I USA har blödningskit innehållandes bland annat tourniqueter, utrustning för avsnörande förband, placerats ut på allmänt tillgängliga platser för att civila ska kunna agera och stoppa blödningar. Denna studie utreder hur användningen av tourniqueter kan påverka förblödningar vid en potentiell skadehändelse. Det scenario som studeras är konstruerat, och behandlar en bombexplosion som sker vid ett evenemang i en stor arena med många besökare. Tourniqueter har placerats ut på olika platser i lokalen, och syftet är att utvärdera vilken eller vilka platser som skulle kunna vara lämpligast för denna utrustning. Studien behandlar hur en skadehändelse skulle kunna se ut, vilka faktorer som spelar roll vid lokalisering av tourniqueter, antal tourniqueter som ska finnas och var de ska placeras i det studerade scenariot, samt vilken effekt de olika placeringarna har på antalet omkomna. Metoden för studien är simulering, som utförs i programvaran Arena. För att bestämma lämpliga indata till modellen görs en kvalitativ kategorisering för de parametrar som ska ingå i scenariot. I studien framkommer bland annat att det är svårt att bedöma hur många som skadas vid en händelse, varvid en riskanalys för potentiella händelser med bland annat antalet skadade bör göras för att bestämma lämpligt antal tourniqueter för en plats. Resultatet från simuleringen visar att det inte är så stor skillnad på var tourniqueterna placeras i lokalen utan att det viktigaste är att det finns tillräckligt många personer som kan använda dem. Det finns i resultatet en tendens mot att en utspridd placering av tourniqueterna i lokalen är att föredra och att eventuella hinder som exempelvis evakuerande personer kan påverka möjligheten att snabbt hitta en tourniquet. Därför bör scenarioanalyser ingå i riskanalysen, där flaskhalsar identifieras och tas i beaktning vid planeringen av var tourniqueter ska placeras.

Background: Age-related macular degeneration (AMD) is a leading cause of visualimpairment in the world. AMD is a retinal degenerative condition that affects themacular area of the retina and thus the central vision. Ocular exposure to the bluelight can cause the retina to start produce reactive oxygen species (ROS), whichcauses damage to the retina and can thus increase the risk of developing AMD. Withage, the crystalline lens of the eye becomes more yellow and less transparent. Thetransmittance of the blue light is thus reduced because the lens shows naturalfiltering properties for the blue light. In cataract surgery, the crystalline lens isremoved and usually replaced by a clear intraocular lens (IOL). Blue light-filteringintraocular lenses (BLF-IOLs) have, among other things, been developed with theaim of reducing the risk of developing retinal dysfunction and AMD. Purpose: The aim of this study was to investigate whether blue light filteringintraocular lenses (BLF-IOL) could help minimize the risk of developingage-related macular degeneration (AMD). Material and method: This review was based on four studies obtained from thedatabases PubMed and Web of Science. When searching for data, the publicationdates were limited to a period between 2018-2022 and the articles had to beavailable in "free full text". The search terms used were "Blue light IOL and AMD"and "Cataract and IOL and AMD". Articles that were excluded were judged not tobe relevant to the study as they did not include BLF-IOL and AMD. To answer thequestion, we compared studies where patients who received BLF-IOLs and patientswho received conventional IOLs implanted after cataract surgery were analyzed. Results: Three of the studies indicate that there was no significant differencebetween BLF-IOLs and non-BLF-IOLs regarding the risk of developing AMD. Inone of the studies, it was concluded that oxidative stress was reduced in the presenceof BLF-IOL. Conclusion: The question of whether blue-light-filtering intraocular lenses reducethe risk of developing age-related macular degeneration still remains since enoughevidence has not been found that it works. / Bakgrund: Åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) är en ledande orsak tillsynnedsättning i världen. AMD är ett retinalt degenerativt tillstånd som påverkarnäthinnans makulära område och således det centrala seendet. Okulär exponering avdet blå ljuset kan leda till att näthinnan börjar producera reaktiva syrearter (ROS),vilket orsakar skador i näthinnan och kan på så vis ge ökad risk för utveckling avAMD. Ögats kristallina lins gulnar och blir mindre transparent med åren.Transmittansen av det blå ljuset minskar därmed eftersom ögats lins visar naturligafiltreringsegenskaper för det blå ljuset. Vid en kataraktoperation avlägsnas denkristallina linsen och ersätts oftast av en klar intraokulär lins (IOL).Blåljus-filtrerande intraokulära linser (BLF-IOL) har bland annat tagits fram i syfteatt minska risken för att utveckla retinal dysfunktion och AMD. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka om blåljus-filtrerandeintraokulära linser (BLF-IOL) kunde minska risken att utveckla åldersrelateradmakuladegeneration (AMD). Material och metod: Denna litteraturstudie baserades på fyra studier som erhöllsfrån databaserna PubMed och Web of Science. Vid sökning av data avgränsadespubliceringsdatumen till en period mellan 2018- 2022 samt att artiklarna skulle varatillgängliga i “free full text”. Sökorden som användes var "Blue light IOL andAMD” och “Cataract and IOL and AMD”. Artiklar som exkluderades bedömdesinte vara av relevans till studien då de inte omfattade BLF-IOL och AMD. För attbesvara frågeställningen analyserades studier där man jämfört patienter som fåttBLF-IOL med patienter som fått konventionella IOL implanterat efter enkataraktoperation. Resultat: Tre av studierna visade att ingen signifikant skillnad fanns mellan BLF-IOL och icke-BLF-IOL vad gäller risken att utveckla AMD. I en av studiernakom man fram till att oxidativ stress minskades vid närvaro av BLF-IOL. Slutsats: Frågan huruvida blåljus-filtrerande intraokulära linser minskar risken föratt utveckla åldersrelaterad makuladegeneration kvarstår fortfarande eftersom manännu inte funnit tillräckligt med bevis på att det fungerar.

