Thesis (Ph. D.)--University of Missouri-Columbia, 2007. / The entire dissertation/thesis text is included in the research.pdf file; the official abstract appears in the short.pdf file (which also appears in the research.pdf); a non-technical general description, or public abstract, appears in the public.pdf file. Vita. "August 2007" Includes bibliographical references.

No description available.

Bakgrund: Trots att patienten har rätt enligt lag till att vara delaktig under sin vårdtid är det inte alltid lätt att göra detta i verkligheten. Det är viktigt att förstå vilka förutsättningar som behövs för att patienten ska känna sig delaktig i sin vård.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans upplevelser och vad som kan påverka patienternas delaktighet i beslut om vård och behandling inom slutenvård. Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats användes i studien. Semistrukturerade intervjuer med intervjuguide som bestod av förutbestämda öppna frågor användes för datainsamling. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde att inte alla patienter är helt delaktiga i beslut om sin vård och behandling. Kommunikationen inom teamet och med patienten, patienternas sjuklighet och vårdpersonalens förhållningssätt är de faktorer som framkommer i studiens resultat. Konklusion: I denna studie framkom det att klinisk erfarenhet, kompetens, kunskap samt god kommunikation med ömsesidig dialog och relevant information till patienten möjliggör att sjuksköterskor skapar förutsättningar för patientens delaktighet. Det framkom även att vårdpersonal behöver mer utbildning för att öka sin kunskap om äldre patienter för att aktivt bjuda in patienten till delaktighet och beslutfattande i vården. / Background: Although the patient is entitled by law to be involved during the care period, it is not always an easy task to achieve. This challenge highlights the importance of the conditions and requirements needed by the patient to feel involved in the care. Aim: The purpose of the study was to describe the nurse's experiences and what could affect patient’s involvement in decisions about care and treatment within inpatient care. Method: This study was based on a qualitative method with inductive approach. Semi-structured interviews with interview guide, comprised of predetermined open questions, were used to collect the data. Result: The results highlighted that according to the nurses’ experience, not all the patients were totally involved in decisions about their care and treatment. For instance, the team-patient communication, the patients' illness, and the care staff's attitude were some of the parameters identified by this study. Conclusion: In this study, it emerges that clinical experience, competence, knowledge and good communication with mutual dialogue and relevant information to the patient enable nurses to create the conditions for the patient's participation. It appears from the study that nursing staff need more education to increase their knowledge of older patients in order to actively invite the patient to participation and decision-making in the care.

Hjärtsvikt betraktas inte som en sjukdom. Det är ett kliniskt syndrom som uppstår som resultat av nedsatt hjärtmuskelfunktion där hjärtats pumpkraft avtar vilket leder till otillräcklig blodförsörjning till kroppens organ vid ett normalt fyllnadstryck. Personer som drabbas av hjärtsvikt har ökat i antal eftersom behandling av andra hjärtsjukdomar har förbättrats samt medellivslängden har ökat. Syftet med studien var att beskriva äldre patienters upplevelser av att leva med hjärtsvikt. Metoden som användes var en kvalitativ empirisk studie där datainsamlingsmetod var intervjuer och insamlade material analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom fyra kategorier; upplevelser av symtom, känslomässiga reaktioner, behov av kunskap och behov av stöd. Känslan av välbefinnande påverkades av som resultat av belastningen med olika symptom, kombinerad med funktionshinder, förlust av självständighet, social isolering och existentiella frågor. Det var framförallt den minskade förmågan att utföra fysiska aktiviteter som hade den största påverkan på äldre patienters dagliga liv. Patienter hade inlärningsbehov och de upplevde osäkerhet när livet inte kunde kontrolleras. Stöd visade sig vara viktigt för patienters välbefinnande. Slutsatsen var att upplevelserna som patienter hade om hjärtsvikt är individuella; av den anledningen behövs en individuell vårdplan upprättas för att möta de verkliga och potentiella behov som patienter med hjärtsvikt har. / Heart failure is not considered a disease. It is a clinical syndrome that occurs as a result of impaired myocardial function in which the heart's pumping power decreases, leading to insufficient blood supply to the organs of the body at a normal filling pressure. People who suffer from heart failure have increased in number since the treatment of other cardiovascular diseases has improved and life expectancy has increased. The aim of the study was to describe older patients' experiences of living with heart failure. The method used was a qualitative empirical study using interviews as a data collection method, which was analyzed throughout qualitative content. The result shows four categories; symptoms experiences, emotional reactions, need for knowledge and the need for support. The feeling of well-being affected by the results of the load with different symptoms, combined with disability, loss of independence, social isolation, and existential issues. It was mainly the reduced ability to perform physical activities that had the greatest impact on older patient’s daily lives. Patients had learning needs and they experienced uncertainty when their lives could not be controlled. Support proved looks to be important for well-being of patients. The conclusion was that the experiences that patients had about heart failure are individual because we need to individualize the care plan and to meet the real and potential needs for patients with heart failure.

