Background About 7000 children and teenagers live with type 1 diabetes in Sweden. Parents take a big responsibility when it comes to their child's diabetes care. Nurses play an important role when it comes to supporting parents during this time. In order to increase knowledge about how nurses can develop their support for this group, it’s important to study parents' experiences of living with and supporting their teenager with the disease.Aim The aim of this study was to investigate parents' experiences of being a parent to a teenager with type 1 diabetes.Method A qualitative literature review method was chosen to investigate parents' experiences of being a parent to a teenager with type 1 diabetes. The literature review included nine scientific articles from CINAHL and PUBMED.Results Two main themes emerged: (1) Concerned parents and (2) Lack of knowledge about diabetes and diabetes management. Parents felt that they did not have time to take care of their own well-being which resulted in mental illness among many parents. Most parents experience difficulties in handing over the responsibility of the diabetes care to their teenager,as they are worried about what the future. Most parents feel insecure in several daily situations, showing evidence of a lack of knowledge.Conclusion Nurses need to focus more on caring for parents. It is important that the nurse pays attention to parents' need for support. By involving parents in the care, a good relationship is created between the nurses and the parents. / I denna litteraturstudie undersöks upplevelser av att vara förälder till en tonåring med diabetes typ 1. Diabetes typ 1 drabbar till största del barn och ungdomar, och att drabbas av en kronisk sjukdom i tonåren är en utmaning för de flesta. Genom att analysera tidigare forskning om föräldrars upplevelser visades två huvudteman kring att föräldrar känner oro och uppleverokunskap. Resultatet visade att när ett barn eller tonåring drabbas av diabetes typ 1 spelar föräldrarna en central roll i vårdandet, de är ofta närvarande och får ta det största ansvaret till en början. Föräldrar upplever ofta sjukdomshanteringen som krävande och stressande, vilket påverkar föräldrarnas psykiska mående. Daglig ångest och oro plågar många tonåringar och föräldrar som lever med diabetessjukdomen nära, tonåringar upplever ofta skamkänslor vilket upprör föräldrarna. Psykisk ohälsa bland föräldrar är vanlig, speciellt hos mödrar då det största ansvaret ofta läggs på dom när det kommer till att hantera diabetessjukdomen. En stor oro över att deras tonåring ska drabbas av lågt blodsocker påverkade många föräldrar, denna oro gör det svårt att släppa kontrollbehoven. Konflikter mellan tonåring och förälder var vanlig då föräldrar upplever tonåringen som krävande och svårhanterad. När ens barn blir tonåring vill de gärna ta eget ansvar, över sitt liv men också över sin sjukdom. Föräldrar berättar att det är väl medvetna om att tonåringen kommer klara det och att överlämningen av ansvaret måste ske, men är oroliga över vissa situationer en tonåring kan hamna i. Föräldrar upplevde också en rädsla över dagliga situationer som rörde diabetessjukdomen, vilket kunde förklaras med okunskap och osäkerhet hos föräldrarna. Föräldrar hade önskat en mer lättillgänglig källa att hitta snabb och lätt information på, då de upplever att information de tidigare fått inte uppfattats ordentligt på plats. Sjuksköterskor behöver hitta en bra balans av att vårda tonåringen i samband med föräldrarna. Resultatet visar att föräldrarna behöver stöd och hjälp, det är sjuksköterskans ansvar att se till att föräldrarna får ordentligt med stöd under denna stressiga tid.

