Bakgrund: Förmaksflimmer är den vanligaste formen av hjärtrytmrubbning och förekommer hos 1-2% av befolkningen. Många upplever både oro och stress över sin sjukdom och att de saknar information och stöd för att hantera sin situation. Förmaksflimmer upplevs ofta ha negativ inverkan på patientens livskvalitet. Syfte: var att beskriva faktorer som påverkar livskvaliteten hos patienter med förmaksflimmer. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes, baserad på 11 artiklar. Dessa kvalitetsgranskades med hjälp av Willman, Stoltz och Bahtsevanis (2011) instrument och analyserades med inspiration av Fribergs (2012) metod för analys. Resultat: Det som var mest framträdande avseende patienternas upplevelser av ökad livskvalitet var hanterbarhet, d.v.s att de accepterade sin diagnos och förstod symtom och dess effekter. Patienterna upplevde en minskad livskvalitet relaterat till begränsningar som upplevd oro, ångest och symtom av sitt förmaksflimmer. Sjuksköterskan har en viktig roll i omvårdnaden av patienter med förmaksflimmer och behöver vara tillgänglig för patientens omvårdnadsbehov. Slutsats: Livskvalitet hos patienter med förmaksflimmer påverkas av hur de hanterar eller känner sig begränsade av sin sjukdom. I arbetet som sjuksköterskor bör vi sträva efter att hjälpa patienterna till egenvård så de kan hantera sin sjukdom och minska begränsningarna i vardagen och på så vis uppnå ökad livskvalitet.

<p>Människor rör sig idag i allt större utsträckning mellan olika vårdenheter. För att patienter ska erhålla en god, tillgänglig, säker och effektiv vård krävs det därför att olika vårdenheter samarbetar (Nationell IT-strategi, s. 4, 2008). Jönköpings läns landsting driver tillsammans med universitetet, JIBS, ett forskningsprojekt som bygger på kommunikation och samarbete mellan patienter, närstående och vårdpersonal. Ett område i projektet handlar om att effektivisera behandlingen av patienter med förmaksflimmer genom ett bättre samarbete mellan olika vårdenheter. Syftet med denna studie är att beskriva hur samarbetet mellan hjärtklinik och vårdcentral kan ökas genom att specialister vid hjärtklinik aktivt utbyter erfarenheter kring förmaksflimmer med läkare på vårdcentral. I studien presenteras även ett kunskapshanteringsverktyg i form av en kunskapsdatabas för förmedling av dessa erfarenheter. Data har samlats in genom sedan tidigare inspelat material, fokusgrupp, litteraturgranskning samt ett frågeformulär. Ett teoretiskt ramverk, aktivitetsteorin, har sedan använts genom att tillämpas på aktiviteten för specialister vid hjärtklinik respektive läkare vid vårdcentral för att beskriva hur aktiviteten ser ut och hur arbetet fördelas idag. Teorin har sedan applicerats på resultatet av insamlad data för att teoretiskt presentera hur ett aktivt utbyte av erfarenheter skulle kunna påverka aktivitetsstrukturen vid de båda vårdenheterna. Studien visar att det finns kunskap i form av erfarenheter kring förmaksflimmer som anses vara viktig att förmedla från hjärtklinik till vårdcentral och att förmedling av dessa erfarenheter kan göras möjlig genom ett kunskapshanteringsverktyg som stöd för detta.</p>

Förmaksflimmer är den vanligaste ihållande arytmin och förekomsten förväntas öka i samband med en åldrande befolkning. Förmaksflimmer påverkar patienten både psykiskt och fysiskt, vården bör utgå från patientens egna upplevelser för att bli personcentrerad. Syftet med studien var därför att beskriva vad patienters upplevelse är av förmaksflimmer. Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie. Via en systematiskt strukturerad litteratursökning anträffades sju vetenskapliga artiklar som användes i litteraturstudiens resultat. Genom en innehållsanalys framkom tre huvudkategorier: Osäkerhet och rädsla, förändringar i vardagen och mötet med vården. Resultatet visar att patienter upplevde ångest, oro, rädsla och osäkerhet relaterat till förmaksflimmer och medicinsk behandling. Fysisk och psykisk påverkan samt medicinsk behandling orsakade livsstilsförändringar och begränsningar i patienters vardag. Ett gott bemötande från sjukvårdspersonal medförde en minskning av den rädsla, oro och ångest som patienter med förmaksflimmer upplevde. Framtida forskning bör fortsatt undersöka och utöka kunskapen om patienters upplevelser och känslor i relation till förmaksflimmer.

