Studien ämnade undersöka huruvida staden Kristianstad är segregerat, om de inblandade aktörerna var medvetna om detta samt hur de valt att agera. Aktörerna som intervjuades var: Anders Siversson, chef på Stadsbyggnadskontoret i Kristianstad; Saleh Fakhro, integrationssamordnare på Gamlegården och Bertil Svenson, områdeschef på ABK. ABK är ett kommunalt ägt bostadsbolag och har således ett ansvar inför kommunen och dess invånare på ett sätt som de privat ägda bostadsbolagen inte har. Stadsbyggnadskontoret jobbar för kommunen i syfte att planera stadens framtida utveckling inom både boende och näringsliv. Tidigare forskning i ämnet segregation tyder på att boendesegregation har potentiellt starka negativa effekter på samhället i form av ett bristande deltagande och utanförskap. Begreppet segregation kan summeras som en uppdelning mellan människor, där den ena gruppen har en minskad förmåga att delta i samhället jämfört med den andra. Denna uppdelning kan vara av social, ekonomisk eller etnisk karaktär. I fallet Kristianstad framkom det att segregation förekommer. Bostadsområdena Gamlegården, Österäng och Charlottenborg är mest vedertagna, vilka berördes av miljonprogrammet på 1960- och 1970-talet då bostadsbristen runt om i landet krävde en miljon nya bostäder. Segregationen bekräftas av Stadsbyggnadskontoret och ABK som försöker motverka utbredningen med olika metoder. Två återkommande metoder är integrationsarbete och blandat boende. Integrationsarbetet är ett sätt att få människor i de segregerade områdena att delta i samhället. Det blandade boendet är ett sätt att få in en ny grupp människor i de tidigare homogena och segregerade47områdena. ABK arbetar mycket med det förstnämnda medan Stadsbyggnadskontoret arbetar med det sistnämnda. Det framkom att ABK inte har möjlighet att motverka segregationen direkt utan snarare arbetar med att minska konsekvenserna. Detta genom bolagets integrationsarbete med en lång rad aktiviteter i de utsatta områdena. Stadsbyggnadskontoret försöker att motverka segregationen genom att bygga nya bostadstyper i anknytning till de segregerade stadsdelarna för att därigenom locka dit människor med blandade socioekonomiska bakgrunder.

Genom empirisk insamling av material från kommunala styrdokument och intervjuer ämnar denna uppsats att undersöka vilka visioner som genomsyrar den kommunala planeringen i Stockholm och Uppsala för att motverka boendesegregation. Uppsatsen studerar om idén att skapa variation i upplåtelseformer i bostadsområden finns i Stockholm stad och Uppsala kommun för att skapa blandning och därmed motverka segregation. Fokus läggs också på vilka medel och åtgärder de båda kommunerna har för att uppnå sina visioner, samt vilken geografisk nivå kommunerna tänker att en blandning ska ske. Genom att undersöka två kommuners blandningsambitioner kan skillnader och likheter studeras för att få en mer övergripande bild av hur segregationsproblemet hanteras. Resultaten av studien visar att det finns en vision att variera upplåtelseformerna i bostadsområdena i båda kommunerna för att motverka segregationen. Ambitionen i både Stockholm stad och Uppsala kommun är att ett blandat boende ska skapas i hela staden. Dock finns många hinder som står i vägen som riskerar att motverka kommunernas blandningsambitioner.

No description available.

Syftet med denna uppsats är att undersöka den rådande socioekonomiska segregationen i Uppsala och hur blandat boende och byggnation av ekonomiskt åtkomliga bostäder planeras och om detta kan minska segregationen. Metoderna som använts för att genomföra denna uppsats är kvalitativa och innefattar dokumentanalys och intervjuer. Dokumentanalysen innefattar studerande av Uppsalas översiktsplan samt litteratur gällande socioekonomisk segregation men även andra sorter av segregation då de olika sorterna ofta överlappar varandra. Fyra respondenter varav två politiker, en forskare och en representant för en byggherre intervjuades för att möjliggöra besvarandet av syfte och frågeställningar. Resultatet visar att blandat boende planeras och används i Uppsala för att minska segregation men att det även kan bidra med en gentrifierande effekt då vissa hushåll kan stängas ute ur dessa områden på grund av prishöjning av bostäderna. Byggnation av ekonomiskt åtkomliga bostäder är inte aktuellt just nu på grund av att det inte finns tillräckligt med statliga subventioner avsatta för detta område. Bostadsbidraget som är för lågt och det statliga investeringsstödet som kan användas för bostadsbyggande bidrar inte tillräckligt för att göra bostäder mer ekonomiskt åtkomliga.

