This essay aims to analyze the main characters of Hanif Kureishi’s The Buddha of Suburbia. The main characters embark on a metaphorical journey against a backdrop of turbulent socio-political changes in 1970s Britain, ending with the emergence of neoliberalism and the rise of Margaret Thatcher. While the previous research primarily focuses on the formation of identity and race, I primarily examine Kureishi’s dramatization of neoliberal tendencies in the main characters. The theoretical framework of this analysis is based on two contrastive perspectives on neoliberalism: Michel Foucault and his somewhat positive concept of the entrepreneur of the self on one side, and Fredric Jameson and concepts of pastiche and loss of historicity as negative effects of neoliberalism on the other. The main argument is that Kureishi’s dramatization of neoliberal tendencies in the main characters is complex and contrastive by simultaneously reflecting and denying Foucault and Jameson. Thus, it challenges these two theoretical perspectives, which suggests that literary works might have a significant theoretical potency.

No description available.

No description available.

This thesis, a comparison of the concepts of buddha-nature and dao-nature in the medieval period (from the 5th to the 10th centuries) of China, presents a historical investigation of the formation of the idea that insentient things are able to possess buddha-nature in medieval Chinese Mahāyāna Buddhism. In Chinese Mahāyāna Buddhism, the concept of buddha-nature was originally defined as a potential possessed by sentient beings that enabled them to achieve buddhahood. From the 6th century, the concept was reinterpreted within the Chinese Buddhist tradition so that insentient things were also able to possess buddha-nature. Recent scholarship has pointed out that the idea of insentient things having buddha-nature is a combination of Buddhist and Daoist ideas based on the concept of the all-pervading Dao found in the Zhuangzi 莊子. In this sense, buddha-nature seems to be interpreted as equivalent with the Dao of Daoism. My project suggests that the reinterpretation of buddha-nature in association with the insentient realm should be elucidated in a more nuanced way than the idea of all-pervasiveness of the Dao. A historical, doctrinal investigation of the intellectual formation of the concept of buddha-nature in Chinese Mahāyāna Buddhism demonstrates a new interpretation of buddha-nature in the context of insentient things having buddha-nature. Further, through a historical investigation of intellectual exchange between Buddhism and Daoism, some evidence provided in this project illustrates that the idea of insentient things having dao-nature in Daoism was not inherited from Buddhism, but drawn from Daoist tradition. This new perspective is different from that of some contemporary scholars who have claimed that the idea of insentient things having dao-nature was borrowed from Chinese Buddhism. A chronological investigation of the discussion of nature in Chinese thought demonstrates that the idea of insentient things having buddha-nature incorporates earlier Daoist traditions found in Arcane Study. / Dissertation / Doctor of Philosophy (PhD)

Le Râmakîen est une des œuvres littéraires les plus importantes du royaume thaïlandais. Reprenant l’épopée indienne de Vâlmîki, le Râmâyana, il revêt une grande importance à la cour royale et sa popularité est considérable dans toute l’Asie du Sud-Est. Au Wat Phra Kèo, ses épisodes ont été intégralement illustrés sur le mur de la galerie. La thèse ne prend en compte que les parties figurant les dix incarnations de Viṣṇu et la naissance des dieux hindous et des personnages de l’épopée. Ces épisodes nous amènent au prélude du Râmakîen et l’étude s’arrête au moment du retour du roi Jânaka à Mithilâ. Il nous a fallu opérer des rapprochements entre ces peintures et le Tamrâ Thewarûp, les albums d’iconographie brahmanique, ainsi que le Tamrâ Thewapâng, recueil de légendes sur la naissance des dieux et les incarnations de Viṣṇu. Ces rapprochements étaient nécessaires car tous les épisodes représentés à Wat Phra Kèo ne sont pas racontés dans le Râmakîen tel que le relate la version du roi Râma I. L’omniprésence des scènes empruntées à l’épopée, en particulier celles des dix incarnations de Viṣṇu et des dieux hindous dans les temples importants de Bangkok fondés par les rois ou par leurs proches au début de la période de Ratanakosin, s’explique par la grande importance accordée par ces souverains à l’incarnation de Viṣṇu en Râma. Le royaume thaïlandais adopta par ailleurs les rites brahmaniques pratiqués à la cour khmère. Une récapitulation des témoignages iconographiques sur l’épopée au Cambodge, au Laos et au Myanmar complète notre étude. / The Râmakîen is one of the most important literary works in Thailand. Derived from the Indian epic of Vâlmîki, it became very important at the royal Thai court, and is one of the most popular texts in South-East Asia. At Wat Phra Kèo its episodes are represented on the four sides of the gallery. This thesis aims to study the parts illustrating the ten incarnations of Viṣṇu, the birth of the Hindu Gods and the main characters of the Indian epic. These episodes lead us through the Râmakîen’s prelude and our study stops at the moment of King Jânaka’s return to Mithilâ, his kingdom. The comparison between the paintings, the Tamrâ Thewarûp, the iconographic albums of Hindu Gods and the Tamrâ Thewapâng (the book of legends containing the god’s creation and the ten incarnations of Viṣṇu) proved necessary to understand some of the painted scenes which do not relate to the Râmakîen, as told in the version composed by King Râma I. The omnipresence of a number of scenes borrowed from the epic (particularly the ten incarnation scenes of Viṣṇu and the Hindu God images) in the temples founded by the kings or their families around Bangkok’s Grand Palace can be explained by the great importance attributed by the sovereigns to the Râma avatâra of Viṣṇu. Besides, the Thai Kingdom borrowed from the Khmer court their Hindu rituals. A review of the Râmâyana images in Cambodia, Laos and Myanmar completes our study.