Bakgrund: Världen står inför en åldrande befolkning och med åldern ökar prevalensen av både förmaksflimmer och smärta. Efter hand som befolkningen ökar kommer sjukvården möta allt fler äldre patienter med komplexa sjukdomar. Då studier om samband mellan förmaksflimmer och smärta inte förekommer, så är det viktigt att det undersöks för att vidga sjuksköterskans kunskap och för att kunna ge bättre möjlighet till att arbeta efter kärnkompetensen personcentrerad omvårdnad. Syfte: Undersöka smärtförekomst hos personer över 60 år med, respektive utan förmaksflimmer i Blekinge. Metod: Designen var en kvantitativ tvärsnittsstudie i samarbete med Swedish National Study on Aging and Care – Blekinge (SNAC-B). För att se skillnader och påvisa eventuell statistisk signifikans har Chi2-test använts och materialet har sammanställts deskriptivt. Som andra steg i analysen genomfördes en matchning. Resultat: Resultatet visade ingen statistisk signifikans mellan smärtförekomst och förmaksflimmer. På smärtfrågan angav flest personer att de hade känt smärta eller värk, i främst ben, knä, eller fot men även i rygg samt i leder. Dessa tre var vanligast i både första resultatet och efter matchningen. Slutsats: Då ingen statistisk signifikans påvisades innebär det att äldre personer med förmaksflimmer inte har mer smärta än personerna utan diagnostiserat förmaksflimmer. Genom att mer forskning tas fram, kan kunskapen hos sjuksköterskan vidgas. Det leder till att man som sjuksköterska kan arbeta mer personcentrerat samt informera och förmedla kunskap och delaktighet hos personer med förmaksflimmer.     Nyckelord: förmaksflimmer, personcentrerad vård, smärta, äldre

Bakgrund  Förmaksflimmer är en arytmirubbning som orsakar många problem för patienter i deras dagliga liv. Detta påverkar patienter negativt, både mentalt och fysiskt. Egenvård ses som en stor hjälpåtgärd för dessa patienter genom att de kan hantera sin sjukdom bättre. En del i sjuksköterskans professionella ansvar är att ge stöd till patienten utifrån fem inriktningsstrategier.  Syfte  Syftet var att belysa strategier för egenvård i det dagliga livet hos patienter med förmaksflimmer.  Metod  En icke systematisk litteraturöversikt genomfördes och baserades på 16 vetenskapliga artiklar av kvalitativ och kvantitativ design. Artiklarna identifierades genom relevanta sökord i databaserna PubMed och CINAHL mellan februari och april 2021. Inkluderade artiklar kvalitetsgranskades enligt Sophiahemmets kvalitetsgranskningsformulär. Artiklarna analyserades sedan med hjälp av integrerad analysmetod som resulterade i en sammanställning av tre kategorier med underkategorier.  Resultat  Resultatet sammanställdes av 16 vetenskapliga artiklar och presenterades under 3 huvudkategorier med totalt 8 underkategorier. Resultatet påvisade att patienter som lever med förmaksflimmer känner sig hindrade i sin vardag vilket kunde leda till att de applicerade negativa anpassningar och strategier för sitt förmaksflimmer, vilket i sin tur ledde till sämre psykiskt mående. Det visade även hanteringsstrategier som applicerades för att förbättra patienternas dagliga liv. Strategierna förbättrade patienternas fysiska och psykiska mående samt minskade deras flimmerepisoder.  Slutsats  Resultatet lyfte fram de strategier för egenvård som patienterna använde sig av i det dagliga livet. Här framkom det även hur begränsningarna i vardagen påverkade patienterna negativt, vilket ledde till att de ibland kunde applicera negativa strategier mot sitt förmaksflimmer. De positiva strategier som patienterna applicerade i sin vardag gjorde att de mådde signifikant bättre. Dessa förändringar var ett sätt för dem att hantera och kontrollera sin sjukdom och det kunde vara strategier som till exempel avslappningsövningar, yoga och livsstilsförändringar. God implementerad kunskap hos vårdpersonalen ledde till bättre information om strategier för patienterna vilket leder till en bättre vård för dem. / Background  Atrial fibrillation is an arrhythmia disorder that causes many problems for patients in their daily lives. This affects patients negatively, both mentally and physically. Self-care is seen as a great help measure for these patients in that they can manage their illness better. Part of the nurse's professional responsibility is to provide support to the patient based on five specialization strategies.  Aim  The aim was to shed light on strategies for self-care in daily life on patients with atrial fibrillation.  Method  A non-systematic literature review was conducted and based on 16 scientific articles of qualitative and quantitative design. The articles were identified through relevant keywords in the databases PubMed and CINAHL from February to April 2021. The included articles were quality checked with Sophiahemmet University's assessment template. The articles were then analyzed using an integrated analysis method that resulted in a compilation, sorted into three categories with associated subcategories.  Results  The result was compiled from 16 scientific articles. The result was presented by 3 main categories and 8 subcategories. The result showed that patients living with atrial fibrillation felt impeded in their daily lives which led them to adapt negative strategies for their atrial fibrillation, and that had a negative impact on their psychological health. The results showed strategies were applied to improve the daily life for the patients. These strategies improved the patients physical and psychological health and also decreased their palpation episodes.  Conclusions  The result shed light on strategies for the patients self-care which they have been using in their daily life. It was also revealed how the limitations had a negative effect in their everyday life which led to them to apply negative strategies on their atrial fibrillation. On the other hand, the positive strategies that the patients applied in their everyday lives made them feel significantly better. These changes were a way for them to manage and control their illness and it could be strategies such as relaxation exercises, yoga and multiple lifestyle changes. Good implemented knowledge for the healthcare workers led to better information about strategies for the patients and the healthcare workers were able to give a better care.

