Syftet med denna studie har varit att undersöka hur ett urval av svenska kommuner arbetar med avhoppare från kriminella grupperingar, samt huruvida detta arbete är likvärdigt mellan kommunerna. Tidigare forskning som utförts inom detta område är främst internationell vilket tyder på att forskningsfältet är relativt outforskat i Sverige. De studier som gjorts tydliggör dock att avhoppare är en målgrupp i behov av ett omfattande stöd, då individerna går igenom en stor förändring gällande livsstilen under avhopparprocessen. Vidare visar tidigare forskning att avhoppare i stor utsträckning inte upplevt myndigheter som en betydelsefull del i att lämna kriminella grupperingar, samt att tillgången till det stöd som krävs varierar. De teoretiska perspektiv som legat till grund för denna studie är Luhmanns systemteori och Goldbergs förklaringsmodell, där begrepp som funktionell differentiering av samhället, interpenetration, strukturell koppling och självbild varit användbara. Det framgår utifrån resultatet att enbart 14 av de 26 kommuner som ingick i urvalet har ett påvisat arbete med målgruppen avhoppare, och det arbete som utförs inom dessa 14 kommuner varierar gällande typ av verksamhet, insatser och krav. Detta indikerar på att arbetet med avhoppare ännu kan bli mer likvärdigt i svenska kommuner. Resultatet i denna studie kan tillföra betydelsefull kunskap gällande arbetet med avhoppare, vilket således kan bidra till en vidareutveckling av det sociala arbetet med målgruppen.

Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur avhopparverksamheter arbetar med avhoppare med fokus på behandlingsarbete samt återintegrering. Vidare ville vi även undersöka vilka faktorer som ansågs vara väsentliga i beslutet att vilja lämna gängkriminalitet. Studiens teoretiska referensram baserades på tre huvudteorier: Exitprocessen, teorin om differentiella associationer samt stämplingsteorin. Studiens empiri är framtagen genom fyra separata intervjuer med socialarbetare där samtliga är verksamma inom avhopparverksamheter. Studiens resultat indikerar på att familjebildande, traumatiska händelser eller utmattning av livsstilen är betydande faktorer i beslutet att lämna gängkriminalitet. Vidare framkom det att behandlingsarbetet inte skiljer sig markant mellan de olika avhopparverksamheterna då majoriteten av behandlingen syftar till att skapa en beteendeförändring hos individerna i fråga. Detta innebär att förändra tidigare destruktiva beteenden som etablerats hos individen som en konsekvens av kriminalitet. Respondenterna anser enat att det finns stora svårigheter med återintegreringsarbetet gällande avhoppare. Svårigheterna visade sig grundas i att hitta sysselsättning, bostad och andra vägar in i samhället. / Criminal groupings are a diverse social problem that affects the society both economically and on an individual level. The aim of this qualitative study was to examine how defector support programmes work with defectors, especially focused on treatment work and reintegration. Furthermore, the aim was to explore which factors were considered significant in the decision to leave a criminal group. The study's theoretical frame was based on three main theories: exit-process, the theory of differential associations and the labeling theory. The empirical study was produced through four separate interviews with social workers, all of whom are professionals active in defector supporting programmes. The results of the study indicate that starting a family, traumatic events or exhaustion as a consequence of the lifestyle are significant factors in the decision to leave criminal groups. In addition, it emerged that the treatment work does not differ significantly between the various defector supporting programmes as the majority of the treatment aims to create a behavioral change. The respondents unanimously believe that there are major difficulties with the reintegration work regarding defectors. Difficulties were found in getting an employment, finding residence and other ways to reintegrate.