Bakgrund: Fysisk aktivitet vid diabetes typ 1 är viktig. Den kan förbättra blodsockerkontrollen över tid. Det har uttryckts ett behov av vidare studier för att undersöka vilket stöd diabetiker får från sjukvården gällande fysisk aktivitet. Det behöver även undersökas om personer med diabetes upplever rädsla för att vara fysiskt aktiva på grund av risken för hypoglykemi.    Syfte: Syftet med denna kvalitativa studie är att via intervjuer undersöka vilket stöd individer med nydiagnostiserad diabetes typ 1 upplever att de får från sjukvården gällande fysisk aktivitet. Studien ska även belysa vilka erfarenheter patienter med diabetes typ 1 har gällande rädsla kopplad till fysisk aktivitet samt vad de anser skulle kunna minska den rädslan.    Metod: I studien användes en kvalitativ deskriptiv design och datainsamlingen genomfördes med fem semistrukturerade intervjuer. Databearbetningen gjordes med kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Upplevelserna av råden från sjukvården gällande fysisk aktivitet skiljde sig mellan de intervjuade. För dem som haft diabetes kortast tid framstod råden som bra men generella, medan de som levt med sin diabetes en längre tid tyckte att råden var mer individanpassade. Mer individanpassade råd önskades. Ingen av de intervjuade uttryckte specifik rädsla för att vara fysiskt aktiv.   Konklusion: Råden diabetiker får från sjukvården är bra men otillräckliga. I framtiden skulle det behövas mer stöd kring fysisk aktivitet i form av träningsspecifika råd och uppmuntran. / Background: For people diagnosed with type 1 diabetes physical activity is important. It can improve glucose control over time. A need for further research about the support diabetics receive from healthcare professionals regarding physical activity has been expressed. There is also a need for investigating if diabetics experience fear of being physically active due to the risk of hypoglycemia.    Purpose: The purpose of this qualitative study is to explore, through interviews, what support individuals with newly diagnosed type 1 diabetes receive from healthcare professionals regarding physical activity, and how they experience this support. The study will also illustrate what experiences people with type 1 diabetes have regarding fear of being physically active as well as what they believe can reduce that potential fear.   Method: The study used a qualitative descriptive design, and data collection was conducted through five semi-structured interviews. Qualitative content analysis was used to process the data.   Results: The interviewees’ experiences of the advice from healthcare professionals regarding physical activity was inconsistent. For those who have lived with diabetes for a shorter period of time, the advice was considered good but quite general. Those who have lived with their diabetes for a longer period of time thought that the advice was more individualized. More individualised advice was requested. None of the interviewees expressed specific fear of being physically active.   Conclusion: The advice diabetics receives from healthcare professionals is considered good but insufficient. In the future more support will be needed regarding physical activity in the form of exercise-specific advice and encouragement.

Background From a global perspective, around 8.4 million individuals live with diabetes type 1, which is a chronic disease for which complex medical treatment. The disease can lead to complications and women with type 1 diabetes have a higher risk of mental illness. Women with a medical disability also violate society's norms. Competence and understanding of the basic nurse can prevent ill health and alleviate suffering. Aim: The purpose of this literature review was to investigate women's experience of living with type 1 diabetes during reproductive age. Method: A literature study based on twelve articles of qualitative method were analyzed and a new result built up. Through analysis with the support of Friberg's five-step process, three main themes and ten subthemes emerged. Results: The result showed that the feeling of inadequacy in the form of physical, sexual and psychological limitations and lack of knowledge was described. The women also experienced a sense of sadness characterized by worry and fear for the future. To overcome this disease, support and motivation were important. Conclusion: The preventive work can prevent women with type 1 diabetes from risking exclusion, sexual ill health, necessary suffering and contracting mental illness. In order to promote women's health and help them reach acceptance, knowledge, support and confirmation from the health and medical services and relatives were required. By being able to make demands and question society's norms, work can be done for a more equal illness experience. / Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka kvinnors upplevelse av att leva med diabetes typ 1 under reproduktiv ålder. I resultatet framkom en del skillnad i upplevelser beroende på vart i livet under den reproduktiva perioden kvinnorna befann sig, men även många likheter identifierades. Resultatet visade att kvinnor bar känslor som oro och rädsla, otillräcklighet samt en känsla av att vara annorlunda. Sjukdomen innebar begränsningar i vardagen som beskrevs som betungande. Frustration och besvikelse uttrycktes hos kvinnorna kring sjukdomens komplexitet och de beskrev känslor som att inte kunna ta en paus från sjukdomen, att bli berövad av sin spontanitet och frihet samt att inte duga till trots väl valda strategier att kontrollera sjukdomen. Acceptans kring att sjukdomen var en del av kvinnornas personlighet förknippades med bättre egenvård och motivation till att kontrollera sjukdomen. Förståelse och acceptansen erhölls främst genom stöd och hopp från hälso- och sjukvårdspersonal samt närstående. Även känslan av samhörighet och att inte vara ensam med sjukdomen var betydelsefull. Examensarbetet belyser två vårdvetenskapliga begrepp; människa och lidande. Denna litteraturstudie har en kvalitativ ansats då kvinnors upplevelser efterfrågas. Av tolv artiklar som analyserades framkom tre teman samt tio subteman som beskriver resultatet. Kompetens hos sjuksköterskor kring kvinnors upplevelse av att leva med diabetes typ 1 under reproduktiv ålder kan främja hälsa, identifiera ohälsa och lindra lidande. Diskussionen och slutsatsen i detta arbete lyfter normer kring att vara kvinna med en kronisk sjukdom samt konsekvenser som de upplevda känslorna kan leda till framför allt för de enskilda kvinnorna, men också ur ett hållbarhetsperspektiv för samhället.

