Kognitiv sjukdom är samlingsbegrepp som innefattar flera olika diagnoser och i Sverige insjuknar årligen 20 000–25 000 personer. Det som är gemensamt för de olika diagnoserna är att de uppstår till följd av skador i hjärnan. Att leva med kognitiv sjukdom innebär att olika kognitiva funktioner sviktar vilket kan leda till en känsla av att förlora kontrollen över sitt liv. Nio av tio som har en kognitiv sjukdom drabbas någon gång av beteendemässig och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD), ett av dessa symtom är agitation. BPSD orsakar ett stort lidande för personen själv men även för närstående och är många gånger en stor utmaning för vårdpersonal att bemöta. För att förebygga och lindra BPSD är det omvårdnadsåtgärder som är förstahandsåtgärden. Ett led i att minska lidande för personen är att öka kunskapen om vilka omvårdnadsåtgärder som kan minska agitation.   Syfte: Syftet med studien var att kartlägga vilka omvårdnadsåtgärder som kan ha effekt på agitation hos personer med kognitiv sjukdom. Metod: En litteraturöversikt valdes för att besvara studiens syfte. Resultatet har baserats på kvantitativa studier max tio år gamla för att kartlägga den senaste forskningen inom det valda området. 16 studier inkluderades i resultatet.  Resultat: Resultatet visar signifikant minskning av agitation hos personer med kognitiva sjukdomar med hjälp av omvårdnadsåtgärder som musikterapi, fysisk aktivitet, hundterapi, akupressur, ljusterapi och vistelse i terapeutisk trädgård. Vid fotmassage sågs i stället en ökning av agitation, ökningen var dock inte signifikant.  Slutsats: I studiens resultat ses ett flertal användbara omvårdnadsåtgärder som kan implementeras i den kliniska vården för att minska agitation hos personer med kognitiv sjukdom. Genom att använda sig av omvårdnadsåtgärder kan läkemedel som kan ge allvarliga och oönskade biverkningar, så som exempelvis neuroleptika, minska i användning. Studien kan vara av nytta för att öka kompetensen hos vårdpersonal inom området. / Cognitive disorder is a collective term that includes several different diagnoses and in Sweden 20,000 - 25,000 people get diagnosed each year. The common factor for these diagnoses is the fact that they occur because of brain damages. Living with a cognitive disorder means that various cognitive functions fail. Nine out of ten with cognitive disorder are at some point affected by behavioural and psychological symptoms of dementia (BPSD). One of these symptoms is agitation. BPSD causes a great deal of suffering for the diagnosed person and the family. Furthermore, it is often a great challenge for caregivers to give these individuals the correct care. To prevent and alleviate BPSD, nursing treatment is the first option. A step towards reducing suffering for the person is to increase knowledge of which nursing treatments can reduce agitation Aim: The aim of the study was to investigate which nursing treatment can have an effect on agitation in people with cognitive disorders. Method: A literature review was chosen to answer the aim of the study. The results have been based on quantitative studies that are a maximum of ten years old to map the latest research in the chosen field. Results: The result shows significant reduction of agitation in people with cognitive disorders using nursing treatment such as music therapy, physical activity, dog therapy, acupressure, light therapy and time spent in therapeutic garden. An increase in agitation was however seen during foot massage, but the increase was not significant. Conclusion: The results of the study show several useful non-pharmacological treatments that can be implemented in clinical care to reduce agitation in people with cognitive disorders. By using non-pharmacological treatment, the use of inappropriate drugs, which can have severe negative side effects, such as neuroleptics, can be reduced. The study may be useful to increasing the competence of concerned caregivers.

