Bakgrund: Att drabbas av förvärvad hjärnskada och kognitiva svårigheter i tonåren påverkar delaktighet och aktivitetsutförande inom flera livsområden. Att som arbetsterapeut arbeta med ungdomar med kognitiva svårigheter kräver tålamod och energi. En förvärvad hjärnskada kan påverka ungdomars möjlighet till delaktighet i samhället. Syfte: Att beskriva konsekvenserna i vardagen när en person i tonåren drabbas av kognitiva svårigheter efter lätt/måttlig förvärvad hjärnskada. Metod: Studien är gjord i form av en integrativ litteraturstudie utifrån vetenskapliga artiklar publicerade mellan 2002-2013. Studien bygger på 10 artiklar som beskriver barn och ungdomars kognitiva svårigheter och aktivitetsbegränsningar. Resultat och slutsatser: En förvärvad hjärnskada ger konsekvenser i vardagen och inom många livsområden. Att skadas i yngre åldrar, det vill säga som barn, ger ofta större svårigheter när det gäller oberoende och även beskrivs större exekutiva problem som är viktiga i aktivitetsutförande. Ungdomar med lätt hjärnskada har bättre förutsättningar till ett fungerande i de olika livsområdena, bland annat studier och arbete, men då incidensen är högre för lätt hjärnskada så är det ändå en grupp med behov av uppföljning.

Bakgrund Dagens samhälle ställer allt större krav på den enskilde individen att bidra till ett hållbart samhälle, där återvinning av förbrukade material är en del. Samtidigt talas om tillgänglighet för alla individer i samhället och lika rättigheter. Syfte Studien syftar till att undersöka hur förutsättningarna i miljön ser ut vid återvinnings-/miljöstationer för rullstolsburna i Örebro Kommun. Undersökningsmetod En observationsstudie av miljöfaktorer har gjorts utifrån egen utarbetad checklista med grund i bland annat bedömningsinstrumentet Housing Enabler samt rekommenderade mått från svensk lagstiftning angående byggnormer för tillgänglighet. Urvalet skedde genom bekvämlighetsurval. Resultat Observationerna av återvinnings-/miljöstationerna indelades i åtta kategorier, utifrån typ av station. De hinder som observerades var för höga/låga kärl, otillräckligt manöverutrymme, hindrande trösklar/trottoarkanter, tunga dörrar utan automatik och tunga lock/luckor på återvinningskärlen. Slutsats Samtliga observerade återvinnings-/miljöstationer innefattade miljöhinder för rullstolsburna vilket påverkar möjligheten till självständig återvinning.

Sammanfattning: Bakgrund: Demens är en sjukdom som ger kognitiva nedsättningar och leder till svårigheter att utföra och delta i vardagliga aktiviteter. Arbetsterapirelaterade insatser syftar till att främja aktivitetsdeltagandet och grundar sig på kunskap som utgår från att aktivitet är något människor mår bra av. Syfte: Studiens syfte var att undersöka arbetsterapirelaterade insatsers påverkan i form av deltagande i vardagliga aktiviteter och i form av socialt deltagande för personer med demens. Metod: I form av en systematisk litteraturstudie sammanställdes resultat från vetenskapliga artiklar. För att hitta studier som svarade på denna studies syfte gjordes sökningar i olika databaser med kombinationer av sökord. Artiklar inkluderades utifrån resultatets relevans och studiernas kvalitet vilket fastställdes med hjälp av resultat- och kvalitetsgranskning. Resultat: Det har visat sig att arbetsterapirelaterade insatser förekommer inom olika aktivitetsområden för personer med demens, bestående av områdena personligt ADL, instrumentellt ADL samt insatser som används inom både personligt och instrumentellt ADL. Olika inriktningar sågs även. Aktiviteter som morgonbestyr, trädgårdsaktiviteter och musikinriktad insats sågs samt även reminiscensbaserad insats. Hemmiljöbaserad insats och funktions- och färdighetsträning visade sig också förekomma. Både påverkan i form av deltagande i aktiviteter och socialt deltagande sågs hos personerna med demens i inkluderade studier. Samtliga studier visade på att den undersökta insatsen gav ett ökat deltagande i aktivitet på något sätt. Det ökade deltagandet sågs i form av påverkan som ökat engagemang, ett bättre fungerande i vardagliga aktiviteter, ökad självständighet och ökat socialt engagemang. Slutsats: Arbetsterapirelaterade insatser har på olika sätt visat sig ge positiv påverkan i form av ökat deltagande i aktivitet och ökat socialt deltagande för personer med demens. Insatserna som har en variation av olika inriktningar förekommer både inom aktivitetsområdet personligt ADL och instrumentellt ADL. Ett ökat deltagande sågs hos personer med olika svårighetsgrad av demens. Sökord: Demens, arbetsterapi, dagliga livets aktiviteter.

