Bakgrund Trots kända hälsovinster med fysisk aktivitet (FA) visar studier att >60% av patienterna med diabetes typ 1 inte når upp till rekommenderad mängd. Syfte Undersöka vilken information och vilket stöd kring FA personer med diabetes typ 1 får från vården och vilken vårdprofession som ger detta. Samt eventuella skillnader i hur nöjda personer som uppnår, respektive inte uppnår, rekommendationerna för FA är med dessa faktorer. Metod I tvärsnittsstudien deltog 256 personer med diabetes typ 1 (77,0% kvinnor, medelålder 38,1 år, SD=13,1). En webbenkät om information och stöd kring FA publicerades på två Facebooksidor för diabetiker. Resultat Vanligast var information gällande anpassning av insulindos vid FA (64,8%), vilket även flest önskade mer information kring (53,9%). Majoriteten (76,6%) hade ej fått stöd och flest önskade detta gällande träningsprogram samt motivation och målsättning kring FA (13,5% vardera). Stöd kring FA gavs av sjuksköterska till 60,7% och av fysioterapeut till 16,1%. Deltagarna som nådde upp till rekommendationerna var mer nöjda med informationen och stödet de fått (p=0,027, p<0,001). Konklusion De som utövar mer FA är mer nöjda med den information och stöd de fått från vården. Detta indikerar att en satsning gällande informationen och stödet som ges till diabetiker skulle kunna bidra till ökad grad FA hos patientgruppen. / Background Despite the known positive health effects of physical activity (PA) >60% of patients with type 1 diabetes do not reach recommended amount. Purpose To examine what information and support regarding PA people with type 1 diabetes get from the health care providers. In addition, examine the possible differences in how pleased people who reach or doesn't reach the recommended level for PA are regarding these factors.​ Method In the cross sectional study there were 256 participants with type 1 diabetes (77,0% women, mean age 38.1 years old, SD=13.1). An online survey regarding information and support about PA was published on two Facebook pages for diabetics. ​ Results Information regarding adjustment of the dosage of insulin during PA was most common (64,8%), and what most participants wanted more information about (53,9%). The majority (76,6%) had not had support, and most participants wanted it regarding exercise programs as well as motivation and goal setting for PA (13,5% each). Support about PA was mostly given by nurses (60,7%) and sometimes by physiotherapists (16,1%). Participants who reached the recommended level were more pleased with received information and support (p=0,027, p<0,001). Conclusion Those who undertake more PA are more pleased with the received information and support. This indicates that an investment within the health care regarding the information and support that is given to diabetics could contribute to an increased level of PA within the patient group.

Den kroniska sjukdomen diabetes typ 1 ökar runt om i världen. Komplikationer vid diabetes typ 1 är allvarliga. Det är en autoimmun sjukdom som oftast utvecklas i tidig ålder och därmed blir även familjemedlemmarna berörd utav den. Familjefokusrad omvårdnad är ett förhållningsätt som används i dagens vård och omsorg. Familjerelaterade omvårdnad innebär att vårdgivaren har fokus på familjemedlemmars betydelse för patientens upplevelse av ohälsa och sjukdom. Tidigare studier fokuserar på sjuksköterskans roll i omvårdnadsarbetet och få studier finns kring familjeperspektivet. / The chronic disease type 1 increases around the world. Complications of type 1 diabetes are serious. It is an autoimmune disease that usually develops at an early age and thus also the family members are affected by it. Family-focused nursing is an approach that is used in today's nursing and care. Family-related nursing means that the healthcare provider focuses on the importance of family members for the patient's experience of illness and disease. Previous studies focus on the nurse's role in the nursing work and few studies are available on the family perspective.