Diabetes typ 1 kännetecknas av kroppens oförmåga att framställa insulin. Cellerna förstörs gradvis och insulinproduktionen avtar. SYmtom vid uppkomst av diabetes är törst, trötthet, dimsyn, viktnedgång, förhöjda plasmaglukosvärden samt glukoskoncentration i urinen. Forskningen om barns upplevelser vid diabetes typ 1 är begränsad därför behövs det kunskap om barnens upplevelser när de bemöts inom hälso- och sjukvård och i samhället. Syftet med litteraturstudien var att belysa barn och ungdomars upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Litteraturstudien bestod av totalt elva resultatartiklar. Databearbetningen genererade kategorier; oro och rädsla, Känsla av utanförskap, Upplevelser vid förändring av kost, Upplevelser av sociala aspekter samt Upplevelser vid specialiserad egenvård. Resultatet visade att barn i olika åldrar har olika upplevelser vid diabetes typ 1. Känslor som rädsla och oro uppkom ofta vid egenvård. Undervsining kring diabetes typ 1 behövs i olika omgångar vid flera tillfällen med några års mellanrum. För att kunna bemöta barnens behov krävs fortsatt foskning som ger fördjupad kunskap kring barnens upplevelser. Sjuksköterskan bör ta hänsyn till barnets upplevelser och på så sätt ge barnet de stöd somk han/hon behöver. / Diabetes type 1 is characterized by the body´s inability to produce insulin. The cells are gradually destroyed and the insulin production is decreased. Initial symptoms of diabetes are thirst, fatigue, blurred vision, weightloss, elevated plasma glucose levels and glucose concentration in urine. Research on children´s experiences in type 1 diabetes is limited therefore require knowledge of children´s experiences when they are treated in healthcare and in community. The purpose of this study was to examine children and young people´s experiences of living with type 1 diabetes. Literature consisted of a total of eleven performance articles. Data processing generated categories: Worry and fear, Feelings of alienation, Experiences the change of diet, Experienced of social aspects and Experiences in a specialized self-care. The results showed that children of different ages have different experiences with diabetes type 1. Feelings of fear and anxiety appeared frequently in self-care. Education is needed several times every few years. Further research that provides deeper knowledge about children and adolescents experiences is needed. Nurses should consider the child´s experiences and give the child the support he/she needs.

Bakgrund: Den kroniska sjukdomen diabetes typ 1 har under 2000- talet ökat i västvärlden. Diabetes typ 1 kan drabba alla människor i alla åldrar men uppstår främst hos barn och ungdomar i åldrarna 0-18 år. Förhållningssättet familjefokuserad omvårdnad används inom vård och omsorg för att fokusera på den betydelse som en familj har för individens upplevelse av sjukdom och ohälsa.Syfte: Beskriva familjens upplevelser av att leva med ett barn som har diabetes typ 1.Metod: En litteraturöversikt baserad på 10 stycken kvalitativa artiklar.Resultat: Fem kategorier har utvecklats utifrån vad föräldrar och syskon upplever i vardagslivet tillsammans med barnet som lever med diabetes typ 1. Dessa kategorier är Skuld och sorg, Oro, rädsla och brist på kontroll, Tvivel och känsla av kunskap, Frustration och orättvisa samt Acceptans. Slutsats: Resultatet visar att det finns många upplevelser och känslor som framkommer hos en familj som lever med ett barn som har diabetes typ 1. Det kan som familj vara svårt att anpassa sig till en helt ny livssituation, bibehålla kontrollen över situationen samt att veta hur egenvård ska utföras utifrån barnets bästa. / Background: The chronic disease diabetes has increased during the 21st century in the western countries. Diabetes type 1 can affect everyone but mostly it can be seen in children and youth between ages 0-18 years. Family focused care is an approach which are used in the healthcare. This approach is focused on the family influence of the individual perception of sickness and unhealth.Aim: Describe the family’s experiences when living with a child with diabetes type 1.Method: A literature study, made out of 10 qualitative studies.Results: Five categories have been developed based on what parents and siblings experienced in the daily life with a child diagnosed with diabetes type 1. These categories are Guilt and grief, Worry, fear and lack of control, Doubts and feeling of knowledge, Frustration and injustice and Acceptance.Conclusions: A lot of different emotions and experiences are seen within the family who lives with a child diagnosed with diabetes type 1. It can be difficult for the family to adjust to a completely new life which involves to remain in control over the situation and to know how self-care shall be executed regarding the child best interest.