<p>Fallskador är ett stort hälsoproblemen hos äldre. Ca 70 000 frakturer inträffar i Sverige årligen som kan härledas till benskörhet och av dessa är 1800 höftfrakturer. Att förebygga fallskador är av stor betydelse både för individen och för samhället. Frakturer kostade 2008-2009 ca. 200 000 kr per patient. Syftet med studien är att belysa de livsförändringar som kan uppkomma i det dagliga livet hos äldre i samband med akuta höftfrakturer. Metoden var en litteraturstudie på 16 artiklar publicerade mellan 1998-2008. Sökningen utfördes i PubMed och Cinahl. Resultatet visade att vanliga följdsjukdomar efter höftfrakturer var depressioner, undernäring, minnesnedsättningar och rädsla för att åter falla. Socialt kunde man bli isolerad och få ge upp tidigare intressen. Livet förändrades hemma. Den känslomässiga upplevelsen av en akut höftfraktur var av stor betydelse för läkningsprocessen. Depressioner eller sänkt sinnesstämning verkar prägla många gamla efter ett akut höftfraktur. För att komma igen efter en akut höft fraktur spelar en mängd olika faktorer in. Vem man är, hur man bor och vilket socialt liv man för, hur man blir bemött och i vilken mån man har tillgång till hälsovård. Fallpreventiva program fungerar om man känner till hur människor tänker vid förändringar i livet.</p>

<p>Sammanfattning: Matlagning är för de flesta en aktivitet som utförs varje dag. Det är en aktivitet som påverkas vid funktionsnedsättning på grund av Reumatoid Artrit (RA). Kan inte personen med RA vara aktiv i matlagningen så kanske hon/han vill vara delaktig i denna aktivitet.</p><p>Denna studie såg aktivitet och delaktighet enligt Model of Human Occupation (MOHO). Aktivitet är beroende av det vi vill, kan och gör. Aktivitet möjliggörs eller begränsas av social och fysisk miljö. Att vara aktiv innebär att kunna utföra aktiviteten. Delaktighet innebär att vara engagerad i en aktivitet som personen vill och behöver göra. Genom att miljön anpassas kan personen vara delaktig trots att kroppsfunktioner att utföra inte finns.</p><p>Arbetsterapeuter vill främja aktivitet och delaktighet genom ledskydd. Ledskydd innefattar hjälpmedel, ledbesparande arbetssätt, ortoser och anpassning av miljön. De arbetar med aktivitet som medel och som mål.</p><p>Syftet med studien var att beskriva hur kvinnor med RA upplever sin möjlighet att vara aktiva och delaktiga i vardagsaktiviteten matlagning. Vi ville också studera hur hjälpmedel, ledbesparande arbetssätt och ortoser användes i matlagningssituationen.</p><p>Sex kvinnor, med högt HAQ-värde (medelvärde 2,5), boende i två kommuner i mellersta Sverige, deltog i halvstrukturerade intervjuer. Frågor ställdes om hur kvinnorna praktiskt kan utföra matlagningen, om vilja, vanor, värderingar och miljö. Frågor ställdes också om hjälpmedel, ledbesparande arbetssätt och ortoser. Aktiviteten matlagning var definierad utifrån ADL-taxonomin och bestod av fem delaktiviteter. Dessa delaktiviteter bildade teman som materialet från intervjun sorterades in under. Ytterligare ett tema framträdde vid analysen av materialet. Det var tema matlagning. Där samlades material från intervjuerna, som hörde till hela aktiviteten.</p><p>Alla intervjuer spelades in på band, transkriberades och kodades.</p><p>Resultatet visade att kvinnorna upplever sig vara aktiva och delaktiga i vissa delar av matlagningen. Detta var möjligt med hjälp av ledbesparande arbetssätt, hjälpmedel och den fysiska - och sociala miljön. Också kvinnans inre egenskaper som till exempel tålamod och problemlösande egenskaper påverkade aktivitet och delaktighet.</p>