Contexte et objectif – Les patients âgés gonarthrosiques présentent une dégradation du contrôle postural. Les méthodes non pharmacologiques sont aujourdhui recommandées comme option de première intention dans la gestion de l’arthrose. L’hydrothérapie fait partie des moyens de rééducation à disposition des patients âgés atteints d’arthrose du genou pour ses effets antalgiques et musculaires. Cependant, peu d’études sont actuellement disponibles concernant l’effet de l’hydrothérapie sur le contrôle postural, associée ou non à des programmes de rééducation individuels ciblés. Par ailleurs, le contrôle postural est susceptible de variations diurnes. Cette étude a eu pour objet de décrire le contrôle postural des personnes gonarthrosiques à quatre périodes de la journée, puis de comparer l’amélioration du contrôle postural au cours de deux programmes de rééducation différents recourant à l’hydrothérapie. Matériel et méthodes - Deux-cent-quatre-vingt quatre patients souffrant d’arthrose du genou ont été inclus dans cette étude. Le bilan posturographique a été réalisé une semaine avant la cure thermale en condition simple (yeux ouverts, support stable) et en conditions sensorielles contradictoires (vision faussée ou indisponible, proprioception perturbée). Pour évaluer les variations diurnes de la stabilité posturale, les patients ont été randomisés à quatre périodes d’essai dans la journée définies comme suit : 8h-10h, 10h-12h, 13h-15h, 15h-17h. L’influence du sexe, de l’âge, de la taille, du poids et de l’indice de masse corporelle sur la stabilité posturale a été évaluée. La gonalgie a également été évaluée à quatre périodes d’essai. Par la suite, les patients ont été randomisés en deux groupes de rééducation différents pour recevoir des traitements aquatiques : groupe cure classique (hydrothérapie efficace prouvée, c’est-à-dire groupe témoin) et groupe cure active (hydrothérapie combinant des programmes de réhabilitation individuels ciblés). Les bilans de posturographie statique ont été réalisés respectivement à 21 jours, 42 jours et 90 jours après le début de l’hydrothérapie. Résultats –Les tests posturographiques ont été réalisés chez 241 patients (âge moyen : 64,8 + 8,7 ans ; 82 hommes). Le contrôle de l’équilibre était plus efficace l’après-midi que le matin à la fois dans les conditions simple (p = 0,012) et sensorielle contradictoire (p = 0,047), en particulier en début d’après-midi lorsque la vision et la proprioception étaient disponibles (p = 0,026) ou perturbées (p = 0,019). La gonalgie a été plus prononcée le matin que l’après-midi (p < 0,001). La variation diurne du contrôle postural était plus marquée chez les patients plus âgés, de poids plus élevé, de sexe masculin, dans les conditions d’essais différentes (p < 0,05). Les deux cures d’hydrothérapie ont eu des effets curatifs considérables sur la restauration du contrôle de l’équilibre. Une meilleure précision des oscillations posturales a été constatée dans le groupe cure active par rapport au groupe cure classique, 42 jours après le début de l’hydrothérapie (p = 0,020), en particulier lorsque la proprioception a été perturbée avec (p = 0,028) ou sans (p = 0,025) vision disponible. Dans les deux groupes a été observée une stabilité posturale comparable dans un délai de trois mois. Conclusions - Cette étude a montré une meilleure stabilité posturale chez les patients atteints d’arthrose du genou, en début d’après-midi par rapport à la fin de matinée dans les situations sensorielles simples ou contradictoires. Il a été constaté que ces variations étaient également liées à l’âge, au sexe, au poids et pourraient être expliquées par la douleur articulaire fluctuante dans la journée. Considérée comme un traitement non pharmacologique applicable et recommandé, l’hydrothérapie est bénéfique à l’amélioration de la stabilité posturale chez les patients âgés atteints d’arthrose du