Introduction: Type 1 diabetes is a chronic disease that affects the individual in everyday life. The diabetes team sets the treatment goals together with the patient aiming for a good quality of life and to prevent complications. The diabetes nurse should include in-depth knowledge of the daily life of people with diabetes, and have respect for the individual's choices and life situation. Aim: To describe how people with type 1 diabetes experience the support from the diabetes nurse. Method: A qualitative content analysis with an inductive approach has been used. A secondary analysis including semi-structured interviews with 15 adults (> 18 years) with type 1 diabetes was conducted. Result: The result was summarized with an overall theme "At the clinic - experience of the support offered" describes how people experience the support from their diabetes nurse. The theme constituted three categories "Access to the diabetes nurse", "The diabetes nurse - a source of information and knowledge that might need to be complemented with the support from other professionals" and,"Mutual trust - the patient's experience of the district nurse as a discussion partner and support". Conclusion: The results showed that the accessibility to diabetes nurses was experienced as good. It was simple and easy to make contact. The diabetes nurses were experienced to be engaged and provide good support to the patients. A good dialogue with the diabetes nurse and commitment from the diabetes nurse were mentioned as important factors that made the visits to be experienced as good and important. There were requests for greater access and expanded opportunities for help from counselors, as well as an increased focus on how the person is feeling. / Introduktion: Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som påverkar personen i vardagen. Diabetesteamet sätter upp mål tillsammans med patienten om dennes behandling för att få en bra livskvalitet och motverka komplikationer. Diabetessjuksköterskan bör bland annat ha fördjupade kunskaper om det dagliga livet för personer med diabetes samt ha respekt för den enskilde individens val och livssituation. Syfte: Att beskriva hur personer med diabetes typ 1 upplever stödet från diabetessjuksköterskan. Metod: En kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats har används. En sekundäranalys har gjorts där semistrukturerade intervjuer med 15 vuxna (>18 år) med diabetes typ 1 inkluderats. Resultat: Resultatet sammanfattades med ett övergripande tema "Att komma till mottagningen - upplevelsen av stödet i den vård som erbjuds" som handlar om hur personer upplever stödet från sin diabetessjuksköterska. Temat bestod av tre kategorier "Tillgänglighet till diabetessjuksköterskan ", "Diabetessjuksköterskan - en källa till information och kunskap som kan behöva kompletteras med andra yrkesgrupper" och "Ett ömsesidigt förtroende – patientens upplevelse av diabetessjuksköterskan som diskussionspartner och få stöd". Konklusion: Resultatet visade att tillgängligheten till diabetessjuksköterskorna upplevdes god. Det var enkelt och lätt att ta kontakt. Diabetessjuksköterskorna upplevdes vara engagerade och ge ett bra stöd till patienterna. En bra dialog med diabetessjuksköterskan och engagemang från diabetessjuksköterskan nämndes som viktiga faktorer som gjorde att besöken kändes bra och betydelsefulla. Det framkom önskemål om ökad tillgänglighet och utökade möjligheter till hjälp från kuratorer, samt ett ökat fokus på hur personen mår.

Aim: A wealth of quantitative literature exists exploring the adjustment of children and young people with Type 1 Diabetes Mellitus. However, results are often confusing and contradictory, at least partly due to studies using different definitions and measures. Studies have been criticised for over relying on parental reports and failing to consider young people’s own perceptions. Furthermore, they have often conceptualised adjustment as an outcome, rather than exploring the process involved. Additionally, although peers are considered to play an important role in young people’s lives, their role in young people’s adjustment to living with diabetes has rarely been examined. To address this gap, this study attempted to gain a rich understanding of young people’s experiences of adjusting to life with diabetes and explore how they feel their peers have contributed to this process, with the hope of informing clinical practice and improving support to young people and their families. Method: A qualitative approach was chosen and six young females aged 12 – 15 with a diagnosis of Type 1 diabetes were interviewed using semi-structured interviews. Interpretative Phenomenological Analysis was used to analyse the transcripts. Results: Five main themes emerged from participants’ accounts: Developing a balanced relationship with diabetes; the uncomfortable position of difference; grappling with the fall out of diabetes; making diabetes more bearable; and the role of parents and friends. The findings are discussed in relation to the relevant literature. Clinical implications, methodological limitations and directions for future research are presented. Conclusions: This study provided an insight into the complex and dynamic process of young people’s adjustment to life with Type 1 diabetes. It highlighted the challenges and struggles they faced as a result of their diagnosis and the different strategies they employed to manage these. It also emphasised the valuable role both parents and friends provide in supporting young people with their illness.

