Thesis (Ph. D.)--Columbia University. / Life. List of the principal authorities consulted: p. 50-51.

Thesis--John Hopkins University. / Bibliographical references included in "Footnotes" (p. 103-121).

Proefschrift--Amsterdam. / "Theses" (4 p.).

Proefschrift--Amsterdam. / "Theses" (4 p.).

Syftet med uppsatsen är att studera vegetationsutvecklingen och dess förändringar i Finja med hjälp av pollenanalys. De frågor jag önskade få svar på var om det fanns några spår av en vikingatida storgård i Finja, samt eventuella spår av betydande djuruppfödning i området. Finja är rik på fornlämningar från brons-, järnålder och meddeltid, som bekräftar min tes om att Finja/ Mölleröd haft en betydande roll i området runt Finja sjön, troligtvis med odling och handel längs Almaån. En paleoekologisk analys genomfördes från en lagerföljd från Vånga mosse, Finja. Totalt togs fyra meter torvprov upp ur mossen. I den översta metern plockades fjorton prover ut till analys. Två 14C dateringar visade vilket tidsspann proven befann sig i. Cirka 600 pollen räknades från varje prov som sedan sammanställdes i olika pollendiagram som visar förändringarna i vegetationen mellan 660 e.Kr. – 1587 e.Kr. Vånga mosse visar på kontinuerlig markanvändning under hela den undersökta perioden. Stora förändringar kan ses i pollenkurvorna för odlingsindikatorerna från provets början som ökar till höga värden vid mitten av 700 talet e.Kr. med Secale (råg) som största indikator.  Förändringen visar att området haft en betydande odlingsverksamhet i cirka 150 år under vikingatiden, vilket styrker tesen om en storgårdsetablering i Finja under denna period. Efter odlingsuppgången minskar aktiviteterna i området, dock med fortsatt kontinuitet i både odling- och betesmarker. Området runt Vånga mosse genomgår en kraftig röjning från tidigt 1000 tal e.Kr. till cirka 1200 e.Kr., tillsammans med en expansiv nyodlingsperiod från 1000 e.Kr., som kan ses i båda sädesarterna i diagrammen. Detta resultat tillsammans med andra historiska indikatorer visar på en permanent etablering i Finja vid slutet av 900 e.Kr. Under de nästkommande århundrandena kan ytterligare två nyodlingstoppar ses, en vid mitten av 1000 talet e.Kr. som eventuellt kan kopplas samman med upprättandet av kyrkan, och en vid början av 1200 talet e.Kr.

Syftet med det här projektet är att göra en paleoekologisk studie för att utvärdera om makrofossilanalys kan användas som självständigt redskap för att göra en miljöbeskrivning av sedimentborrkärnan från Lina myr, samt att se om det finns tillräckligt material i borrkärnan för att göra kol-14 dateringar. Makrofossil är alla spår av djurliv och växtliv i jordlagren som man kan observera okulärt, exempelvis fröer, benrester och träkol. Genom att studera makrofossil så är det möjligt få en bild av resursutnyttjandet i ett område eller se spår av biologiskt liv. Projektet baseras på material som kommer från Lina myr som ligger på den östra delen av Gotland. Området är ca 900 hektar stort och ligger på en kalkstensgrund. Under hösten 2016 påbörjades ett projekt med syfte att undersöka landskapets och människans interaktion i området med fokus på Lina myr där landskapsförändringar som skett under 8 000 år ska studeras med hjälp av olika metoder. Studierna kombinerar paleoekologiska, arkeologiska och samhällsgeografiska perspektiv.  Genom våtsiktning och med hjälp av mikroskop studerades material från borrkärnan tagen vid Lina myr. Ett fåtal fröer hittades tillsammans med en del insektsdelar och molluskskal. Förhoppningen var att hitta material för en kol-14 datering, men endast mycket små delar träkol hittades och de flesta av fröerna var inte lämpliga för datering. Tolkningen av de artbestämda fröernas ekologi resulterade i slutsatsen att det funnits vatten i området länge som varit sött och/eller bräckt. Detta antagande stärktes av fynd av Chara som återfanns i prover från nästan alla lager. Dock fanns det för lite material för att göra en miljöbeskrivning av området. En rekommendation var att även utföra en diatoméanalys och eventuellt även en pollenanalys, för att få en tydligare bild av landskapsutvecklingen.

