Bakgrund: Sjuksköterskor ska i möjligaste mån främja patientens delaktighet och egna vilja, även när patienten ej kan uttrycka den själv. Få områden inom sjukvården använder patientbrev för att tydliggöra patientens förväntningar och önskningar. Tidigare studier har visat att förlossningsbrev både har positiva och negativa effekter på patienters känsla av omvårdnaden. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av hur förlossningsbrevet påverkade deras omvårdnad vid förlossningen relaterat till Kings omvårdnadsbegrepp i det mellanmänskliga mötet. Metod: En kvalitativ innehållsanalys av bloggar. Studien analyserade 25 stycken bloggar där kvinnor skrivit om sin upplevelse av förlossningsbrev. Resultat: Kvinnor som skrev förlossningsbrev upplevde en ökad trygghet, en känsla av kontroll, att de kände sig prioriterade, att det var en bra förberedelse inför vårdtillfället samt att det förbättrade kommunikationen och informationsbytet mellan sjuksköterska och patient samt att det ökade deras autonomi. Kvinnornas upplevde missnöje då förlossningsbrevet inte följdes. Några kvinnor upplevde en rädsla att förlossningsbrevet skulle begränsa dem. Slutsats: Det är mestadels positiva upplevelser av förlossningsbrevet. Användandet bör dock ske med vetskap om att ett brev som inte respekteras eller efterlevs ökar risken för missnöje med omvårdnaden. Klinisk betydelse: Studien tyder på att ett patientbrev kan öka patienters delaktighet, trygghet, autonomi och förbättra den personcentrerade vården. / Background: Nurses should increase patient participation, even when patients’ ability to communicate is reduced. Parts of the healthcare system use patient plans to clarify patients’ expectations and wishes. Previous studies show that patient plans both bring positive and negative features to the feeling of care. Aim: The aim was to describe women’s experiences of how the birth plan affected their care related to King’s concepts of the interpersonal system. Method: A qualitative concept analysis where 25 blogs were analyzed. Result: Women who wrote a birth plan felt an increased sense of safety, control and being prioritized. Women experienced that the birth plan was a good way to prepare and that it enhanced the communication. Some women felt unsatisfied with their care when the birth plan was not followed and some were afraid that it would limit their care. Conclusion: The outcome are almost exclusively positive. But the usage of patient plans should be done with the knowledge that a plan which is not followed might cause dissatisfaction. Clinical importance: This study indicates that a patient plan could increase patients’ feelings of participation, safety, autonomy and enhance the patient centered care.

Autism spectrum disorders (ASDs) are chronic and pervasive developmental disorders; children with ASDs require more multidisciplinary services than children with other developmental, behavioral, and emotional disorders (Kogan et al., 2008). Little research has been done on the practices and perspectives of the professionals providing services to children with ASDs. Evidence-based practice (combining use of evidence-based interventions [EBIs], family-centered care [FCC] respecting patient/family values, and clinical expertise) leads to the best outcomes for children with ASDs (APA Presidential Task Force on Evidence-Based Practice, 2006). The aim of this study was to assess the extent to which psychological constructs (attitudes, subjective norms, perceived behavioral control) within the Theory of Planned Behavior (Ajzen, 1991) are helpful for understanding the behavior of professionals in regards to two areas of evidence-based practice: recommending and/or providing EBIs and using a FCC approach to care with children with ASDs. Professionals (N=709) providing direct services to children with ASDs were recruited from different disciplines (Education, Medicine/Nursing, Occupational and Physical Therapy, Psychology, Social Work, Speech Language Pathology/Audiology) and were asked to fill out an Internet or paper survey including measures on TPB constructs and EBI and FCC behavior. Participants were recruited from a convenience Internet sample and a stratified random sample of online provider listings (from professional and autism-specific organizations). Professionals’ attitudes and familiarity with EBIs significantly predicted their self-reported recommendation and provision of EBIs in the positive direction. Professionals’ attitudes, perceived-behavioral control, and years in practice significantly predicted self-reported use of an FCC approach with children with ASDs in the positive direction. There was a trend for explicit training on EBI or FCC to predict professionals’ behavior, but these findings did not reach conventional levels of significance. Subjective norms did not significantly predict EBI or FCC behavior. Discipline membership did not moderate the relationship between TPB and EBI and FCC self-reported behavior measures. The TPB is a useful framework for better understanding professionals’ evidence-based practice behavior. This study sheds light on practices and perspectives of professionals working with children with ASDs and highlights areas for future research and training with this population.