Background: Pancreatic islet transplantation for type-1 diabetes has resulted in considerable success over the past decade. However, the worldwide shortage of pancreatic donors remains a major challenge. In an attempt to expand the donor pool, pancreases from obese organs donors (>30 kg/m²) are now routinely offered to islet transplantation in the UK. In addition, it has been suggested that pancreases from donors with early type-2 diabetes mellitus may also be suitable. However, for both these donor groups, although high islet yields (IEQ) may be obtained, it is unclear whether these islets function optimally. An additional approach to the donor shortage is to minimise the number of donors required per islet recipient. One strategy to achieve this is to use different pharmacological agents to enhance post-transplant islet function. Aims: The aims of this thesis were fourfold; 1) To determine whether islets isolated from high BMI donors function normally in vitro and in vivo; 2) To establish why islet yields are higher from obese donors; 3) To determine whether islets from donors with type-2 diabetes are suitable for islet transplantation; 4) To investigate whether glucagon-like peptide 1 receptor agonist therapy improves post-transplant islet graft function. Results: Stimulated insulin and glucagon secretion, and markers of mitochondrial function (intra-islet ATP content and mitochondrial copy number) were compared in islets isolated from obese (BMI>30kg/m²; n= 27) and non-obese (BMI<28kg/m²; n=25) donors. No differences in secretory function or intra-islet ATP were observed between the two groups. Pancreatic lipid and intra-islet triglyceride concentrations were higher in the obese group. In vivo clinical outcomes of patients transplanted in Oxford and a larger cohort (n=35) in Edmonton, Canada with islets from obese or non-obese donors showed no differences in post-transplant outcomes. Improved islet yields were shown to be a result of improved islet recovery of larger islets, in obese donors. Abnormal insulin and glucagon secretory responses were observed in islets from type-2 diabetic subjects (n=6) and islet amyloid content was significantly higher in diabetes. The glucagon-like peptide 1 receptor agonist, exenatide, administered for 20 weeks, significantly improved graft function in patients whom islet function was impaired. Conclusion: The high lipid environment of islets isolated from donors with high BMI appears not to be deleterious to their function either in vitro or when transplanted, supporting the use of islets from high BMI donors for clinical islet transplantation. However, islet dysfunction and pathological changes indicate that islets from type-2 diabetic donors are unsuitable. Therapeutic options such as exenatide, improve transplanted islet viability and function, and could have a significant role in the future of beta-cell replacement therapy for type-1 diabetes.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Att vara förälder till ett barn som insjuknar i diabetes kan innebära svår stress. Även om den akuta stressen vid diagnosen avtar, så upplever många föräldrar en pågående psykisk stress som kan leda till utbrändhet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur föräldrar till barn med typ1 diabetes upplever stress minst ett och ett halvt år efter diagnos samt vilket stöd de önskar att sjukvården kunde bistå med. Metod: För att utföra studien valdes en kvalitativ design. Författaren genomförde semistrukturerade intervjuer med sex mammor vars barn var i åldrarna tre till arton år. Intervjudata analyserades med en deduktiv innehållsanalys. Karasek och Theorells kravkontroll-stödmodell användes som en teoretisk referensram för studien. Resultat: Studien resulterade i tre kategorier samt elva subkategorier och det övergripande temat Arbetet Diabetes. Kravet att hantera de oförutsägbara och instabila aspekterna med barnets sjukdom kunde orsaka oro och stress hos föräldrarna, liksom sömnbrist samt omgivningens oförståelse och okunskap. Att lämna över kontrollen över behandlingen till barnet självt eller förskola och skola var också något som kunde medföra en belastning och stress hos föräldrarna. Partnern och sjukvården utgjorde ett viktigt stöd i vardagen. Tekniska hjälpmedel upplevdes som ett avlastande stöd, men som även kunde bidra till ytterligare stress. Föräldrarna var i regel nöjda med sjukvården men önskade mer förståelse på vissa områden samt en obligatorisk uppföljning hos psykolog. Det fanns även en önskan om att syskon skulle inkluderas mer i vården. Slutsats: Upplevelsen av stress hos föräldrar till barn med typ 1 diabetes varierade och påverkades av faktorer som krav, kontroll och stöd. Oro för situationer man inte kunde påverka och förutse liksom osäkerheten i att lämna över kontrollen till andra bidrog till upplevelsen av stress. Stöd från partner, sjukvård, tekniska hjälpmedel och sociala medier hade betydelse för upplevd stress och belastning. En ökad förståelse och förebyggande insatser behövs för att förbättra sjukvårdens