Idag ser vi en ökning av personer som får minnesproblematik eller kognitiv svikt och allt fler personer diagnostiseras med en kognitiv sjukdom. Sjukdomen påverkar personens både psykiska och fysiska funktioner, vilket gör att personen är i ständigt behov av stöd i sin vardag för att fungera optimalt. När en person får en kognitiv sjukdom ställer det krav på anhöriga som lever och vårdar personen i hemmet och behovet av stöd för anhöriga är stort. Syftet var att beskriva anhörigvårdares upplevelser av stöd i att leva med och vårda en person med kognitiv sjukdom i hemmet. Metoden som har valts är litteraturöversikt. Metoden är vald för att skapa en fördjupad förståelse för anhörigvårdares upplevelser av stöd utifrån aktuell forskning. Systematiska databassökningar har utförts för att finna artiklar och innehållsanalys har använts för att analysera artiklarnas resultat. Artiklarna har granskats för att fånga upp det innehåll som svarar på syftet. Resultatet visar att anhörigvårdare får eller väljer att ta stöd från olika stödfunktioner. Det stöd som har identifierats skiljer sig beroende på vilken tillgång anhörigvårdare har för att få stöd. Huvudfynden för resultatet var vilken typ av stödtjänster som anhörigvårdare använde sig av, hur de genom stöd hanterade sin vardag, utmaningar i partnerskapet, att vara en person i ett sammanhang och oro att inte få stöd. Slutsatsen var att anhörigvårdare är i behov av kontinuerligt stöd som är individuellt anpassat för att få vardagen att fungera i relation till personen med kognitiv sjukdom. Litteraturöversikten belyser att det är viktigt att det finns en förståelse för anhörigvårdares belastning och hur det påverkar deras egen hälsa när stödjande funktioner inte används utefter behov. Samhället och sjukvården behöver vara tillgänglig och erbjuda regelbundet stöd för anhöriga, samt identifiera eventuella hälsorisker och arbeta förebyggande för anhörigvårdare. / Today, we can see increased memory issues in people, cognitive dysfunction, and a growing number of people being diagnosed with a cognitive disease. The disease affects both the mental and physical functions of the person, which leads to the need of support in the person's daily life to function. When a person develops cognitive disease, the demands on relatives who live and care for the person at home increases and the need for support for the relative is significant. The aim was to describe the experience of family caregivers support while living with and caring for a person with cognitive disease at home. The chosen method was a literature review. The method was selected to create a profound understanding of family caregivers´ experience of support based on current research. Systematic database searches have been conducted to find articles and content analysis has been used to analyse the result of the articles. The articles have been reviewed to capture the content that addresses the purpose. The result showed that family caregivers receive or choose to seek support from various support services. The identified support varies depending on what kind of resources was available to the family caregiver. The main findings highlight the type of support services that family caregivers used, how they manage their situation, challenges in the partnership, being an individual within a context and concerns about not receiving support. The conclusion was that family caregivers need continuous support due to individual needs, to make daily life function in relation to persons with cognitive disease. The literature review emphasizes the importance of understanding the burden on family caregivers and how it affects their own health when supportive services are not according to their needs. Society and healthcare need to be accessible and regularly provide support for family caregivers, the need to identify potential health risks and work preventively for family caregivers.

Bakgrund   Kognitiv sjukdom är ett samlingsbegrepp för neurologiska sjukdomstillstånd och är en av de tio vanligaste dödsorsakerna globalt. Antalet drabbade beräknas öka då jordens befolkning blir allt äldre och det finns inte någon farmakologisk behandling som kan bota eller bromsa förloppet. Nästan alla som har en kognitiv sjukdom drabbas av beteendemässiga och psykiska symtom vid demens (BPSD). Några av symtomen som ingår i BPSD är agitation, depression och ångest som tillsammans utgör undergruppen emotionella funktioner. Ny teknik är på frammarsch bland annat i formen av mekaniska sällskapsdjur. Ett led för att öka komforten hos patienter med påverkade emotionella funktioner är att öka kunskapen om mekaniska sällskapsdjur i omvårdnaden. Syfte Syftet var att belysa den påverkan som mekaniska sällskapsdjur har på emotionell funktion hos patienter med kognitiv sjukdom på särskilda boenden. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt där 12 vetenskapliga originalartiklar från databaserna PubMed och CINAHL inkluderades. Artiklarnas ansatser var både kvalitativa och kvantitativa. Artiklarna granskades relaterat till deras kvalitet utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultatet sammanställdes med integrerad dataanalys för att besvara syftet. Resultat Resultatet visade att interventioner med mekaniska sällskapsdjur signifikant minskade depression hos patienter med kognitiva sjukdomar. Gällande agitation och ångest sågs en viss positiv påverkan av interventionen. Om patienten redan innan hade hög agitation steg agitationen ännu mer i samband med interventionen med mekaniskt sällskapsdjur. Därtill sågs en ökning av emotionellt engagemang. Slutsats Resultatet är inte helt entydigt men det finns stöd för att mekaniska sällskapsdjur kan ha varierande påverkan på den emotionella funktionen hos patienter med kognitiv sjukdom och BPSD. Mekaniska sällskapsdjur utgör inte en intervention som passar alla men med individuell avvägning kan den ha eftersträvansvärda effekter. / Background Major Neurocognitive Disorder is an umbrella term for neurological conditions and is globally one of the ten most common causes of death. The number of people affected is expected to increase as the world's population ages and there is no pharmacological treatment to cure or slow the progression. Almost everyone who has a cognitive disorder experience behavioral and psychological symptom of dementia (BPSD). Some of the symptoms included in BPSD are agitation, depression and anxiety, which together form the subset of emotional functions. New technology is on the rise, with one example being the emergence of mechanical pets. One way to increase the comfort of patients with affected emotional functions is to increase knowledge about robotic pets in the field of nursing care. Aim The aim was to highlight the impact of robotic pets as a nursing intervention on the emotional function in people with neurocognitive disorders in residential care homes. Method A non-systematic literature review in which 12 original scientific articles from the databases PubMed and CINAHL were included. The articles’ approaches were both qualitative and quantitative. The articles were reviewed in relation to their quality in accordance with Sophiahemmet University’s assessment basis for scientific classification and quality. The results were synthesized using integrated data analysis to answer the purpose. Results The results showed that interventions with robotic pets significantly reduced depression in patients with cognitive disorders. Regarding agitation and anxiety, some positive impact of the intervention was seen. If the patient already had high agitation, agitation increased even more with the robotic pet intervention. There was also an increase in emotional engagement.  Conclusions The results are not entirely unambiguous, but there is support that robotic pets can have varying effects on the emotional function of patients with neurocognitive disorder and BPSD. Mechanical pets are not a one-size-fits-all intervention, but with individual consideration, they can have desirable effects.

Kognitiv sjukdom är ett komplex tillstånd vilket bidrar till att personer med kognitiv sjukdom har specifika behov. Anhöriga har en viktig roll i vården av personer med kognitiv sjukdom och den personcentrerade vården. Anhörigas upplevelser av vistelsen inom slutenvården kan bidra till att öka kunskapen om hur sjukvården kan förbättra stödet till anhöriga till personer med kognitiv sjukdom samt inkludera anhöriga i vården.. Syftet var att beskriva anhörigas upplevelse av personer med kognitiv sjukdoms vistelse inom slutenvård. Metoden var en litteraturöversikt med systematisk metod. Databassökning genomfördes i databaserna CINAHL, PubMed och Psycinfo. Femton vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades med en integrerad analys. Resultatet presenteras under tre övergripande huvudkategorier som sammanfattar anhörigas upplevelser av personer med kognitiv sjukdoms vistelse inom slutenvård: Den vårdande rollen, Relationen med vårdpersonalen samt Vårdkvalitet och miljö. Resultatet presenteras kategoriserat, med tillhörande underkategorier. Slutsatsen var att anhöriga till personer med kognitiv sjukdom upplever flera brister och utmaningar i samband med vård inom slutenvården. Dessa inkluderar en dåligt anpassad miljö, bristande kommunikation och delaktighet, samt otillräcklig kompetens hos vårdpersonalen. För att förbättra vården behövs ökad förståelse för de skiftande behoven hos personer med kognitiv sjukdom och deras anhöriga, samt en mer personcentrerad och jämlik vård som främjar aktivt samarbete mellan alla involverade parter. / Cognitive disorders are complex conditions which contribute to individuals with cognitive disorders having specific needs. Relatives play a significant role in the care of people with cognitive disorders and in person-centered care. Relatives’ experiences of stays in inpatient care can contribute to increasing knowledge about how healthcare can improve support for relatives of individuals with cognitive disorders and include relatives in care. The aim was to describe the relatives’ experience of people with cognitive disorders staying in inpatient care. The method employed was a literature review with a systematic approach. Database searches were conducted in CINAHL, PubMed, and PsycINFO. Fifteen scientific articles were included and analyzed using an integrated analysis. Results are presented under three overarching main categories summarizing relatives' experiences of people with cognitive disorders staying in inpatient care: The caregiving role, Relationship with healthcare professionals, and Care quality and environment. The results are categorized with associated subcategories. The conclusion was that relatives of people with cognitive disorders experience several deficiencies and challenges in connection with care within inpatient settings. These include a poorly adapted environment, lack of communication and participation, and insufficient competence of the health care staff. In order to improve care, there is a need for increased understanding of the diverse needs of individuals with cognitive disorders and their relatives, as well as a more person-centered and equitable approach that promotes active collaboration among all involved parties.

