I den här uppsatsen undersöks interaktionen mellan tre programledare och en intervjuad forskare i ett utdrag från ett intervjusamtal i radio. Syftet med studien är att undersöka vilka övergripande topiker och vilka kommunikativa projekt som förekommer i samtalsutdraget. Likaså att undersöka hur de kommunikativa projekten kan relateras till den hybriditet som detta samtalsutdrag kännetecknas av, då samtale tkan kategoriseras som en hybridiserad pratshowintervju. Samtalsdelen består av drygt åtta minuter, som transkriberas och analyseras med hjälp av en topikanalys i kombination med en analys av de kommunikativa projekt som florerar i samtalsutdraget. Resultatet av analysen visar att samtalsutdraget innehåller olika kommunikativa projekt som ibland kolliderar. Programledarna vill ha svar på sina mestadels enkla och grundläggande frågor, men forskaren svarar inte alltid enkelt och grundläggande. Forskaren är där för att beskriva omständigheterna kring hundraårsjubileet av upptäckten av kosmisk strålning, i egenskap av elementarpartikelfysiker. Programledarna är beroende av att deras lyssnare tycker att innehållet är intressant och värt att lyssna på. Därför hamnar det på deras lott att så gott de kan göra programinnehållet intressant för lyssnarna. För att uppfylla det tillkommer lokala projekt, såsom att förmå den intervjuade att vara mer personlig och göra ansatser för att ge samtalet en mer vardaglig och avslappnad prägel. Till exempel genom det sätt som de ställer frågor till forskaren. Men även den journalistsiska uppgiften att popularisera vetenskapen som forskaren intervjuas om tillkommer, då det rör sig om ett radioprogram inom sektorn för Public service.

This is an empirical study that aims to contribute to knowledge about the opportunities the career counselling conversation offers young migrants in shaping their future. Conversations play a central role in career counselling activities in Swedish schools; furthermore, the question of how the Swedish society promotes the inclusion of its immigrants has become an increasingly urgent issue. The study draws on a dialogical framework on interaction and meaning making and seeks to gain insight into how meaning about the future is formed in career counselling conversations. The following questions were formulated: How is the interaction between migrant students and their counsellors formed in counselling conversations? How can the interaction be understood in relation to the participants and their contexts? What seems to enable or constrain students’ meaning making about the future in these conversations? The study was conducted in an introductory course for newly arrived immigrants at the upper secondary level. Researcher followed a series of two career counselling conversations between five students and five counsellors, respectively. The empirical material comprises three parts: audio-recordings of conversations, observations of these conversations and audio-recorded interviews with counsellors and students. The students, three men and two women, have a non-European background and had been in Sweden between one and three years. All except one can be considered a refugee. The material was transcribed, and the conversations were analysed with the concepts of communicative projects and strategies. The conversations are the primary empirical material. The results show that the counsellors’ and the students’ communicative projects primarily are complementary. Both the counsellor and the conversations appear as crucial for students learning about Swedish opportunity structures and meaning making about the future. The analysis also elucidated interactional patterns and interplay that seem to constrain the students’ possibilities to shape a future with their own conditions within the conversations. The conversations focused on Swedish career opportunities and lacked a transnational perspective. Furthermore, the students’ migrant background was not made relevant in the conversations; hence, the conversations risk contributing to students’ stigmatisation. The counsellors’ methods also seem at risk of individualising issues related to institutional preconditions and structural constraints. However, the analysis also displayed how the counsellor can counteract these constraining effects. The result implicates, in alignment with other studies, that the responsibility for the students’ career processes cannot be put on counselling conversations alone; more comprehensive and integrated activities for career learning in the schools are necessary to provide immigrant students with reasonable possibilities for shaping a future. Moreover, the conclusion is drawn that counsellor’s conversation skills are important for the students meaning making about the future but that counsellors also must have, among other things, the ability to comprehend migrants’ feelings and existential issues regarding the future and, not least, knowledge about the conditions of migrants and the ability to both comprehend and actively recognize injustices and different expressions of power. There are seldom others advocating for the rights of migrants. / Vägledning mellan erkännande, rättvisa och skillnadsskapande