Bakgrund: Diabetes är en kronisk metabol sjukdom och det finns två sorter. Typ 1 kallas den som orsakas av bristande insulinproduktion. Nordiska riktlinjerna för barn och ungdomar rekommenderar 60 minuter fysisk aktivitet per dag.   Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa vikten av fysisk aktivitet hos barn och ungdomar med typ 1 diabetes samt vilka faktorer som påverkar deras fysiska aktivitet.   Metod: En litteraturstudie innehållande 16 vetenskapliga artiklar som erhållits genom databaserna PubMed och Cinahl. Dessa har granskats, kvalitetsbestämts och sammanfattats. Resultatet har därefter analyserats och presenterats under två huvudteman med tillhörande subteman.   Resultat: Efter granskning av de involverade artiklarna framkommer det att den fysiska aktiviteten är viktig för barn och ungdomar med typ 1 diabetes. Det är viktigt för att de ska ligga på en bra glukosnivå, men även för att motverka exempelvis framtida sjukdomar och övervikt. De hinder som de kan drabbas av är bland annat hypoglykemi men även val av metod för tillförsel av insulin, som kan begränsa dem i vilken form av fysisk aktivitet de kan utföra.   Slutsats: Den fysiska aktiviteten är viktig för barn och ungdomar med typ 1 diabetes och bör ses som en behandlingsmetod. Vården bör vara personcentrerad för att kunna mota de hinder som kan uppstå och för att nå fram till barnen och ungdomarna. / Background: Diabetes is a chronic metabolic disease and there are two types. Diabetes type 1 is known as the one caused by lack of insulin production. A Nordic guideline for children and adolescents recommends 60 minutes of physical activity per day.   Objective: The aim of this study was to highlight the importance of physical activity in children and adolescents with diabetes type 1 and their potential barriers to physical activities.   Method:  In total 16 scientific articles were included after searches in the databases PubMed and Cinahl. The articles were quality audited, summarised and analysed. In total two themes and four subthemes were obtained.   Results: After analysed the involved articles it reveals that the physical activity is necessary for the children and adolescents with diabetes type 1. It’s necessary for keeping the glucose level stabile, but also to prevent future diseases and obesity.  The obstacles that they can suffer are for instance hypoglycaemia, but also the choice of method to take insulin can limit them in what physical activity that they can perform.   Conclusion: Physical activity is important for children and adolescents with diabetes type 1, and should been seen as a treatment method. The healthcare should be person-centred to be able to face the obstacles that may arise and to reach the children and adolescents.

Background: Dexcom G5, a continues glucose monitoring system, includes a follower function that gives people the possibility to see other people's glucose levels in real time. During the adolescents the metabolic control often deteriorate, When the responsibility for the diabetes care is shared between the parent and the youth there is better possibility to achieve a good metabolic control (Olinder, Nyhlin och Smider 2011). Purpose: The purpose of this study is to investigate how adolescents perceive the follower function in Dexcom G5. Method: A qualitative interview method with inductive onset. Eleven adolescents have been interviewed using a question guide with semi structured questions. The material was analysed with content analysis by Graneheim and Lundman (2014). The theoretic framework  used is person centred  care (Ekman et al., 2011). Result: The conclusion from the analysis were one theme, three categories and eight subcategories. The theme is a means of adolescents to liberation using the follower function. The categories are use of technology, safety and liberation. The adolescents had a positive perception of the follower function and they felt safe, especially during the night and when there was a risk for hypoglycaemia. They felt that their parents was safer which led to fewer diabetes related conflicts and more liberation. The adolescents felt that it was easier to get help with the self-care. Some could feel some restrictions to their integrity and they could experience some stress by being responsible for their self-care. Most did not perceive the follower function as offensive to their integrity. They could understand that their parents used it with their welfare in mind. Conclusion: The follower function can be helpful when adolescents gradually take responsibility for their self-care. It is useful both in that it makes the adolescents feel safe, but it also provides a means for parents to let go. There are times when the adolescents may feel supervised and the follower function restrict their integrity. In such