Vårt val att skriva om detta ämne grundar sig i vårt intresse för de tysta barnen. Ämnet är angeläget att diskutera eftersom det finns för lite forskning kring fenomenet. Syftet med vår studie var att uppmärksamma de tysta och ”osynliga” barnen för att få en insikt i hur dessa tysta och tillbakadragna barn bemöts av omgivningen. Vi använde oss av kvalitativa metoder i form av observationer och intervjuer i två förskoleklasser och i en årskurs 1 för att få fram vårt resultat. Intervjuerna fungerade som ett komplement till observationerna där vi kunde ta del av lärarnas perspektiv. Resultatet visade att lärarna hade skilda synsätt på de tysta barnen och att några är bekymrade över de tysta barnens förutsättningar att lyckas i ett samhälle som premierar extroverta och socialt kompetenta människor. Vår slutsats är att lärarna har svårt att se de tysta barnen och att tystheten blir ett dilemma för de passiva eleverna och för lärare som inte vill tvinga barnen att delta.

No description available.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare arbetar i praktiken med tysta barns språkutveckling i förskolan, men också vilka utmaningar som förskollärare möter i detta arbete. Nio semistrukturerade intervjuer genomfördes i denna kvalitativa studie. Det sociokulturella perspektivet med fokus på socialt samspel, språk, kommunikation, verktyg, artefakter och vikten av lärmiljöer för barns utveckling och lärande blev den teoretiska utgångspunkten. Resultatet visade att arbeta i mindre grupper, ge tid, vara tydlig, upprepa ord, använda bilder, teckenstöd och högläsning var metoder som förekom i förskollärares arbete med språkutveckling. Studiens slutsats visade att tysta barns behov inte är prioriterade i dagens förskola. Förskollärares utformande av språkutvecklande miljöer och material för barn användes ofta för hela barngruppen och inte specifikt för tysta barn. Personal och tidsbrist, stora barngrupper samt ingen specifik kompetensutbildning inom tysta barns språkutveckling var utmaningar förskollärare mötte i arbetet, vilket kunde påverka tysta barns förutsättningar för språkutveckling.

Studiens syfte var att undersöka socialsekreterares erfarenheter av barnsamtal med särskilt fokus på tysta barn. Sex socialsekreterare från socialtjänstens enhet för barn och unga i tre olika kommuner har deltagit i kvalitativa intervjuer. Genom tematisk analys kunde resultatet analyseras utifrån naiv teori och kommunikationsteori. Resultatet visade att tysta barn kunde förekomma i utredningar och att hjälpmedel och verktyg kunde främja kommunikation mellan socialsekreterare och barnet. Ett sätt för barnet att uttrycka sig utan att vara verbal var genom hjälpmedel och verktyg som gav en möjlighet att peka och visa. Det framkom att det främst var relationsskapande som kunde bidra till en bra dialog. Ingen av de intervjuade socialsekreterarna uppger sig använda någon specifik samtalsmetod eller teori som grund vid barnsamtal. Snarare använder de sig av praktisk erfarenhet. Av resultatet framkom det att barnets delaktighet syftade till att barnet får ta del av utredningsprocessen snarare än delaktighet i samtalet. / The purpose of this study was to research the experience that social workers have of talking to children, especially focused on the conversations with silent children. By using qualitative interviews six social workers from the social services in Sweden were included in the study. The study was thematically analyzed using Naive Theory and Communication Theory. The result showed that the tools used for encouraging conversation between social worker and the child was to create a relationship. If the child still will not talk even after establishing a relationship, there are tools to communicate without using words, for example pictures that the child can point at. Practice based knowledge was used among the interviewed social workers rather than any specific method or theory when talking with children. The result showed that the participation of a child relied on that the child got to see and was included in the research process.

Syftet med studien är att generera kunskap kring blyga och tysta barns förutsättningar till likvärdighet och delaktighet beträffande språkliga samspel med förskollärare. Studiens teoretiska utgångspunkter är det sociokulturella perspektivet och Reggio Emilia filosofin. Syftet och forskningsfrågorna besvarades med hjälp av en kvalitativ forskningsdesign där observationer användes som datainsamlingsmetod. De teoretiska utgångspunkterna samt tidigare forskning utgjorde grunden för analysen av insamlade data. Resultatet visar vikten av att förskolläraren anpassar och varierar sitt samspel efter varje enskilt barns förutsättningar och behov där trygghet är avgörande. De deltagande förskollärarna strävar efter att samspela likvärdigt med alla barn i barngruppen, men det är en utmaning att ge alla barn lika mycket utrymme. Det framkommer även att Matteuseffekten och makt är avgörande faktorer för huruvida samspelet med blyga och tysta barn lyckas.

