This papper i about trying en educational method called writing connected to dialog. This is tried on adult students studying to work in Swedish day care. The purpose was to see if this method could make a difference in classroom democracy. / Uppsatsen behandlar ett försök med en undervisningsmetod kortskrivande kopplad till samtal med vuxenelever på Barn- och fritidsprogrammet. Använd metod: Aktionslära, enkätundersökning, djupintervju.

Det här är en kandidatuppsats som är skriven av studenter på Ersta Sköndal högskola under 2016. Den är skriven med utgångspunkt i problematiken vad som potentiellt händer om socionomstudenter har en alltför negativ bild av socialtjänsten, som grundar sig i en negativ bild som massmedia målar upp. Uppsatsen strävar efter att undersöka om socionomstudenter förändrar sin attityd till socialtjänsten som arbetsplats genom att genomföra sin praktik på socialtjänsten och försöker besvara vilka orsakerna till attitydförändringen har varit. Den har en kvalitativ ansats och bygger på sex intervjuer av socionomstudenter som praktiserat på olika socialtjänster i Stockholm. Uppsatsen utgår från tre teman för att lättare kunna studera hur attityder kan förändras, dessa teman är: innan praktik, under praktik och efter praktik. För att analysera vår insamlade empiri har vi använt av oss socialpsykologisk teori om attityder samt teori om professionsidentitet. Vi har även kopplat vår empiri till tidigare forskning om attitydförändring, praktik, utbildning och professionsidentitet. Uppsatsens resultat visar att attityden till socialtjänsten har förändrats från något negativ till något positiv för samtliga sex respondenter. Det visar sig nu att majoriteten av respondenterna har sökt sig till och arbetar vid sidan av studierna på de arbetsplatser där de utförde sin praktikperiod.

The aim of this study is to provide increased knowledge about the experiences of some Swedish students with intellectual development disorder who are enrolled in compulsory school for pupils with learning disabilities and study according to that curriculum but attend school as integrated students. The study examines how these students understand opportunities and experiences of participation and inclusion in their learning environment and social existence based on self-perceived experiences. Furthermore, this study explores how inclusion and participation are manifested in the school environments. This study utilized a qualitative research design, micro-ethnography. The participants were one to three children aged 6-14 years with intellectual development disorders who are enrolled in compulsory school as integrated students. During the two-month-long study, we acted as participant observers making observations of the participants in the different school settings while simultaneously functioning as resources for the classes. We also engaged the participants in recorded conversations concerning points that needed to be clarified. Data were analyzed using four aspects of the Participation Model as well as two aspects from the Index of Inclusion. The results show that participants often had difficulty expressing themselves when commenting upon their participation experience. The participants almost always chose adult contact over contact with other children of the same age. Participants were allowed to make decisions that were respected, however, most of the decisions were decisions to not take part in an activity. Participants generally took part willingly in activities that required individual participation with some adult support. The school settings were generally very accepting of participants. A prerequisite for participation was support from adults and access to an adapted learning environment. Without various supports, it was difficult for participants to take part in many activities within the educational culture. It was difficult to discern participants' subjective feelings and experiences of inclusion through their own actions and words, as we were not able to observe participants reflecting upon this experience. Furthermore, it was difficult to ‌fit our data into a theoretical framework that allowed us to interpret inclusion. We observed multiple occasions where educators had plans for inclusion for an activity, however, often the execution of the activity led to exclusion of participants. Much of the inclusion was in the physical form of help from other students as well as staff who removed barriers to learning and participation. Furthermore, we observed that all adults in the school environment provided support for students to feel included by being valued and allowing participation on their own terms.  By utilizing the integrated students’ voices about participation and inclusion, this study can exemplify the challenges and difficulties of achieving inclusion and participation for all students in a School for All and hopefully provide schools with direction in both the development and improvement for all students within the fields of inclusion and participation. / Syftet med studien är att bidra till ökad kunskap om självupplevda erfarenheter hos några svenska elever med intellektuell funktionsnedsättning. Eleverna är inskrivna i grundsärskolan och studerar enligt särskolans läroplan och går som integrerade elever i grundskolan. I studien undersöks hur dessa elever, i handling och med egna ord, gavs möjlighet att förstå och erfara delaktighet och inkludering i sin lärmiljö och sociala samvaro utifrån självupplevda erfarenheter. Vidare undersöktes hur inkludering och delaktighet demonstreras i skolmiljöerna. Studien är en kvalitativ mikroetnografisk forskningsdesign där urvalet är 1-3 barn i åldrarna 6-14 år med intellektuell funktionsnedsättning som går som integrerade i grundskolan. Studien genomfördes under en tvåmånadersperiod där vi agerade som deltagande observatörer och gjorde regelbundna observationer av deltagarna i olika skolmiljöer. Under studiens gång presenterade vi oss och agerade som resurser för klasserna. Vi engagerade också deltagarna i studien i enstaka uppföljande samtal om aspekter som behövde tydliggöras. Den insamlade datan analyserades utifrån delaktighetsmodellens fyra aspekter samt utifrån två aspekter från Index of Inclusion. Resultaten visar att deltagarna uppvisade svårigheter att uttrycka sig angående sina upplevelser av deltagande. Vidare visar resultaten att deltagarna oftast valde vuxenkontakt framför kontakt med andra barn i samma ålder. Deltagarna gavs möjlighet att fatta beslut som respekterades, men många av besluten var aktiva beslut att inte delta i en aktivitet. Deltagarna deltog oftast frivilligt i aktiviteter som krävde individuellt deltagande med visst vuxenstöd. De olika skolmiljöerna visade på hög grad av erkännande av deltagarna. En förutsättning för delaktighet var stödet från vuxna och tillgång till en tillgänglig lärmiljö. Utan olika stöd, var det svårt för deltagarna att delta i många aktiviteter inom undervisningskulturen. I studien var det svårt att skapa förståelse för deltagarnas känslor och erfarenheter av begreppet inkludering genom deras egna handlingar och ord eftersom vi inte kunde observera deltagare som reflekterade över denna subjektiva upplevelse. Vi fann det mycket svårt att försöka passa in vår data i ett teoretiskt ramverk som gjorde det möjligt att tolka inkludering. Vi observerade flera tillfällen där lärare planerade för inkludering i en aktivitet, som ofta ledde till uteslutning av deltagare i slutändan. Synliggörandet av inkludering visade sig i fysisk form genom hjälp från andra studenter samt lärare/personal som avlägsnade hinder för lärande och deltagande. Vi kunde konstatera att alla vuxna i skolmiljön gav sitt stöd för att få eleverna att känna sig inkluderade och delaktiga utifrån deras egna villkor. Genom synliggörandet av elevernas röster om delaktighet och inkludering kan denna studie exemplifiera utmaningarna och svårigheterna med att uppnå inkludering och delaktighet för alla elever i en skola för alla och förhoppningsvis ge skolor vägledning i både utveckling och förbättring för alla elever inom områdena inkludering och delaktighet.

