The study is based on a qualitative research which aims to investigate the discussions that can be identified from teachers' questions, in connection with the discussion of fiction and non- fiction text. This has been done by examining different speech genres that occurs in the discussions as well as the text movability that teachers encourage. The data was collected through observations and interviews. The first part of the study showed that teachers dominated the discussions on the basis of a specific speech genre but at the same time they showed elements of other genres. We identified that the most occurring genres was the teaching Examination and Text Oriented Talk, both for discussions of fiction and non-fiction texts. The speech genres that occurred less were the Culturally Oriented Talk and Informal Book Talk, particularly in the non-fiction texts were they did not occurred in the discussions. The study also reveals that both rhetorical and non-rhetorical questions were used by teachers throughout the discussions of fiction and non-fiction texts. The teachers questions has been shown to be important for how the discussions were formed and this indicates that an awareness of the issues are of high relevance. This awareness was something that many teachers appeared to lack. Furthermore the study shows that the teachers' purpose in text conversations have a crucial importance for the calls that were executed, both in the fiction and non-fiction conversations. It can therefore be concluded that the results of how to talk about texts in fiction and nonfiction largely consistent. The second part of the study showed that text movability included summarize and to draw out main points in the text to a greater extent encouraged by the teachers through their issues associated to the discussions for non-fiction text. When it comes to the literary conversations the study showed that the teachers issues regarding the act itself did not allow the students to summarize the whole text. What was also part of the text movability was to talk about words and concepts more prominent in discussions of non-fiction texts. Related to the discussions on non fiction the teachers asked issues to a greater extent about new words and concepts compared to the issuses that were asked about the literary texts. Regarding associative movability connected to prevoius experiences, the issues occurring to this type of discussions from the teachers questions regarding both literary texts and non-fiction texts. Finally, we can conclude that our results differed regarding what type of text movability teachers encouraged to discussions on fiction and non-fiction texts.

