Syftet med den är studien är att svara på frågan, vad lär begravningspsalmerna ut och vilka bilder av det eviga livet/det bortom döden målar psalmerna fram? Detta görs genom analyser av de fyra vanligast förekommande begravningspsalmernas i Svenska kyrkan. Analysen avser psalmernas helhet det vill säga både dess text och musik. Resultaten av analyserna visade att det är mycket lite som dessa begravningspsalmer undervisar om det som eventuellt finns bortom döden. Det psalmerna lär är vad det innebär att leva som kristen med en kristen livsåskådning. I begravningssammanhanget skänker psalmerna, det vill säga dess texter tillsammans med dess musik den sörjande människan en tröst och tanke om att ta en dag i taget i sin sorg, och att hon aldrig är ensam i sorgen eftersom det finns en Gud som är personligt närvarande.

This thesis aims to explore the basis for an enlarged understanding of ζωή αἰώνιος; eternal life, in contemporary reception of the Gospel of John. Eternal life is often seen as a promise for life after physical death, but the theologians in focus, Paolo Ricca, Marianne Meye Thompson, John Sanford and Benjamin E. Reynolds, understand eternal life in John as a partially realized eschatology. The method is a comparative reception-historical analysis of these four scholars’ interpretations, including evaluation of their exegetic claims. The theologians’ arguments are mainly based on key passages such as John 5:24 and John 17:3, which points towards a presentic understanding of eternal life. The way the Gospel of John contrasts ψυχή, in John used for physical/earthly life, and ζωή, life in fullness, is another argument by Ricca and Thompson. Eternal life is based on an intimate relationship with God through Christ, and the acceptance of dependence on God. The fact that John often put εἰς; in to, before ζωή αἰώνιος, is another indication that eternal life is something dynamic and process-oriented, as pointed out by Ricca. Reynolds compares John with Jewish apocalyptic literature from the second temple period and discloses many similarities between John and apocalyptic Jewish literature in the understanding of a parallel reality, hidden but revealed. Sanford makes a synthesis of John and Jungian terminology and points out distance from the ego and leaning towards the drawing center (God) as the path to eternal life. Thompson includes the Holy Spirit in enabling eternal life. Ricca places eternal life in relation to salvation history, and presents an understanding of time where the future comes towards us. Love is the most prominent insignia of eternal life, and forms the basis for an ethics which can also imply transformation of society. In that way the soteriology of John can also be seen as something collective, even if the individual’s encounter with God and Christ is in focus.

<p>Min övergripande fråga är: Hur tror de utfrågade att livet efter döden kommer att se ut? Mitt nästa steg kommer att vara att se om det finns någon skillnad mellan de olika samfunden? Detta kommer jag att beröra i min analys och grunda mina slutsatser i bakgrundsmaterial.</p><p>Målet med denna uppsats är att göra jämförande nedslag mellan de intervjupersoner som jag intervjuat från olika kristna samfund för att kunna tydliggöra de likheter och de eventuella skillnader som finns däremellan.</p><p>Naturligtvis så finns det en svårighet i detta. Genom att enbart intervjua personal ur samfunden så går det inte att ge en övergripande bild över hur exempelvis alla pingstkyrkans medlemmar tänker och resonerar kring detta. Men jag tycker ändå att det är relevant att genomföra intervjuerna för att försöka påvisa en lära inom rörelsen. Det jag kommer att få fram är de enskilda intervjupersonernas åsikt. Men eftersom de är anställda i de olika samfunden, och i vissa fall även utbildade där, så finns det ändå en samstämmighet mellan personerna och samfunden de representerar.</p>

Min övergripande fråga är: Hur tror de utfrågade att livet efter döden kommer att se ut? Mitt nästa steg kommer att vara att se om det finns någon skillnad mellan de olika samfunden? Detta kommer jag att beröra i min analys och grunda mina slutsatser i bakgrundsmaterial. Målet med denna uppsats är att göra jämförande nedslag mellan de intervjupersoner som jag intervjuat från olika kristna samfund för att kunna tydliggöra de likheter och de eventuella skillnader som finns däremellan. Naturligtvis så finns det en svårighet i detta. Genom att enbart intervjua personal ur samfunden så går det inte att ge en övergripande bild över hur exempelvis alla pingstkyrkans medlemmar tänker och resonerar kring detta. Men jag tycker ändå att det är relevant att genomföra intervjuerna för att försöka påvisa en lära inom rörelsen. Det jag kommer att få fram är de enskilda intervjupersonernas åsikt. Men eftersom de är anställda i de olika samfunden, och i vissa fall även utbildade där, så finns det ändå en samstämmighet mellan personerna och samfunden de representerar.

Abstract of Master essay - 10 HP Izabel Lind Färnstrand Mentor: Emma Kihl Examinator: Sigrid Sandström How to Prepare for Death In this essay I dwell into the failures of our moral senses in relation to the concept of death. How does modern death culture affect our way of life and our ability to take responsibility for the life and death of others? These questions are formed by these current times and affect both my art practice and my everyday life. When facing death within my family it occur- red to me that my and my family’s relationship to death is failing us. I have become frustra- ted with the fear and silence that seems too natural to my surrounding. Not being able to talk about a part of life that is inevitable seems irrational. It became clear when the lack of under- standing and acceptance of death caused relatives an immense suffering. The struggle seemed unnessesary and urged me to try to understand more, based on their deaths. Seeing how very different the experience of dying can be made me wonder what makes a ”good” death possible for some and others not. From there my interest in the topic death culture and fear emerged, and this essay touches on this in a variety of aspects. I use my personal experiences in combina- tion with thoughts of others to talk of layers of these issues through my artistic practice. This personal method is my way of trying to structure a thinking – in a way that I can use and make sense of it – with a varied level of success. I feel it is important to note that I don’t claim to have any answes. This essay is more an attempt to pose questions around human behaviour. Even though many of these ques- tions have been asked over and over again, throughout different times, I believe it is impor- tant to ask them again and again. As long as the Human is part and violently effecting this suffering world. Many of the thoughts in this essay are based on fragments of ideas by Judith Butler, espe- cielly from her book Frames of War: When is Life Grievable? (2009). I also reference Caitlin Doughty’s From Here to Eternity: Traveling the World to Find the Good Death (2017) and and Sogyal Rinpoche The Tibetan Book of Living and Dying (1992). The themes gathered that I try to make use of in this essay and in my artistic practice are purpose, fear, death, health, happiness, narcissim and resposibility. / Abstract of Artistic work How to Prepare for Death @ Galleri Mejan, Exercisplan 3, october 2019 Media: Spatial installation with a performance (1 h) Materials: Clay, plaster, metal &amp; red plastic film How to Prepare for Death is a spatial installation in one of the gallery rooms of Galleri Mejan. The work includes the whole space of the area, such as the floor and the walls. You step into an altered reality, where the floor is covered with clay that is cracking increasingly over time and windows that are tinted red so that the air you breath seems red. When you enter your eyes need to adjust and after a while it is rather the outside that seems colored, neon green -  the complementary color of red. From the clay there are metal rods sticking out vertically, with plaster sculptures at the end. These sculptures are broken, and resemble body parts with a medical aesthetics. Similar sculptures come out from the walls, like fragile fragments of something that used to be. When you walk around the sculptures the clay crackle under your feet, and crumble into smaller pieces and dust. It is constructed as an ambivalent experience of nothingness, emptiness, ”afterness” and a sanctuary of thoughts. My questions about life and death drive me to investigate how to create spaces for these subjects to feel present, so that we can face our fears.