I denna uppsats utforskas tankegods och diskurser i statens offentliga utredning Höjd bostadsstandard (SOU 1965:32) som utgör det huvudsakliga planeringsunderlaget inför byggandet av miljonprogrammet. Materialet har bearbetats med hjälp av kritisk diskursanalys och analyserats med hjälp av Beverly Skeggs begrepp respektabilitet för att undersöka de klassmarkörer som uttrycks i underlaget. Studiens resultat visar att det finns flera diskursiva mönster i utredningen som bygger på klassmotsättningar. Genom att reglera arbetarklassens boendemiljöer och få dem att eftersträva nya ideal skulle den historiska arbetarklassen byggas bort. De nya idealen kan förstås som en strävan efter att förändra denna samhällsgrupp och att medelklassen genom detta kunde omforma Sveriges klasshierarkier, underkuva arbetarklassen och bygga in spärrar för klasskamp. Allt detta paketerades i en vision om att bygga en modern stadsbild med flervåningshus, samtidigt som målgruppen för projektet önskade något annat. / The aim of this essay is to explore the planning bias in the Swedish blue books inquiry Raised housing standards (SOU 1965:32). This document was the primary planning material for theone million homes built in Sweden between 1965 and 1974, also known as The Million Programme. Using critical discourse analysis, the material has been analyzed in search of class traits expressed in the material. These discursive expressions have subsequently been analyzed with Beverly Skegg's theoretical concept of respectability. The results shows that there are several discursive patterns in the planning document which are based on class antagonism. By regulating the ordinary environments of the working class and making them strive for new ideals, the historical working class was supposed to be transformed. These new ideals for the working class can be understood as an attempt to change this social group and through this the middle class could reshape Sweden's class hierarchies, subdue the working class, and build in barriers against class struggle. All this packaged in a vision of building a modern cityscape with apartment buildings, whilst the target group sought for something else.

Miljonprogrammet är benämningen på ett statligt stöttat konstruktionsmål om 1 miljon bostäder på 10 år, under perioden 1965-1975. Innan miljonprogrammet upplevdes en kraftig befolkningstillväxt till följd av så kallade babybooms och hög arbetskraftsinvandring, en stor bostadsbrist, en låg standard på bostäder där många hushåll saknade utrustning som anses basal idag, en kraftig ekonomisk tillväxt med ökade realinkomster som ökade efterfrågan på bättre och rymligare boenden samt ett utbrett problem med trångboddhet. Trots en ökad bostadsproduktion med bättre standard mellan 1945–1965 slog den statliga utredningen bostadsbyggnadsutredningen fast att det fanns ett fortsatt behov av ökat byggtempo. Slutbetänkandet av bostadsbyggnadsutredningen, kallad höjd bostadsstandard, kom år 1965 och därefter fattades beslutet om ett miljonprogram. Denna rapport syftar till att kartlägga de mest framträdande orsakerna bakom miljonprogrammet, jämföra dem mot dagsläget för att bedöma dagens behov samt undersöka vad som skulle göras annorlunda om det utfördes ett liknande program idag. Idag är befolkningstillväxten högre än den var då, både sett lång- och kortsiktig. Detta attribueras ofta till höga invandringstal, då födelsetalen varit förhållandevis låga. Det finns även en bostadsbrist, inte minst i storstadsområdena där befolkningstätheten ökat som mest. Trångboddheten har även ökat och det finns över 30 000 hemlösa i landet. Dock är trångboddheten svår att mäta idag, likväl hemlösheten, det uppskattas ett visst mörkertal på denna front och vissa andra aspekter är viktiga att se till, så som bostadsarea per person. Till skillnad från den låga bostadsstandarden som föranledde miljonprogrammet är en lägsta godtagbar standard lagstadgade idag, vilket säkerställt en fortsatt adekvat utrustningsstandard i hemmen. Andelen som lever under varaktigt låg ekonomisk standard har även ökat parallellt med att hyrorna per kvadratmeter höjts avsevärt jämfört med KPI, vilket har försämrat vissa delar av befolkningens möjliga efterfrågan på bostadsmarknaden. Det finns inget behov, eller samma möjligheter, till ett nytt miljonprogram idag. Däremot måste en fortsatt byggtakt säkerställas. Det finns olika åtgärder som kan vidtas för att säkerställa den, däribland är förslag social housing och införandet av marknadshyror. Dessutom finns ett behov av ekonomiskt tillgängliga lägenheter för de som har svårt att etablera sig på bostadsmarknaden, de verktyg som finns för att stötta dem idag är bostadsbidrag och subventionering av hyror. Numera står miljonprogrammets bostäder inför renoveringsbehov och det finns andra miljökrav idag än när dessa konstruerades. Det medför en möjlighet att miljörenovera parallellt med de tekniska renoveringarna samt möjligheten att uppfylla de krav som finns för diverse miljömärkningar. Frågan idag är alltså inte om behovet för ett nytt miljonprogram, snarare skulle det kunna vara aktuellt med ett ”miljöprogram” för att säkerställa effektiviseringen av bostadsbeståndet. / During 1965-1975 the Swedish government initiated a state-funded program called “the million program”, which supported the goal of building 1 million homes in 10 years. During the period leading up to the million program there was a strong population growth due to a baby boom and high labor immigration. There was also a large housing shortage, a problem with low housing standards where many households lacked equipment that is considered basic today, strong economic growth with increased real incomes which lead to increased demand for better and more spacious housing as well as a widespread problem of cramped housing accommodations. Despite an increased housing production with a higher standard between 1945-1965, a governmental investigation called “bostadsbyggnadsutredningen” found that there was a continued need for an increased construction pace. The final report of “bostadsbyggnadsutredningen”, called “höjd bostadsstandard”, released in 1965 and then the decision was made to initiate the million program. This paper aims to identify to causes behind the million program, make a comparison between these and todays situation to determine the housing needs, as well as exploring what would be done differently if was made today. Today, population growth is higher than it was back then, both in the long and short term. This is often attributed to high immigration rates, as birth rates have been lower. There is also a housing shortage, predominantly in the metropolitan areas where the population density has increased the most. Cramped housing accommodations has also increased and there are over 30,000 homeless people in the country. However, cramped housing accommodations is difficult to measure, as is homelessness, there is an estimated hidden statistics in these numbers and certain other aspects are important to examine, such as the living space per person. In contrast to the low housing standard from before to the million program, a minimum acceptable standard is statutory today, which has ensured a continued adequate standard of equipment in homes. The proportion living with long-term low economic standard has also increased in parallel to rents per square meter being raised significantly compared with the consumer price index, which has worsened certain groups of the population's position in the housing market. There is neither a need, nor the same possibility to enact, a new million program today. There is a need to ensure a continued construction pace, however. There are various measures to corroborate this, including suggestions of social housing and the implementation of market rents. There is also a need for financially accessible apartments for those who have difficulty establishing themselves on the housing market, the tools available to support them today are housing and rent subsidies. Nowadays the homes made during the million program are in need of renovation and there are other environmental requirements than when they were constructed. This gives the opportunity for environmental renovations in parallel with the technical renovations they need and opens up the possibility to eco-label them. There is no need for a new million program, rather an "environmental program" could be relevant to discuss to further improv the housing stock. / <p>Examensarbetet är utfört vid Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN) vid Tekniska fakulteten, Linköpings universitet</p>