Bakgrund: Demenssjukdom är en av våra största folksjukdomar med 160 000 drabbade. Bland det vanligaste symtomet hod äldre personer med demenssjukdom är sömnbesvär. Det kan leda till ohållbar situation för den drabbade och närstående med ökad ohälsa och minskad livskvalitet som följd. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans erfarenhet av att vårda äldre personer med demenssjukdom som har sömnproblem. Metod Empirisk studie med beskrivande design och kvalitativ ansats. Huvudresultatet Resultatet visade sjuksköterskans erfarenhet att det var frustrerande, svårt, tids- och energikrävande att vårda äldre personer med demenssjukdom med nattlig fysisk- och psykisk oro, dygnsförvirring och tappade rutiner. Vårdpersonalens attityd, agerande, kunskap, erfarenhet och resursbrist visade på vilket sätt de bemötte och vilka val av insatser vid vård av äldre personer med demenssjukdom. Kunskap om demenssjukdomar och personkännedom var avgörande. Närstående var betydelsefulla för sjuksköterskan genom kännedom om den äldres sömnvanor och vägledning till bättre beslut. Brister framkom vid sömnobservation, bedömningar och uppföljningar av olika insatser eftersom skattningsskalor sällan användes. Läkemedel användes ofta för att främja sömnen trots kunskap om biverkningar och ökad fallrisk. Icke farmakologiska åtgärder som rekommenderades var basal omvårdnad och daglig aktivitet. Behovet av fler korttidsplatser framkom eftersom slutenvården belastades istället för att personen vårdades hemma med resurser. Tids- och planeringssystemet TES som användes i ena kommunen bidrog till sämre arbetsmiljö för omvårdnadspersonalen och påverkade personcentrerad vård negativt. Slutsats Erfarenhet, reflektion, kompetens, personkännedom och samordnade insatser från hela bårdteamet krävs för att skapa personcentrerad omvårdnad hos äldre personer med demenssjukdom som har sömnproblem.

Background: Approximately 1000 children with a congenital heart disease are born in Sweden each year. Congenital heart diseases include malformations of the heart which comprise various anatomical differences. Progresses in diagnostics and treatment of the cardiac diseases have contributed to the survival of these young adults which makes a new and growing group of patients. Aim: The aim of this study was to describe young adults' between the ages of 13-40 experiences of living with congenital heart disease. Method: A literature study based on qualitative studies from Cinahl and PubMed was performed. Ten articles were analyzed by content analysis. Results: The results of the study present two main categories "accept one's heart disease" and "challenge to accept one's heart disease" with a total of ten subcategories. Conclusion: Individuals with congenital heart disease may experience their situation in various ways and they may or may not have accepted their congenital heart disease. Some individuals feel that the disease contributes to personal strength, while others are living with a constant presence of anxiety over the fact that life can change for the worse at any time.

