<p>Med det nya millenniet blommade IT-industrin som allra bäst och investerare omsatte stora mängder pengar i aktier och IT-bolagen. Tillväxten var hög och nya aktörer slog sig snabbt fram på marknaden. Sen ”sprack bubblan” som det sägs. Tillväxten stannade upp och försvann, på samma sätt försvann många av dessa nya IT-bolag. De som blev kvar fick det jobbigt under ett flertal år med stora förluster i de flesta fallen. </p><p>När det gäller värdering av företag finns många olika metoder och alternativ. Denna uppsats handlar om problematiken med att värdera bolag som går med förlust. Under 2000-talets första del då IT-bolagen gick som bäst, tills att förlust blev ett kännetecken för dessa bolag, har vi följt upp ett antal företag, värderat dessa och jämfört dem 1999 och nu (2004).</p><p>Uppsatsen har utgått från relativvärderingen eftersom vi anser att den är den bästa i denna typ av jämförelser. Då vinsten inte kan användas som mått på förlustbolag gäller det att hitta andra värden att jobba med. Omsättningen och börskursen har legat till grund för denna teori. Uppsatsen har som främsta värderingsmetod P/S värdering där börskursen sätts i förhållande till försäljningen. Som stödjande metod används P/E värdering där börskursen istället sätts i förhållande till vinsterna. P/E värderingen har dock endast använts då bolaget gått med vinst och därför har inga prognostiserade vinster gjorts. </p><p>Under den empiriska delen, beskrivs sex stycken bolag inom IT-branschen som alla varit verksamma under IT’s bra dagar som under de sämre dagarna då kraschen kom och som idag fortfarande är aktiva. Bolagen är olika i storlek och har varierande omsättning. Fyra går med vinst (WM-Data, Framfab, CSC och TietoEnator) och två går med förlust (ProAct och Icon). Vi har jämfört dessa företag med varandra samt med branschen. Vi har därför använt oss av ytterligare åtta företag som tillsammans med dessa sex för att kunna få ett snitt på varje multipel på hela branschen.</p><p>Vi har genom denna undersökning kommit fram till några slutsatser, bland annat att värderingar inom en sådan turbulent bransch som IT-branschen är svåra att ha en noggrann kontroll över. Många siffror tillhör de extrema och jämförs de med andra branscher finns stora skillnader. Trots detta har branschen stabiliserats något under åren men företagen är mer undervärderade idag mot för fem år sedan.</p>

<p>Storleken på VD-ersättningar i svenska bolag har de senaste åren debatterats livligt i massmedia. Artiklar och olika undersökningar har påvisat en stark ökning av direktörslönerna både på lång och kort sikt. Ytterligare ved på elden har belackarna fått när det visat sig att direktörslönerna stigit i betydligt högre takt än för en vanlig industriarbetare. Flera börsbolag har tvingats till handling för att inte skada sitt rykte, och fryst sina direktörslöner. Även de statliga bolagen har fått ta del av kritiken mot direktörslönerna, där exempelvis Postens VD helt avstod från ersättning efter den massiva folkstormen mot dennes ersättning. Siffror har visat att VD-lönerna i de statliga bolagen mellan 2004-2008 steg i dubbelt så hög takt som för en vanlig statsanställd. Regeringen har också gjort flera uttalanden och ställningstaganden i debatten. Exempelvis satte de stopp för rörlig direktörsersättning i statliga bolag samt i de bolag som vill ta del av den statliga bankgarantin. Med bakgrund av detta samt det faktum att den statliga ägarpolicyn förespråkar restriktivitet i frågan om VD-lönerna, vill vi undersöka följande problemställning: <em>Vilka variabler visar samband med ersättningsnivåerna för verkställande direktörer i statligt ägda bolag?</em> Syftet är att förklara enligt vilka kriterier lönerna sätts, samt vilka faktorer som förklarar störst del av variansen i direktörslönerna för statliga bolag. Ett delsyfte är att också undersöka hur statlig insyn och övervakning påverkar lönenivåerna.</p><p>Undersökningen har utförts med en positivistisk kunskapssyn och en deduktiv forskningsansats, genom en kvantitativ metod. Studien tar sin utgångspunkt i tidigare forskning som hjälpt oss att välja de oberoende variablerna till vår undersökning. Den teoretiska referensramen behandlar till största delen tidigare forskning kring påverkningsvariabler till VD-löners storlek. De utvalda undersökningsvariablerna sambandstestats mot VD-ersättningarna genom linjära multipla regressionsanalyser. Databehandlingen har skett i Excel samt statistikprogrammet SPSS, och informationen är till största delen hämtad från bolagens årsredovisningar.</p><p>Studiens slutsatser är att de faktorer som med säkerhet har samband med ersättningsnivåerna för direktörer i statligt ägda bolag är: bolagens storlek, tillväxt, antal dotterbolag samt antal storägare. Alla dessa har ett positivt samband med den beroende variabeln, men antal storägare har i tidigare forskning uppvisat ett negativt samband. Anledningen till detta tror vi är att den statliga ägandegraden minskar med flera stora ägare. Därmed har inte regeringen samma inflytande och kontroll över VD-lönerna. Våra statistiska modeller visade upp en hög förklaringsgrad, vilket innebär att endast en liten del av variansen i lönenivåerna förblir oförklarad.</p>

