Enligt läroplanen ska undervisningen leda till att eleverna kan uttrycka sig i olika former av texter. De texttyper som förespråkas i årskurs 1–3 är faktatext och berättande text. Syftet med studien är att undersöka hur lärare arbetar med skrivundervisning genom genrepedagogiska arbetssätt i årskurs två. Föreliggande studie utgår från ett sociokulturellt perspektiv. I studien har en metodkombination av observationer och intervjuer använts för att samla in empiri om detta undersökningsområde. Den insamlade empirin har sedan analyserats utifrån cirkelmodellen och en modell för stöttning och utmaning. Studiens resultat har visat att genrepedagogisk undervisning om olika texttyper med fördel bör påbörjas redan under skolans tidigare år. Vidare har studien visat att en framgångsrik undervisning kräver en väl övervägd balans mellan kognitiv utmaning och stöttning från omgivningen. Slutligen konstateras att skrivundervisning genom genrepedagogiska arbetssätt bidrar till att eleverna skriver mer strukturerade och genomtänkta texter. Det genrepedagogiska arbetsättet är utvecklande för alla elever, oavsett kunskapsnivå. / According to the curriculum, teaching is supposed to have the result that pupils can express themselves in different forms of texts. The types of texts recommended for grades 1–3 are factual and narrative texts. The aim of the study is to investigate how teachers work with the teaching of writing through genre-pedagogical methods in grade two. The present study proceeds from a sociocultural perspective. It combines the methods of observations and interviews to collect empirical data in this field of study. The data was then analysed using the circle model and a model for support and challenge. The results of the study show that genre-pedagogical teaching about different types of texts benefit from starting in the earlier years of school. The study further showed that successful teaching requires a well-considered balance between cognitive challenge and support from surrounding people. Finally, it is observed that the teaching of writing through genre-pedagogical methods helps pupils to write more structured and well thought-out texts. The genre-pedagogical method helps all pupils in their development, regardless of the level of their knowledge.

Att språket spelar en nyckelroll för att nå skolframgång och för att – i ett större perspektiv – kunna verka aktivt i samhället är man inom utbildningsväsendet enig om. Vikten av att eleven utvecklar ett adekvat språkligt register med vilket kunskapen uttrycks – och i synnerhet ett diskursivt sådant – kan alltså inte förnekas, och genrepedagogiken har ur detta perspektiv haft ett särskilt inflytande i svensk skola, med dess explicita modellering i skrivande och metaspråkliga dekonstruktion av texter. Mot denna bakgrund är det därför relevant att undersöka hur läromedel i svenska instruerar i diskursivt skrivande, eller med andra ord vilka förutsättningar för metaspråklig förståelse om diskursivt skrivande som eleven erbjuds i mötet med läromedlen.      Syftet med föreliggande examensarbete har därför varit att utveckla en förståelse för hur vi som lärare kan förhålla oss till läroböcker i svenska, utifrån avsikten att utveckla elevernas skriftspråkliga repertoar i diskursiv riktning. Teoretiska utgångspunkter är SFL:s funktionella språkmodell, där språk betraktas som bestående av olika lager, samt betydelsen av metaspråklig förståelse i skrivprocessen och explicit skrivundervisning. Materialet utgörs av skrivkapitlet i en lärobok riktad mot gymnasiekursen Svenska 1 och analyseras genom kvalitativ innehållsanalys i två steg. Först analyseras bokens görande, det vill säga dess metaspråkliga beskrivningar av diskursiva texter, för att i nästa skede tolkas mot teorier där metaspråklig förståelse, explicit undervisning och sambandet mellan språkets form och funktion är centralt.    Resultatet visar att lärobokens metaspråkliga instruktioner ger tämligen mycket stöd för vad de olika texterna ska innehålla och hur innehållet ska disponeras, men att textens komponenter ofta inte dekonstrueras till lokal nivå, vilket alltså medför en otydlighet i hur man språkligt realiserar innehållet och hur en viss stil kan uppnås. Slutsatsen är att läraren behöver vara beredd på att komplettera lärobokens huvudsakliga fokus på innehåll och struktur, med en inzoomning på textens lokala nivå för att synliggöra och konkretisera skrivandets hantverk. Inte minst kan det krävas ett särskilt fokus på hur olika textaktiviteter framställs och hur en formell stil kan åstadkommas, samt på relationen mellan form och funktion.