Bakgrund: Kognitiv sjukdom är en global folksjukdom och medför en försämring i intellektuella, känslomässiga och praktiska förmågor. De flesta som drabbas är äldre och symtom och behov skiljer sig åt beroende på vilken typ av kognitiv sjukdom samt var i sjukdomsförloppet personen befinner sig i. Majoriteten med kognitiv sjukdom bor i ordinärt boende och får hjälp av anhörig för att klara sitt dagliga liv. Våld i nära relation är ett globalt hälsoproblem där kognitiv sjukdom framkommit som en riskfaktor för att drabbas. Syfte: I denna litteraturöversikt belyses vårdpersonals strategier vid möte med våldsutsatt äldre person med kognitiv sjukdom. Metod: Litteraturöversikt med systematisk sökningsmetod i databaserna PubMed och CINAHL. Polit och Becks niostegsmodell har använts. Denna litteraturöversikt bygger på 19 vetenskapliga artiklar som publicerats mellan åren 2015–2023. Artiklarna är skrivna på engelska och resultatet bygger på artiklar vilka inkluderar äldre personer med kognitiv sjukdom, 65 år eller äldre vilka blivit utsatt för våld. Resultat: Resultatet visar att vårdpersonals strategier vid misstanke om våld kan bland annat vara att använda olika former av screeningverktyg och att samtal kan leda till skapande av relation med patient och anhörigvårdare. Begränsningar i strategierna kan handla om otydliga riktlinjer, upplevd arbetsbörda, kunskapsbrist och brist på erfarenhet. Åtgärder som skapar möjligheter för strategier är behov av utbildning, att samverka i team och stöd till anhörigvårdare. Slutsats: En slutsats som kan dras är att vårdpersonal behöver få en ökad förståelse för våld i nära relationers dynamik samt att utbildning är nödvändig för att kunna minska risker och förebygga olika typer av misshandel såväl nationellt som globalt. Att anpassningar genomförs vid val av strategi utifrån olika typer av kontext. Utveckling av utbildningar på makro-, meso- och mikronivå för att uppnå ökad kunskap om ämnet är av vikt för att förbättra strategier samt för att en personcentrerad vård ska uppnås i mötet med våldsutsatt äldre person med kognitiv sjukdom. / Background: Cognitive disease is an global public disease and causes a deterioration in intellectual, emotional and practical abilities. Most people who are affected are older and symptoms and needs differ depending on the type of cognitive disease and where in the course of the disease the person is in. The majority of people with cognitive disease live in ordinary housing and receive help from relatives to cope with their daily lives. Intimate partner violence is a global health problem where cognitive disease has emerged as a risk factor for being affected. Aim: This literature review illustrates health care professionals' strategies when meeting abused older people with cognitive disease. Methods: Literature review with systematic search method in the databases PubMed and CINAHL. Polit and Beck's nine-stage model has been used This literature review is based on 19 scientific articles published between the years 2015-2023. The articles are written in English and the results are based on articles that include older people with cognitive disease, 65 years or older who has been exposed to violence. Results: The results show that health care professionals' strategies when violence is suspected can include using different forms of screening tools and that conversations can lead to the creation of a relationship with the patient and family caregiver. That limitations in the strategies can be about unclear guidelines, perceived workload, lack of knowledge and lack of experience. Actions that create opportunities for strategies are the need for training, collaborating in teams and support for family caregivers. Conclusion: A conclusion that can be drawn is that healthcare professionals need to gain an increased understanding of the dynamics of violence in close relationships and that education is necessary to be able to reduce risks and prevent different types of abuse both nationally and globally. That adaptations are carried out when choosing a strategy based on different types of contexts. Development of training at macro-, meso- and microlevel to achieve increased knowledge of the subject is important to improve the strategy and for person-centered care to be achieved in the encounter with elderly person with cognitive disorder exposed to violence.