cases good communication is important. This is where the diabetes nurse has an important role to play. / Bakgrund: Till Dexcom G5, en kontinuerlig glukosmätare, finns en följarfunktion som ger möjlighet att följa andras glukosvärden i realtid. Under adolescensen försämras ofta den metabola kontrollen. När ansvaret för egenvården delas mellan föräldrar och ungdomar finns det bättre förutsättningar för att god metabol kontroll uppnås (Olinder, Nyhlin och Smide 2011). Syftet: Syftet med denna studie är att undersöka ungdomars upplevelse av Dexcom G5s följarfunktion. Metod: En kvalitativ intervjumetod med induktiv ansats. Elva ungdomar har intervjuats med en frågeguide med semistrukturerade frågor. Materialet har analyserats med hjälp av innehållsanalys utifrån Graneheim och Lundman (2004). Den teoretiska referensram som använts är personcentrerad vård (Ekman et al., 2011). Resultat: Vid analysen framkom ett tema, tre kategorier och åtta subkategorier. Temat var ungdomars väg till frigörelse med hjälp av följarfunktionen, kategorierna var handhavande av teknik, trygghet och frigörelse. Ungdomarna var positiva till följarfunktionen och kände sig trygga framförallt på nätterna samt vid risk för hypoglykemier. De upplevde att deras föräldrar var tryggare, vilket ledde till färre diabetesrelaterade konflikter och en större frihet. Ungdomarna upplevde att de lättare kunde få hjälp med egenvården. Några kände sig delvis inskränkta i sin integritet, och kunde ibland uppleva det stressande att alltid ställas till svars för hur de skötte sin egenvård. De flesta upplevde dock att följarfunktionen inte var kränkande för deras integritet, de förstod oftast att föräldrarna använde sig av den med gott uppsåt. Slutsats: Följarfunktionen kan vara till hjälp för att ungdomarna successivt ska kunna ta över ansvaret för sin egenvård. Den är till nytta både för att ungdomarna ska känna sig trygga, men också för att föräldrarna ska våga släppa taget. Det fanns dock tillfällen då ungdomarna kände sig övervakade och att följarfunktionen inskränkte på deras integritet. I dessa fall framkom det att kommunikation var extra viktig. Här har diabetessjuksköterskan en viktig roll.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en kronisk, autoimmun sjukdom där kroppen har en otillräcklig mängd insulin som med tiden upphör helt. Med goda egenvårdskunskaper samt stöttning från föräldrar och sjuksköterska kan ungdomen leva ett gott liv med diabetes. Syfte: Belysa föräldrars upplevelser av att leva med en ungdom med diabetes typ 1. Metod: 10 valda artiklarna sammanställdes i flera steg och utgör grunden av en litteraturöversikt som är analyserade med en kvalitativ innehållsanalys enligt Segesten (2017b). Sökningen genomfördes i databasen CHINAHL. Resultat: Fyra teman identifierades: Rädsla för lågt blodsocker, som uppkom framförallt på natten då inte samma förutsättningar fanns till uppsyn som på dagen. Att släppa taget, där föräldrar upplevde svårigheter att lämna över sitt ansvar över sjukdomen till ungdomen. Hantering av oro, där föräldrar upplever en konstant oro och försöker på olika sätt hanteradet på lämpligaste sätt. Behov av stöd och kunskap, där föräldrar upplever brist påinformation samt känslomässigt stöd från sjukvården. Konklusion: Rädsla för lågt blodsocker var betydligt hos föräldrarna samt deras behov av information och känslomässigt stöd. Kunskap kring sjukdomen visade sig vara central för att kunna fatta bra beslut i ungdomens sjukdom och vård. / Backgrund: Type 1 diabetes is a chronic, autoimmune disease in which the body has an insufficient amount of insulin to then cease completely. With good self-care knowledge and support from parents and nurses, young people can live a good life with diabetes. Aim: Illustrate parents experience of living with an adolescence with type 1 diabetes. Method: 10 selected articles were compiled in several steps and forms the basis of an literature review which were analyzed with a qualitative content analysis (Segesten, 2017b). The search was performed in the database CHINAHL. Results: Four themes were identified: Fear of low bloodsugar, which arose mainly at night when the same conditions were not in place as during the day. Letting go showed difficulties for parents in handing over responsibility over the disease to the adolescence. Management of anxiety, where parents experience a constant anxiety and try in different ways to handle it in the most appropriate way. Need for support and knowledge, where parents experience a lack of information and emotional support from the healthcare. Conclusion: Fear of low bloodsugar was significant for the parents and the need for information and emotional support. Knowledge about the disease proved to be important inorder to be able to make good decisions regarding the adolescents care.