genou, en particulier combinant un programme de réhabilitation individuel ciblé. [...] / Background and Objective – Increasing evidence supports balance control impairment in elderly patients with knee osteoarthritis (OA). Current guidelines recommend non-pharmacologic methods as first-line options in the management of OA. Hydrotherapy is a beneficial training medium for rehabilitation in elderly knee OA patients. However, few indications at present are available concerning the effect of hydrotherapy combining with targeted individual rehabilitation programs to improve balance control. Meanwhile, there is limited data on diurnal variation of balance control in these patients. This study aimed to investigate postural stability in elderly patients with symptomatic knee OA during different periods in a daytime before the spa therapy, then to study the results obtained before and after hydrotherapy to compare the improvement of balance control in these patients in two different water-based rehabilitation programs. Materials and Methods – Two-hundred and eighty-four knee OA patients were enrolled in this study. Static posturography using a vertical force platform was performed one week before spa therapy in simple (eyes open, firm support) and conflicting sensory (vision altered or unavailable, proprioception altered) conditions. To assess diurnal postural variations, patients were randomized to four testing sessions in a daytime defined as follows: 8-10am, 10-12am, 1pm-3pm, 3pm-5pm. Influence of sex, age, height, weight, and body mass index on postural stability was evaluated. Knee pain was also assessed in four testing sessions. Patients were then randomized to two different rehabilitated groups to receive spa therapies. Classic treatment group as a control received the efficacy proven spa water therapy, and active treatment group received spa water therapy combining with targeted individual rehabilitation programs. Static posturographies were carried out respectively in 21 days, 42 days and 90 days after the beginning of hydrotherapy. Results – Posturographic tests were completed for 241 patients (mean age: 64.8 + 8.7 years; 82 males). Balance control was more efficient in the afternoon than in the morning both in simple (p = 0.012) and conflicting sensory conditions (p = 0.047), especially in early afternoon when vision and proprioception were available (p = 0.026) or disturbed (p = 0.019). Patients’ knee pain was more pronounced in the morning than in the afternoon (p < 0.001). Diurnal variation of balance control was more noticeable in older, heavier, and male patients under different testing conditions (p < 0.05). Both the water-based therapies had considerable curative effect on balance control restoration. Better postural sway precision were found in active group than classic group 42 days after the beginning of hydrotherapy (p = .020), especially when proprioception was interfered with (p = .028) or without (p = .025) an available vision. Both of the groups have been observed a comparable postural stability in a three-month term. Conclusions – This study showed that better postural stability was observed in patients with knee OA in early afternoon than in late morning in simple and conflicting sensory situations. These variations appeared also to be related to age, sex, and weight and could be explained by fluctuant joint pain in a daytime. As feasible and recommended non-pharmacologic treatment, hydrotherapy is beneficial to the improvement of postural stability in elderly patients with knee OA, especially combining with targeted individual rehabilitation programs. These findings are important for future studies aiming at enhancing postural stability in knee OA patients and should be taken into account in the management of knee OA to generate applicative approaches to prevent the occurrence of adverse events in patient’s daily life.

