I Sverige har det sedan händelserna i Ådalen 1931, då fem civila dog för militärens kulor, varit en grundläggande princip att militären inte ska användas för att upprätthålla landets inre säkerhet och ordning. Under 2000-talet har den principen frångåtts i lagstiftning och i den politiska debatten indikeras att det är försämrade interna hotbilder som påverkat politikens syn på användningen av det militära maktmedlet.  Syftet med undersökningen är att beskriva och öka förståelsen för förhållandet mellan förändrade interna hotbilder och synen på användningen av militären i Sverige. Fallstudien genomförs som en kvalitativ textanalys där officiella dokument från regering och riksdag utgör fallets empiri. Analysen fokuserar på tre olika tidsperioder som jämförs sinsemellan i syfte att kunna identifiera eventuella förändringar.  Undersökningens resultat visar en motsättning mellan grundprincipen att inte använda militären mot den egna befolkningen å ena sidan och ett effektivt nyttjande av samhällets resurser å andra sidan. Förhållandet mellan förändringar av interna hotbilder och synen på användningen av det militära maktmedlet förefaller att i någon mån påverkas av den motsättningen. Den viktigaste slutsatsen gäller användningen av det militära maktmedlet i den del det avser sådant stöd till polisen som kan innebära utövande av våld eller tvång mot den egna befolkningen. Huruvida Försvarsmakten ska komma på tal för sådana uppgifter förefaller vara en fråga lika mycket eller mer om polisens förmåga att själv hantera interna hot än det är en lämplighetsbedömning utifrån uppdelningen av våldsmonopolet.

The purpose of this thesis is to reach a deeper understanding of how boundary spanners are bridging boundaries between uniformed bureaucratic organisations and their environment, characterised by demanding conditions. The main part of this thesis is based upon empirical data gathered through 71 interviews with Swedish civil and military informants from several uniformed organisations. Four articles have been included in this thesis in order to address the overarching aim. The results show that boundary spanners are crucial to the adaption of uniformed organisations to demanding conditions. A number of aspects that are included in the process of organisational adaption have been identified. One of the tasks is to balance between structuring and improvisation where much is at stake. The other task is to create confidence among the involved actors and contribute in different ways to create a sense of symmetry between partners. Finally, the third task for boundary spanners is to recognise improvised roles such as spontaneous links in order to maintain stressful conditions and bridge a gap in the bureaucratic organisation.  The present thesis contributes to sociological theory of emotions, disaster management and military studies through a common denominator, namely the demanding context. Taken together, the findings increase awareness of how organisations act towards their environments and how individuals, especially boundary spanners, adapt the organisation to its environment. For leaders and managers, it is important to make decisions, provide mandates and authorisation, as well as invest confidence in boundary spanners. The hierarchical chain may remain in existence, but it can be made shorter and more transparent through this kind of knowledge. / BAKSIDESTEXT: Organisational adaption to the environment is a complex area of research, necessitating enquiry into how such adaption may take place. The purpose of this thesis is to reach a deeper understanding of how boundary spanners are bridging boundaries between uniformed bureaucratic organisations and their environment, characterised by demanding conditions such as disasters and war. The main body of the thesis is based upon interviews with Swedish civil and military informants. The results show that boundary spanners are crucial to the adaption of uniformed organisations to demanding conditions. Their tasks involve balancing between structuring and improvisation, creating confidence among the involved actors and recognising improvised roles such as spontaneous links in order to maintain stressful conditions and bridge a gap in the bureaucratic organisation.  Taken together, the findings increase awareness of how organisations act towards their environments and how individuals, especially boundary spanners, adapt the organisation to its environment. For leaders and managers, it is important to make decisions, provide mandates and authorisation, as well as invest confidence in boundary spanners. The hierarchical chain may remain in existence, but it can be made shorter and more transparent through this kind of knowledge. The present thesis contributes to sociological theory of emotions, disaster management and military studies through a common denominator, namely the demanding context.