Aim: To describe staffs experiences of challenges when nursing people with dementia and BPSD.   Design: A qualitative study with interviews of focus groups. Eleven persons from two nursing homes in the north of Sweden were interviewed. Results: The analysis emerged into three categories that describes staffs experiences and challenges:  To aim for seeing the person behind the illness, the importance of colleagues, it is difficult to be sufficient. Staff wanted to meet the person behind the dementia but meet difficulties in their work. The staff had a demanding job and faced challenges as an effect of not giving the right care that the staff wanted to give. The consequence of this was stress and bad conscience. The result marked the importance of having colleagues to communicate with, who wants to work in a team and after the same goals.   Conclusion: The challenges in nursing care of people with dementia and BPSD are many. Superiors can learn from these difficulties to provide staff what they need to give person centered care to people with dementia and BPSD. That can lead to more job satisfaction among healthcare staff  so they can keep on taking care of the people who needs them. / Syfte: Att beskriva vårdpersonalens upplevelser av utmaningar i stödet av personer drabbade av demenssjukdom och BPSD   Design: En kvalitativ intervjustudie i fokusgrupper. Totalt intervjuades elva personer från två vård- och omsorgsboenden i Norrbotten.   Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier som beskriver personalens upplevelser och utmaningar: Att vilja möta personen bakom sjukdomen, Att behöva sina kollegor, Att det är svårt att räcka till. Personal strävade efter att möta personen bakom sjukdomen men mötte olika hinder i sitt arbete. Flera krav på personalen belystes samtidigt som resultatet visade på konsekvenserna av att inte kunde erbjuda den vård eller det bemötande personalen ville ge. Detta ledde till stress och dåligt samvete. Resultatet visade vilken betydelse kollegor hade i arbetet gällande kommunikation, teamarbete och att arbeta efter samma mål.   Slutsatser: Resultatet visade att utmaningarna i omvårdnaden av personer med demenssjukdom och BPSD är många. Genom att som arbetsledare ta del av dessa svårigheter kan de ge vårdpersonal de förutsättningar som krävs för personcentrerad vård till personer med demenssjukdom och BPSD. På så vis kan förhoppningsvis fler som arbetar med personer med demens vara nöjda med sitt arbete och fortsätta ta hand om de människor som behöver dem på bästa sätt.

Bakgrund:Hemlöshet resulterar ofta i en signifikant påverkan såväl på livskvalité som förväntad livslängd. Samtidigt är gruppens tillgång till hälso- och sjukvård inkluderat palliativ vård, begränsad. Syfte: Att kartlägga och beskriva de barriärer och strategier som finns för personer som befinner sig i akut hemlöshet att få en god palliativ omvårdnad. Metod: Allmän litteraturstudie med elva artiklar som rekryterades via databaserna Pubmed och Academic Search Premier. Kvalitativa artiklar inkluderades och granskades utifrån en innehållsanalys. Resultat: Tre övergripande teman identifierades; samtal om döden, socialt nätverk och vårdpersonalens upplevelser samt relation till vårdpersonal. Utifrån dessa övergripande barriärer framkom flera subteman. Flera möjliga strategier finns, exempelvis ett empatiskt bemötande, personcentrerad vård, och stärkning av individens autonomitet. Slutsats:Studien visar att personer i akut hemlöshet möter flera barriärer för att få en god palliativ omvårdnad. Barriärerna kan minskas genom ökad utbildning för sjuksköterskor om sociala determinanters påverkan på hälsan och omvårdnaden, men även ett holistiskt, empatiskt personcentrerat förhållningssätt kan förbättra den palliativa omvårdnaden för akut hemlösa.Klinisk betydelse: Kunskaper från denna studie ska kunna tillämpas av sjuksköterskor i den palliativa vården men även andra vårdenheter där hemlösa befinner sig. / Background: Homelessness often results in a significant impact on both quality of life and life expectancy. At the same time, the group's access to health and medical care including palliative care is limited. Aim: The aim of the study was to map and describe the barriers and strategies that exist for people who are in acute homelessness to get a good palliative care. Method: A general literature study with eleven articles recruited via the databases Pubmed and Academic Search Premier. Qualitative articles were included and reviewed on the basis of a content analysis. Results:Three overall themes were identified; talks about death, social network and the healthcare staff's experiences as well as relation to healthcare staff. Based on these overall barriers, several subthemes emerged. Several possible strategies exist, such as empathic treatment, person-centered care, and strengthening of the individual's autonomy. Conclusion: The study shows that people in acute homelessness face several barriers to get a good palliative care. These barriers can be reduced through increased training for nurses on how social determinants affect health and nursing, but also a holistic, empathically person-centered approach can improve the palliative care for the acute homeless. Clinical significance: Knowledge from this study can be applied by nurses in palliative care, but also by other care units where homeless people are in. / <p>Röda Korsets sjuksköterskeförening stipendium 2019</p>

