Bakgrunden till studien är jag uppmärksammat att det finns en ojämn balans i vilka barn som får mest utrymme i förskolan, vilket kan ses som ett osynligt problem. Syftet med undersökningen är att synliggöra några förskollärares uppfattning, bemötande och inkluderande av de tysta barnen i förskolan. Tre frågeställningar har utformats i syfte att besvara problematiken kring ämnet. Undersökningen har genomförts via semistrukturerade intervjuer, med fyra förskollärare, vilka sedan transkriberades och delades in i teman. Valda teorier och inriktningar som använts för att analysera resultaten är det relationella perspektivet, teoretiska perspektiv på introvertism samt ett inkluderingsperspektiv.   Studiens resultat visar att det är de tysta barnen som uppfattas hamna i bakgrunden i förskolan. En tolkning, vilken bildas utifrån förskollärarnas sätt att tala om de tysta barnens tendens att hamna utanför, kan innebära att förskollärarna inte riktigt verkar vara medvetna om problematiken kring tysta barns beteende. Däremot menar förskollärarna att de arbetar för att inkludera och bemöta tysta barn, exempelvis genom att dela in dem i mindre grupper och bygga relationer till dem. En ytterligare slutsats med studien är att tysta barn inte prioriteras i förskolan eftersom undervisningen ska utgå från alla barn och inte specifikt de tysta barnen.