Denna uppsats undersöker normer för översättning av könskodat språk. Genusvetare menar att könskodat språk inte bara upprätthåller stereotyper om kön utan också förstärker dem. Därför tycker feministiska översättningsvetare att det är viktigt att vara medveten om vilka stereotyper som översättningar överför mellan kulturer. Denna uppsats behandlar stereotyper om kön i japanska serier, så kallade manga. Med hjälp av den översättningsvetenskapliga metoden sammankopplade par jämförs källtexterna och måltexterna med varandra. Resultatet visar att nästan allt det könskodade språket har utelämnats i måltexterna. Trots att detta gör språket mindre stereotypt blir inte alla karaktärer mindre stereotypa. En karaktär är till och med mer stereotyp i måltexten än i källtexten. Detta visar att utelämning förmodligen inte är ett medvetet val av översättaren för att minska stereotyper. Anledningen till utelämningarna verkar istället vara att det är en norm att utelämna en stor del av karaktärers rollspråk. / This essay investigates norms in translation of gender stereotype language. Gender Studies has for many years claimed that gender stereotypes in language not only maintain gender stereotypes but also reinforce them. Because of this feminist translation theorists stress the importance of being aware of what stereotypes translation can and do transfer between cultures. In this essay the gender stereotypes that are dealt with are the ones of characters in Japanese comics, so called manga. With a methodology from Translations Studies, coupled pairs, it compares Japanese source texts with Swedish target texts. The results shows that almost all of the gender stereotype language in the source texts has been omitted in the target texts. Even though this makes the language less stereotype, it does not make all of the characters less stereotype. One character is even more stereotype in the target text than in the source text. This probably shows that the omissions are not a choice made by the translator to reduce stereotypes. The reason for the omissions seems instead to be that it is a norm in translation of manga to omit a certain amount of the character specific language.