Med det nya millenniet blommade IT-industrin som allra bäst och investerare omsatte stora mängder pengar i aktier och IT-bolagen. Tillväxten var hög och nya aktörer slog sig snabbt fram på marknaden. Sen ”sprack bubblan” som det sägs. Tillväxten stannade upp och försvann, på samma sätt försvann många av dessa nya IT-bolag. De som blev kvar fick det jobbigt under ett flertal år med stora förluster i de flesta fallen. När det gäller värdering av företag finns många olika metoder och alternativ. Denna uppsats handlar om problematiken med att värdera bolag som går med förlust. Under 2000-talets första del då IT-bolagen gick som bäst, tills att förlust blev ett kännetecken för dessa bolag, har vi följt upp ett antal företag, värderat dessa och jämfört dem 1999 och nu (2004). Uppsatsen har utgått från relativvärderingen eftersom vi anser att den är den bästa i denna typ av jämförelser. Då vinsten inte kan användas som mått på förlustbolag gäller det att hitta andra värden att jobba med. Omsättningen och börskursen har legat till grund för denna teori. Uppsatsen har som främsta värderingsmetod P/S värdering där börskursen sätts i förhållande till försäljningen. Som stödjande metod används P/E värdering där börskursen istället sätts i förhållande till vinsterna. P/E värderingen har dock endast använts då bolaget gått med vinst och därför har inga prognostiserade vinster gjorts. Under den empiriska delen, beskrivs sex stycken bolag inom IT-branschen som alla varit verksamma under IT’s bra dagar som under de sämre dagarna då kraschen kom och som idag fortfarande är aktiva. Bolagen är olika i storlek och har varierande omsättning. Fyra går med vinst (WM-Data, Framfab, CSC och TietoEnator) och två går med förlust (ProAct och Icon). Vi har jämfört dessa företag med varandra samt med branschen. Vi har därför använt oss av ytterligare åtta företag som tillsammans med dessa sex för att kunna få ett snitt på varje multipel på hela branschen. Vi har genom denna undersökning kommit fram till några slutsatser, bland annat att värderingar inom en sådan turbulent bransch som IT-branschen är svåra att ha en noggrann kontroll över. Många siffror tillhör de extrema och jämförs de med andra branscher finns stora skillnader. Trots detta har branschen stabiliserats något under åren men företagen är mer undervärderade idag mot för fem år sedan.