Darbo tikslas yra specialiosios metodikos, skirtos dalybos gebėjimų ugdymui, efektyvumo nustatymas, dirbant su mokiniais turinčiais specifinių pažinimo sutrikimų. Iškelta hipotezė, kad nežymiai sutrikusio intelekto mokiniams skirta metodika padės lavinti mokinių, turinčių specifinių pažinimo sutrikimų dalybos gebėjimus. Tyrime dalyvavo aštuoni Šiaulių miesto „ Juventos“ vidurinės mokyklos penktos, šeštos ir septintos klasės mokiniai. Respondentai atrinkti konstatuojamojo tyrimo metu. Tyrimas vyko nuo 2005 sausio mėnesio iki 2006 vasario mėnesio. Ugdomojo tyrimo tikslas patikrinti doc. Štitilienės (1982) parengtą mokymo metodą (metodas skirtas nežymiai sutrikusio intelekto mokiniams).Tiriamaisiais buvo pasirinkti mokiniai, turintys specifinių pažinimo sutrikimų. Pasirinktos metodikos efektyvumui nustatyti buvo pasirinkti kokybiniai ir kiekybiniai tyrimo metodai. Svarbiausios empirinio tyrimo išvados: 1. Konstatuojamojo tyrimo metu išaiškėjo, kad dalis mokinių nesugeba daugybos pritaikyti dalyboje. Visi tiriamieji nesugeba suvokti skaiči��, kaip visumos, todėl, atlikdami dalybos veiksmus iš dviženklio skaičiaus, dalina ne kaip vientisus skaičius, o išskaido dalimis, t. y. dešimtis dalina iš dešimčių, vienetus iš vienetų. 2. Eksperimentinio tyrimo metu mokiniai, turintys specifinių pažinimo sutrikimų, išmoko spręsti dalybos iš dviženklio skaičiaus uždavinius, taikyti įvairius pagalbos sau būdus. Tam įtakos turėjo dalybos iš dviženklio skaičiaus mokymas laikantis nuoseklumo... [toliau žr. visą tekstą] / The aim of the work is to check the efficiency of teaching pupils of fractionally disordered intellect how to divide numbers by double-figure numbers. The hypothesis is that the methodology intended for pupils of fractionally disordered intellect will help to develop the divisional abilities of pupils having specific cognitive disorder. Eight pupils from the fifth, sixth and seventh forms of Šiauliai “Juventa” secondary school participated in the research. The respondents were selected during the declarative research. The research took place from January in 2005 till February in 2006. During the experiment the efficiency of assoc. prof. Štitilienė‘s (1982) prepared teaching method (the method is intended for pupils of fractionally disordered intellect) working with children having specific cognitive intellect was checked. Quantitative and qualitative research methods were chosen in order to estimate the efficiency of the methodology mentioned above. The most important conclusions of the empirical research are as follows: 1. During the declarative research it came out that some pupils can not apply multiplication to division. All respondents are unable to realize numbers as a whole, that is why they divide numbers not as incomposite numbers but they divide numbers into parts, i.e. tens divide by tens, ones by ones. 2. During the experimental research pupils having specific cognitive disorder learnt to divide numbers by double-figure numbers and to help themselves. It was... [to full text]

Kognitiv sjukdom utgör en övergripande term som omfattar olika diagnoser och i Sverige drabbas årligen 20 000 - 25 000 personer av dessa tillstånd. Att leva med denna sjukdom innebär en utmaning när de kognitiva funktionerna försämras. Beteendemässiga och psykiska symtom kan orsaka ett stort lidande för personen med kognitiv sjukdom och omgivningen. Det primära vid symtom som är beteendemässiga och psykiska är personcentrerade omvårdnadsåtgärder. En viktig del i detta är att öka förståelsen för hur omvårdnadsåtgärder bidrar till ökad livskvalitet för personer med kognitiv sjukdom. Syfte: Syftet var att beskriva omvårdnadsåtgärder och dess effekter för personer med kognitiv sjukdom som uppvisar beteendemässiga och psykiska symtom vid demens på särskilt boende. Metod: Litteraturöversikt med systematisk metod valdes för att uppfylla syftet med studien. Resultatet sammanställdes med utgångspunkt från kvantitativa studier som publicerats de senaste tio åren för att spegla den mest aktuella forskningen inom det valda ämnesområdet. Resultatet omfattade sammanställning av 16 studier. Resultat: Resultatet indikerade att beteendemässiga och psykiska symtom vid kognitiv sjukdom minskade vid användning av olika former av kognitiv stimulans och fysisk aktivitet. Omvårdnadsåtgärder som dockterapi, musik, hälso- och välfärdsteknik samt individuella fysiska aktiviteter hade god effekt. Däremot påvisade gruppträning ingen signifikant förbättring. Slutsats: Genom att implementera omvårdnadsåtgärder för personer med kognitiv sjukdom kan livskvaliteten ökas samt hälso- och sjukvårdspersonalens omvårdnad personcentreras. Ytterligare effekt som kan ses är att när rätt omvårdnadsåtgärder ges kan läkemedel på sikt minskas och risken för allvarliga biverkningar samt oönskade effekter avta eller försvinna helt. / Cognitive disorder is an overarching term that includes various diagnoses, and in Sweden 20,000-25,000 people suffer from these conditions annually. Living with this disorder presents a challenge when cognitive functions