Introduktion: Fall är i dag ett stort hälsoproblem för äldre personer. Att skador uppkommit till följd av ett fall är den vanligaste orsaken till att äldre personer blir vårdade på sjukhus. Det är sjuksköterskan och annan hälso- och sjukvårdspersonals ansvar att förebygga fall. Trots att fallförebyggande åtgärder sätts in faller äldre personer. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa effekter av fallförebyggande åtgärder för äldre personer i hemmet. Metod: En litteraturstudie baserad på Polit och Beck (2012) niostegsmodell. Litteratursökning utfördes i databaserna CINAHL och PubMed. Resultatet delades in i fyra kategorier och två underkategorier. Resultatet baserades på elva vetenskapliga och kvantitativa artiklar som genomgick kritisk granskning efter granskningsmallar av Polit och Beck (2012). Resultat: Resultatet delades in i fyra kategorier: Information och samordnade vårdinsatser, Hälsobedömning och näringstillskott, Anpassning av hemmet och Träning. Varje kategori belyser effekter av de fallförebyggande åtgärderna. Det framkom både förbättrade och oförändrade effekter i kategorier. Slutsats: Träning som fallförebyggande åtgärd var den enda åtgärden som minskade antal fall. Övriga fallförebyggande åtgärder; Information och samordnade vårdinsatser, Hälsobedömning och Anpassning av hemmet visade sig antingen/eller minska riskfaktorer för fall, ha en positiv hälsoeffekt för personen eller ingen förändring.

Fallskador är ett stort samhällsproblem. I Sverige vårdas varje år över 70 000 personer på sjukhus på grund av fall. Samhällets kostnader för fallolyckor bland äldre uppskattas till ungefär 14 miljarder kronor. Fallolyckor inom slutenvården har visat sig ha betydande effekt på längden av vårdtiden. Fall påverkar sjukligheten och dödligheten men ger även effekter på försämring av olika funktioner, sjukhusvistelsen, hospitalisering samt livskvaliteten. Det är viktigt att titta på förebyggande åtgärder för att minska risken för fall bland äldre. Syftet var att belysa sjuksköterskans förebyggande åtgärder för att minska fallrisken för patienter 65 år och äldre inom slutenvården. En forskningsöversikt valdes som metod. Artikelsökningarna genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Sammanlagt inkluderades 15 artiklar till resultatet. Resultatet visade att fallpreventionsprogram, sänggrindar, fallförebyggande affisch och patientutbildning minskade risken för fall bland personer 65 år och äldre inom slutenvården. Slutsatsen var att fallpreventionsprogram med många olika åtgärder kan minska antalet fall inom slutenvård. Då programmen innehöll flera olika faktorer kan det vara svårt att utröna vilken/vilka av åtgärderna som gav bäst effekt på fallfrekvensen.

Bakgrund: Äldre personer över 65 år är överrepresenterade i fallolyckor i Sverige. Som sjuksköterska i kommunal vård ställs det stora krav på ett fungerande fallförebyggande teamarbete, detta för att minska lidande för patienten och för kostnaderna för hälso- och sjukvården och samhället  Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskan upplever det fallförebyggande teamarbetet för den äldre personen i ordinärt boende i kommunal vård.  Metod: Empirisk kvalitativ studie med induktiv ansats. Fokusgruppsintervjuer med nio sjuksköterskor som arbetade med vård av äldre inom kommunal vård, i en kommun i mellersta Sverige. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Det behövs struktur i sjuksköterskans fallförebyggande arbete, behov av samarbete med rehab, baspersonal och områdeschefer inom hemtjänsten i kommunen. Organisationen och brist på otydligt ledarskap samt arbete under två olika lagar, SOL och HSL är ett hinder för ett fallförebyggande teamarbete. Det finns brister i kommunikationen och informationsöverföringen. Beslut om arbetssätt inför ett fallförebyggande teamarbete önskas samt ett projekt för detta och någon som skulle leda detta projekt behövs. Patientens självbestämmanderätt och autonomi är ett hinder i ett fallförebyggande teamarbete.  Slutsats: Ett fallförebyggande teamarbete kräver tydligt ledarskap med tydliga roller, förbättrad kommunikation och informationsöverföring. Översikt av hur baspersonalen och sjuksköterskorna planerar sin arbetstid behövs. / Background: Older people over the age of 65 are over-represented in fall accidents in Sweden. As a nurse in municipal care, great demands are placed on a functioning fall prevention teamwork, in order to reduce suffering for the patient and for the costs of the health and medical care.  Aim: The aim of this study was to describe how nurses experiences the fall prevention teamwork for the older person in ordinary living in municipal care. Method: Empirical qualitative study with inductive approach. Focus group interviews with nine nurses who worked with the care of the elderly in municipal care in a municipality in central Sweden. Data was analyzed with qualitative content analysis.  Results: A fall prevention teamwork requires leadership with clear roles.  The organization and lack of clear leadership, communication and working under two different laws, SOL and HSL turned out to be an obstacle to fall prevention teamwork. Decisions on working methods, a project for this and someone who would lead this project were needed. Improvements in the structure experienced nurse were needed. Patient's self-determination and autonomy is an obstacle in case-prevention teamwork.  Conclusion: The organization needs to give the nurses the opportunity to develop teamwork with clear roles in fall prevention teamwork. Improved communication and information transfer is needed. Overview of how basic staff and nurses plan their working hours is needed.