Syftet i denna studie är att beskriva hur faktatexter används i skolundervisningen samt att belysa hur elever respektive lärare ser på texternas funktion i skolan. Att dela in texter i olika genrer är ett sätt för oss som människor att kategorisera texter och dess funktion i samhället. Skolan som institution är inget undantag och elever lär sig redan från unga år att göra detta. Eleverna lär sig tidigt vad de kan förvänta sig av skolans material då skolans traditioner och samhället noga ”valt ut” vad som anses dugligt för undervisning. Dessa förväntningar påverkar elevernas syn på hur en text bör se ut och det skapar även en ”klyfta” mellan de texter de möter i skolan och de texter eleverna möter hemma på fritiden. Sakprosan är i mycket hög grad socialt inbäddad och de följer tydliga normer. Det krävs en hel del fackkunskaper hos läsaren för att kunna förstå sakprosans textinnehåll då innehållet är mycket komplext och informationstätt. Sakprosan upprättar en kontakt mellan text och läsare och texten riktar sig direkt till ett du och uttrycker därmed makt. Denna studie är en kvalitativ studie där insamling av material legat som grund till forskningsbakgrunden samt till teori - och resultat delen. Analysdelen i denna studie har sin grund i en textanalys samt intervjuer som skett med aktuell lärare för en årskurs 3 samt med fyra av hennes elever. Alla dessa delar ligger som grund i diskussionsdelen. Resultatet av denna studie visar att begreppet sakprosa är högst ovanligt att använda vid benämning av icke fiktiva texter i skolan. På ett enkelt sätt kan begreppet sakprosa hänvisa till alla texter som inte är skönlitteratur, fiktionstexter och uppdiktade texter. Studien visar på att det analyserade materialets auktoritet är mycket dålig då innehållet inte uppfyller de krav för vad en bra faktatext bör vara. Texten är enligt studien inte en fullvärdig faktatext och den bör kompletteras med andra material för att bli fullvärdig. Texter och inlärning är som tidigare nämnt komplext och där med bör den aldrig ses som en enkelriktad väg.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka den forskning som finns kring högläsning och dess betydelse för elevers litteracitetsutveckling i årskurs F-3. I kunskapsöversikten presenteras en sammanställning av forskningsområdet kring lärares högläsning i klassrummet. Översikten tar sin utgångspunkt i tre frågeställningar: Vad kännetecknar forskningen kring högläsning som metod i undervisningen? Vilken betydelse har valet av litteratur för lågstadieelevers litteracitet? Vilka didaktiska metoder lyfter forskningen som framgångsrika för att utveckla lågstadieelevers litteracitet i samband med högläsning och hur påverkar högläsningen elevernas litteracitet? För att besvara frågeställningarna har vi valt tio vetenskapliga artiklar. Artiklarna är systematiskt framtagna genom två olika databaser och kartlagda utifrån land, årtal, urval, metod och resultat. Majoriteten av studierna har genomförts i USA men även studier från Turkiet, Italien och Norge har inkluderats. Övervägande har studierna haft en kvantitativ ansats, men ett fåtal studier har haft en kvalitativ ansats eller en kombination av båda. Genom kartläggningen identifierades en begränsad tillgång på relevant och ny forskning med publiceringsår efter 2012. I resultatet framkommer det att högläsning är ett effektivt sätt att utveckla elevers litteracitet. Med planering och förberedelse blir högläsningen mer undervisning och mindre utfyllnad mellan aktiviteter. Lärare måste betänka sina val av litteratur och läsa mer sakprosa, mer nyutkommen litteratur och litteratur med mer mångfald och olikheter. Dessutom visar forskningen att elever behöver samtala om det de lyssnar till eller läser. Lärare måste i sin tur stötta eleverna i hur de ska använda olika strategier för att förstå innehållet i texten, hur de ska analysera och göra inferenser. Högläsningen är viktig för att träna de kognitiva förmågor som används vid litteracitetsutveckling såväl som vid annat lärande i skolan. Högläsning är en betydelsefull del av undervisningen. Lärare som högläser bidrar till att kompensera för elevers olika förutsättningar genom att ge alla elever möjlighet att ta del av ett utökat kulturellt kapital, oavsett hemförhållanden, socioekonomisk bakgrund och läsförmåga.

Uppsatsens syfte är att undersöka och synliggöra sakprosans ställning och användningsområden i svenskämnet. Med utgångspunkt i PIRLS-resultaten och styrdokumenten ville vi undersöka vad behöriga svenskämneslärare ansåg om sakprosa i undervisningssammanhang och hur sakprosa användes i relation till skönlitteraturen. Resultatet baseras på de enkät¬svar som samlats in där frågorna i enkäten riktat sig till lärarnas professionella men också personliga syn på sakprosan som undervisningsmedel. Svaren har satts i relation till pedagogiska metoder och teorier, och analyserats ur ett sociokulturellt perspektiv. I undersökningen framkommer det att det inte finns en gemensam syn på användandet av sakprosa i undervisningen eller dess innebörd. Samtliga svar riktar sig på läsning av sakprosa i textform och termen sakprosa används mycket begränsat i undervisningen. Det framkommer även att skönlitteraturen anses vara ett mer interaktivt läromedel och väljes därför oftast framför sakprosan i svenskämnet. Sakprosan hänvisas till andra skolämnen och att användningsområdet är större och viktigare inom dessa. En diskuss-ion om sakprosan i svenskämnet måste äga rum för att reda ut de oklarheter och delade uppfattningar som präglar svenskämnet. Dessutom är sakprosan i behov av forskning inom såväl metodik som teori då den befintliga är både gles och ålderstigen.

Abstract The aim of this study is to explore how some teachers work with reading comprehension of factualtexts in grade two. The study also analyzes how these teachers teach reading strategies and how theymotivate their students to read factual texts. The data were collected through observations andinterviews and the findings shows that the socio-cultural perspective is the basis of the teachers´classroom. The teachers use reading comprehension strategies in their teaching but the students arenot aware of these strategies when they read and understand a text on their own. The teachers use avariety of activities, e.g. videos, photos and texts, to motivate their students to read factual texts.