Bakgrund: Förmaksflimmer är en av de vanligaste hjärt-arytmierna i Sverige och världen som drabbar många patienter. Sjukdomen påverkar deras psykiska och fysiska status som begränsar vardagen. Hantering av sjukdomen är problematisk för både patienter och vårdpersonal då den förekommer med symtom eller utan symtom. Sjuksköterskan har en betydelsefull roll i omhändertagandet av patienterna med förmaksflimmer för att möjliggöra meningsfull och effektiv vårdupplevelse.  Syftet: Syftet med studien var att beskriva vuxna patienters upplevelser av att leva med förmaksflimmer.  Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med induktiv design. Studien baserades på elva vetenskapliga originalartiklar som hämtades från databaserna CINAHL och PubMed.  Resultat: Två teman Patienter med förmaksflimmer upplever en förändrad tillvaro &amp; Patienter med förmaksflimmer behöver stöd och information med sex tillhörande underteman beskrev studiens resultat.  Slutsats: Livsvärlden hos patienterna med förmaksflimmer påverkas av sjukdomens gång och inverkan på det psykiska och fysiska tillståndet vilket leder till begränsningar i det vardagliga livet. Stödet av vårdpersonal och närstående har en betydelsefull roll i patientens uppfattning och hantering av sjukdomen samt patientens livsvärld. Vilket förutsätter att sjuksköterskor bör utgå ifrån den unika patientens livsvärld för att tillhandahålla en individuellt anpassad omvårdnad och värna om patientens hälsa och välbefinnande.

