Syftet med studien är att undersöka vad kollegialt samarbete kan innebära för nyblivna svensklärare verksamma på gymnasiet. Undersökningen fokuserar på kollegialt samarbete sett ur tre perspektiv: kollegialitet vid lärarnas yrkesintroduktion, kollegialitet i arbetslaget och samarbete som knyter an till lärarnas ämnesinriktning. Jag har valt att använda en kvalitativ forskningsmetod med halvstrukturerade intervjuer. Intervjupersonerna är fem svensklärare verksamma på gymnasiet med mindre än fem års yrkeserfarenhet. Samtliga lärare arbetar på yrkesförberedande gymnasieprogram. Resultaten visar att kollegialt stöd, i synnerhet i form av en samtalspartner, har stor betydelse för hur de intervjuade lärarna uppfattar sin yrkesintroduktion. Det framgår också att samtliga lärare möts av en brist på kollegialitet då de först kommer i kontakt med sitt arbetslag och att de på olika sätt förhåller sig till den lärarindividualism som råder. Vidare visar lärarna på en tvetydig inställning till samarbete mellan såväl svensklärarkollegor som karaktärsämneskollegor. Några av de slutsatser som dras är att kollegialt samarbete under den första tiden i yrket kan ha betydelse för om lärare väljer att stanna kvar på sin arbetsplats och att lärarsamarbete ökar möjligheterna för nya lärare att känna sig stärkta i sin yrkesroll. För svensklärare på yrkesförberedande gymnasieprogram kan samarbete med andra ämneslärare innebära att svenskundervisningen upplevs som mer funktionell.