The aim of this Master’s thesis is to examine how opinions and values are expressed in BTJ’s reviews of children’s literature. According to debates reviewed and interviewed librarians, many consider BTJ to be too directing when it comes to the libraries’ purchases of books. Therefore I find it important to study how the reviews are written. Two questions are asked: In what ways do the reviews communicate opinions and values? Has the communication of opinions and values changed over time? The theoretical starting-point is taken from theories about non-fiction and rhetoric. The method is a rhetorical text analysis focusing on the ways in which the reviewers persuade the readers of their message. Reviews of 40 children’s books from the years of 1976, 1986, 1996 and 2006 are analysed through a model of four rhetorical aspects. The result shows that there are many possibilities to express opinions and values in the reviews. This can be made through the choice of subjects, the arrangement of the text and the use of rhetorical figures. The historical perspective shows that there has been a small increase in the use of rhetorical resources from 1976 to 2006. This probably has to do with the fact that the reviews have been lengthened over time. / Uppsatsnivå: D

Språket är en bärande del för elevens kunskapsutveckling under skoltiden. Det är genom språket vi kommunicerar med andra för att framföra tankar, åsikter och funderingar. I denna studie undersöks hur lärare använder sig av högläsning för att främja elevernas språkutveckling. Detta görs genom att analysera vilken typ av litteratur lärare vanligen väljer som högläsningsbok, vilket syfte läraren har med högläsningen samt på vilket sätt och med vilka strategier högläsningen genomförs. Studiens frågeställning är: Vilka didaktiska utgångspunkter har lärare vid litteraturval och högläsning? Semistrukturerade intervjuer med tio verksamma lågstadielärare ligger till grund för vår empiri. I diskussionsdelen väger vi det insamlade materialet mot tidigare forskning. Studien antar ett sociokulturellt perspektiv då språket används och utvecklas i samspel med andra människor.  Studien kommer fram till att dialogen med eleverna under högläsning är en viktig del i den språkliga utvecklingen. Utifrån diskussioner kan svåra ord och begrepp förklaras och sättas i andra sammanhang. Diskussionerna utmanar även elevernas kognitiva förmåga då de får sätta sig in i andras situationer eller ta ställning utifrån frågor. Lärare tenderar att välja skönlitterära texter under högläsningen. Den stora variationen av skönlitteratur möjliggör att lärare kan välja böcker så alla elever får lyssna till berättelser som de är intresserade av. Med hjälp av skönlitteraturen kanlärare lyfta situationer som uppstår i klassen eller mellan elever på ett enkelt och anspråkslöst sätt.  För vidare forskning vore det intressant att göra en kvalitativ studie där lärare ges möjlighet att högläsa speciellt utvald sakprosa i berättelseform för att se hur detta påverkar dels lärarnas syn på sakprosa, dels elevernas språkutveckling. Vi föreslår att tillfråga bibliotekarier för att ta fram lämplig litteratur. / Language is a key part of the student's knowledge development during school time. It is through language that we communicate with others to express thoughts, opinions, and reflections. This study examines how teachers use reading aloud to promote students' language development. This is done by analyzing what type of literature teachers usually choose as reading aloud books, what purpose the teacher has with reading aloud and in what way and with what strategies the reading aloud is carried out. The study's question is: What didactic starting points does the teacher have when choosing literature and reading aloud? Semi-structured interviews with ten active primary school teachers form the basis of our empirical data. In the discussion section, we weigh the collected material against previous research. We assume a sociocultural perspective when the language is used and developed in interaction with other people. The research concludes that the dialogue with the students during reading aloud is an important part of language development. Based on discussions, difficult words can be explained and put in different contexts. The discussions also challenge the students' cognitive ability as they get to understand other people's situations or take a stand based on questions. Teachers tend to choose fictional texts while reading aloud. The wide variety of fiction enables the teacher to choose books so all students can hear a story that they are interested in. With the help of fiction, the teacher can highlight situations that arise in the classroom or between students in a simple and unpretentious way. For further research, it would be interesting to do a qualitative study where teachers are given the opportunity to read aloud specially selected non-fiction in narrative form to see how this affects both the teachers view of non-fiction and the students' language development. We suggest consulting librarians who can recommend appropriate literature.