Bakgrund: Varje sjuksköterska har som omvårdnadsansvarig ett etiskt och juridiskt ansvar för sitt bemötande, sina bedömningar och sina beslut. En personcentrerad vård förmodas kunna återförena den humanistiska omtanken till en alltmer medicinteknisk vård utan att reducera vårdtagaren till ett passivt vårdobjekt. Kan humor vara en bidragande komponent till att göra vården mer personcentrerad?  Syfte: Syftet var att belysa humorns betydelse för personcentrerad vård. Metod: En allmän litteraturöversikt med en kvalitativ innehållsanalys baserad på nio vetenskapliga artiklar publicerade mellan 2009–2019. Resultat: Innehållsanalysen genererade tre huvudteman: humor som ett kommunikationsverktyg, humorns betydelse för relationen mellan patient och sjuksköterska, samt förhållningssätt till humor. Slutsats: Humor har en central plats inom hälso-och sjukvård för att främja personcentrerad vård och bör betraktas som något att ta på allvar. Ett salutogent humorbruk har flera positiva effekter och undergräver inte sjuksköterskans professionalism. Genom att våga initiera, använda och återgälda humoruttryck kan sjuksköterskan stärka partnerskap, patientberättelse och dokumentation för den personcentrerade vården. Författarna efterfrågar mer forskning kring manliga sjuksköterskors upplevelser av humor då artiklarna i resultatet endast inkluderade kvinnliga sjuksköterskor, förslagsvis en empirisk studie med intervjuer i en svensk kontext. / Background: All nurses have an ethical and legal responsibility for their care, assessments and decisions. Person-centered care is assumed to bring a more humane aspect to the healthcare of today, without reducing the patient to a passive care object. Could the use of humor be a way to make the healthcare more person-centered? Aim: The aim was to explore the importance of humor to person-centered care. Method: A literature review with a qualitative content analysis, based on nine scientific articles published between 2009-2019. Results: The study generated three main themes: humor as a tool for communication, the importance of humor for the nurse-patient relationship, and approaches to humor. Conclusion: Humor has a key role in healthcare to promote person-centered care, and should be taken seriously. A salutogenic use of humor has multiple positive aspects and does not undermine the professionality of the nurse. Nurses can strengthen partnership, patient stories and documentation in person-centered care by initiating, using and reciprocating humor. The authors ask for more empirical studies targeting the experiences of the use of humor by male nurses, as the articles only included female nurses, for example an empirical study based on interviews conducted in Sweden.

Bakgrund: Invånare i Sverige uppnår högre ålder än tidigare och fler diagnostiseras med demenssjukdom. Vården av personer med demenssjukdom är väldigt sårbar och forskning har visat att personcentrerad vård kan skapa bättre livskvalitet för denna grupp. Genom att förstå sjuksköterskans erfarenhet av att arbeta med personcentrerad vård hoppas vi kunna belysa fördelar men även hinder i vården av personer med demenssjukdom och förhoppningsvis ge förslag för utveckling.   Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av att använda personcentrerad vård i vården av personer med demenssjukdom   Metod: En intervjustudie utfördes med 8 sjuksköterskor som arbetar med personer med demenssjukdom och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Intervjuerna genomfördes i 2 län. De transkriberade intervjuerna analyserades med en manifest innehållsanalys.   Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskans erfarenhet av att använda personcentrerad vård baseras mycket på tid för utbildning och handledning av kollegor, men även av kunskap för personcentrerad vård. Livsberättelsen spelar en central roll i utformningen av både vården och miljön kring personen.   Slutsats: Sjuksköterskor som arbetar med personer med demens behöver mer tid för utbildning och handledning för att kunna ge bättre personcentrerad vård utifrån personens enskilda behov. / Background: Swedens population is getting older then before and more are diagnosed with dementia. Caring for people with dementia is very vulnerable and research shows that person centered care can increase quality of life. By understanding the nurse´s experiance of working person centered can contribute to development of this type of care but also illustrade obstacles the nurses are facing.   Aim: To describe the nurse's experience of using person-centered care in the care of people with dementia  Methods: Qualitative interview study. 8 nurses that work with dementia care were interviewed in two different countys in Sweden. The transcribed interviews were analyzed with a manifest content analysis.  Result: The result showed that the nurse's experience of using person-centered care is based on time for training and supervision of colleagues, but also on knowledge for personal center care. The life story plays a central role in the design of both the care and the environment around the person.  Conclusion: Nurses working with people with dementia need more time for education  and supervision to be able to provide better person-centered care based on the persons individual needs.