I den här avhandlingen undersöks den grammatiska samtalskonstruktionen apokoinou i svenskt samtalsspråk. I kontrast till traditioner av normativ grammatik och teoretiska perspektiv på språk, där apokoinou och besläktade fenomen har exkluderats från grammatisk beskrivning eller blivit behandlade som produkter av olika typer av misstag, är apokoinou här re-specificerad som en i högsta grad funktionell grammatisk resurs och metod för att åstadkomma lokala kommunikativa projekt i samtal. Apokoinouyttranden definieras formellt som produkterna av en konstruktionsmetod där det finala segment i en möjligt avslutad syntaktisk enhet (pivån) är retro-konstruerad som det initiala segmentet i en efterföljande syntaktisk enhet. Utbyggnaden av pivån görs med en dubblering av en eller flera syntaktiska konstituenter från segmentet som föregår pivån samt med en prosodisk design som integrerar yttrandet i sin helhet. Ur ett strikt och normativt perspektiv på en avgränsad (skrift)mening som grundenhet medför denna dubblering att den finala fasen i hela yttrandet framstår som inkoherent med den initiala fasen. Apokoinouyttranden är dock inte inkoherenta för samtalsdeltagare, utan är en familj av metoder för att åstadkomma två handlingar efter varandra inom samma yttrande. Den andra handlingen kan skifta perspektiv på den lokala ämnesaspekten, bekräfta eller insistera på ett lokalt ämne eller handling, avsluta och avgränsa ett lokal projekt, samt återuppta oavslutade kommunikativa projekt efter mellanliggande aktiviteter. Dessa handlingar är alla mottagaranpassade lokala kommunikativa projekt i det avseendet att de är utformade att passa in i en vidare kommunikativ kontext samt att de ofta är interaktionellt åstadkomna inom och genom minimala handlingssekvenser. Dessa resultat har konsekvenser för grammatiskt teori. En av dessa konsekvenser är att grammatik måste uppfattas som villkor för dynamiska konstruktionsprocesser, inte endast som statiska och fixerade strukturer. En annan konsekvens är att grammatik organiseras lokalt snarare än på en maximalt generell nivå. Apokoinou bör också inkluderas i en svensk samtalsgrammatik som en av de grammatiska resurser som är tillgängliga för deltagare i samtal. / This thesis investigates apokoinou in Swedish talk-in-interaction. In contrast to the traditions of normative grammar and theoretically based approaches to language, where apokoinou and related phenomena have been excluded from grammatical description altogether or been treated as the products of various kinds of mistakes, apokoinou is here re-specified as a highly functional grammatical resource and method to accomplish local communicative projects in talk. Apokoinou utterances are formally defined as the products of a construction method, where a segment that is final in a first possibly complete syntactic segment (the pivot) is retro-constructed as initial in a following second syntactic segment. The extension of the pivot segment is made by way of a doubling of syntactic constituents from the pre-pivot segment and with a prosodic design that integrates the whole utterance. From a strict and normative sentence-perspective, this doubling renders the final phase of the whole utterance incoherent with the initial phase. However, apokoinou utterances are not incoherent for participants, but a family of methods to accomplish two consecutive actions within one utterance. The second action can change perspective on some local topical aspect, confirm or insist on some local topic or action, close and demarcate a local project, and resume turns or skip-connect to pending local communicative projects after interstitial activities. These are all recipient designed local communicative projects in the sense of being designed to fit within the ongoing wider communicative context and they are often interactionally achieved in and through minimal sequences. These results have implications for grammatical theory. Among these are that grammar must be seen as conditions on dynamic constructional processes, not only as static and fixed structures, and that grammar is organized on a local level rather than on a maximally general level. Apokoinou should also be included in a grammar of Swedish conversational language as one of the grammatical resources available for participants in Swedish talk.