Bakgrund Förmaksflimmer är en arytmi som uppkommer av att sinusknutan slutar styra hjärtrytmen och impulser initieras istället på flera olika ställen i förmaken. Detta orsakar en snabb och oregelbunden kontraktion med försämrad cirkulation som resultat. Förmaksflimmer är den vanligaste orsaken till stroke och en viktig del i behandlingen av förmaksflimmer är därför att förebygga stroke genom antikoagulerande läkemedel. Warfarin har länge varit förstahandsval, men nya läkemedel, så kallade icke vitamin K antagonist oral antikoagulantia (NOAK) har de senaste åren godkänts som förebyggande behandling vid indikationen förmaksflimmer. Syftet med arbetet var att undersöka effekt, blödningsrisk och kostnad av NOAK som förebyggande behandling av stroke och systemisk emboli hos patienter med förmaksflimmer.  Metod och material Arbetet utfördes som en litteraturstudie där fem kliniska studier från databasen PubMed analyserades. I fyra studier jämfördes de tre faktor Xa-hämmarna apixaban, edoxaban och rivaroxaban, samt trombinhämmaren dabigatran med warfarin. I en studie jämfördes apixaban med Aspirin®.  Resultat Alla NOAK visades reducera risken att drabbas av stroke och emboli minst likvärdigt med warfarin. Dabigatran 150 mg och edoxaban 60 mg visades även vara effektivare än warfarin (RR=0,66; P&lt;0,001, respektive RK=0,79; P&lt;0,001). Apixaban reducerade risken för stroke och systemisk emboli med mer än 50 % i jämförelse med Aspirin® (RK= 0,45; P&lt;0,001). Uppkomst av större blödning var likvärdigt förekommande i jämförelse mellan NOAK och warfarin. Dabigatran 110 mg, edoxaban 30 mg, edoxaban 60 mg och apixaban 5 mg visade på lägre risk för större blödning. Apixaban och Aspirin® visades vara likvärdiga avseende uppkomst av större blödning. Slutsats Icke vitamin K antagonist oral antikoagulantia är effektiva som förebyggande behandling av stroke och emboli hos patienter med förmaksflimmer, med lägre blödningsrisk än warfarin, men till en högre kostnad. / Atrial fibrillation is an arrhythmia characterized by rapid and uncontrolled contraction of the atria. The irregular contractions leads to incomplete circulation, accumulation of blood in the atria and increases the risk of stroke and embolism. An important part in the treatment of atrial fibrillation is to prevent the risk of stroke by use of anticoagulants. The first line treatment is the vitamin K antagonist warfarin. The drug has many side effects such as risk of bleeding, difficulties to adjust the dose and interactions with both drugs and food. In recent years, new drugs, called non vitamin K antagonist oral anticoagulants (NOAC), have been approved as preventive treatment of stroke in patients with atrial fibrillation. These include three factor Xa inhibitors: apixaban, rivaroxaban, and edoxaban, and one thrombin inhibitor: dabigatran. In this study, the efficacy, risk of bleeding and cost of NOAK was investigated for the prevention of stroke and systemic embolism in patients with atrial fibrillation. The study was conducted as a literature study where five clinical trials from the database PubMed was analyzed. In four studies, the three factor Xa inhibitors apixaban, edoxaban and rivaroxaban, and the thrombin inhibitor dabigatran were compared with warfarin. In one study apixaban was compared with Aspirin®. In all studies the prevention of stroke and systemic embolism and risk of bleeding was investigated. All NOAC reduced the risk of stroke and embolism at least equal to warfarin. Dabigatran 150 mg and edoxaban 60 mg was also more effective than warfarin. Apixaban reduced the risk of stroke and systemic embolism with more than 50 % compared with aspirin. The occurrence of major bleeding was similar in comparison of Dabigatran 150 mg, respectively rivaroxaban 20 mg and warfarin. Dabigatran 110 mg, edoxaban 30 mg, edoxaban 60 mg and apixaban 5 mg showed a lower risk of major bleeding than warfarin. Apixaban and Aspirin® appeared to be equivalent regarding the occurrence of major bleeding. Non Vitamin K antagonist oral anticoagulants are effective in the prevention of stroke and embolism in patients with atrial fibrillation, with lower risk of bleeding than warfarin, but with a higher cost.

Förmaksflimmer är en folksjukdom som drabbar minst 3 % av västvärldens befolkning. Sjukdomen orsakar inte bara risk för förtidig död utan kan också leda till försämrad livskvalitet. Senare års forskning visar att påverkbara livsstilsfaktorer såsom övervikt, överkonsumtion av alkohol, hypertoni, diabetes och sömnapné är en del i orsaken till uppkomst av förmaksflimmer. Sjuksköterskan har en viktig roll i det hälsofrämjande samtalet att hjälpa patienter till livsstilsförändringar. Hur sjuksköterskor kan arbeta hälsofrämjande med behandling av riskfaktorer för patienter drabbade av förmaksflimmer är sparsamt beforskat. Syftet med studien är att belysa faktorer som främjar livsstilsförändring hos patienter med symtomgivande förmaksflimmer. Metoden är en litteraturstudie där fyra kvalitativa och fem kvantitativa artiklar använts. Resultatet visar att motivation, kunskap och stöd men framförallt ett personcentrerat förhållningssätt är viktigt vid livsstilsförändringar.

