Thesis (Ph. D.) -- University of Tennessee, Knoxville, 2005. / Title from title page screen (viewed on Sept. 6, 2005). Thesis advisor: Arthur C. Echternacht. Thesis advisior: Christine R. B. Boake. Document formatted into pages (xvi, 151 p. : ill. (some col.)). Vita. Includes bibliographical references.

CoordenaÃÃo de AperfeiÃoamento de Pessoal de NÃvel Superior / The pharmacological effects of telocinobufagin (TCB), a bufadienolide extracted from Bufo paracnemis parotoid glands by HPLC, were compared to that induced by bupivacaine (BUPI). On guinea-pig isolated ileum, TCB (10-8 to 10-4 M) inhibited both, the electrical field stimulation (EFS)-induced contraction (with a value of 0.9  0.9 % of the control response at 6x10-4 M), and the contractions elicited by ACh, in a concentration-dependent manner. BUPI (10-7 to 10-3 M) also inhibited both, the EFS- and the ACh-induced contractions on guinea-pig isolated ileum, in a concentration-dependent manner. On rat isolated sciatic nerve, TCB (1 mM) reduced the compound action potential (CAP) peak-to-peak amplitude (PPA) to 64.9Â7.2 % and 12.9Â4.4 % of the control amplitude after 15 min and 30 min, respectively; withdrawal of telocinobufagin reversed to 83.2Â17.5% after 45 min. TCB reduced the CAP conduction velocity (CV) to 15.0Â15.0 % of the control after 30 min; wash reversed to 78.7Â7.2 % of the control. BUPI (1 mM) inhibited the CAP PPA to 46.7Â14,4 % and 11.8.Â6.5 % of the control after 15 min and 30 min, respectively; it recovered partially to 29.7Â8.3 % after 45 min of wash. BUPI inhibited the CAP CV to 17.4Â11.2 % of the control after 30 min; it recovered partially to 44.8Â14.5 % after 45 min of wash. On rat isolated atrium, TCB (10-6 to 10-4 M) did not alter the spontaneous inotropism, which was abolished by BUPI. Thus, TCB showed a reversible local anesthetic action, similar to BUPI, however, without cardiac toxicity in vitro. This study shows perspectives to research of new molecules for local anesthetic activity with therapeutic interest / Foram avaliados os efeitos do bufadienolÃdeo telocinobufagin (TCB), obtido das glÃndulas parotÃides do Bufo paracnemis por cromatografia lÃquida de alta eficiÃncia, comparando-os com os do anestÃsico local bupivacaÃna (BUPI). TCB (10-8 a 6x10-4 M) inibiu, de modo concentraÃÃo-dependente, as contraÃÃes induzidas por estimulaÃÃo por campo elÃtrico (ECE) em Ãleo isolado de cobaio, cujo valor foi 0,9Â0,9 % da resposta controle, na concentraÃÃo de 6x10-4 M. Da mesma forma, TCB (10-6 a 10-4 M) inibiu, as contraÃÃes induzidas pela ACh. BUPI (10-7 - 10-3 M) inibiu, de modo concentraÃÃo-dependente, tanto as contraÃÃes induzidas por ECE quanto as induzidas por ACh. Em nervo ciÃtico isolado de rato, a amplitude pico-a-pico (APP) do potencial de aÃÃo composto (PAC) caiu para 64,9Â7,2 e 12,9Â4,4 % do controle, apÃs 15 e 30 min com 1 mM TCB, respectivamente, retornando para 83,2Â17,5 % lavando-se o nervo com Locke por 45 min. Nas mesmas condiÃÃes, a velocidade de conduÃÃo (VC) do PAC caiu para 15,0Â15,0 % da controle, apÃs 30 min; sendo recuperada para 78,7Â7,2 % apÃs 45 min da retirada do TCB. BUPI (1mM) diminuiu tanto a APP do PAC para 46,7Â14,4 % e 11,8Â6,5 % da controle, apÃs 15 e 30 min, respectivamente, quanto a VC para 17,4Â11,2 % da controle, apÃs 30 min; apÃs 45 min da lavagem reverteu parcialmente a APP e a VC para 29,7Â8,3 e 44,8Â14,5 % da obtida no controle, respectivamente. Em Ãtrio isolado de rato, TCB (10-6 a 10-4M) nÃo alterou o inotropismo espontÃneo, o que foi reduzido pela BUPI (10-4 M). Portanto, TCB possui propriedades anestÃsicas locais reversÃveis semelhantes à BUPI, sem apresentar, no entanto, sinais de toxicidade cardÃaca in vitro, abrindo perspectivas para busca de novas molÃculas com aÃÃo anestÃsica local com potencial interesse terapÃutico

The relative contribution of arteriovenous oxygen (A-V O2) difference to thermally-induced and activity-induced changes in metabolic rate (VO2) were delineated in the toad, B. marinus. In conjunction, the influence of rest and activity, temperature, and removal of the pericardia! sac on separation efficiency (Es) in the anuran ventricle was determined by direct measurement of arterial and venous percent oxygen saturation (% saturation), using a microsampling technique.