Denna litteraturstudie syftar till att undersöka vad tidigare forskning visar kring hur elevers språkutveckling påverkas då skönlitteratur och sakprosa väljs för högläsning. Då läsförståelsen sedan tidigare år setts sjunka hos eleverna i skolan vidtogs åtgärder såsom Läslyftet för att förbättra elevernas språkutveckling. Läsförmågan och läsförståelsen grundläggs i skolans tidiga årskurser. Både skönlitteratur och sakprosa bidrar med innehåll som utvecklar elevernas språkliga förmåga. Elevens färdighetsförmåga ligger inte i fokus för denna studie, utan istället ett bredare spektrum för vad högläsning bidrar med. Utifrån olika slags litteratur utmanas eleven att förstå och förklara innehållet där den språkliga förmågan utvecklas på olika sätt. Vetenskapliga artiklar och avhandlingar som ligger till grund för litteraturstudiens resultat har inhämtats via högskolebibliotekets databaser för att granskas och analyseras. I resultatet framkommer att sakprosa kommer i skymundan då skönlitteratur övervägande väljs för högläsning. Både skönlitteratur och sakprosa bidrar med olika egenskaper för språkutvecklingen och bör således få ta likvärdigt stor plats i undervisningen. Just dialogisk högläsning mellan lärare och elever främjar språkutvecklingen där eleven sätter ord på sina tankar och funderingar i dialog kring litteraturen.

Läslyftet är ett fortbildningsprojekt som Skolverket startade 2013. Genom en dokumentstudie analyseras en av Läslyftets moduler, Lässtrategier för sakprosa, som har som syfte att behandla lässtrategier för sakprosa och visa hur en explicit undervisning om läsning kan utveckla elevernas förståelse. Sakprosa avser all text som inte är fiktiv och kan innehålla texter som argumenterande, berättande, och diskuterande. Med ämnesspecifika lässtrategier menas i första hand de strategier som utgår från texter inom ett specifikt ämne, medan generella lässtrategier är applicerbara på texter inom flera ämnen. Vad vi vill ta reda på är vad denna explicita undervisning, alltså de metoder och arbetssätt som erbjuds i Läslyftets modul, går ut på. Studiens syfte är att undersöka vilka ämnesspecifika och generella aspekter av läsande som lärare erbjuds i Läslyftets modul. De teoretiska perspektiven som har använts som analysverktyg är ämneslitteracitet (disciplinary literacy), bygga ämneskunskap (envisioning knowledge) och reciprok undervisning (reciprocal teaching). Vi kommer fram till att det är generella strategier, snarare än ämnesspecifika, som ges mest utrymme i modulen. Diskussioner förs om att fokus läggs på olika nivåer av text inom svenskämnena, om multimodala texter och om de förväntningar på lärare som framkommer i modulen.

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilken ställning sakprosan har i undervisningen när några lärare utvecklar elevers läsförståelse på låg- och mellanstadiet. Studien är kvalitativ och baseras på intervjuer med fem lärare i på låg- och mellanstadiet från fyra olika skolor. Materialet behandlas ur ett sociokulturellt perspektiv och utgår från rådande läsforskning och resultat i den internationella undersökningen PIRLS 2011. Resultatet visar att lärarna använder flera väl beprövade metoder och modeller för undervisning i läsförståelse, som till exempel genrepedagogik, vägledd läsning och strukturerade boksamtal. Lärarna är väl uppdaterade när det gäller läsutvecklande metoder och läsförståelse, medan lärarnas undervisning i läsförståelse utifrån sakprosatexter kan utvecklas vidare. Sakprosatexterna väljs i första hand utifrån sakinnehållet och läsbarheten hos dessa texter kommer i andra hand.