This diploma thesis concerns the iconography of early Buddhist art in India, especially in the region of ancient Gandhāra. It follows the development of representation of Buddha and bodhisattva from an aniconic type to establishment of anthropomorphous form during the reign of the Kushaṇas. It outlines the influence of the Hellenistic world on this form and tries to give a summary about the mixture of the symbolic and stylistic patterns as well as their further development in the later Buddhist art.

Diploma work "The exclusivity of God's revelation according to the Bible and the relationship to other world religions namely Islam and Buddhism" is about comparison between the Biblical revelation and the basic faith statements of others religions particularly Islam and Buddhism. The work also tries to answer the question if the Bible expresses the exclusivity by itself and in which area the exclusivity is the most significant for the life of believers. The aim of this work is also to look for spiritual principles that could be common with other religions as well as the principles that lead to disconnection between these religions. In the end, the work is concerning the possible ways of inter religion discussion in the context of world religion systems.

本研究主要目的在於了解佛陀眾生教化之教育上的意義，呈現出佛教教育之面貌，進而探究佛陀眾生教化的理念、方法、教材、對象在現代教育上的諸意義，藉供現代教育之參考。 　　本研究採用歷史研究法，文獻探討及佛教研究法。首先探討佛教之整體研究法，以佛教的立場，探討經典之敘述、歸納、評鑑、釐清、統整文獻資料，並考量歷史研究法，選擇事實的標準依據，以指陳真善境界和文化價值，或賦予新的意義，以提供給現代人作為活動資鑑，或指導人心向善等，再將其中的部分作討論、引申、演繹其在教育上之新意義或價值等。 　　本研究所探用的資料、經典（大正新修大藏經）與律、論疏及相關的當代學人的著作。 　　本論文除緒論外共有五章十六節。各章主要內容如下： 　　第一章：「緒論」。本章陳述研究動機與目的，研究方法與範圍及名詞解釋。 　　第二章：「佛陀的時代與思想背景」。本章探討佛陀時代的社會的變動與思想的背景，並論述佛教興起的主要因素。 　　第三章：「佛陀眾生教化的基本教義」。本章探討佛陀眾生教化的基本教義；即四法印、緣起論、四聖諦、八正道。 　　第四章：「佛陀眾生教化的理念」。本章探討佛陀眾生教化的基本理念及教化的實際的態度。 　　第五章：「佛陀眾生教化的教育的意義」。本章探討佛陀眾生教化對現代教育的意義，和對教育可能性的陳述。 　　第六章：「結論」。本論文的綜合評述。就佛陀眾生教化之教義及方法等在教育上的意義的歸納，並闡釋佛陀教育的特色及佛陀眾生教化對現代教育的啟示。