Healthcare decisions should be evidence-based and patient-centered. Patient-centered care is about providing quality care with the patient as the focus. The provider has to incorporate the patient’s values, preferences, and objectives into the clinical decision. Traditionally, clinical decisions were made by the provider alone. Healthcare decisions are complex, due to the multiple objectives and potential serious outcomes, making it difficult for the provider to facilitate shared decision-making with the patient. Decision support software can assist with decision-making, by letting the patient incorporate their preferences and perform the decision analysis. Annalisa is a decision support software that has been developed for this purpose. The objective of this thesis is to analyze Annalisa, from a multi-criteria decision analysis (MCDA) perspective and to discuss the tool’s ability to assist with healthcare decisions in a patient-centered care setting. Annalisa’s elements and method were reviewed, using information from the developers. The input data and results from two healthcare studies using Annalisa were used to analyze the tool from a MCDA and patient-centered care perspective and discuss the tool’s ability to provide aid in healthcare decisions. The tool’s method of simple additive weighting (SAW) was compared to the expected utility function using a decision tree. The developers of Annalisa focused on the simplicity and ease of use, rather than creating a new kind of decision support tool. The two example studies indicated problems with the tool’s ability to incorporate the patient’s preferences and values. However, considering that one of the goals with using a decision aid software in healthcare is to assist with decision analysis after the patient has been presented with the information in the traditional healthcare decision guide, Annalisa makes an interesting attempt to provide aid in that next step of the decision-making process.

Bakgrund Personcentrerad vård innebär att vården utgår från patienten och dess upplevelse av ohälsa och sjukdom, sociala sammanhang och dess närstående. Personcentrerad vård utgår från tre nyckelbegrepp som Centrum för personcentrerad vård arbetat fram och dessa är; partnerskap, patientberättelsen och dokumentation. Syfte Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av hur de arbetar med personcentrerad vård; partnerskap, patientberättelsen och dokumentation, på somatiska avdelningar på vård- och omsorgsboenden.  Metod Deskriptiv studie med kvalitativ deduktiv ansats. Studien baserades på åtta semistrukturerade intervjuer som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Analysen resulterade i ett tema; Samtal som redskap för att praktisera personcentrerad vård. Tre kategorier var förutbestämda och sju subkategorier identifierades: Partnerskap; ta del av den äldres kunskap, ta del av anhörigas kunskap, omvårdnadspersonalens kunskap, sjuksköterskans kunskap, Patientberättelsen och Dokumentation; dokumentation i levnadsberättelsen, dokumentation i genomförandeplan och dokumentation i dokumentationssystemet utifrån personcentrerad vård.  Konklusion Samtalet är en av sjuksköterskans viktigaste redskap för att praktisera personcentrerad vård. Genom samtal bygger sjuksköterskan en relation till den äldre och utvecklar ett partnerskap. Samtal är även en förutsättning för att skapa relation till anhöriga samt för ett välfungerande teamarbete. Dock visade det sig att sjuksköterskorna upplevde att de arbetade för långt från den äldre personen och att de inte alltid hade tid för fördjupade samtal. / Background In person-centered care the patient and his/her experience of illness, disease, social content and close relationships is central. Person-centered care emanates from three keywords developed at University of Gothenburg Centre for Person-Centered Care (GPCC): Partnership, the patient narrative and documentation. Purpose To describe the experiences nurses have from person-centered care and how they work with partnership, the patient narrative and documentation at general units in nursing homes. Method Descriptive study conducted with a qualitative deductive approach. The study was based upon eight semi-structured interviews and data was analyzed using qualitative content analysis. Results One theme was identified: The communicative conversation used as a tool in order to perform person-centered care. Three categories were predetermined and the analysis resulted in seven subcategories: Partnership; to utilize the patient´s knowledge, to utilize the knowledge held by relatives, caregivers and the nurse, The patient narrative and Documentation; documentation of the story of the patient´s life, documentation in individualized care-plans and documentation in the system of documentation from a personal- centered perspective. Conclusion The communicative conversation was essential in order to perform person-centered care. Within this conversation, the nurse will be able to develop a relationship with the patient and from that relationship a partnership will evolve. In addition, a communicative conversation is of crucial importance in order to evolve relationships with relatives and to maintain functional cooperation. However, it turned out that the nurses experienced that they worked too far from the older person and that they did not always have time for in-depth conversations.