deteriorate. Behavioural and psychological symptoms can create great suffering for the individual but also for relatives. To prevent and alleviate behavioural and psychological symptoms in dementia, are person-centred nursing measures primary. An important part of this is to increase understanding of how nursing measures contribute to increased quality of life for people with cognitive disorder. Aim: The aim was to describe nursing measures and their effects for people with cognitive disorder who exhibit behavioural and psychological symptoms of dementia in nursing homes. Method: Literature review with a systematic method was chosen to fulfil the aim of the study. The results were compiled based on quantitative studies published in the last ten years to reflect the most current research within the chosen subject. The result comprehensive compilation of 16 studies. Results: The result indicated that the symptoms of behavioural and psychological symptoms of cognitive disorder decreased when using different forms of cognitive stimulation and physical activity. Nursing measures such as doll therapy, music, health- and welfare technology and individual physical activities had a good effect. In contrast, group training showed no significant improvement. Conclusion: By implementing nursing measures for people with cognitive disorder, the quality of life can increase, and the working nursing methods of healthcare professionals become person-centred. An additional effect that can be seen is that when the right nursing measures are given, drugs can eventually decrease, and the risk of serious side effects and unwanted effects decrease or disappear completely.

Kognitiv sjukdom eller demenssjukdom är ett samlingsbegrepp som innefattar flera olika kroniska sjukdomar. Gemensamt är att de påverkar hjärnan på olika sätt och leder till att personen som drabbas sviktar i olika kognitiva domäner. Nio av tio personer med kognitiv sjukdom drabbas av beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom. Beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom kan leda till stort lidande och kan vara svårt att hantera även för närstående och personal. Icke-farmakologiska åtgärder har högst prioritet i behandlingen av beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom. Musikbaserade terapeutiska interventioner är en av dessa åtgärder som fått ökad uppmärksamhet. Metoden har även stöd i beprövad erfarenhet. För att kunna erbjuda en personcentrerad omvårdnad och använda sig av ett brett utbud av omvårdnadsåtgärder behöver vårdpersonal ha kännedom om dessa metoder och hur de fungerar.  Syftet med studien var att undersöka effekter av musikbaserade terapeutiska interventioner på de beteendemässiga och psykiska symtom som kan uppstå vid kognitiv sjukdom. Metod var litteraturstudie med systematisk struktur. Sökningarna genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Sammanlagt inkluderades 15 vetenskapliga kvantitativa artiklar som först kvalitetsgranskades för att sedan analyseras med integrerad analys. Resultatet kategoriserades i två huvudkategorier ”Effekt på beteendemässiga symtom” och ”Effekt på psykiska symtom”. Artiklarna visade störst effekt på de psykiska symtomen och då främst på depression och ångest. Resultatet visade även att musikbaserade terapeutiska interventioner kunde minska vanföreställningar, hallucinationer och apati. Viss effekt sågs också på beteendemässiga symtom som aggression och agitation. Resultatet visade att effekten i de allra flesta fall avtog efter tre till fyra veckor.  Slutsats från studien var att musikbaserade terapeutiska interventioner kan ha effekt på beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom. Effekt sågs framförallt på de psykiska symtomen vilket överensstämmer med tidigare forskning. I syfte att på bästa sätt undvika potentiellt farliga läkemedel för personer med beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom är icke-farmakologiska metoder prioriterat enligt de svenska nationella riktlinjerna vid demenssjukdom. Genom att praktisera en personcentrerad omvårdnad och använda sig av musik i terapeutiskt syfte kan vårdpersonal påverka negativa symtom och på så sätt höja livskvaliteten för personer som upplever beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom. / Neurocognitive disorder or dementia are collective terms for several chronic diseases. What they have in common is that they affect the brain in different ways and the person being affected fails in different cognitive domains. Nine out of ten persons with dementia suffer from behavioural and psychological symptoms of dementia. Behavioural and psychologicalsymptoms of dementia can lead to great suffering and can be difficult to manage for relativesand staff. Non-pharmacological interventions have the highest priority in the treatment of behavioural and psychological symptoms of dementia. Music-based therapeutic interventions are one of these interventions that have received increased attention. The method is also supported by proven experience. To be able to offer person-centred nursing and make use of a wide range of nursing measures, care staff need to be aware of these methods and how they work. The aim of this study was to investigate the effects of music-based therapeutic interventions on the behavioural and psychological symptoms that can occur in cognitive disorder. The method was a literature review with systematic structure. The searches were performed in the databases PubMed and CINAHL. A total of 15 scientific quantitative articles were included, which were firs quality reviewed and then analysed with integrated analysis.  