Bakgrund: Typ 1 diabetes är en obotlig autoimmun sjukdom där immunförsvaret angriper och förstör de insulinproducerande ß-cellerna i bukspottkörteln. Detta leder tillslut till total insulinbrist vilket är ett dödligt tillstånd. Genom att öka mängden fysisk aktivitet hos individer med typ 1 diabetes minskar risken för följdsjukdomar. Syfte: Syftet med studien var att undersöka de barriärer som finns till fysisk aktivitet hos individer med typ 1 diabetes. Metod: Den metod som valdes var kvantitativ metod där enkäten “Barriers to Physical Activity in Diabetes type 1” (BAPAD1) valdes ut. Totalt svarade 66 individer med typ 1 diabetes på enkäten. Resultatet analyserades sedan med hjälp av Excel. Resultat: Den vanligaste barriären till fysisk aktivitet var “rädslan för hypoglykemi” följt av “Att du tappar kontrollen över din diabetes under fysisk aktivitet” och “att du tappar kontrollen över din diabetes efter fysisk aktivitet”. Konklusion: Sammanfattningsvis fick vi vår frågeställning besvarad. Tidigare studier visar att rädsla för hypoglykemi är den vanligaste barriären till fysisk aktivitet och det bekräftades även i denna studie. / Background: Type 1 diabetes is an autoimmune disorder where the immune system destroys the insulin-producing pancreatic-ß cells. This eventually leads to total insulin deficiency which is a fatal condition. By increasing the amount of physical activity in individuals with type 1 diabetes the risk of sequelae reduces. Objective: The aim of this study was to investigate the barriers to physical activity in individuals with type 1 diabetes. Method: The chosen method to this study was the questionnaire “Barriers to Physical Activity in Diabetes type 1” (BAPAD1). A total of 66 individuals with type 1 diabetes filled the questionnaire according to their own barriers to physical activity. The answers were later analysed in Excel. Result: The most common barrier to physical activity was “the fear of hypoglycemia” followed by “The loss of control over your diabetes during physical activity” and “The loss of control over your diabetes after physical activity”. Conclusion: Over all the result of the study got our question answered. Previous studies show that fear of hypoglycemia is the most common barrier to physical activity, and this was also confirmed in this study

Bakgrund: Diabetes typ 1 är kroniskt sjukdom som kan drabba ungdomar. Ungdomar upplever att det är svårt att leva med diabetes typ 1 samt har fullt ansvar om sin sjukdom/ behandling. Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom, som kan också orsakas av genetisk koppling. Sjukdomen drabbar barn och ungdomar. Komplikationer till diabetes typ 1 kan vara att drabbas av hyperglykemi eller hypoglykemi. Hyperglykemi innebär förhöjd mängd glukos i blodet. Hypoglykemi för låg blodglukos halt. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att belysa hur ungdomar med diabetes typ 1 upplever det att ta fullt ansvar för sin sjukdom. Metod: Studien är en litteraturöversikt där 15 artiklar redovisar forskningsresultat över det valda området. Sökningar genomfördes i CINAHL och PubMed samt artiklarna är mellan år 2011- 2021. Resultat: Två huvudkategorier och sex underkategorier identifierades. Processen till självhantering (intialfas, utvecklingsfas och redo för självhantering). Påverkansfaktorer (omgivningens påverkan, oro och rädslors påverkan och att vara annorlunda). Slutsats: Genom dessa kategorier framkom olika processer. Utifrån självhantering ska ungdomar ha ökat kunskap samt erfarenhet om sin sjukdom och behandling. Ungdomarnas upplevelse av att genomgå processen försvåras av obalans då ungdomarna är mer oroliga för att anses annorlunda medan sjukvården är mer fokuserade på glukosvärden. En ökad förståelse för ungdomarnas upplevelse kan leda till bättre omvårdnad, sjuksköterskans kunskapsbas kan ge bättre vård till ungdomar med diabetes typ 1. / Background: Type 1 diabetes is a chronic disease that can affect young people. Young people experience that it is difficult to live with type 1 diabetes and have full responsibility for their illness / treatment. Type 1 diabetes is an autoimmune disease, which can also be caused by genetic linkage. The disease affects children and adolescents. Complications of type 1 diabetes can include hyperglycemia orhypoglycemia. Hyperglycemia means an increased