Den föreliggande studien syftade till att undersöka hur avhopparverksamheter i Sverige verkar för att underlätta en individs avhopp från kriminella grupperingar, och hur dessa verksamheter arbetar uppföljande med individer som annars riskerar att återfalla i grova brott och återrekryteras. För att besvara syftet genomfördes sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer med praktiker som arbetar på olika myndighetsdrivna och icke-myndighetsdrivna avhopparverksamheter. Studien genomfördes dels för att belysa hur arbetet med avhoppare går till i dagsläget, samt för att fylla den kunskapslucka som identifierades inom området. Resultatet visade att det finns skillnader i hur arbetet bedrivs mellan de olika verksamheterna, exempelvis gällande uppföljning och samverkan. Det visade sig även finnas likheter, såsom vilka faktorer som är centrala att arbeta med för att nå lyckosamma resultat och vilka hinder som är vanligt förekommande. Resultaten analyserades och diskuterades i ljuset av tidigare forskning och teorier om avståndstagande från brott. Slutligen uppkom förslag på hur arbetet med avhopparverksamheter vidare kan beforskas, och hur resultaten från den föreliggande studien rent praktiskt kan användas.

Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur avhopparverksamheter arbetar med avhoppare med fokus på behandlingsarbete samt återintegrering. Vidare ville vi även undersöka vilka faktorer som ansågs vara väsentliga i beslutet att vilja lämna gängkriminalitet. Studiens teoretiska referensram baserades på tre huvudteorier: Exitprocessen, teorin om differentiella associationer samt stämplingsteorin. Studiens empiri är framtagen genom fyra separata intervjuer med socialarbetare där samtliga är verksamma inom avhopparverksamheter. Studiens resultat indikerar på att familjebildande, traumatiska händelser eller utmattning av livsstilen är betydande faktorer i beslutet att lämna gängkriminalitet. Vidare framkom det att behandlingsarbetet inte skiljer sig markant mellan de olika avhopparverksamheterna då majoriteten av behandlingen syftar till att skapa en beteendeförändring hos individerna i fråga. Detta innebär att förändra tidigare destruktiva beteenden som etablerats hos individen som en konsekvens av kriminalitet. Respondenterna anser enat att det finns stora svårigheter med återintegreringsarbetet gällande avhoppare. Svårigheterna visade sig grundas i att hitta sysselsättning, bostad och andra vägar in i samhället. / Criminal groupings are a diverse social problem that affects the society both economically and on an individual level. The aim of this qualitative study was to examine how defector support programmes work with defectors, especially focused on treatment work and reintegration. Furthermore, the aim was to explore which factors were considered significant in the decision to leave a criminal group. The study's theoretical frame was based on three main theories: exit-process, the theory of differential associations and the labeling theory. The empirical study was produced through four separate interviews with social workers, all of whom are professionals active in defector supporting programmes. The results of the study indicate that starting a family, traumatic events or exhaustion as a consequence of the lifestyle are significant factors in the decision to leave criminal groups. In addition, it emerged that the treatment work does not differ significantly between the various defector supporting programmes as the majority of the treatment aims to create a behavioral change. The respondents unanimously believe that there are major difficulties with the reintegration work regarding defectors. Difficulties were found in getting an employment, finding residence and other ways to reintegrate.

Syftet med denna kvalitativa studie har varit att undersöka professionellas förståelse för sitt och organisationens arbete med avhoppare som vill lämna kriminella grupperingar, samt studera hur samverkan fungerar mellan organisationer. För att besvara syftet har semistrukturerade intervjuer genomförts med yrkesverksamma som arbetar med avhoppare. Studiens teoretiska utgångspunkt har varit Travis Hirschis teori om sociala band och samverkansteori. Studiens empiri har tolkats genom tematisk analys. Studien visar på att professionella identifierar ett flertal påverkansfaktorer som är centrala i arbetet med avhoppare. När det gäller processen in i kriminalitet tar yrkesverksamma upp sociala aspekters betydelse, såsom påtryckningar från omgivningen, lojalitet, umgänge och sammanhang. Bristande skolgång och avsaknad av meningsfull fritid, samt individens egna betydelse lyfts också. Gällande processen ut ur kriminalitet betonar yrkesverksamma att akuta händelser, såsom dödsfall eller hot, är centrala aspekter. Många som väljer att lämna kriminaliteten gör det på grund av trauma och att orken att vara kriminell finns inte längre kvar. Nya sammanhang och nya värderingar i livet kan leda till att individer påbörjar avhopparprocessen. Samverkan beskrivs som ytterst nödvändig för att arbetet med målgruppen ska kunna bedrivas. Alla insatser sker genom samverkan och aktörer behöver inta en kompletterande roll gentemot varandra. Yrkesverksamma i arbetet med målgruppen har olika erfarenheter av möjligheter och begränsningar i arbetet. Samverkan och sekretess anses vara både möjliggörande, men även försvårande i arbetet. Att personalen är relationsskapande och personalomsättningen är låg, ger goda förutsättningar för att arbetet med målgruppen ska ge önskade resultat. Psykiatrin lyfts fram som en saknad aktör och ytterligare nationellt stöd efterfrågas för att arbetet i kommunerna ska bli mer samstämmigt. Slutsats kan dras att arbetet med målgruppen behöver fortsätta att vidareutvecklas och inkludera professionella på flera olika nivåer, lokalt, regionalt och nationellt.

The purpose of this study is to examine how the problem with individuals in a criminal lifestyle is represented in municipal policy documents regarding the work with this group. The work with delinquents on a municipal level takes place in so-called ’defector services’. To examine what problems and assumptions lie behind these policies, we apply Carol Bacchis social constructionist WPR approach and her set of questions that target such aspects in the policies. Our analysis shows that the problem is represented to lie with the individuals, parental deficiencies, children’s schooling and preventive work. These problems are based on assumptions about dichotomies between unlawful/law-abiding citizens, passive/activesubjects, and the bad/good society. We link this to research regarding risk factors showing that juveniles lack judging capacity, leading to risktaking and criminal behaviour. This type of research appears to strongly impact the policies under study, which tend to prioritise juvenile delinquents, while deprioritizing adult delinquents. Bacchi suggests that all problem representations have material effects. We suggest that prioritising adult delinquents would have positive effects on both an individual and structural level and that moving the defector service for adult delinquents to the local level would allow for easier access.