Missbruk medför samhällsproblem i flera avseenden och innebär en social utsatthet för individen. Ansvaret för utförande av missbruksbehandling ligger delvis inom socialt arbete. Tolvstegsbehandling av alkohol- och narkotikamissbruk är en av Socialstyrelsens rekommenderade behandlingsformer. Denna Studie utforskar hur tolvstegsbehandlare påverkas av sina tidigare erfarenheter av missbruk i utvecklingen av professionell expertis, identitet och i det behandlande arbetet. Fyra kvalitativa djupintervjuer analyserades med hjälp av en fenomenologisk analysmetod. Studiens resultat visar hur behandlare med egen erfarenhet av tidigare missbruk arbetar för att uppnå och bibehålla en professionell expertis och professionell identitet. Kunskap genom utbildning, praktisk kunskap och personliga erfarenheter blir grundläggande, samtidigt som bearbetning av erfarenheter och självreflektion är särskilt avgörande för ett gott behandlande arbete. Resultaten visar på att den egna erfarenheten har en positiv inverkan på behandling och behandlingsrelationen genom att öka delaktighet, mottaglighet och nyttjandet av behandlarens förebildsroll. Däremot utgör den egna erfarenheten risker som kan inverka på behandling och behandlarens känslotillstånd genom överidentifikation. Tidigare erfarenheter kan även skapa konflikt mellan professionell och privat roll, både utifrån tidigare kännedom om klienten och utifrån fortsatt medverkan i tolvstegsmöten som privatperson. Respondenterna delar en öppen syn på behandlingsmetoder, samtidigt som de delar en icke-flexibel syn vad det gäller medicinering. Resultaten är genomsyrade av vikten att arbeta med sig själv genom handledning, egenvård och fortsatt engagemang i tolvstegsrörelsen. Resultaten diskuteras utifrån tidigare forskning, teorin för psykosocialt arbete och de teoretiska begreppen dubbel relation, förebild, professionell expertis, kunskap, situerat lärande och identitet. / Substance abuse results in several different societal problems and leaves the individual in question socially vulnerable. Responsibility for substance abuse treatment partially lies in the hand of social work. Twelve-step treatment is one recommended form of treatment for substance abuse by The National Board of Health and Welfare. The present study explores how recovered twelve-step counselors are affected by their previous experiences of substance abuse in the development of professional expertise, identity and in their treatment work. Four qualitative in-depth interviews were analysed using a phenomenological analysis method. The results of the present study show how recovered counselors work to achieve and maintain professional expertise and a professional identity. Knowledge through education, practice and personal experience is fundamental, and to continuously process ones previous experiences and engage in self-reflection is crucial for recovered counselors to be able to work within their professional role. Results further show that the previous experiences has a positive impact on treatment and the client-counselor relationship by increasing engagement, receptivity and motivation through role-modeling. However, the previous experiences also infers risks that can have a negative effect on treatment and the counselors emotional state through overidentification. Another risk is the conflict between the counselors professional and private role, due to prior knowledge of clients or through engagement in twelve-step meetings. The present study’s participants share an open attitude towards the use of different treatment methods, while sharing a non-flexible attitude towards medical treatment. Something that has permeated the present study’s results was the importance of continuously working with yourself through supervision, self-care and continued engagement in the twelve-step movement. Results are discussed in relation to previous research, the theory of psycosocial work and the theoretical terms double relationship, role-modeling, professional expertise and knowledge, situated learning and identity.