Syftet med den här studien var att studera hur förskollärare förhåller sig i sitt pedagogiska arbete med de tysta barnen. Detta eftersom de tysta barnen tenderar till att ”glömmas bort” och missa viktiga delar som gynnar deras utveckling. Vi har undersökt vilka bakomliggande orsaker som kan finnas till varför barnen är tysta och vilka metoder och pedagogiska hjälpmedel som kan användas för att gynna de tysta barnens utveckling. Detta har vi gjort genom en kvalitativ studie där vi har intervjuat fem förskollärare i semistrukturerade intervjuer. Därefter har materialet analyserats utifrån delar av det sociokulturella perspektivet tillsammans med tidigare forskning inom området. Resultatet från studien belyser olika delar som är extra viktiga för att gynna de tysta barnens utveckling. Dessa delar är; en trygg och inbjudande miljö, anknytning och socialt samspel. Till sist har vi också diskuterat studiens resultat och jämfört detta med tidigare studier.

Syftet med denna studie har varit att studera pedagogers förhållningssätt gällande det tysta barnet då det ibland riskerar att glömmas bort. Möjliga orsaker till att barnet är tyst har undersökts och strategier för att inkludera det tysta barnet i verksamheten har lyfts. Vi har valt att göra en kvalitativ studie där fyra pedagoger deltagit i semistrukturerade intervjuer. Vidare har materialet analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet. I analysen har vi tagit del av tidigare forskning för att förstå och bearbeta vårt material. Studiens resultat har visat att anknytning, miljö och samspel är av stor vikt för att främja det tysta barnets utveckling. Det framgick vidare att pedagogerna tycker det är svårt att tillgodose alla barn då barngrupperna idag är stora. Detta menar dem gör det extra svårt att se och uppmärksamma det tysta barnet. I diskussionen har vi sammanfattat resultatet samt jämfört vår studie med andra studier. Nyckelord: Tysta barn, anknytning, samspel, sociokulturellt perspektiv, miljö, trygghet, förskola.

Syftet med studien var att belysa pedagogernas upplevda roll i arbetet med de blyga och tysta barnens verbala kommunikation i förskolan. Utifrån en fenomenografisk ansats har intervjuer genomförts med tre pedagoger. I studien beskrivs tidigare forskning kring uppfattningen av blyga och tysta barn, barns verbala kommunikation, relation mellan pedagog-barn samt pedagogens roll. Informanternas utsagor är sammanställda utifrån en fenomenografisk analysmetod där olika beskrivningskategorier framkommit. Resultatet består av tre huvudkategorier. Den första huvudkategorin benämns möjligheter och handlar om olika uttrycksformer i arbetet samt en nära samverkan med hemmet. Den andra huvudkategorin benämns utmaningar och behandlar brist på kunskap samt arbetslaget samsyn. Den tredje och sista huvudkategorin avser pedagogens roll och benämns som den trygga pedagogen. Den teoretiska kopplingen i studien berör fenomenografins uppfattningar samt förste och andra ordningens perspektiv. Studiens slutsatser belyser pedagogens roll som det centrala för arbetet med blyga och tysta barns verbala kommunikation. Slutsatserna indikerar att pedagoger måste vara medvetna om både sitt förhållningssätt såväl som hur deras egna perspektiv kan begränsa dem från att uppfylla förskolans uppdrag om en trygg omsorg där alla barn ska stöttas, utvecklas och uppmuntras.

Inledning  I förskolans verksamhet har vi gång på gång observerat de pedagoger som framförallt väljer att se och höra de barn som syns och hörs mest. Här har vi vid upprepade tillfällen sett att tysta barn faller mellan stolarna på grund av pedagogers arbetssätt och därmed varken får möjlighet till delaktighet eller inflytande. Detta blir problematiskt då samspel tillsammans med andra anses vara den mest grundläggande utgångspunkten för att det ska ske enskild utveckling. Därav anser vi att det är viktigt att tysta barn ges möjligheter till att samspela redan i förskolan så att de får likvärdiga möjligheter till utveckling och lärande.  Syfte  I studien vill vi undersöka hur pedagoger resonerar kring tysta barns utveckling och lärande, vi vill också undersöka arbetet med att stötta tysta barn i förskolans verksamhet.  Metod   För att undersöka detta har vi i studien använt oss av en kvalitativ metod och skriftliga intervjuer/self report. I vår studie har det ingått åtta pedagoger med olika erfarenheter kring tysta barn.  Resultat  Utifrån resultatet i studien kan vi se vilken viktig roll pedagoger har när det kommer till att stötta tysta barn i förskolans verksamhet. Det är också viktigt som pedagog att hindra de konsekvenser som kan uppstå om tysta barn inte får den stöttning de behöver för att utvecklas. Vi kan utifrån vårt resultat se att pedagogernas arbetssätt och synsätt varierar. Några exempel på arbetssätten är att arbeta utifrån grupperingar, bygga trygga relationer, anpassa sin undervisningsform samt bygga upp en miljö som kan gynna tysta barn. Studien kommer också att beröra pedagogers kunskaper och hur de kan påverka tysta barns utveckling.