amount of glucose in the blood. Hypoglycaemia for low blood glucose. Aim: The purpose of this literature study is to shed light on how young people with type 1 diabetes experience taking full responsibility for their illness. Method: The study is a literature review where 15 articles report research results over the selected area. Searches were conducted in CINAHL and PubMed and the articles are between the years 2011-2021. Results: Two main categories and six subcategories are identified.The process for self-management (initial phase, development phase and ready for self-management). Influencing factors (the influence of the environment, the influence of anxiety and fear and being different). Conclusion: Through these categories, different processes emerged. Based onself-management (self-management), young people must have increased knowledge and experience of their illness and treatment. The young people's experience of undergoing the process is made more difficult by imbalance as the young people are more worried about being considered different while the healthcare is more focused on glucose values. An increased understanding of the young people's experience can lead to better nursing, the nurse's knowledge base can provide better care to young people with type 1 diabetes.

Bakgrund: Enligt WHO (2021) har förekomsten av diabetes ökat stadigt under de senaste decennierna. I Sverige får cirka 800 barn och ungdomar diagnosen diabetes mellitus typ 1, årligen. Diabetes typ 1 är en kronisk autoimmun sjukdom som mest drabbar barn. Sjukdomen kan påverka barnets och även föräldrars livssituation. Syfte: Syftet var att beskriva föräldrars erfarenheter av att ha ett barn med diabetes typ 1. Metod: En litteraturstudie gjordes baserad på tio kvalitativa studier. Datasökning gjordes i Cinahl och PubMed. Analysen genomfördes utifrån Fribergs femstegsmodellen. Resultat: Analysen av denna studie genererade tre kategorier och nio subkategorier. Kategorierna var: det oförutsägbara nya livet, varje dag är en kamp och känna sig övergiven.  Konklusion: I studierna framkom att det saknas tillräcklig förståelse inom vården för föräldrarnas uppgift att ha ansvar för barnets liv. För att kunna ge god vård till barn med diabetes typ 1 måste barnets föräldrar få mycket mer stöd än vad som ges idag, samt att den måste vara familjeanpassad. / Background: According to the WHO (2021), the incidence of diabetes has increased steadily in recent decades. In Sweden, approximately 800 children and young people are diagnosed with type 1 diabetes mellitus annually. Type 1 diabetes is a chronic autoimmune disease that mainly affects children. The disease can affect the child's life situation but also the parent's. Aim: The aim was to describe parents' experiences of having a child with type 1 diabetes. Methods: A literature study based on ten qualitative studies. Data searches were conducted in Cinahl and PubMed. The analysis was performed based on the five-step model by Friberg.  Results: The analysis resulted in three categories and nine sub-categories. The main categories were: the unpredictable new life, everyday is a struggle and to feel abandoned. Conclusion: The studies showed that there is a lack of sufficient understanding of parents' task of being responsible for the child's life. In order to provide good care for children with type 1 diabetes, the child's parents must receive more support than is given today, and it must accumed to each and every family.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom. Denna obotliga sjukdom kräver mycket personligt ansvar från patienten och kan innebära både akuta och långvariga komplikationer. Att som barn drabbas av denna sjukdom innebär stora utmaningar. Den första tiden ligger fokus på utvecklingsprocessen mot självständighet. I den personcentrerade vården är det viktigt att lyfta fram barns känslor och upplevelser för att främja hälsan genom livet. Syfte: Att beskriva barns upplevelser av att drabbas av och leva med diabetes typ 1. Metod: Litteraturstudien är en sammanställning av 11 kvalitativa studier. Deltagarna i litteraturstudien var 7–18 år gamla. Resultat: Resultatet presenteras utifrån två huvudkategorier dessa är; Den första tiden och Förändrad vardag och sex subkategorier. Analysen resulterade i att det innebär en stor livsförändring att drabbas