Studiens syfte var att undersöka om socialtjänster tillämpar 11 § i 5 kapitlet Socialtjänstlagen, där ansvaret för brottsofferstöd är lagstadgat. Samt ge en inblick i hur arbetet ser ut då kommunerna arbetar med brottsutsatta. Grunden i studien baseras på de allmännas och myndigheters uppfattning i sakfrågan, vilket var att socialtjänsten tillhandahåller brottsofferstöd i varierande grad. Lagrum, riktlinjer och teoretiska utgångspunkter presenteras med reflektioner som syftar till att väcka alternativa tankar hos läsaren och belyser därmed ”båda sidorna av myntet”. Verktyget för att samla in empirisk data utgjordes av en enkätundersökning och resultatet bekräftar tidigare uppfattning i ämnet. 200 kommuner blev tillfrågade om att delta i undersökningen, 31 kommuner deltog. Resultatet visade att socialtjänsterna tillämpar brottsofferstöd i varierande grad. Minst 50 procent av kommunerna begår kanske lagbrott, dels genom att inte arbeta uppsökande och dels för att drygt 60 procent enbart har brottsofferstöd i form av; våld i nära relation. Kunskapen hos socialkontoren om de centrala aktörerna; Brottsoffermyndigheten och Brottsofferjouren var bristfällig och höll ingen högre reliabilitet.

Syftet med utvärderingen är att utvärdera skyddsåtgärden larmtelefon som tilldelas brottsoffer. Larmtelefonen utvärderas utifrån dess målsättning att öka tryggheten samt möjligheten till stöd och skydd. Tidigare forskning visar att det är viktigt för brottsofferstödjande verksamheter att ha kunskap inom behov och reaktioner hos brottsoffer för att på ett kompetent sätt bemöta dessa. Genom en metodtriangulering, bestående av enkäter och intervjuer, har larmtelefonens målsättning utvärderats utifrån en måluppfyllelse- samt brukarorienterad modell. Utifrån resultaten har larmtelefonen visats påverka skyddspersonernas trygghetsupplevelse och rörelsefrihet. Resultaten presenterade i rapporten urskiljer även två typer av rörelsefrihet. / The aim of this evaluation is to evaluate the GPS panic button as a protective measure assigned to victims of crime. The GPS panic button is evaluated based on its objective to decrease fear of crime and act as support and protection. Previous research shows that it is important for victim support units to have knowledge of the needs and reactions of victims to competently address these. Through triangulation, consisting of surveys and interviews, the GPS panic button is evaluated based on achievement and a user-oriented model. Based on the results the GPS panic button has been shown to affect the safety experience and acting space. The results presented in this report also distinguish two types of movement.

Abstract   The aim of this study was to reach a deeper understanding of how social workers and police officers collaborate and what perceptions they have of young victims of crime and their needs. The study is based on a qualitative approach consisting of three group interviews and four individual interviews with police officers and social workers from the social service’s victim support center, Stödcentrum. The study's empirical data has been analyzed by using Danermark’s collaboration theory and social constructivism and has been discussed in relation to previous research. The results showed that social workers and police officers generally have a positive attitude towards collaboration with each other. The respondents felt that engaged managers, co-location and personal relationships had a positive impact on collaboration. Insufficient routines, employee turnover, privacy laws and limited insight contribute to negative experiences. It also emerged that, while both groups had shared perceptions of victims of crime, the police chosed in their response to distinguish between the roles of victims and perpetrator in their contact.

Bakgrund: Forskningen visar att brottsoffer och förövare ofta är samma personoch att utsättas för gatuvåld som ung kan leda till både kortvarig och långvarigpsykisk påverkan inom en rad olika problemområden. Syfte: Att undersöka vuxnaindividers upplevelse och uppfattning av att ha blivit utsatt för gatuvåld som ung,med fokus på rättsväsendet, brottsofferstöd, psykisk ohälsa, kriminalitet,bearbetning och behov. Metod: Denna studie är kvalitativ, med utgångspunkt ifenomenografi och fenomenologi. Materialet består av fyra semistruktureradedjupintervjuer och analysen har utgått från systematisk textkondensering.Resultat: Det framgår att alla informanterna har fått någon form av långvarigpsykisk påverkan, som depression, självmedicinering, irrationella rädslor, PTSDsymtom, sömnproblem, bristande tillit, extra vaksamhet, självskadebeteende. Detsom utmärker sig är att de som har fått minst sammanslaget stöd samtidigt har fåttmest psykisk påverkan och upplever sig ha blivit dåligt bemötta av rättsväsendet.Det framgår inga indikationer på att informanterna har blivit våldsamma ellerpåbörjat en kriminell karriär efter att ha varit utsatta för våldsbrott. Slutsats: Detär viktigt att rättsväsendet och verksamheter som arbetar för brottsoffer arbetarutifrån en enhetlig organisation där alla ungdomar som har utsatts för brott får ettindividanpassat stöd under rättsprocessens samtliga led, med uppföljandesamtalupp till ett år efter händelsen. Att lägga extra kraft och resurser i ett tidigt skedekommer sannolikt att minska psykisk ohälsa och kostnader för samhället i ettlångsiktigt perspektiv. / Background: Research shows that the victim and the perpetrator often is the sameperson, and to be assaulted can lead to prolonged as well as brief psychologicaleffects within several areas of concern. Objective: The purpose of this study is toexplore adult’s experience and perception of having been exposed to streetviolence in their teens, focusing on the judicial system, victim support, mentalillness, processing and needs. Methods: This study is qualitative, with the startingpoint in phenomenography and phenomenology. The material consists of foursemi structured in-depth interviews, the analysis proceeding from systematic textcondensation. Results: All the informants have some form of long-term mentalinfluence, such as depression, self-medication, irrational fears, PTSD symptoms,sleep problems, lack of trust and extra vigilance. What stands out is that thosewho have received less aggregated support also are those who have the greatestpsychological impact while experiencing poor response from the judiciary. Thereare no indications of the informants turning violent or having started a criminalcareer after their experience of been exposed to violent crimes. Conclusion: Itseems that it is utmost important that the judiciary and units that support youngvictims work from an unified organization and that all young people subjected tocrimes should receive personalized support throughout the whole legal processwith follow-up talks up to one year after the event. Adding extra power andresources at an early stage will probably reduce problems with mental health andcosts in a long-term perspective.

Every day people are exposed to crimes in Sweden, which can lead to both emotional and practical difficulties. Having the opportunity to get support and help after a traumatic incident can reduce the negative consequences of a crime, such as posttraumatic stress disorder and secondary victimization. In many communities in Sweden there are local support services for the crime victims, but in the district of Östra Norrbotten there are no support activities that specifically address this issue. The purpose of this thesis is to investigate if the police in Östra Norrbotten feel that they can offer the crime victim sufficient support or refer to such support. Eight police officers in the district were interviewed to learn about their experiences. The results show that the majority of respondents felt that there are gaps in the field they can´t provide the crime victims to a support that they deem as sufficient or refer to such support. The fact that crime victims do not receive support can lead to negative impact on the recovery from all events. / <p>Validerat; 20130317 (global_studentproject_submitter)</p>