Storleken på VD-ersättningar i svenska bolag har de senaste åren debatterats livligt i massmedia. Artiklar och olika undersökningar har påvisat en stark ökning av direktörslönerna både på lång och kort sikt. Ytterligare ved på elden har belackarna fått när det visat sig att direktörslönerna stigit i betydligt högre takt än för en vanlig industriarbetare. Flera börsbolag har tvingats till handling för att inte skada sitt rykte, och fryst sina direktörslöner. Även de statliga bolagen har fått ta del av kritiken mot direktörslönerna, där exempelvis Postens VD helt avstod från ersättning efter den massiva folkstormen mot dennes ersättning. Siffror har visat att VD-lönerna i de statliga bolagen mellan 2004-2008 steg i dubbelt så hög takt som för en vanlig statsanställd. Regeringen har också gjort flera uttalanden och ställningstaganden i debatten. Exempelvis satte de stopp för rörlig direktörsersättning i statliga bolag samt i de bolag som vill ta del av den statliga bankgarantin. Med bakgrund av detta samt det faktum att den statliga ägarpolicyn förespråkar restriktivitet i frågan om VD-lönerna, vill vi undersöka följande problemställning: Vilka variabler visar samband med ersättningsnivåerna för verkställande direktörer i statligt ägda bolag? Syftet är att förklara enligt vilka kriterier lönerna sätts, samt vilka faktorer som förklarar störst del av variansen i direktörslönerna för statliga bolag. Ett delsyfte är att också undersöka hur statlig insyn och övervakning påverkar lönenivåerna. Undersökningen har utförts med en positivistisk kunskapssyn och en deduktiv forskningsansats, genom en kvantitativ metod. Studien tar sin utgångspunkt i tidigare forskning som hjälpt oss att välja de oberoende variablerna till vår undersökning. Den teoretiska referensramen behandlar till största delen tidigare forskning kring påverkningsvariabler till VD-löners storlek. De utvalda undersökningsvariablerna sambandstestats mot VD-ersättningarna genom linjära multipla regressionsanalyser. Databehandlingen har skett i Excel samt statistikprogrammet SPSS, och informationen är till största delen hämtad från bolagens årsredovisningar. Studiens slutsatser är att de faktorer som med säkerhet har samband med ersättningsnivåerna för direktörer i statligt ägda bolag är: bolagens storlek, tillväxt, antal dotterbolag samt antal storägare. Alla dessa har ett positivt samband med den beroende variabeln, men antal storägare har i tidigare forskning uppvisat ett negativt samband. Anledningen till detta tror vi är att den statliga ägandegraden minskar med flera stora ägare. Därmed har inte regeringen samma inflytande och kontroll över VD-lönerna. Våra statistiska modeller visade upp en hög förklaringsgrad, vilket innebär att endast en liten del av variansen i lönenivåerna förblir oförklarad.

Diskussionerna kring om Sverige ska ha revisionsplikt för små aktiebolag är idag omfattande. EG:s fjärde direktiv lämnar utrymme för medlemsländerna att själva besluta om revisionsplikten ska beröra även de små bolagen. Efter att Danmark och Finland nyligen valt att avskaffa revisionsplikten är det i dagsläget endast Sverige och Malta som har valt att hålla revisionsplikten obligatorisk för samtliga aktiebolag. Huvudargumenten för att bibehålla revisionsplikten för små bolag har varit att revision medför trovärdighet i årsredovisningarna, motverkar brottslighet och att Sverige har ett komplicerat regelverk. Konsekvenserna av att ha revisionsplikt medför dock stora kostnader för de små bolagen. Då nya internationella regler, som är avsedda för stora bolag, är på väg att implementeras kommer de små bolagen ytterligare att drabbas. Utöver stora kostnader för små bolag diskuteras även harmoniseringen med de resterande EU-länderna. Kan de så kan väl vi? Syftet med denna uppsats är därför att undersöka vilka tänkbara utfall avskaffandet av revisionsplikten för små aktiebolag i Sverige skulle medföra ur intressenternas synvinkel. Detta genom att föra en jämförande diskussion om relevanta likheter och skillnader mellan Sverige, Danmark och Storbritannien efter att ha analyserat effekterna av motsvarande åtgärd i de två sistnämnda länderna. För att försöka förutse vilka konsekvenser avskaffning av revisionsplikten kan ha har vi i vår uppsats valt att genom en ren teoretisk litteraturstudie jämföra Sverige med Danmark, detta eftersom Danmark, utöver att de har liknande revisionsregler och har haft en liknande diskussion kring revisionspliktens existens som Sverige, nyligen avskaffat revisionsplikt för små aktieselskab samt anpartsselskab. Vi har valt att i huvudsak använda oss av agentteorin och stakeholder theory som grund till vår uppsats. Det som framkommit av studien är att ett avskaffande av revisionsplikten inte medför några radikala förändringar. I Danmark har endast 2 % av de berörda bolagen, valt att avskaffa revisionen. I Sverige förväntas det ske ett liknande utfall. En av de största anledningarna till att små bolag behåller revision är att de vill ge en rättvisande och trovärdig bild utåt för intressenterna, främst kreditgivarna. Det har dock visat sig att det är en eftersläpande effekt i avskaffningen, dvs. att fler och fler bolag avstår från revision med åren. Detta medför att agentteorin inte stämmer så bra i detta fall eftersom små företag även fortsättningsvis väljer revision. Detta i sin tur gör att stakeholder theory fortsättningsvis blir hållbar då alla intressenter får samma mängd information. Oavsett om revisionsplikten nu försvinner eller inte i Sverige så efterfrågas nya, förenklade regler. Sverige behöver, precis som Danmark, nya regler för de små bolagen då de internationella reglerna som implementeras för att få ett harmoniserat EU, i huvudsak är riktade mot stora bolag. Dessa regler är alldeles för komplicerade och bitvis överflödiga för små aktiebolag.