<p>I min uppsats har jag försökt visa två sidor av buddhismen; den teoretiska och den praktiska. Jag började med att skissera fram den allmängiltiga bilden av Buddha som av många, inklusive mig själv, ses som buddhismens förgrundsgestalt. Sedan analyserade jag den litteratur från gymnasiet som används i det praktiska arbetet i religionskunskap och drog snäva linjer som hela tiden utgick ifrån mina grundfrågor; hur förmedlas bilden av den historiska Buddha och hur tar man upp kvinnan i religionen. Jag kom fram till att buddhismen i böckerna ägnas väldigt lite utrymme, oftast inte mer än 30 sidor – och att bilden av Siddharta och dennes väg till upplysning många gånger var förenklad (exempelvis i Börje Rings Religion och sammanhang.) Bilden av kvinnan förmedlades även den sparsamt, och de gånger den gick att finna kändes den stressig och kompakt, exempelvis i Religion A av Elm & Thulin där nunnor i förbigående nämns ett fåtal gånger, och detta i samma andemening som munkarna. Att det finns en distinktion och skillnad mellan de bägge könens utövande av religionen framkommer således inte.</p><p>Jag ämnade även ge en inblick i hur man undervisar om buddhismen i gymnasieskolor och genomförde undersökningen i formen av en enkät, även om enkäten till typen inte följde standardnormen. Svaren visade dels att min grundläggande tes; buddhismen ges lite utrymme i skolan, stämde, i kontrast till att elevernas intresse kring religionen är stort. Någon lärare påpekade att religionens framtoning känns fredfull, en annan nämnde att dess inslag av ateism, eller gudlös tro passade många elever.</p><p>Slutligen vore en logisk fortsättning på uppsatsens tema personliga intervjuer med lärare och elever, och kanske alltmer omfattande litteraturstudier. Huruvida detta skulle förändra resultatet återstår att se; tre på måfå valda böcker (som alla används i religionsundervisningen), och 30: talet slumpmässigt valda lärare där majoriteten (av de som svarade) ansåg att buddhism ges för lite utrymme är inga fakta man kan ignorera eller bortse ifrån. Intresset finns där, både bland elever och lärare, och vår västerländska kultur anammar snabbt och heroiskt all österländsk kultur och religion vi kommer åt. Buddhism och andra österländska religioner tror jag kan vara ett nyttigt inslag i religionsdebatten som annars endast verkar handla om de abrahamitiska religionerna och islam.</p>

I min uppsats har jag försökt visa två sidor av buddhismen; den teoretiska och den praktiska. Jag började med att skissera fram den allmängiltiga bilden av Buddha som av många, inklusive mig själv, ses som buddhismens förgrundsgestalt. Sedan analyserade jag den litteratur från gymnasiet som används i det praktiska arbetet i religionskunskap och drog snäva linjer som hela tiden utgick ifrån mina grundfrågor; hur förmedlas bilden av den historiska Buddha och hur tar man upp kvinnan i religionen. Jag kom fram till att buddhismen i böckerna ägnas väldigt lite utrymme, oftast inte mer än 30 sidor – och att bilden av Siddharta och dennes väg till upplysning många gånger var förenklad (exempelvis i Börje Rings Religion och sammanhang.) Bilden av kvinnan förmedlades även den sparsamt, och de gånger den gick att finna kändes den stressig och kompakt, exempelvis i Religion A av Elm &amp; Thulin där nunnor i förbigående nämns ett fåtal gånger, och detta i samma andemening som munkarna. Att det finns en distinktion och skillnad mellan de bägge könens utövande av religionen framkommer således inte. Jag ämnade även ge en inblick i hur man undervisar om buddhismen i gymnasieskolor och genomförde undersökningen i formen av en enkät, även om enkäten till typen inte följde standardnormen. Svaren visade dels att min grundläggande tes; buddhismen ges lite utrymme i skolan, stämde, i kontrast till att elevernas intresse kring religionen är stort. Någon lärare påpekade att religionens framtoning känns fredfull, en annan nämnde att dess inslag av ateism, eller gudlös tro passade många elever. Slutligen vore en logisk fortsättning på uppsatsens tema personliga intervjuer med lärare och elever, och kanske alltmer omfattande litteraturstudier. Huruvida detta skulle förändra resultatet återstår att se; tre på måfå valda böcker (som alla används i religionsundervisningen), och 30: talet slumpmässigt valda lärare där majoriteten (av de som svarade) ansåg att buddhism ges för lite utrymme är inga fakta man kan ignorera eller bortse ifrån. Intresset finns där, både bland elever och lärare, och vår västerländska kultur anammar snabbt och heroiskt all österländsk kultur och religion vi kommer åt. Buddhism och andra österländska religioner tror jag kan vara ett nyttigt inslag i religionsdebatten som annars endast verkar handla om de abrahamitiska religionerna och islam.