Bakgrund: Mötet med vårdens företrädare är en väsentlig del i hur patienten kommer att uppleva vården och sin självskattade hälsa. Så ledes har utformningen av mötet en central roll i vårdens standard. Det första mötet är viktigt då det lägger grunden för en tillförlitlig och hållbar relation. När mötet mellan specialistsjuksköterskan och den äldre patienten brister, finns det risk att förtroendet för vården avtar och det blir sämre förutsättningar för att kunna skapa en god relation. Syfte: Studiens syfte är att belysa specialistsjuksköterskans möte med den äldre patienten i hemmet.   Metod: Studien genomfördes genom en kvalitativ intervjustudie. I studien medverkade tio specialistsjuksköterskor som arbetade inom primärvård och hemsjukvård. Analysen gjordes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier: Tillitsfull relation i personens hem, Ömsesidigare dialog, Mötet i hemmet ger helhetssyn och Utmaning i hemmet som mötesplats. Specialistsjuksköterskorna beskrev att det var av stor vikt att ha en tillitsfull relation genom att skapa ett förtroende till den äldre patienten i hemmet. En viktig del som kom fram var hur betydelsefull den ömsesidiga dialogen var i mötet i hemmet med den äldre patienten. Genom mötet i hemmet kunde specialistsjuksköterskorna göra en avstämning för att planera den äldres framtida vård. En av utmaningarna för specialistsjukskötskorna vid mötet i hemmet var arbetsmiljön. Slutsats: Specialistsjuksköterskornas önskan var att kunna ha ett nätverk kring patienten för att få helhetssynen och därigenom kunna skapa ett bra möte. Detta för att kunna underlätta för både den äldre patienten och för specialistsjuksköterskan. / Background: The meeting with the care representative is an essential part of how the patient will experience the care and their self-rated health. Thus, the design of the meeting has a central role in the standard of care. The first meeting is important as it lays the foundation for a reliable and lasting relationship. When the meeting between the specialist nurse and the elderly patientis lacking, there is a risk that confidence in the care will diminish and there will be worse conditions for being able to create a good relationship.  Aim: The aim of the study is to highlight the specialist nurse's meeting with the elderly patientat home. Method: The study was conducted through a qualitative interview study. The study involved ten specialist nurses who worked in primary care and home care. The analysis was done with the help of qualitative content analysis. Results: The result revealed four categories: Trusting relationship in the person's home, Mutual dialogue, Meeting in the home provides a holistic view and Challenge in the home as a meeting place. The specialist nurses described that it was of great importance to have a trusting relationship by creating trust in the elderly patient at home. An important part that emerged was how important the mutual dialogue was in the meeting at home with the elderly patient. Through the meeting at home, the specialist nurses were able to make a reconciliation to plan the elderly's future care. One of the challenges for the specialist nurses at the meeting at home was the work environment. Conclusion: The specialist nurses' wish was to be able to have a network around the patient in order to get a holistic view and thereby be able to create a good meeting. This is to make it easier for both the elderly patient and the specialist nurse.

