Syftet med denna undersökning är att bidra med djupare förståelse för hur rörligt material uppfattas beroende på dels var betraktaren befinner sig och dels om visuellt material förvrängs eller ej. Detta genomfördes genom ett test och efterföljande intervjuer med åtta individer som studerade medieproduktion vid Högskolan Dalarna. Deltagarna tillfrågades vilka skillnader de upplevde mellan de olika vinklarna, vilken som kändes mest realistisk, om de upplevde att materialet ändrades beroende på vilken vinkel de såg och om de upplevde att de olika vinklarna var verklighetstrogna. Resultatet visade en delad uppfattning huruvida 2D videos förvrängdes eller ej när de beskådades från olika betraktningsplatser. Beroende på betraktningsplatsen så uppfattades 2D videos som både normala och förvrängda. Sammanfattningsvis kan inga direkta slutsatser om huruvida 2D videos uppfattas när det beskådas från olika betraktningsplatser eller vilken roll betraktningsplatsen spelar för uppfattningen av 2D videos dras. Svagheten i undersökningen är att den endast intervjuat personer som studerar eller arbetar med medieproduktion och att det komplexa materialet upplevdes simpelt. Förslag till fortsatt forskning är således att undersöka mer komplexa animationer och intervjua ett större antal personer med olika kunskaper i förhållande till medieproduktion.

Today, there is an increasing demand for smart robots that can make decisions on their own and cooperate with humans in changing environments. The application areas for robotic arms with camera vision are likely to increase in the future of artificial intelligence as algorithms become more adaptable and intelligent than ever. The purpose of this bachelor’s thesis is to develop a robotic arm that recognises arbitrarily placed objects with camera vision and has the ability to pick and place the objects when they appear in unpredictable positions. The robotic arm has three degrees of freedom and the construction is modularised and 3D-printed with respect to maintenance, but also in order to be adaptive to new applications. The camera vision sensor is integrated in an external camera tripod with its field of view over the workspace. The camera vision sensor recognises objects through colour filtering and it uses an edge detection algorithm to return measurements of detected objects. The measurements are then used as input for the inverse kinematics, that calculates the rotation of each stepper motor. Moreover, there are three different angular potentiometers integrated in each axis to regulate the rotation by each stepper motor. The results in this thesis show that the robotic arm is able to pick up to 90% of the detected objects when using barrel distortion correction in the algorithm. The findings in this thesis is that barrel distortion, that comes with the camera lens, significantly impacts the precision of the robotic arm and thus the results. It can also be stated that the method for barrel distortion correction is affected by the geometry of detected objects and differences in illumination over the workspace. Another conclusion is that correct illumination is needed in order for the vision sensor to differentiate objects with different hue and saturation. / Idag ökar efterfrågan på smarta robotar som kan ta egna beslut och samarbeta med människor i föränderliga miljöer. Tillämpningsområdena för robotar med kamerasensorer kommer sannolikt att öka i en framtid av artificiell intelligens med algoritmer som blir mer intelligenta och anpassningsbara än tidigare. Syftet med detta kandidatexamensarbete är att utveckla en robotarm som, med hjälp av en kamerasensor, kan ta upp och sortera godtyckliga objekt när de uppträder på oförutsägbara positioner. Robotarmen har tre frihetsgrader och hela konstruktionen är 3D-printad och modulariserad för att vara underhållsvänlig, men också anpassningsbar för nya tillämpningsområden. Kamerasensorn ¨ar integrerad i ett externt kamerastativ med sitt synfält över robotarmens arbetsyta. Kamerasensorn detekterar objekt med hjälp av en färgfiltreringsalgoritm och returnerar sedan storlek, position och signatur för objekten med hjälp av en kantdetekteringsalgoritm. Objektens storlek används för att kalibrera kameran och kompensera för den radiella förvrängningen hos linsen. Objektens relativa position används sedan till invers kinematik för att räkna ut hur mycket varje stegmotor ska rotera för att erhålla den önskade vinkeln på varje axel som gör att gripdonet kan nå det detekterade objektet. Robotarmen har även tre olika potentiometrar integrerade i varje axel för att reglera rotationen av varje stegmotor. Resultaten i denna rapport visar att robotarmen kan detektera och plocka upp till 90% av objekten när kamerakalibrering används i algoritmen. Slutsatsen från rapporten är att förvrängningen från kameralinsen har störst påverkan på robotarmens precision och därmed resultatet. Det går även att konstatera att metoden som används för att korrigera kameraförvrängningen påverkas av geometrin samt orienteringen av objekten som ska detekteras, men framför allt variationer i belysning och skuggor över arbetsytan. En annan slutsats är att belysningen över arbetsytan är helt avgörande för om kamerasensorn ska kunna särskilja objekt med olika färgmättad och nyans.

Den surrealistiska thrillern I´m thinking of ending things av Charlie Kaufman hade premiär på Netflix hösten 2020. Långfilmens narrativ är en utspelad fantasi och innehåller flera inslag som framställs och kan betraktas som verklighetsfrånvända. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur overkligheten framställs genom filmklippning och hur kamerapositionering används för att skapa ett fantasi-perspektiv. Klipp-metoder diskuterade av bland annat Bordwell och Thompson, Karen Pearlman och Walter Murch ligger till grund för en audiovisuell analys. Resultatet visar att några av valda sekvenser bryter mot konventionella klippmetoder för att generera konflikt i betraktarens förväntningar. Temporala förvrängningar används för att skapa illusion och fungerar även väl för att skildra fantasi/dröm. / I´m thinking of ending things by Charlie Kaufman premiered on Netflix in the fall of 2020. The featurefilm is a surrealistic thriller who´s narrative is played out like a fantasy containing several elements deviating from reality. The purpose of the essay was to investigate how unreality is portrayled trough the film editing and how camera work is used to create a fantasy perspective. Editing methods discussed by Bordwell and Thompson, Karen Pearlman and Walter Murch, among others, form the basis for an audiovisual analysis. The result shows that several of the selected sequences violate conventional editing to generate conflict of expectations. The use of temporal distortions works as a tool for illusion and to portray dream/fantasy.