Two of the most pervasive threats to species biodiversity are invasive species and habitat loss and degradation. Invasive species are often relatively insensitive to disturbance and many expand their range into disturbed and fragmented habitats. This dissertation uses an interdisciplinary approach to investigate how anthropogenic habitat disturbance is precipitating a range expansion in an invasive toad species, Bufo nebulifer, which is driving a decline in its native congener, B. fowleri. I employed a remote sensing and GIS study using historical data to compare changes in the two species distributions and habitat changes, a molecular genetic study to identify interspecific hybrids and their potential effects on the parental species, and an experimental ecology study to look at the effects of competition and predation on the two species. The results of the landscape level analyses of species' distributional changes in different disturbance levels showed that both species' distributions have changed significantly. The distributions of the two species are inversely affected by habitat disturbance; the distribution of B. fowleri in highly degraded habitat has contracted while the expansion of B. nebulifer increased substantially. The molecular genetic study successfully demonstrated the use of nuclear and mitochondrial markers to identify cryptic hybrids and their maternal lineage. Three hybrids were detected using nuclear introns and a morphologically cryptic hybrid was identified using mitochondrial DNA as the progeny of a cross that was previously thought to be inviable. Although relatively few hybrids were currently found, the identification of a cryptic hybrid implies that the rate of historical hybridization may have been drastically underestimated. Ecological studies showed that competition with B. nebulifer tadpoles had a negative effect on both body size measures and survival to metamorphosis for B. fowleri tadpoles. The addition of predators to experiment did not favor the survival of B. fowleri over B. nebulifer. Bufo fowleri's inability to compete with its invasive congener could be a driving mechanism for the decline of B. fowleri and the expansion of B. nebulifer. The methods discussed in this dissertation offer promising and practical new approaches for evaluating and managing changes in the distribution of species of conservation concern.

Responses of tadpoles Bombina variegata (likely unexperienced with predator) to pulses of risk and safety were tested and compared with results of a bachelor thesis previously done on tadpoles Bufo bufo (species likely experienced with predator) to confirm the risk allocation hypothesis. Differences of overall activity of both species were not significant. Differences in activity between Bufo bufo and Bombina variegata tadpoles held in continual risk conditions were observed. Such behavior possibilities are discussed.