Bakgrund Den äldre befolkningen lever allt längre och den kroniska sjukdomen diabetes typ 2 blir allt mer förekommande.Behandlingen av diabetes typ 2 består till stor del av råd om livsstilsförändringar som fysisk aktivitet och rekommendationer om kostvanor i kombination med perorala läkemedel och i vissa fall injektioner med insulin. Samtidigt som den äldre personen har diabetes typ 2 kan individen även ha andra sjukdomar, detta ställer höga krav på den enskilda individen och dialogen mellan sjuksköterskan och patienten. Vården bör därför öka sin förståelse för äldre personers upplevelser av att leva med diabetes typ 2 Syfte Att belysa äldre personers upplevelser av att leva med diabetes typ 2 Metod Litteraturstudien är grundad på tio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Artiklarna söktes och valdes från databaserna Pub Med, CINAHL plus with full text samt SWE Pub Resultat Äldre personers upplevelser presenteras i två huvudteman med respektive subteman. Att som äldre leva med diabetes: upplevdes på olika sätt i kroppen från person till person. Att leva med diabetes upplevdes som en balans i tillvaron men även som en ständig kamp. Känslor av uppgivenhet uppstod och svårigheter att känna glädje i livet, medans andra upplevde sjukdomen som en naturlig del i ålderdomen. Kraven på livsstilsförändringar: att känna kravet på att göra livsstilsförändringar kunde vara svåra att hantera. Att misslyckas med sina livsstilsförändringar gav patienterna skuldkänslor. Hälso- och sjukvården ansågs som en trygghet att luta sig emot i händelse av osäkerhet. Att bli bemött som en egen unik individ och att sjuksköterskan hade ett engagemang och tid att lyssna på vad som var viktigt för patienten upplevdes som ett tillfredställande mötet med vård en Diskussion Äldre personer med diabetes typ 2 vill bli bekräftade och sedda som enskilda unika individer och dialogen i mötet med vården har en avgörande och betydande roll / Background The older population is living longer and diseases such as diabetes type 2 are becoming more prevalent in combination with other diseases. The treatment of diabetes type 2 is largely composed of advice on lifestyle changes such as physical activity and recommendations on diet. This places high demands on the individual and on the communication between the nurse and patient. The health authorities should therefore increase their understanding of older patients' experiences of living with diabetes type 2 . Aim To illuminate older people's experiences of living with diabetes type 2 Methods The literature review based on ten qualitative research articles. The articles was taken from Pub Med and CINAHL Plus with Full Text and SWE Pub Results Older people ́s experiences are presented in two main themes and subthemes. Living with diabetes type 2 was perceived differently in the body from person to person. Living with diabetes was seen as a balance in life but also as a constant battle. Feelings of hopelessness arose and difficulties to enjoy life occurred, while others experienced the disease as a natural part of aging. The requirement to make lifestyle changes could be difficult to manage. Failure to apply their lifestyle changes gave patients guilt. Health care was considered a security to rely on in case of uncertainty. To be treated as an individual and the nursés commitment and time to listen to what was important for the patient was experienced as satisfactory nursing care Discussion Older people with diabetes type 2 want to be recognized as unique individuals by their caregiver and dialogue in nursing care has a crucial and significant role

Diss. (sammanfattning) Linköping : Univ., 2003. / Härtill 4 uppsatser.