The relationship between a country's political decision-making and top military leadership is central, but also debated. Not least whether the military side should take political life into account and to what extent one should become a part of it. This essay aims to increase the understanding of the challenges of the military-political relationship, focusing on the borderland between peace and war that is usually described as a gray zone. Through scenario-based interviews with senior officials and politicians within the Swedish government and government office, it is investigated what impact a gray zone problem can have on the military advice provided. By combining a future scenario with interviews, an empirical material unique to the research field is created. The results show that the gray zone affects the strategic decision-making process, but not really by adding any completely new challenges, but mainly by strengthening and partly developing existing ones. The logic of peace, rather than war, on strategy should therefore form the basis for how the gray zone is viewed from a decision-making process perspective. The gray zone's character of ambiguity creates and reinforces tensions between different actors in the strategy process, which in turn risks delaying strategic decisions. The ambiguities arise mainly in three areas: the view of the strategic problem, the political consequences and the organization that will deal with the gray zone. Some of the ambiguities are amplified by the opponent, while others are more the result of internal factors. In order to reduce the negative effects of the gray zone problem, a much closer integration between the military and politics is proposed than in peacetime: policy-making must take place jointly and traditional boundaries need to be redrawn. The key is spelled relationships and these must be created and maintained in good time before the gray zone enters. / Relationen mellan ett lands politiska beslutsfattning och högsta militärledning är central, men också omdebatterad. Inte minst huruvida den militära sidan ska ta hänsyn till det politiska livet och i vilken grad man själv ska bli en del av detta. Denna uppsats syftar till att öka förståelsen för den militär-politiska relationens utmaningar, med fokus på det gränsland mellan fred och krig som brukar betecknas som en gråzon. Genom scenariobaserade intervjuer med högre tjänstemän och politiker inom Sveriges regering och regeringskansli undersöks vilken påverkan en gråzonsproblematik kan ha på de militära råd som lämnas. Genom att kombinera ett framtidsscenario med intervjuer skapas ett för forskningsfältet unikt empiriskt material. Resultatet visar att gråzonen påverkar den strategiska beslutsprocessen men egentligen inte genom att tillföra några helt nya utmaningar, utan främst genom att förstärka och till del utveckla redan existerande. Fredens, snarare än krigets, logik på strategi bör därför ligga till grund för hur gråzonen betraktas ur ett beslutsprocessperspektiv. Gråzonens karaktär av otydlighet skapar och förstärker spänningar mellan olika aktörer inom strategiprocessen, som i sin tur riskerar att försena strategiska beslut. Otydligheterna uppstår främst inom tre områden: synen på det strategiska problemet, de politiska konsekvenserna och den organisation som ska hantera gråzonen. Vissa av otydligheterna förstärks av motståndaren, medan andra mer är ett resultat av interna faktorer. För att minska gråzonsproblematikens negativa effekter föreslås en betydligt närmare integrering mellan militär och politik än i fredstid: policyskapandet måste ske gemensamt och traditionella gränser behöver dras om. Nyckeln stavas relati-oner och dessa måste skapas och underhållas i god tid innan gråzonen träder in.

Syftet med denna studie är att fastställa vad som motiverade de adliga officerarna i den svenska militären att delta i Gustav III:s revolution 1772. Denna undersökning kommer att använda material skrivet av deltagande adliga officerare mellan 1771 - 1773, med ursprung från Gustavianska eller Sprengtportenska samlingen, samt från biografierna av Johan Christopher Toll och Jakob Magnus Sprengtporten. För att uppfylla det etablerade syftet formuleras tre forskningsfrågor, en primär och två sekundära, som besvaras i separata kapitel. Dessutom kommer undersökningen att tillämpa en kvalitativ textanalytisk metod tillsammans med en deduktiv teoretisk ansats. Denna metod, tack vare dess hermeneutiska användbarhet, möjliggör en omfattande analys av de motiv som anges i materialet, och hur resultaten återspeglar militärens sociala och politiska kultur. Det valda teoretiska ramverket, som tillämpas deduktivt i analysen, är Samuel Finers teori om militär intervention. Mer specifikt används koncept från avsnitt i boken som täcker militära officerares motiv för att ingripa i politik. De slutliga slutsatserna i denna undersökning är att officerarna främst motiverades att gå med i kuppen för att driva det "nationella intresset". De adliga officerarna hade ett långvarigt hat mot landets politiska system, baserat på uppfattningen att det var oförmöget att på ett adekvat sätt skydda vad de såg som nationens intressen. Officerarna, som såg sig själva som fosterlandets beskyddare, anslöt sig till revolten för att installera ett politiskt system som de ansåg kunde skydda nationens fortsatta existens. Officerarna motiverades också på grundval av "ideologi", eftersom konspirationen gav en möjlighet att implementera rojalistiska dygder. Slutligen var ytterligare ett motiv strävan efter "sektionsintressen". Beskyddandet av "gruppintressen", i form av att skydda adelns politiska och ekonomiska privilegier, samt "individuella intressen", där ekonomiska belöningar och befordringar begärdes i utbyte mot lojalitet, fanns också med i bilden. / The purpose of this study is to determine what motivated the noble officers of the Swedish military to participate in Gustav III:s 1772 Revolution. This investigation will be utilizing material written by participating noble officers between 1771 - 1773, originating from Gustavianska or Sprengtportenska samlingen, or from the biographies of Johan Christopher Toll and Jakob Magnus Sprengtporten. In order to fulfill the stated purpose of this investigation, three questions, one primary and two secondary, are formulated and answered in separate chapters. In addition, the investigation will be applying a qualitative text analytical method along with an deductive theoretical approach. This method, thanks to its hermeneutic utility, allows a comprehensive analysis of the motives stated in the material, and how the findings reflect on the military’s societal and political culture. The chosen theoretical framework which is applied deductively in the analysis, is Samuel Finers ‘military intervention’ theory. More specifically concepts from the section that covers military officers' motivations for intervening in politics. The final conclusions made in this investigation is that the officers were primarily motivated to join the coup to pursue the ‘national interest’. The noble officers had a longstanding hatred for the country’s political system, based on the conception that it was unable to adequately protect what they viewed as the nation's interests. The officers, who viewed themselves as the fatherlands protectors, joined the revolt in order to install a political system that they felt could protect the nation's continued existence. The officers were also motivated on the basis of ‘ideology’, as the conspiracy provided a opportunity to enforce Royalist political doctrine. Lastly, a further motive was the pursuit of ‘sectional interests’. The protection of ‘group interests’, in the form of protecting the nobility's political and financial privileges, as well as ‘individual interests’, where financial rewards and promotions were requested in exchange for allegiance, were also present.