Bakgrund: Fler och fler människor i Sverige diagnostiseras med cancer. I cancervården blir den palliativa omvårdnaden viktig. Därför blir sjuksköterskan betydelsefull när patienten kämpar i slutet av livet. I den palliativa vården uppstår ofta existentiellt lidande så som hopplöshet, sorg och en önskan om att dö för att slippa lidandet. Syfte: Syftet med studien var att förstå patienters upplevelser av att leva med obotlig cancer. Metod: En kvalitativ metod har använts där fyra självbiografier och två bloggar analyserats med hjälp av innebördsanalys. Resultat: Studien kom fram till att människorna som drabbats av cancer fick en livsförändring efter att de fått diagnosen vilket innebar nya rutiner i vardagen och existentiella funderingar. Diskussion: För att vårdpersonalen skulle kunna stödja patientens existentiella behov var det viktigt att de var lyhörda för patientens funderingar. Familjens omsorg var viktig för att patienten skulle känna stöd och på detta sätt känna en mening av att leva vidare. För att patienten skulle få ett bra välbefinnande behövdes en god relation med vårdpersonalen som resulterade i en trygg och fridfull sista tid. Slutsats: Livet tog en ny vändning efter cancerbeskedet. Det var viktigt för de drabbade att de levde i nuet och accepterade sjukdomen för att få en bra sista tid i livet. / Background: More and more people in Sweden are diagnosed with cancer. In cancer care is palliative care is important. Therefore, the nurse is important when the patient struggling at the end of life. In palliative care often occur existential suffering as hopelessness, sadness and a desire to die to avoid suffering. Purpose: The purpose of this study was to understand the patient’s experiences from a life with incurable cancer. Method: A qualitative method was used, in which four autobiographies and two blogs were analysed using significance analysis. Results: After the person was diagnosed with cancer the life took a new turn, where the existential questions became a central part. Discussion: It was important that the health care stuff was responsive to the patient’s concerns to be able to support the patient’s existential needs. The family’s care played a big part for the patient to be motivated to carry on. A good relationship between the nurse and the patient were necessary to the patient to be wellbeing and to have a safe and peaceful last time in life. Conclusion: The life took a new turn when the patient got the diagnose incurable cancer. It is now important that the patient accepts the disease and lives in the present to get a good last experience of life.

Amyotrofisk Laterskleros (ALS) är en neurologisk sjukdom som endast drabbar det motoriska nervsystemet vilket leder till förlamning och slutligen döden, överlevnaden är 3-5 år. Det finns inget botemedel mot sjukdomen, endast symtomatisk behandling. Lidande kan gestalta sig på olika sätt, välbefinnande är en unik upplevelse och högst individuell. En vårdrelation mellan en patient med denna diagnos och vårdpersonalen bör ges utrymme och präglas utav patientens önskemål. En ökad förståelse gentemot dessa patienters upplevelse är centralt och av stor betydelse för vårdrelationen. Tidigare studier kring patienters upplevelse av ALS inom ett avgränsat område är gjort. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva upplevelser av att leva med ALS. Uppsatsen har en narrativ ansats, där självbiografier analyserats utifrån syftet. Fem kategorier blev funna ur den analyserade texten: Förändring, vårdlidande, sjukdomslidande, existentiella funderingar och välbefinnande. Medveten isolering med samtidiga funderingar kring döden visade sig vara existentiella funderingar och centralt i deras upplevelser. Bemötandet av dessa personer bör ägnas tid till för samtal med tillit och trygghet skapas. Faktorer som främjade välbefinnande hos personer med ALS var bland annat familjen, humor samt en känsla av kontroll. Detta är betydelsefullt att ta till vara på i mötet med dessa patienter. Den sammanvägda förståelsen av upplevelser av att leva med ALS är att känna sig fången i en förlorad kropp. Det är viktigt att sjuksköterskan i ett tidigt stadium av sjukdomsförloppet kommunicerar den ALS sjukes önskemål om den fortsatta vården innan denne förlorar sin förmåga att uttrycka sig. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund: Ett omvårdnadsvetenskapligt synsätt är att se människan som en enhet av kropp, själ och ande. Omvårdnad ska, enligt sjuksköterskans kompetensbeskrivning, utgå från en helhetssyn på människan. Trots detta försummas andlighet hos patienter på grund av bristande utbildning och förståelse av begreppet andlighet samt organisatoriska begränsningar. En vanlig uppfattning är att religion och andlighet ses som synonymer, trots att andlighet är ett vidare begrepp. Syfte: Att beskriva hur svårt sjuka patienter uttrycker sin andlighet. Metod: En litteraturöversikt av tio kvalitativa artiklar där analysen har inspirerats av innehållsanalys. Resultat: Svårt sjuka patienter uttrycker sin andlighet genom att vara i behov av relationer till sig själv, andra, Gud/Högre makt samt till naturen. Det uttrycks även genom att vara i behov av kunskap och information om sin sjukdom och behandling. Sökandet efter mening med livet uttrycks genom att patienterna finner mening genom relationer till andra och till Gud/Högre makt samt genom att hjälpa andra. Vid svår sjukdom uppstår tankar om livet och döden där en omvärdering av livet sker. Att känna hopp uttrycks genom en kamp för överlevnad eller som en kamp för att hinna uppnå mål i livet. Slutsats: Det råder oklarhet kring begreppet andlighet, vilket gör det svårt för sjuksköterskor att uppmärksamma andliga behov hos patienter. Andligheten är ett vidare begrepp än att endast innefatta religion och patienter uttrycker sin andlighet genom behov, att känna hopp och existentiella funderingar. Klinisk betydelse: Den här uppsatsen hoppas bringa viss klarhet i hur patienter uttrycker sin andlighet och då även vad patienterna applicerar på begreppet andlighet. Kunskapen om hur patienter uttrycker sin andlighet finns och behöver implementeras i utbildning och verksamhet. / Background: In Sweden, one nursing scientific approach is to view the human as a unity of body and spirit. Nursing should, according to The National Board of Health and Welfare, be based on a holistic approach, yet spirituality is neglected in the care of patients due to lack of education, difficulties in defining the concept of spirituality and organizational constraints. A common comprehension is that religion and spirituality are used interchangeably, although spirituality is a broader concept. Aim: To describe how severely ill patients express their spirituality. Method: A literature review of ten qualitative articles in which the analysis was inspired by content analysis. Findings: Severely ill patients express their spirituality through being in need of relationships with oneself, others, God / Higher Power and nature. Spirituality is also expressed by being in need of knowledge and information about their illness and treatment. The search for meaning in life is expressed by the patients to find meaning through relationships with others and with God / Higher Power, and through helping others. During severe disease thoughts about life and death occur and a reassessment of life takes place. The sense of hope is expressed by a fight for survival or as a fight to achieve goals in life. Conclusion: There is uncertainty about the concept of spirituality, making it difficult for nurses to pay attention to spiritual needs of patients. Spirituality is a broader concept than to just include religion, and patients express their spirituality through needs, to feel hope and existential issues. Implications for practice: This literature review might bring some clarity into how patients express their spirituality and how patients perceive the concept of spirituality. The knowledge about how patients express their spirituality already exists and needs to be implemented in education and in healthcare.