The purpose of this study has been to examine the methods and arguments used to date rock art sites in Swedish Norrland. Three types of rock art are discussed, the pecked, the polished and the painted. A secondary goal was to create a revised and up-to-date compilation of all currently known rock art sites in Norrland because the last compilation was published in 2004 and many more sites have been discovered since then. This study is based on previously published literature concerning the thoughts and theories of other scholars regarding the dating of the different sites. The study shows that the methods and arguments employed to date sites are weak. In some cases authors are more or less guessing as concerns the date of a rock art site.

Sweden has proven to be a fruitful country when it comes to history and ancient archeological monuments. However one specific type of ancient monument stands out in both quantity and in their distribution, trappings pits. Sweden has about 30 000 documented trapping pits spread throughout northern Sweden. However, even though there is a large quantity of trapping pits that have been documented, determining the age of a trapping pit is a difficult task. This practice has been largely debated by Swedish archaeologists and is to this day seen as problematic when it comes to the radiocarbon dating of trapping pits. This thesis will discuss these topics. What exactly does the date show? Will it show the time of its construction? Perhaps the time of its use? Or it could be completely erroneous? Receiving a false radiocarbon dating of an ancient monument could prove very controversial and adverse, because reliable dates are the very foundation needed in order to place an ancient monument in a context. Without being able to date an ancient monument, interpretations of societal origin and function will be harder to determine and largely up for debate. Chronologies only reflect and represent the data and information that has been fed into it. This often leaves an uncertainty concerning which data that actually shows an open and honest representation of trapping pits, and which data shows a false or misleading representation. This thesis will therefore analyze previous chronologies that have been used to represent trapping pits and show exactly how the data was gathered, used and represented. Three primary archaeological studies will therefore be showcased and analyzed to determine if the result can actually represent an honest timeframe of when the pits were constructed.

The North Atlantic Caledonides are a continent-continent collision type orogeny found in WesternScandinavia, Svalbard, Greenland and the British Isles. They are thought to have formed as a result of a complex history consisting of repeated ocean opening and closure. The tectonostratigraphy of the Scandinavian Caledonides consists of four allochthons that overlay the crystalline, autochthonous basement. The allochthons are thought to have been transported hundreds of kilometers eastward during the Scandian collision.To investigate the complex history of the Scandinavian Caledonides, a scientific drilling initiative called the Collisional Orogeny in the Scandinavian Caledonides (COSC) project began in 2014. The first phase of the project was to drill a borehole to approximately 2500m depth, to sample a thick section of the Lower Seve Nappe of the Middle Allochthon, as well as the underlying thrust zone.The current hypothesis is that the Middle Seve Nappe has been juxtaposed with the Lower Seve Nappe while still in the subduction channel. Both Seve nappes were emplaced onto the underlying units somewhat later. To test this hypothesis, Rb-Sr dating and Ar-Ar dating has been conducted on white and dark mica found in samples taken from the shear zones. Rb-Sr dating yielded an age of 413 ± 12 Ma and Ar-Ar dating yielded an average age of 424.1± 2.9 Ma. Since the Rb-Sr and Ar-Ar ages overlap, it is interpreted that the crystallization age of the samples is recorded in both cases. Likely, the rocks cooled rather quickly, resulting in a negligible difference in Rb-Sr and Ar-Ar ages. Comparing these results to previous age dating work completed in the same area illustrate a complex subduction/exhumation history. At c. 455 Ma, the Middle and Lower Seve nappes were subducted beneath an island arc and peak pressure metamorphic conditions were reached. Shortly afterwards,exhumation of the subducted sheet began, as a result of the buoyancy of the subducted crust, as well as tectonic under pressure caused by wedge extraction. At c. 424 Ma, the Middle Seve was juxtaposed over the Lower Seve while still in the subduction channel, and at c. 424 - 421.2 Ma both the Middle and Lower Seve nappes were exhumed and transported eastward, where they were thrust above the underlying Särv Nappe and Lower Allochthon, creating the lower shear zone which is the focus of this study. Data from this study will help to establish a coherent model of mid-Palaeozoic mountain building, and provide insight on how this mountain chain, as well as its Himalaya-Tibet analogue have formed. / Den kaledoniska bergskedjan är en kontinent-kontinent kollison orogenes som återfinns i västra Skandinavien, Svalbard, Grönland och på de brittiska öarna. Bergskedjan har formats som ett resultat av en komplicerad historia av repeterad öppning och stängning av Iapetushavet. Skandinaviska kaledoniderna består av fyra allochthoner som täcker urberggrunden. Allochthonerna tros ha blivit transporterade hundratals kilometer i östlig riktning under den Skandiska kollisionen.För att kunna utreda den komplicerade historia som de skandinaviska Kaledoniderna har så har ett borrningsprojekt tagits fram under år 2014 med namnet “Collisional Orogeny in the Scandinavian Caledonides” (COSC). Det första skedet i projektet var att borra ett 2500 meter djupt borrhål för att ta prover från den undre Seveskollan som belägen i den mellersta allochthonen, samt den underliggande överskjutningszonen.Hypotesen är att den mellersta Seveskollan har placerats intill den undre Seveskollan då de befann sig i en subduktionskanal. Både mellersta och undre Seveskollan har placerats uppepå den underliggande bergsenheten något senare. För att testa hypotesen har Rb-Sr och Ar-Ar datering utförts på prover med vitt glimmer som tagits från skjuvzonen. Kompositionskartor av vitt glimmer påvisar inga uppenbara tecken på zonation, vilket innebär att glimmerkornen nyligen bildats eller omkristalliserats under skjuvning. Rb-Sr dateringen gav en ålder på 413 ± 12 miljoner år och Ar-Ar dateringen gav en ålder på424.1 ± 2.9 miljoner år. Detta tolkas som åldern på de omkristalliserade glimmerkornen.Resultatet har jämförts med tidigare åldersdateringar i samma område och påvisar en komplicerad subduktionshistoria. För 460 miljoner år sedan subducerade mellersta och undre Seveskollan under en öbåge. För ungefär 440 miljoner år började upplyftandet av de subducerade skollorna som ett resultat av bärkraften av den subducerande jordskorpan, även av tektoniska rörelser orsakad av en kilutdragning. För 424 miljoner år sedan blev mellersta Seveskollan placerad ovanpå undre Seveskollan när de befann sig i subduktionskanalen. Slutligen, för cirka 415 miljoner år sedan blev både den mellersta och undre Seveskollan upplyfta och transporterade i östlig riktning där de skjuvade över den underliggande Särvskollan och den undre allochthonen.Data från denna studie kommer att bidra till skapandet av en följdriktig modell av den mitt-Paleozoiskabergskedjebildningen  och