The purpose of this study was to examine social workers’ experiences of communication with silent children, what conservation methods, tools and aids may be used and how the child’s participation thereby can be stimulated. The study was based on two research questions which were following: What affects the child’s silence in conversation along with what conversation methods, aids and what tools can be used in order to engage and include the child? The following study consisted of a qualitative nature and five interviews were conducted with social workers working in different fields. In addition to the interviews, research was sought in order to receive insight into the research area. The search process was not limited to the nation's borders, but consisted of global research. As a result of this, a huge lack of useful research was discovered. The results showed that factors such as social workers’ personal qualities, the character of the methods used and communicative skills had a considerable effect on the child’s motivation and will to participate. Although silent children are common in the conversation room and exist in each area of the social work’s practice, there is no comprehensive research or direct guidelines to mastering such meetings.

Bakgrunden till studien är jag uppmärksammat att det finns en ojämn balans i vilka barn som får mest utrymme i förskolan, vilket kan ses som ett osynligt problem. Syftet med undersökningen är att synliggöra några förskollärares uppfattning, bemötande och inkluderande av de tysta barnen i förskolan. Tre frågeställningar har utformats i syfte att besvara problematiken kring ämnet. Undersökningen har genomförts via semistrukturerade intervjuer, med fyra förskollärare, vilka sedan transkriberades och delades in i teman. Valda teorier och inriktningar som använts för att analysera resultaten är det relationella perspektivet, teoretiska perspektiv på introvertism samt ett inkluderingsperspektiv.   Studiens resultat visar att det är de tysta barnen som uppfattas hamna i bakgrunden i förskolan. En tolkning, vilken bildas utifrån förskollärarnas sätt att tala om de tysta barnens tendens att hamna utanför, kan innebära att förskollärarna inte riktigt verkar vara medvetna om problematiken kring tysta barns beteende. Däremot menar förskollärarna att de arbetar för att inkludera och bemöta tysta barn, exempelvis genom att dela in dem i mindre grupper och bygga relationer till dem. En ytterligare slutsats med studien är att tysta barn inte prioriteras i förskolan eftersom undervisningen ska utgå från alla barn och inte specifikt de tysta barnen.

Studiens syfte är att lyfta och bidra med kunskap om förskollärares arbete med de tysta barnen i förskolan och genom detta belysa ett underbeforskat område, som av erfarenhet är av relevans för den pedagogiska praktiken. Studien antar en kvalitativ ansats med fem semistrukturerade intervjuer. Förskollärarna i studien arbetar på olika förskolor med barn i ålder 1–6 år i två olika kommuner. Teoretiskt tar studien sin utgångspunkt i det relationella perspektivet för analys av resultatet med fokus på relationer och kommunikation. Resultatet visar på att de tysta barnen i förskolan oftast uppfattas som de blyga och eller försiktiga barnen i förskolan, vilket alla studiens förskollärare var överens om. Av resultatet framkom relationens betydelse, kommunikation och förskollärarens förhållningssätt som viktiga aspekter som påverkar arbetet med de tysta barnen i förskolan. Förskollärarna i studien poängterar vikten av att de tysta barnen inte glöms bort och att dem synliggörs mer utifrån sina egna förutsättningar och behov. Utifrån resultatet visar förskollärarnas berättelser, att de anser att arbetslaget har större möjlighet att tillgodose de tysta barnens olika behov om arbetslaget arbetar som ett team och har samma mål och synsätt på arbetet. I diskussionskapitlet diskuteras studiens resultat och vad dessa innebär för förskollärares uppdrag i förhållande till vald teori, bakgrund och tidigare forskning. Aspekter som framkommit under arbetes gång som kan ha påverkat studiens resultat i form av metodval, tillförlitlighet och trovärdighet diskuteras och utvärderas i en metoddiskussion och avslutningsvis lyfts förslag för vidare forskning fram.