Sammanfattning: Matlagning är för de flesta en aktivitet som utförs varje dag. Det är en aktivitet som påverkas vid funktionsnedsättning på grund av Reumatoid Artrit (RA). Kan inte personen med RA vara aktiv i matlagningen så kanske hon/han vill vara delaktig i denna aktivitet. Denna studie såg aktivitet och delaktighet enligt Model of Human Occupation (MOHO). Aktivitet är beroende av det vi vill, kan och gör. Aktivitet möjliggörs eller begränsas av social och fysisk miljö. Att vara aktiv innebär att kunna utföra aktiviteten. Delaktighet innebär att vara engagerad i en aktivitet som personen vill och behöver göra. Genom att miljön anpassas kan personen vara delaktig trots att kroppsfunktioner att utföra inte finns. Arbetsterapeuter vill främja aktivitet och delaktighet genom ledskydd. Ledskydd innefattar hjälpmedel, ledbesparande arbetssätt, ortoser och anpassning av miljön. De arbetar med aktivitet som medel och som mål. Syftet med studien var att beskriva hur kvinnor med RA upplever sin möjlighet att vara aktiva och delaktiga i vardagsaktiviteten matlagning. Vi ville också studera hur hjälpmedel, ledbesparande arbetssätt och ortoser användes i matlagningssituationen. Sex kvinnor, med högt HAQ-värde (medelvärde 2,5), boende i två kommuner i mellersta Sverige, deltog i halvstrukturerade intervjuer. Frågor ställdes om hur kvinnorna praktiskt kan utföra matlagningen, om vilja, vanor, värderingar och miljö. Frågor ställdes också om hjälpmedel, ledbesparande arbetssätt och ortoser. Aktiviteten matlagning var definierad utifrån ADL-taxonomin och bestod av fem delaktiviteter. Dessa delaktiviteter bildade teman som materialet från intervjun sorterades in under. Ytterligare ett tema framträdde vid analysen av materialet. Det var tema matlagning. Där samlades material från intervjuerna, som hörde till hela aktiviteten. Alla intervjuer spelades in på band, transkriberades och kodades. Resultatet visade att kvinnorna upplever sig vara aktiva och delaktiga i vissa delar av matlagningen. Detta var möjligt med hjälp av ledbesparande arbetssätt, hjälpmedel och den fysiska - och sociala miljön. Också kvinnans inre egenskaper som till exempel tålamod och problemlösande egenskaper påverkade aktivitet och delaktighet.

Fallskador är ett stort hälsoproblemen hos äldre. Ca 70 000 frakturer inträffar i Sverige årligen som kan härledas till benskörhet och av dessa är 1800 höftfrakturer. Att förebygga fallskador är av stor betydelse både för individen och för samhället. Frakturer kostade 2008-2009 ca. 200 000 kr per patient. Syftet med studien är att belysa de livsförändringar som kan uppkomma i det dagliga livet hos äldre i samband med akuta höftfrakturer. Metoden var en litteraturstudie på 16 artiklar publicerade mellan 1998-2008. Sökningen utfördes i PubMed och Cinahl. Resultatet visade att vanliga följdsjukdomar efter höftfrakturer var depressioner, undernäring, minnesnedsättningar och rädsla för att åter falla. Socialt kunde man bli isolerad och få ge upp tidigare intressen. Livet förändrades hemma. Den känslomässiga upplevelsen av en akut höftfraktur var av stor betydelse för läkningsprocessen. Depressioner eller sänkt sinnesstämning verkar prägla många gamla efter ett akut höftfraktur. För att komma igen efter en akut höft fraktur spelar en mängd olika faktorer in. Vem man är, hur man bor och vilket socialt liv man för, hur man blir bemött och i vilken mån man har tillgång till hälsovård. Fallpreventiva program fungerar om man känner till hur människor tänker vid förändringar i livet.