This thesis looks to investigate cultural effects on research organizations work with core facilities and how to adhere to the cultural setting in a core facility. Previous literature on core facilities have ignored culture as a concept and literature on organizational culture have little empirical material regarding core facilities. Through a qualitative study this thesis aims to fill some of the gaps. An overview of literature is presented and frameworks to categorize and conducting deeper analysis are chosen. Empirical material was collected from Karolinska Institutet in Stockholm which has an ongoing work with addressing issues of change and developing their CFs. The analysis shows that culture can be a cause for value misalignments, inefficient practices and create barriers for collaborations. Further it shows that an organization's need to have clear definitions, create structures which are sufficient for the culture, work with evaluation and more. As a final contribution the thesis suggests that venturing into areas such as knowledge management could be relevant for further studies. / Denna uppsats undersöker kulturella effekter som uppstår i forskningsorganisationers arbete med core faciliteter och hur de kan tillägna sig den rådande kulturella miljön. Tidigare litteratur på området core faciliteter utesluter kultur som koncept och litteratur inom organisationskultur har begränsat empiriskt material gällande core faciliteter. Genom en kvalitativ studie ämnar denna uppsats att fylla i några av nämnda luckor. En överblick av rådande litteratur presenteras och ett ramverk för att utföra en analys har valts. Empiriskt material has insamlats från Karolinska Institutet i Stockholm där de har pågående arbete med att tillmötesgå utmaningar inom och utveckla sina core faciliteter. Analysen visar att kultur kan vara orsaken till felriktade värderingar, ineffektiva metoder och barriärer för kommunikation. Vidare visas att en organisation behöver ha tydliga definitioner, skapa strukturer som är linje med sin kultur samt jobba med uppföljning och utvärdering. Som ett avslutande bidrag visar studien även på ett annat teoretiskt område där vidare undersökningar skulle vara relevant, nämligen knowledge management.

Syfte Syftet med undersökningen var att kartlägga hur uthållighetsidrottare med fysisk funktionsnedsättning upplever sina möjligheter att utöva idrott jämfört med en grupp konventionella idrottare inom motsvarande uthållighetsgrenar. Metod En kvantitativ enkätundersökning med nio stycken påståenden och en öppen fråga tillämpades. Urvalet bestod av 40 stycken paraidrottare (medelålder = 31,5, SD = 12,1) i interventionsgruppen och 57 stycken konventionella idrottare (medelålder = 34,6, SD = 11,6) i kontrollgruppen. Resultat Paraidrottare upplevde signifikant sämre möjligheter än konventionella idrottare gällande träningsgrupp i närheten (p = 0,002), känsla av tillhörighet (p = 0,001) och tillgång till utrustning (p = 0,009). Det totala medelvärdet på påståendena enligt likerskalan i enkäten var 3,76 (SD = 1,23) för paraidrottare och 3,97 (SD = 1,02) för konventionella idrottare. Slutsats Att paraidrottare både upplever avsaknad av träningsgrupp i närheten och lägre tillhörighetskänsla kan möjligen hänga ihop, dvs. att svårigheterna att få träningssällskap sänker tillhörighetskänslan. För framtida forskning efterfrågas en kvalitativ undersökning med ledare inom paraidrott för att öka förståelsen för träningsmiljö och tillgången till utrustning. / Aim The aim of the survey was to chart how endurance athletes with physical disabilities experience their opportunities to exercise sport compared to a group of conventional athletes within endurance sport. Method A quantitative survey with nine statements and an open question was applied. The sample consisted of 40 athletes with physical disability (mean age = 31.5, SD = 12.1) in the intervention group and 57 conventional athletes (mean age = 34.6, SD = 11.6) in the control group. Result The athletes with physical disabilities experienced significantly worse opportunities than conventional athletes regarding training group nearby (p = 0.002), sense of belonging (p = 0.001) and access to equipment (p = 0.009). The overall mean of the claims with likert scale in the survey was 3.76 (SD = 1.23) for athletes with physical disabilities and 3.97 (SD = 1.02) for conventional athletes. Conclusion Athletes with physical disabilities both experience the absence of a training group nearby and a lower sense of belonging may be possible, ie. the difficulty in getting a training company reduces sense of beloning. For future research, a qualitative survey with leaders in disability sports is required to increase understanding of the training environment and access to equipment.