Inledning: Småvatten som dammar har försummats i bevarande-och övervakningsstrategier där fokus har lagts på större sötvattensmiljöer. Kunskap om småvattens roll i bevarandet av biologisk mångfald är bristfällig men studier har visat att dammar kan försörja fler arter, fler unika arter och mer ovanliga arter än sjöar, floder och vattendrag. I Sverige är 100 av 240 rödlistade sötvattensorganismer knutna till småvatten, där de flesta är arter av evertebrater men inkluderar även 38 % arter av den svenska amfibiefaunan. För att säkra den svenska amfibiefaunan måste faktorerna som missgynnar faunan, framförallt de hotade arterna, bli kända. Att bedöma vattenmiljöer lämpade för framgångsrik reproduktion hos amfibier kan vara komplicerad med hjälp av instrumentmätningar och vattenprover då kemiska parametrar i vattnet är ostabila. Alternativt kan man studera sötvattenslevande makroevertebrater där sammansättning, förekomst eller frånvaro kan indikera om miljön är utsatt för stressfaktorer. Utdikningar, övergödning och introduktion av invasiva arter har missgynnat amfibiefaunan genom minska reproduktionslokaler och skapa spridningsbarriärer. I Skånes region, som har högst diversitet av groddjur, har hundratals vatten återskapats för amfibier men behovet att fortsätta med naturvårdsinsatser kvarstår. Syfte: Med denna studie önskar jag lyfta vikten av att bevara och återskapa dammar för amfibier. Studien fokuserar på artrikedom hos amfibier, hotade arter samt reproduktiv framgång hos dessa. Studien omfattar 15 dammar fördelade över tre områden i Skåne. I två områden har flera dammar återskapats för att gynna amfibiefaunan och genom att följa upp kolonisering av dessa och utvärdera reproduktiv framgång, önskar jag bidra med lärdom om naturvårdsinsatsers effektivitet. De två områdena kommer även att jämföras med ett referensområde där inga omfattande naturvårdsinsatser har genomförts. Kemi- och fysikaliska parametrar kommer mätas i dammarna men även makroevertebrater i vattnet kommer att studeras för att se om det finns ett samband mellan dammar med framgångsrik reproduktion hos amfibier och förekomsten av makroevertebrater. Frågorna som ska besvaras är 1) vilket område är mest artrikt? 2) Har naturvårdsinsatserna i relation till referensområdet gynnat hotade arter? 3) Skiljer sig sammansättningen av vattenkemiska parametrar åt mellan dammar med framgångsrik reproduktion hos Anura med dammar utan framgångsrik reproduktion? 4) Skiljer förekomst, diversitet, sammansättning av evertebrater samt andelen rovinsekter åt mellan dammar med framgångsrik reproduktion hos Anura med dammar utan framgångsrik reproduktion? Metod: Projektområdet begränsades till sydöstra Skåne. Två områden, Ravlunda och Högestad valdes ut efter vetskapen om att omfattande naturvårdsinsatser utförts i områdena med syftet att gynna amfibier. Markanvändningen i områdena skiljer sig åt där Ravlunda är ett aktivt skjutfält och i Högestad drivs bland annat jord- och skogsbruk. Det tredje området, Referensområdet, bestod av spridda dammar runt Ravlunda skjutfält. Här hade inga naturvårdsinsatser utförts i syftet att gynna amfibier. Amfibier och deras utvecklingsstadium inventeras under säsongen när gruppen är som mest aktiv i vattenmiljön. Utvalda kemi-och fysikaliska mätningar tas med hjälp av mätinstrument och vattenprover analyseras i laboratorium. Evertebrater samlas in genom håvning för att beräkna Shannons diversitet index och Average score per taxon (ASPT) index. Andelen rovinsekter beräknas från antalet larver av Odonata och individer från familjerna Dytiscidae och Notonectidae. Variansanalyser kommer utföras för att identifiera skillnader mellan områdena och korrelationsanalyser utförs för att identifiera samband mellan evertebrater och framgångsrik reproduktion hos amfibier. Non-metric multidimensional scaling analyser kommer utföras för att identifiera hur lokalerna förhåller sig till varandra i sammansättning av vattenkemi samt sammansättning av familjer och fördelning hos evertebrater. Resultat: Högestad var det mest artrika området. Där var signifikant skillnad i antalet individer av hotad art mellan Ravlunda och de andra områdena. Naturvårdsinsatserna bedömdes gynnat hotad art i Ravlunda men inte i Högestad. Korrelationsanalysen visade inget samband mellan framgångsrik reproduktion och index-beräkningarna. Slutsats: Naturvårdsinsatser i syftet att bevara den svenska amfibiefaunan och dess hotade arter kan vara framgångsrik om man lägger alla bitar i pusslet rätt, för det är många faktorer som spelar in för att insatser ska bli både effektiva och framgångsrika. Att fortsätta med uppföljningar av naturvårdsinsatser efter att projekttiden är slut är viktigt för att kunna ta lärdom om vilka metoder som skapar bäst förutsättningar för stabila populationer hos amfibier.

Researchers at the GFS, Washington County, Tennessee through the wet screening of nearly 100%of the sediment excavated at the site, recovered an extensive collection of anuran fossil elements. Until recently, these specimens have not been analyzed. The purpose here is the examination, description, and identification of all non-ranid anuran (frogsand toads) material using the following elements: ilium, urostyle, maxilla, frontoparietal, and last sacral vertebra. Anurans identified include Scaphiopus wardorum(extinct spadefoot toad), Bufo terrestris(southern toad), B. cf. B. marinus(giant neotropical toad), three morphotypes of Hyla(tree frogs), and Pseudacris cf. P. brachyphona(mountain chorus frog). Occurrence of these Anura support a paleoecological environment described as warm, moist, and wooded.

The concept of maximal oxygen consumption (VO2 max) implies that there is a limit to the amount of oxygen that can be consumed by an organism in a given time. Many attempts have been made to delineate exactly what factor or factors are limiting to VO2 max. Current models focus on the steps over which oxygen must traverse in order to get from the ambient air to the mitochondria. However, no model has addressed the issue of whether or not carbon dioxide flux may impose a limit to VO2 max. Impedance of carbon dioxide flux may have a deleterious effect on intracellular pH, which in turn, may effect mitochondrial oxidative performance.

Thesis (Ph.D.)--Ohio University, November, 2009. / Release of full electronic text on OhioLINK has been delayed until December 1, 2014. Title from PDF t.p. Includes bibliographical references.

No description available.