Denna studie undersökte blåljusfiltret Night Shift som finns inbyggt i iPhone-mobiler och om det hade någon påverkan på sömnkvaliteten. I studien fick 13 medieteknikstudenter som använde en iPhone dagligen vara del av en introducerande intervju och sedan mäta sin sömn under en tvåveckorsperiod. En av veckorna med Night Shift påslaget på sin iPhone, och en av veckorna utan Night Shift. Resultatet visar att deltagarnas sömnkvalitet med Night Shift påslaget var marginellt bättre än när de hade det avslaget. Däremot visar det inte någon signifikans. På grund av den marginella skillnaden i sömnkvalitet med och utan Night Shift och att det bara var en liten grupp som deltog i studien gick det inte att dra en slutsats vare sig Night Shift var bättre eller sämre för sömnkvaliteten. Ifall studien hade varit mer omfattande i antalet deltagare, bättre kontrollerad samt genomförts över en längre period så hade det kunnat uppstått ett signifikant resultat. / This study investigated the blue light filter Night Shift, which is a built-in feature on iPhone devices, and its impact on sleep quality. The study involved 13 students from the Media Technology programme who used an iPhone daily. They were part of an introductory interview and then monitored their sleep for a two-week period. One week, the participants had Night Shift enabled on their iPhones, whilst during the other week, they had Night Shift disabled. After measurements and data analysis, the results showed that the participants' sleep quality was marginally better with Night Shift enabled compared to when it was disabled. Yet, it lacks significance. Due to the marginal difference in sleep quality between having Night Shift on or off and the small group size in the study, no conclusion could be drawn on whether Night Shift was better or worse for sleep quality. Significant results might have been yielded if the study had been more extensive in terms of duration, number of participants, and how controlled the participants’ environments were.

Olyckor med polisfordon fortsätter att öka. Litet är dock känt om polisers egna upplevelser av kritiska händelser under utryckningskörning. För att bidra till ökad förståelse för utryckningskörning var studiens syfte att undersöka hur poliser beskriver sina upplevelser av utryckningsförloppet. I denna studie använde vi oss av en semistrukturerad intervjuguide för att undersöka hur fem poliser berättade om sina upplevelser. Genom narrativ analys av intervjuerna studerades likheter och skillnader av kritiska händelser under utryckningskörning. Vi identifierade fem återkommande teman, så kallade typnarrativ: viljan att fånga, att köra fort, att det är känsligt att kritisera kollegors utryckningskörning, att bedöma när höga hastigheter är befogade, samt att hitta balansen i utryckningskörningen för att uppleva kontroll. Dessa fem typnarrativ gav en god förståelse för hur poliserna berättade om oväntade händelser som skapat riskfyllda situationer i deras tjänsteutövning. Likheter i berättelserna gällde främst beteende och attityder. Skillnaderna bestod framförallt i omständigheter, exempelvis hur utryckningen startade och vilken information poliserna fick eller inte fick under utryckningen. Skillnaderna kopplades till möjliga konsekvenser av utryckningen utifrån teorier om beslutsfattande, riskmedvetenhet och skadeprevention. Vidare indikerade resultaten att upplevelsen av utryckningskörning var dynamisk och varierade med kontextuella förhållanden. / Accidents with police vehicles continue to increase. However, little is known about the police's own experiences of critical events during emergency driving. To contribute to increased understanding of emergency driving, the study's purpose was to investigate how policemen describe their experiences of the emergency driving. In this study, we used a semistructured interview guide to investigate how five policemen talked about their experiences. Through narrative analysis of the interviews, similarities and differences of critical events during emergency driving were investigated. We identified five recurring themes, so-called narrative types: the will to capture, to drive fast, difficulties in questioning a colleague's driving style, deciding when high speeds are justified, and finding the balance in emergency driving to experience control. These five types gave a good understanding of how the policemen talked about unexpected events that created risky situations in their service. Similarities in the stories mostly concerned behaviors and attitudes. The differences consisted mainly of circumstances, such as how the start-up began and what information the police received or did not receive during the reprisal. The differences were linked to the possible consequences of the expression based on theories of decision making, risk awareness and injury prevention. Furthermore, the results indicated that the experience of emergency driving was dynamic and varied with contextual conditions.

Any situation that causes traffic to stop or slow down creates cost for society, both in terms of lost time for the road users and increased CO2 emissions. Trafik Stockholm, a traffic management centre for Stockholm collectively run by STA, Stockholm city and Nacka municipality therefore have the responsibility to facilitate the removal of such situations. One of the means by which they do that is by sending out road assistance vehicles (RAVs) to help clearing these situations. In order to do so effectively there is a need to know the effect of emergency lights on the time it takes for the RAV to reach its destination. This thesis thus examines how the emergency lights affect the speed at which the RAVs can travel by comparing the actual speed at which the RAVs have travelled using emergency lights to the mean speed of traffic on the same highway at the same time. It is concluded that there might be a significant effect, but further studies are necessary to prove this statistically.