Denna uppsats behandlar blandat boende i svensk och finsk kontext genom en komparativ fallstudie av två städer, Stockholm och Helsingfors. Vi använder prisskillnader inom ett område som indikator av huruvida blandning är möjligt att uppnå. För de flesta är priset eller hyran på bostäder det som avgör huruvida var och en kan eller inte kan bo någonstans. Begreppet blandat boende innebär att homogenitet i bostadsbeståndet resulterar i homogenitet i befolkningen, vilket leder till förvärrat segregation. Blandat boende är således ett sätt att främja social hållbarhet. Social hållbarhet i sin tur är ett luddigt begrepp som kan definieras på flera olika sätt beroende på författarens synvinkel. Denna studie fokuserar på segregationsförebyggande åtgärder och rätten till bostad. Blandat boende används ofta som ett mål i planeringsdokumenten i svenska kommuner. Trots denna ambition att uppnå någonting socialt hållbart översätts denna retorik sällan till verklighet då kommuner använder blandat boende både som ett retoriskt mål och som ett redskap att uppnå detta. Stockholms nya stadsutvecklingsområden blir socioekonomiskt segregerade trots det retoriska målet om blandat boende (se Holmqvist 2009:259); prisskillnader inom en stadsdel är inte möjliga att uppnå, vilket resulterar i att endast en begränsad socioekonomisk grupp kan bosätta sig i området. Svenska upplåtelseformer är inte ett tillräckligt verktyg för att kunna skapa en socioekonomiskt blandad stad. Socioekonomisk segregation är starkt kopplat till etnisk segregation. Helsingfors stad har en lång tradition av att blanda upplåtelseformer. Till skillnad från Stockholm översätts målen om blandat boende i större grad till verklighet i Helsingfors. Detta förutsätter en bred palett av kommunala verktyg och kommunal vilja. En avgörande förutsättning är att Finland har fler upplåtelseformer än Sverige, vilket möjliggör att det kan finnas tillgängliga bostäder för alla socioekonomiska grupper även i nya stadsutvecklingsområden. Som illustrerande exempel har Norra Djurgårdsstaden i Stockholm och Fiskehamnen i Helsingfors studerats utifrån hur retoriken om blandat boende i policydokument, program och visioner har översatts till verklighet i dessa stadsdelar.

Många svenska städer står idag inför utmaningen att dämpa de negativa effekterna som uppstår från den ökade segregationen. Det finns en tydlig rumslig åtskillnad mellan personer med olika socioekonomiska förutsättningar vilket påverkar individens valmöjligheter att arbeta, utbilda eller bosätta sig var hen vill. Syftet med detta arbete är att undersöka, genom en fallstudie, hur arbetet i Linköping ser ut för att motverka boendesegregationen i staden. Genom kvalitativa intervjuer med personer, involverade i segregationsfrågan, har detta undersökts med den fysiska miljön och organisatoriska åtgärder som utgångspunkt. Studien visar att genom tydlig tvärsektoriell samverkan och blandade bostadsmiljöer möjliggörs förutsättningarna för en blandad befolkningssammansättning, men att det krävs ett mångsidigt ansvar från alla individer för att minska stigmatiseringen kring utsatta områden. / Many Swedish cities face the challenge of mitigating the negative effects that arise from the increased segregation. There is a clear spatial segregation between people with different socio-economic backgrounds which affects the individual's choices to work, education or live wherever they want. The purpose of this study is to investigate, based on a case study, how measures are taking place in Linköping to counteract increased housing segregation. Through qualitative interviews with people involved in the segregation issue, the subject has been investigated with the physical environment and organizational actions as a starting point. The study shows that through cross-sectoral cooperation and incorporating mixed housing environments the conditions for a mixed population are made possible, but that responsibility is required from all individuals to reduce the stigma around the vulnerable areas.