omhändertagande av föräldrarna till barn med diabetes / ABSTRACT Background: To be a parent of a child type 1 Diabetes can be severally stressful. Even if the initial stress at diagnosis recedes, many parents experience a persistent psychological stress which can lead to burnout symptoms. Aim: The aim of the study was to describe how parents of children with type 1 diabetes experienced stress at least 1.5 years after receiving the diagnosis and what support they wanted from healthcare providers. Method: A qualitative design was used conducting semi structured interviews with six mothers whose children were between the ages of three to eighteen. The collected data was analysed by using deductive content analysis. Karasek and Theorell’s demands-controlsupport model was used as a theoretical framework for the study. Results: The study resulted in three main categories and eleven subcategories with the work Diabetes as an underlying theme. The demands of handling the unpredictable and unstable aspects of the child’s disease caused stress, as well as sleep deprivation and handling other people’s ignorance. Handing over the control of care to school staff or the children themselves was sometimes associated with frustration and stress. The parent’s partner and the health care providers were important support. Technical aids were perceived as an unburdening support, but could also create more stress. The parents were satisfied with the health care support in general but wanted more understanding in some areas as well as a mandatory follow-up with a psychologist. A need to include siblings in the care and follow-up was also mentioned. Conclusion: The experience of stress among parents of children with type 1 diabetes varied and was affected by demands, control and support. The concern about situations that were beyond their control and prediction created stress as well as the ability to hand over the control to others. The support from partners, health care providers, technical aids and social media was important for perceived strain and stress. Better understanding and preventive interventions are needed to improve the care of parents of children with diabetes.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en autoimmun kronisk sjukdom som har ökat i antal drabbade de senaste 20 åren. Kontroll av plasmaglukosvärdet är centralt för att kunna utföra behandlingsåtgärder samt minska risken för komplikationer. En del av sjuksköterskans roll är att bidra med information, stödja och ge råd. Hantering av diabetes typ 1 bygger på egenvård där sjuksköterskan genom individanpassning kan skapa motivation till förändring hos personer med diabetes typ 1. Syfte: Syftet var att beskriva hur personer med diabetes typ 1 upplever sitt dagliga liv Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats där 10 artiklar analyserades enligt Fribergs femstegsmodell. Resultat: Resultatet utmynnade i två huvudkategorier. Dagliga resurser, som efterföljs av underkategorierna behov av stöd från sjukvården, behov av socialt stöd och behov av kunskap. En diagnos som förändrar livet följt av underkategorierna vardagen struktureras och mental påverkan av egenvården. Resurser som stöd och kunskap beskrevs i relation till egenvård och det dagliga livet. Det framkom även att faktorer som struktur, ansvar och rädsla förändrades vid diabetes typ 1. Slutsats: Rädsla för hypoglykemi och bristande individualiserad vård var utmärkande bland deltagarna. Stöd och information kan utveckla möjligheten för sjuksköterskan att stötta personer med diabetes typ 1 i deras dagliga liv relaterat till egenvård. / Background: Diabetes type 1 is an autoimmune chronic disease wich has increased in number over the past 20 years. Control of the plasma glucose value is central to being able to perform treatment measures and reduce the risk of complications. Part of the nurse's role is to contribute information, support and advise. Management of diabetes type 1 is based on self-care where the nurse can, through individual adaptation, create motivation for change in people with type 1 diabetes. Aim: The aim was to describe how people with Type 1 Diabetes experiencing their daily life. Method: A literature review with an inductive onset, 10 articles was analyzed through Friberg’s five-step model. Results: The result culminated in two main categories. Daily resources, which are followed by the subcategories of need for healthcare support, the need for social support and the need for knowledge. A diagnosis that changes life followed by the subcategories everyday life is structured and mental impact of self-care. Resources like support and knowledge was described in relation to self-care and daily life. Factors of structure, responsibility and fear emerged to be changing in relation to diabetes type 1. Conclusion: Fear of hypoglycemia and lack of individualized care was characteristic throughout the result. Support and information can develop the opportunity for nurses to support people with type 1 diabetes in their daily lives related to self-care.