<p>This diploma work was performed at the department for radiation physics at the Health University in Linköping. Its aim was to develop a method to retrospectively quantify the absorbed dose in coral. Coral is a material which suites well as a retrospective dosimeter because when exposed to radioactivity its induced free radicals are stable in time. The number of radicals is proportional to the accumulated dose so the dose can be calculated by quantifying the radicals. Therefore, coral can tell us something about the past environment and also be used in dating purposes.</p><p>A young, modern coral from the Red Sea was studied and also a fossil one which I was given from the Natural History Museum in Stockholm. It was estimated to be originated from the Tertiary period, i.e. 2-65 million years old.</p><p>To accurately calculate the corals’ accumulated doses I had to gain knowledge in a number of separate areas. The radicals were analyzed using electron spin resonance. This was possible because of the fact that free radicals contain unpaired electrons. Initially, the main goal was to study how to prepare the coral without neither mechanically inducing new radicals nor destroying the radiation induced radicals. When the preparation method was considered optimal the dose response was then crucial, i.e. how the number of radicals corresponded to radiation. To accurately quantify the absorbed doses the spectra needed to be modified and elaborated with signal analyses. By adding artificial irradiations to the samples the initial doses could be calculated. To estimate the age of a coral an assessment of the natural dose rate must be done. This was done by measure the disintegration activity of the samples. It was found that its main contributor was the ²³⁸U-series. The fossil’s minimum age was estimated to 3 million years whereas the ESR-noise made it impossible to calculate the dose in the modern coral. The detectable dose limit of the method was approximately 0.5 Gy, i.e. a minimum age of about 500 years. However, the modern coral was determined as an Elkhorn coral (family Acropora) which is a species with a fast growth rate. The coral’s size implicated its age to be about 100 years old. In addition, the method was put to the test by irradiating the young coral with an unknown dose. After modifying the method the absorbed dose was calculated to be 1.3 ± 0.3 Gy. The real dose was 1.2 Gy. Thus, the method exhibited large scales of uncertainties but it did nevertheless work sufficiently enough.</p>