have contact and spend time with the biological parents in the aim that the child will return home. Therefore cooperation is necessary between foster parents and the child's biological parents. The aim of this study is to gain a better understanding of how the foster parents see their roll and how they interact with the biological parents, as well as the cooperation they receive from social services. In order to answer these questions we have implemented qualitative interviews with eight family homes. We chose to use Goffman's dramaturgical perspective as our theoretical basis in order to highlight the interplay between the different actors. Foster parents felt that they had high expectations of themselves, of the social workers and of the general public. The results of this study show that the respondents had different experiences, both positive and negative in regard to cooperation between the biological parents and the social services. Foster parents complained of difficulties working with the biological parents and that the social services played an important roll in making sure that cooperation between both parties was achieved. Foster families revealed that they found it difficult to uphold regular contact with their social secretary.</p>