Sammanfattning De europeiska medlemsstaterna hade en vision om en gemensam bolagsform med ett gemensamt regelverk för att på så sätt förtydliga sitt syfte som union genom att sudda ut nationsgränserna. Det tog emellertid mer än 40 år för europakommissionen att förena sig om den gemensamma bolagsformen på grund av motsättningar i lagstiftningsförfarandet. Tanken om det gemensamma regelverket förblev sålunda en vision. SE-bolaget möjliggjordes som bolagsform genom en förordning om bolagets bildande och struktur. På grund av ytterligare svårigheter att enas dröjde det ett par år innan direktivet om arbetstagarinflytandet tillgängliggjordes. Övriga bestämmelser lämnades, på grund av meningsskiljaktigheter, till nationell lagstiftare att avgöra, således hänvisar SE-förordningen till tillämplig lag om nationella publika aktiebolag där SE-förordningen inte tar vid. SE-bolaget torde vara den ultimata bolagsformen för företag eftersom att bolagsformen genom sin enhetlighet öppnar upp möjligheterna till bland annat gränsöverskridande fusioner, möjligheten till att fritt kunna flytta sätet inom gemenskapen och gränsöverskridande handel. Trots de möjligheter som SE-bolaget innebär går det inte att komma ifrån det faktum att succén om SE-bolag uteblivit i Sverige. Resultaten är en kombination av faktorer där nackdelarna överväger fördelarna. En av de huvudsakliga faktorerna torde vara bristen på en gemensam lagstiftning för bolagsformen.

No description available.

No description available.

No description available.

Lojalitetsplikten är en allmän rättsprincip som är gällande för bland annat bolagsmän i enkla bolag och avtalsparter. Den är också till viss del gällande för styrelseledamöter och arbetstagare, men anses inte gälla för kapitalinvesterande aktieägare. Lojalitetsplikten kan delas upp i olika delar och frågan som utreds i uppsatsen är om den kan vara gällande för aktieägare i ägarledda bolag, eftersom dessa vanligen är verksamma i bolaget som styrelseledamöter och/ eller arbetstagare. Dessutom diskuteras vem lojalitetsplikten kan vara gällande gentemot samt på vilka grunder. För att besvara dessa frågor krävs att ett antal delfrågor utreds. Dels om aktieägarna har ingått ett aktieägaravtal och i så fall vad som har reglerats däri, dels vad det kan få för följder om ett aktieägaravtal har ingåtts eftersom ett sådant anses utgöra ett enkelt bolag vilket betyder att avtalsparterna har en lojalitetsplikt gentemot varandra som bolagsmän, dels hur styrelseledamöters och arbetstagares lojalitetsplikt kan appliceras på aktieägare i ägarledda bolag och dels om en aktieägares arbete och engagemang i bolaget kan utgöra grund för en starkare eller svagare lojalitetsplikt. Slutsatsen blir att eftersom de flesta aktieägarna i ägarledda bolag är styrelseledamöter, är anställda i företaget och får sin huvudinkomst från bolaget torde de flesta också ha en lojalitetsplikt gentemot det, som innebär att de ska verka för bolagets bästa. De torde exempelvis ha en viss tystnadsplikt och kan vara förbjudna att konkurrera med företaget. Detsamma gäller i fråga om aktieägare i ägarledda bolag kan ha en lojalitetsplikt mot övriga aktieägare. Eftersom de flesta, som inte är ensamma aktieägare, äger företaget tillsammans med en släkting eller kompanjon torde det vara vanligt att de har någon form av överenskommelse om hur de ska driva företaget. Oavsett om det är nedskrivet eller inte kan överenskommelsen utgöra ett enkelt bolag vilket betyder att de som bolagsmän omfattas av en trohets- och lojalitetsplikt. Aktieägare i ägarledda bolag kan alltså ha en lojalitetsplikt både gentemot bolaget och övriga aktieägare.