The results were categorized into two main categories. “Effect on behavioural symptoms” and “Effect on psychological symptoms”. The articles showed greatest effect on psychological symptoms and then mainly on depression and anxiety. The results also showed that music-based therapeutic interventions could reduce delusions, hallucinations and apathy. Some effect was also seen on behavioural symptoms such as aggression and agitation. The results showed that in most cases the effect diminished after three to four weeks. The study concluded that music-based therapeutic interventions may have an effect on behavioural and psychological symptoms of dementia. The effect was seen mainly on the psychological symptoms, which is consistent with previous research. In order to best avoid potentially dangerous drugs for people with behavioural and psychological symptoms of dementia, non-pharmacological methods are prioritized according to the Swedish national guidelines for care of dementia. By practicing person-centred nursing and using music for therapeutic purposes, healthcare professionals can influence negative symptoms and thus increase the quality of life for people who experience behavioural and psychological symptoms of dementia.

Demensvården i Sverige och i andra delar av världen har på olika sätt varit i fokus de senaste åren där man påtalat behovet att utveckla metoder och riktlinjer för hur vården ska bedrivas. Detta för att möta den växande andelen äldre människor som också utvecklar demenssjukdomar. Nationella projekt har drivits, företrädesvis i syfte att förbättra vård och omsorg av personer med demenssjukdom, men även för att förbättra diagnosticering och behandling. I denna avhandling beskrivs utvecklingen av det dator-baserade beslutsstödet för demensutredning, DMSS (Dementia Management and Support System), som syftar till att fungera som ett stöd för personer som arbetar med att diagnosticera och behandla personer med kognitiv sjukdom. Domänen valdes även på grund av dess komplicerade kunskapsinnehåll, där bland annat en spännvidd av olika typer av symptom, komplexa kliniska mätmetoder sett ur ett formaliseringsperspektiv, starkt teamorienterat arbetssätt, ställer krav på hur kunskap ska och är möjlig att formaliseras och integreras i ett beslutsstödsystem för att det ska bli användbart i kliniskt arbete. De olika studierna och delprojekten som beskrivs i avhandlingen syftar till att tillsammans skapa en grund för utveckling av ett kliniskt kognitivt verktyg som stödjer och utvecklar användarens kognitiva processer (lärande, beslutsfattande, resonemang, etc.), samtidigt som det stödjer utvecklingen av det kliniska arbetet vari systemet ingår. I detta arbete fokuseras demensutredning som applikationsomr åde. Analyser har gjorts av den vidare användarkontexten, resonemangsprocesser, domän- och processkunskapen uttryckt i evidensbaserad litteratur och integrerad i klinisk praktik, terminologier samt formaliseringstekniker som kan hantera domänkunskapens egenskaper och användarsituationens krav. Prototyper har utvecklats och utvärderats i en iterativ process i samarbete med domänexperter, för användande i klinisk praktik i Sverige och Japan. För dessa studier har kvalitativa metoder använts i syfte att fånga så många olika aspekter som möjligt angående formalisering och interaktion, samt av praktiska skäl då det funnits begränsad tillgång till expertanvändare och patienter. Triangulering av metoder har tillämpats för att validera resultat. Kliniska utredningsverksamheter är komplexa processer, som är situerade, emergenta och styrda av individens behov, men även begränsade eller möjliggjorda av tillgängliga resurser på olika vårdnivåer i vårdprocessen. Det behövs metoder och verktyg som kan användas vid utveckling av system som syftar till att stödja dessa verksamheter. Det finns exempel på metoder som utvecklats för transformation av informell klinisk kunskap till en formell struktur som kan implementeras i ett beslutsstödsystem, där verktyg har utvecklats primärt i syfte att hjälpa kliniska experter att transformera sin kunskap till något en systemutvecklare kan använda. Den största nackdelen med dessa angreppssätt är att de är tidskrävande för experterna att sätta sej in i och använda. En metod har tillämpats i detta arbete där en teoribildning, som är gemensam för flera forskningsområden, använts för att strukturera klinisk process- och domänkunskap i en form som kan användas i formaliseringsarbete. Den konceptuella