Patienter med förmaksflimmer är en grupp vars symtom ofta underskattas. Symtomen påminner om de som uppkommer vid en hjärtinfarkt med bröstsmärta, hjärtklappning, andnöd och trötthet. Syftet med studien var att belysa hur det kan vara att leva med förmaksflimmer. En litteraturstudie utfördes där vetenskapliga artiklar analyserades och sammanställdes. Resultatet visade att patienternas livskvalitet var kraftigt nedsatt och även anhöriga påverkades. En ökning av ångest och depression sågs vid uppföljning sex och tolv månader efter fastställd diagnos. Informationen och omvårdnaden var bristfällig och ett kunskapsbehov identifierades. Evidensbaserade riktlinjer för omvårdnad och information har utarbetats för denna patientgrupp, men resultatet visade att det inte fanns några utarbetade vårdprogram att tillgå i Sverige. Baskunskaper i omvårdnaden saknades hos personalen som vårdade patienterna. Här ses ett stort behov av omvårdnadsforskning inom området. Ett ökat samarbete mellan forskare och kliniskt verksamma sjuksköterskor behövs för att nya rön ska kunna implementeras i den dagliga vården. / Patients with atrial fibrillation is a group whose symptoms are often underestimated. Symptoms are similar to those arising from a heart attack with chest pain, palpitations, shortness of breath and fatigue. The purpose of this study was to illustrate how it can be to live with atrial fibrillation. A literature review was conducted in which scientific articles were analyzed and summarized. The results showed that patients' quality of life was dramatically reduced and even relatives were affected. An increase in anxiety and depression were seen at follow-up six and twelve months after the established diagnosis. The information and care was poor and the knowledge needs were identified. Evidence-based guidelines for care and information has been prepared for this group of patients, but the result showed that there were no prepared programs of care available in Sweden. Basic knowledge of nursing was missing the nursing staff who cared for the patients. Seen here is a great need for nursing research in the field. Increased cooperation between academics and clinical nurses is needed so that new findings could be implemented in the daily care.

Människor rör sig idag i allt större utsträckning mellan olika vårdenheter. För att patienter ska erhålla en god, tillgänglig, säker och effektiv vård krävs det därför att olika vårdenheter samarbetar (Nationell IT-strategi, s. 4, 2008). Jönköpings läns landsting driver tillsammans med universitetet, JIBS, ett forskningsprojekt som bygger på kommunikation och samarbete mellan patienter, närstående och vårdpersonal. Ett område i projektet handlar om att effektivisera behandlingen av patienter med förmaksflimmer genom ett bättre samarbete mellan olika vårdenheter. Syftet med denna studie är att beskriva hur samarbetet mellan hjärtklinik och vårdcentral kan ökas genom att specialister vid hjärtklinik aktivt utbyter erfarenheter kring förmaksflimmer med läkare på vårdcentral. I studien presenteras även ett kunskapshanteringsverktyg i form av en kunskapsdatabas för förmedling av dessa erfarenheter. Data har samlats in genom sedan tidigare inspelat material, fokusgrupp, litteraturgranskning samt ett frågeformulär. Ett teoretiskt ramverk, aktivitetsteorin, har sedan använts genom att tillämpas på aktiviteten för specialister vid hjärtklinik respektive läkare vid vårdcentral för att beskriva hur aktiviteten ser ut och hur arbetet fördelas idag. Teorin har sedan applicerats på resultatet av insamlad data för att teoretiskt presentera hur ett aktivt utbyte av erfarenheter skulle kunna påverka aktivitetsstrukturen vid de båda vårdenheterna. Studien visar att det finns kunskap i form av erfarenheter kring förmaksflimmer som anses vara viktig att förmedla från hjärtklinik till vårdcentral och att förmedling av dessa erfarenheter kan göras möjlig genom ett kunskapshanteringsverktyg som stöd för detta.