Bakgrund: Den äldre individen kommer att bli en allt större grupp av befolkning. Med en stigande ålder ökar även risken av att drabbas av en eller flera sjukdomar, vilket kommer att ställa högre krav på sjukvården. Svensk lag säger att vården har en skyldighet att främja patientens integritet, delaktighet och självbestämmande, dock brister detta inom vården av de äldre. Många komplexa sjukdomstillstånd hos en äldre person gör att omvårdnaden behöver ges utifrån patientens individuella behov. Personcentrerad omvårdnad handlar om ett partnerskap mellan individen och vårdpersonalen, där individen sätts i centrum för vården. Syfte: Att belysa den äldre patientens upplevelse av vård utifrån ett personcentrerat perspektiv. Metod: Examensarbetet är utformat som en litteraturöversikt. Artiklar söktes fram via databaserna CINAHL och PubMed, 13 artiklar med kvalitativ metod valdes ut. Resultat: Resultatet visade att det fanns likheter och skillnader i hur den äldre upplevde sin vård: Dessa upplevelser kunde delas in i tre huvudkategorier, nämligen självbestämmande, delaktighet och integritet. Den äldre patienten hade en längtan efter självständighet och självbestämmande, dock slogs detta tillbaka på grund av en tids- och kompetensbristande vård. De äldre hade en önskan om att vara delaktiga i sin vård, där relationen och kommunikationen var en viktig grund för att skapa delaktighet. Många av de äldre kände sig ej bekräftade som en unik individ av omvårdnadspersonalen. Slutsats: För att kunna främja de äldres roll i en personcentrerad vård måste ett helhetsperspektiv och ett personcentrerat förhållningssätt appliceras, där den äldre respekteras som en unik individ. Med den äldre individen i centrum för sin vård, stärks dennes rätt till självbestämmande, delaktighet samt integritet, som i sin tur kan leda till en ökad livskvalité. / Background: The elderly is a group that will be a major part of the population in the future. With increasing age, the risk of suffering from one or more diseases increases, which will place higher demands on healthcare. Swedish law states that healthcare has an obligation to promote patient integrity, participation and self-determination, but this is invalid in the care of the elderly. Many complex illnesses in an elderly person necessitate nursing based on the patient's individual needs. Person-centered nursing is about a partnership between the individual and healthcare staff, where the individual is at the center of care. Aim: To highlight the elderly patient's experience of care based on a person-centered perspective. Method: A literature review was conducted and the data was found in the databases CINAHL and PubMed, 13 articles with qualitative method were selected. Result: The results showed that there were similarities and differences in how the elderly patient experiences their care. These experiences can be divided into three main categories: self-determination, participation and integrity. The elderly patient had a longing for independence and self-determination, however, this was reversed due to a lack of time and competence shortage. The elderly had a desire to be involved in their care, where the relationship and communication were an important basis for creating participation. Many of the elderly did not feel confirmed as a unique individual of nursing staff. Conclusion: In order to promote the role of the elderly in their care, must a holistic perspective and a person-centered approach be applied, where the elderly is respected as a unique individual. With the older individual at the heart of his care, his right to self-determination, participation and integrity is strengthened, which in turn can lead to an increased quality of life.

台灣高齡者之吞嚥困難解決方案的市場分析與商機 / It has been suggested that dysphagia affects approximately 8 % of the world’s population. People may be completely unable to swallow or may have trouble in safely swallowing liquids, foods, or saliva. When that happens, eating becomes a challenge. Recent studies have identified elderly people who require the long- term care as being at increased risk for dysphagia due to changes in the swallowing mechanism as aging occurs, it may affect 30% to 40% of the population at 65 years old or more. Taiwan is on course to go from being an “aging society” to an “aged society” and is experiencing a rapid increase in the number of older adults who require long-term care. Dysphagia is a prevalent difficulty among elderly people. Though increasing age facilitates subtle physiological changes in the swallow function, age-related diseases are significant factors in the presence and severity of dysphagia. Among elderly diseases and health complications, stroke and dementia reflect high rates of dysphagia. In both conditions, dysphagia is associated with nutritional deficits and increased risk of pneumonia. Recent efforts have suggested that long-term care organizations or nursing homes are also at risk for dysphagia and are associated deficits in nutritional status and increased pneumonia risk. Swallowing rehabilitation is an effective approach to increase safe oral intake in these populations and recent research has demonstrated extended benefits related to improved nutritional status and reduced pneumonia rates. Living with dysphagia is challenging, but it can be managed. For elderly people with dysphagia, it's important to continue the principle of maintaining hydration, calories and nutrients, especially protein and fluids. Texture-modified foods and thickened liquids can help achieve nutritional and hydration goals. This research provides the market analysis of dysphagia solution and its market opportunities in Taiwan. It concludes with a market plan to assess the viability of such a business opportunity. Well- structured management of dysphagia can not only provide elderly people’s physical, mental and social well-being but also brings the elderly people the pleasures of eating and the dignity during the last few years of their lives.