modellen av kliniskt arbete som utvecklats är baserad på verksamhetsteorin, kompletterad med general logics som kategoriskt, formellt teoretiskt ramverk för att möjliggöra transformationer mellan olika logiska språk och flexibel representation av riktlinjer och kunskap. Genom att göra en grundlig verksamhetsanalys utifrån ett aktivitetsperspektiv med hjälp av modellen, kan komponenter identifieras som kan formaliseras i en kunskapsbas och/eller kompletteras genom en design och implementation av ett gränssnitt som stödjer ett interaktivt resonemang och den kliniska processen. Resultatet av verkamhetsanalys och andra studier som presenteras i denna avhandling kommer att ligga till grund för vidare utveckling av DMSS för olika användarmiljöer, till att börja med i Sverige och Japan. Extensioner av systemet kommer att utvecklas som stödjer de olika ingående professionerna på olika vårdnivåer. Den konceptuella modellen kommer att utvecklas och tillämpas i framtida utvecklingsprojekt där beslutsstöd är en central komponent. Det formella ramverket kommer att utvecklas i syfte att kunna analysera och förfina kunskap i perspektivet av exempelvis olika set av kliniska riktlinjer som ställer olika krav på komplexitet hos logiken. Stödet till ett interaktivt resonemang vid användandet av systemet ska utvecklas med en kunskapsbas och ett dynamiskt gränssnitt speciellt utformat för ändamålet. Hittills har i första hand kvalitativa aspekter och syften varit i fokus i de olika projekten. Därför behöver varje utvecklingslinje ytterligare utvecklas med kvantitativa mål. Utvidgade utvärderingsstudier pågår, som syftar till att undersöka fördelning mellan olika nivåer av komplexitet hos patienter och vilken typ av stöd som behövs för respektive. När systemet är integrerat i daglig verksamhet kan faktorer som hur användande av systemet påverkar användaren och verksamheten undersökas. / There is a need to improve dementia care in Sweden. The main issues discussed are how to improve the competence of medical personnel and the quality of diagnosis and intervention. In this thesis the process of developing a decision-support system for the investigation of dementia is described, as one means to meet the need. The resulting prototype system DMSS (Dementia Management Support System) has been developed in cooperation with domain experts, and has been evaluated and redesigned in the process in an iterative development process. The process involves the assessment of evidence-based domain knowledge and its characteristics, the assessment of the procedural knowledge residing in clinical practice, and reasoning processes. Further, the terminology and main reasoning process integrated in the system have been validated. Qualitative methods have been used for these parts of the project for the purpose of assessing as many different aspects as possible, and for practical reasons due to the limited access to domain experts, patients and primary care physicians in the area. Triangulation of methods has been applied in order to validate results in the process. The development has been extended to also include prototypes for Japanese clinical environments. Clinical investigation activities are complex processes, which are situated, emergent and directed by the individual need of the patient, but also restricted or enhanced by the available resources at different points and at different care levels in the process. For the purpose of creating a system which provides support throughout the investigation process, the domain knowledge and the clinical investigation process was analysed and formalised in a conceptual model of clinical activity, developed based on activity theory and case studies of patients. The need for methods for the transformation of informal results from field studies into formal knowledge and design is addressed by providing the framework, which integrates the conceptual model of clinical activity and a method for the assessment and transformation of the knowledge to be integrated in a decision-support system. The model was used to identify actions and their characteristics suitable for formalisation in a decision-support system. Several sources of domain knowledge need to be integrated that express the knowledge differently, which increases the demands on a formalism for representation. The work towards formalising the diagnostic reasoning process in both typical and atypical patient's cases is presented, where the evidence in ambiguous cases is valued within different frames of references in order to improve specificity. Different logical frameworks have been applied, evaluated and developed using case studies of patients. Two lines of work towards a dementia logic and flexible guideline representation is presented; the defeasible, non-monotonic approach where many-valued dictionaries are used in a context-based argumentation framework; and the monotonic approach of integrating reasoning in a fundamental view of transformations between logics, using general logics as generalised and categorical framework.