av en kronisk sjukdom. Barnen upplevde svåra känslor psykiskt av att få diagnosen, särskilt den första tiden efter diagnostiseringen. Konklusion: Faktorer som visade sig ha en stor betydelse för barn med diabetes typ 1 var att barnen får utbildning samt stöd i att kunna leva med diabetes typ 1, kunskap om sjukdomen för att bli självständiga samt acceptansen av sjukdomen. Sjuksköterskans kunskaper om kommunikation och omsorg är grunden för en god vård för barn med Diabetes typ1. / Background: Diabetes type 1 is a chronical disease. This incurable disease requires a lot of responsibility from the patient and can involve complications. Being affected by diabetes type 1 as a child means great challenges. In the first period, focus is on the development process towards independence. In person-centered care, it is important to highlight children's feelings and experiences to promote health throughout life. Aim: To describe children's experiences of being affected by and living with diabetes type 1. Method: A literature review that is a compilation of 11 qualitative studies. The participants in the literature study were 7–18 years old. Findings: The results are presented based on two main categories, these were; During the first period and The daily life changes and six subcategories. The analysis resulted in the fact that being affected by a chronic disease means a major life change. The children experienced difficult feelings psychologically from receiving the diagnosis, especially in the first period after their diagnosis. Conclusion: Factors that proved to be important for children with diabetes type 1 were that the children receive education and support in living with diabetes type 1, knowledge about the disease for independence and acceptance of the disease. The nurse's knowledge of communication and care is the basis for good care for children with diabetes type 1.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 är en kronisk sjukdom. Det kan drabba alla människor oavsett ålder. Att bli diagnostiserade med diabetes innebär att en person ha insulinbrist och för att ersätta insulinbristen då krävs livslång behandling. Att vara unga vuxna och bli drabbad av diabetes typ 1 påverkar hela livet både fysiskt och psykisk med tanken att det är utvecklingsperiod, det vill säga övergång till vuxenliv sker. Egenvård är ett verktyg som hjälper unga vuxna att kunna hantera sjukdomen och på så sätt underlättas utmaningar i livet. Syfte: Att belysa unga vuxnas erfarenhet av egenvård vid diabetes typ 1. Metod: En allmän litteraturöversikt av kvalitativ och kvantitativ forskning genomfördes baserad på 15 vetenskapliga artiklar. Resultat: Fyra område skapades, stödets betydelse för egenvård, kostens betydelse, oro att få komplikationer och egenvård bidra till livskvalitet. Att balansera övergångsfas till vuxen ålder och egenvård vid diabetesdiagnos var en utmaning för unga vuxna, och de upplevde att fungerande egenvård var nödvändigt för diabetes hantering. Konklusion: Unga vuxna behöver mer kunskap och stöd för att kunna utföra sin egenvård. / Background: Diabetes mellitus type 1 is a chronic disease. It can affect all people regardless of age. Being diagnosed with diabetes means that a person has an insulin deficiency and to replace the insulin deficiency, lifelong treatment is required. Being a young adult and being affected by diabetes type 1 affects the whole life both physically and psychologically with the idea that it is a period of development whereby transition to adult life takes place. Self-care is a way that helps young adults to be able to manage the disease and thus ease challenges in life.  Aim: To shed light on young adults' experience of self-care in diabetes type 1.  Method: A general literature review of qualitative and quantative research was conducted based on 15 scientific articles. Findings: Four areas were created which are; the importance of support for self-care, the importance of diet, concerns about having complications and self-care contributing to quality of life. Balancing the transition phase to adulthood and self-care when diagnosed with diabetes was a challenge for young adults, and they felt that functioning self-care was necessary for diabetes management. Conclusion: Young adults need more knowledge and support to be able to have functioning self-care.