AbstractSyftet med denna studie är att undersöka hur förskolans personal arbetar för att möta alla barn i verksamheten med fokus på de tysta barnen. Våra teoretiska perspektiv som vi utgår ifrån är Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen, Bowlbys anknytningsteori, Foucaults maktteori och Dion Sommers teori om det kompetenta barnet. Centrala begrepp vi främst tänker belysa i vår studie är; inkludering, de tysta barnen, mentalisering, metakognitiv förmåga, genus och normer. Vi har i studien använt oss av en kvalitativ forskningsmetod som innefattat icke deltagande observationer och semistrukturerade intervjuer som metod. Det empiriska materialet har sedan genomgåtts och kopplats till teoretiska perspektiv. I vårt resultat, där vi problematiserat och lyft fram förskollärarnas bemötande av barnen i förskolan med fokus på de tysta barnen, har vi sett förskollärarnas svårigheter med att möta alla barns behov i verksamheten. I vår slutsats beskriver vi vår tolkning utifrån studiens material där det skapas en komplex situation för förskollärare, därför vill vi med denna studie lyfta problemet och belysa det utifrån olika perspektiv. Vi tolkar utifrån vår studie att det kan fattas verktyg och tid för personalen att möta alla barn och deras behov i förskolan. Vi vill främst understryka vikten av att förskolans personal inte låter de tysta barnen förbli tysta utan att veta varför.

Syftet i den här studien är att undersöka vilka strategier förskollärarna och arbetslaget använder för att främja de ”tysta barnens” språkutveckling. Denna kvalitativa studie genomfördes med semistrukturerade intervjuer där informanterna var förskollärare. I studien deltog åtta förskollärare ifrån sex olika förskolor i mellersta Sverige. Resultatet i studien visar vikten av att bygga trygga relationer för att främja de ”tysta barnens” språkutveckling samt att pedagogen är medveten om sin pedagogiska roll, där hen är lyhörd och är uppmärksam, vilket är av stor vikt.Studiens slutsats visar att förskollärares kommunikation för de ”tysta barnens” intressen blir en ingång till att bygga relationer och därmed stödja barnens språkutveckling.

<p>Vårt arbete behandlar elevers upplevelser och tankar om att tala inför en grupp människor. För att få svar på våra frågeställningar har vi låtit elever i år 4 och år 5, skriva ner sina tankar och funderingar kring detta ämne. Våra resultat är baserade på två stycken undersökningar. Den första undersökningen behandlar elevers situation i kamratgrupper och den andra undersökningen beskriver elevers upplevelser och tankar om hur det känns att framträda inför en grupp människor. I våra resultat visar det sig att övervägande av eleverna tycker det är en stor skillnad att prata inför hela klassen än med sina närmaste kamrater. De blir mer nervösa inför en storgrupp då man är orolig över hur klasskamraterna ska reagera. En annan anledning till den ökade nervositeten är att man inte har fått öva mycket på att framträda. Detta visar på hur viktigt det är att ha en medveten muntlig träning, att skapa ett bra klassrumsklimat och att man som lärare uppmuntrar och berömmer eleverna.</p>

Vårt arbete behandlar elevers upplevelser och tankar om att tala inför en grupp människor. För att få svar på våra frågeställningar har vi låtit elever i år 4 och år 5, skriva ner sina tankar och funderingar kring detta ämne. Våra resultat är baserade på två stycken undersökningar. Den första undersökningen behandlar elevers situation i kamratgrupper och den andra undersökningen beskriver elevers upplevelser och tankar om hur det känns att framträda inför en grupp människor. I våra resultat visar det sig att övervägande av eleverna tycker det är en stor skillnad att prata inför hela klassen än med sina närmaste kamrater. De blir mer nervösa inför en storgrupp då man är orolig över hur klasskamraterna ska reagera. En annan anledning till den ökade nervositeten är att man inte har fått öva mycket på att framträda. Detta visar på hur viktigt det är att ha en medveten muntlig träning, att skapa ett bra klassrumsklimat och att man som lärare uppmuntrar och berömmer eleverna.

Blyghet är något som blivit alltmer uppmärksammat, kanske främst när det talas om barn i förskolesammanhang. Det finns relativt mycket litteratur och forskning kring ämnet och på internet finns enorma mängder med information och olika sidor för självhjälp och terapiförslag. Främst talas det om blyghet och dess konsekvenser, vilket ofta innebär att den blir negativt betingad. I följande studie tas upp hur pedagoger i förskola och förskoleklass ser på blyghet, både dess negativa sidor men också det positiva som den kan bidra med. Det framkommer också en slags oro gentemot de blyga barnen när man talar om att kunna uttrycka sig och delta i sociala sammanhang. Genom utförda intervjuer med pedagoger och gjorda observationer har mycket kunnat utläsas om hur synen på blyga barn kan vara, men också hur blygheten kan visa sig bland små barn. Intressant att finna är hur samhällets syn påverkar då det ofta verkar vara mer rätt att vara framåt, än att inte vara det. Intresset för denna studie väcktes i samband med egna erfarenheter kring blyghet som barn, men också genom reflektioner gjorda under praktik och arbete i förskola och förskoleklass. Syftet med denna studie är att undersöka hur blyghet bland små barn kan visa sig och hur pedagogers attityd till blyghet är.