<p>Jag har i den här uppsatsen undersökt hur själva klassrummet som både materiellt och diskursivt rum är delaktigt i den subjektsskapande processen. I detta har jag använt mig av olika inspirationskällor. Dels har jag inspirerats av fysikern Karen Barards onto-epistemoligiska teori i vilken det materiella tillskrivs en påverkansmöjlighet i hur vi förstår oss själva och vad som händer med oss och dels Gilles Deleuze idéer kring flöden och tillblivelser för att försöka förstå hur ett klassrum kan skapa olika möjligheter och begränsningar. Dessutom har jag använt Michel Foucaults tankar om hur rummet kan förstås som en diskursiv kontrollmekanism, tankar som han utvecklat i texten ”Fogliga kroppar”. Min undersökning har även en poststrukturalistiskt feministisk utgångspunkt. Metodologiskt använder jag mig av det som brukar benämnas ”kollektivt minnesarbete”. Detta innebär att jag har använt mig av mina egna och en annan lärares nedtecknade minnen för att undersöka den subjektskapande processen. Jag har prövat hur det går att förstå klassrummets utformning, bänkarnas placering, stolarnas tilltal, svarta tavlans roll, papper och färger som används med mera i formandet av oss som subjekt. Min ambition är att, genom att tillämpa olika teorier, skapa andra, olika och nya sätt att betrakta det pedagogiska rummet. Detta innebär en strävan bort från en subjektssyn som menar att vi formas som lärande subjekt enbart diskursivt, oavsett materialitet. Istället vill jag försöka förstå den roll det fysiska klassrummet och dess material spelar i denna process.</p>

Jag har i den här uppsatsen undersökt hur själva klassrummet som både materiellt och diskursivt rum är delaktigt i den subjektsskapande processen. I detta har jag använt mig av olika inspirationskällor. Dels har jag inspirerats av fysikern Karen Barards onto-epistemoligiska teori i vilken det materiella tillskrivs en påverkansmöjlighet i hur vi förstår oss själva och vad som händer med oss och dels Gilles Deleuze idéer kring flöden och tillblivelser för att försöka förstå hur ett klassrum kan skapa olika möjligheter och begränsningar. Dessutom har jag använt Michel Foucaults tankar om hur rummet kan förstås som en diskursiv kontrollmekanism, tankar som han utvecklat i texten ”Fogliga kroppar”. Min undersökning har även en poststrukturalistiskt feministisk utgångspunkt. Metodologiskt använder jag mig av det som brukar benämnas ”kollektivt minnesarbete”. Detta innebär att jag har använt mig av mina egna och en annan lärares nedtecknade minnen för att undersöka den subjektskapande processen. Jag har prövat hur det går att förstå klassrummets utformning, bänkarnas placering, stolarnas tilltal, svarta tavlans roll, papper och färger som används med mera i formandet av oss som subjekt. Min ambition är att, genom att tillämpa olika teorier, skapa andra, olika och nya sätt att betrakta det pedagogiska rummet. Detta innebär en strävan bort från en subjektssyn som menar att vi formas som lärande subjekt enbart diskursivt, oavsett materialitet. Istället vill jag försöka förstå den roll det fysiska klassrummet och dess material spelar i denna process.

Higher education expands and Swedish universities are obliged to strive for widened recruitment (SCB u.å.; SFS 1998:1434). However, admission to university doesn´t mean a graduation is guaranteed and the teachers’ training programme for Swedish upper secondary education struggles especially with a large number of defections (UKÄ 2017). The student role concerns both rights and obligations (UKÄ 2020) but how does students perceive these aspects when failing an important exam? This study aims to demonstrate in what way students manage misfortunes in their studies and how this reflect the way they perceive their role as students. The empirical material consists of interviews with 8 teacher training students, all experienced in failing exams in one way or another. The analysis of the student’s reflexive processes is accomplished through the lens of different approaches of agency (e.g. Ketokivi &amp; Meskus 2015; Erofeeva 2019) and Mead’s view of reflexivity within social interactionism theory (Lundin 2008). The result shows that failing exams has many implications for the student role, both practically and at an ontology level connected to the future role as a teacher. The students picture themselves as constantly trying to read what is asked of them since the requirements for passing an exam are vague and differ between courses. The students consider themselves responsible for failing, but when it comes to their strategies to comprehend a new test their agency has an outlook orientation including other actors, objects and material settings. This suggests that the students are in need of a concrete structure to accomplish their studies, which addresses time, physical objects and significant others.