Denna uppsats undersöker relationen mellan amerikanska krigsfilmer om Vietnam och det samtida mottagandet av dessa i Sverige. Frågeställningen lyder: Hur mottogs den första vågen av filmer med anknytning till Vietnamkriget som nådde de svenska biograferna 1978–79? Den historiska receptionsstudien utgår från samtida tidningsartiklar och recensioner från Kungliga Bibliotekets arkiv för svenska dagstidningar som berör åtta utvalda filmer: Hjältar (Heroes, Jeremy Paul Kagan, 1977), Rolling Thunder (John Flynn, 1977), The Boys in Company C (Sidney J. Furie, 1978), Hemkomsten (Coming Home, Hal Ashby, 1978), Dog Soldiers (aka Who’ll Stop the Rain?, Karel Reisz, 1978), Deer Hunter (The Deer Hunter, Michael Cimino, 1978), Sista utposten (Go Tell the Spartans, Ted Post, 1978) och Apocalypse (Apocalypse Now, Francis Ford Coppola, 1979). Analysen genomförs utifrån tre specifika teman i receptionen: a) Den amerikanska krigsfilmsgenren i relation till nationell identitet, b) Krigsveteranernas möte med det civila samhället och c) Den etniska representationen av vietnameser. I resultaten framgår att samma film ofta bedömdes på olika sätt, vilket i många fall kan förklaras utifrån receptionsteoretiska begrepp. Skillnader i sociokulturell kontext och journalistisk ambition kan förklara viss variation. Det stundtals negativa mottagandet kan bero på att den svenska kontexten skiljde sig från den amerikanska, bland annat i synen på genre och nationell identitet, men även i fråga om representationen av vietnameserna i filmen. Att Vietnamkriget fortfarande var en infekterad fråga under slutet av 70-talet har en inverkan på alla tre tematiska analyser, där en generell tendens att politisera filmrecensioner tydligt framkommer i studien. Hur detta skiljer sig från mottagandet av senare decenniers vietnamfilmer, under ett annat politiskt samhällsklimat, är ett utmärkt ämne för fortsatta studier.

<p><strong>Elin Broman</strong></p><p><strong>Filmvetenskap D – </strong>”Den osäkra säkra kvinnan” - en uppsats om den onde karaktären i fem såpoperor mellan 1978 och 1996. <strong> </strong></p><p><strong>Uppsatsventilering:</strong> 2009-08-24</p><p> </p><p><strong>FRÅGESTÄLLNING: </strong>Den onde karaktären har alltid funnits med som ett givet inslag i såpoperans värld, men vilka egenskaper och karaktärsdrag är det egentligen som gör dem till onda och hur detta skiljer sig beroende på serie, tid eller kanske land? Finns det en stående mall för hur tvåloperaondska ska gestaltas, eller förändras de "onda" figurernas egenskaper och beteende i takt med samhället runt omkring? Vilka typer av retoriska verktyg använder serieskaparna sig av i skapandet av följetongen och dess karaktärer?<strong> </strong></p><p><strong> </strong></p><p><strong>TEORI:</strong> Mitt teoriavsnitt utgörs av tre olika vinklar som tillsammans står för utgångspunkterna för min undersökning. Eftersom jag gör en form av karaktärsstudie har jag inledningsvis undersökt hur tre olika filmforskare resonerar kring just karaktärer. Lajos Egri är mest inriktad på hur man som manusförfattare ska bära sig åt för att skapa en så stark och drivande karaktär som möjligt och genom att använda mig av bland annat hans karaktäriseringsschema har jag på ett översiktligt sätt kunnat undersöka och jämföra mina karaktärers utseenden och karaktärsdrag. James Naremore och Murray Smith fungerar som ett bra komplement till Egris mer manusinriktade resonemang och fokuserar i stället på skådespelaren bakom karaktären samt hur publiken uppfattar de karaktärer de ser.</p><p>Retorik kanske inte är något som man normalt förknippar med spelfilm eller tvåloperor, men eftersom jag koncentrerar mig så mycket på vilka faktorer det är som gör en karaktär till ond samt hur en manusförfattare arbetar för att övertyga publiken om att en karaktär verkligen är just ond, blir en retorisk analys faktiskt mycket användbar.</p><p>En tredje utgångspunkt för min uppsats är genusperspektivet. I och med att alla de svenska karaktärer jag ska undersöka är kvinnor, blir genusperspektivet naturligtvis intressant.</p><p><strong> </strong></p><p><strong>METOD OCH MATERIAL: </strong>För att undersöka detta har jag i denna uppsats analyserat fem ”såpabitchar”, fyra svenska och en amerikansk: Clair Brandt (<em>Lösa förbindelser, </em>1985), Margareta Öhman (<em>Varuhuset, </em>1987), Renate Dahlén (<em>Rederiet, </em>1992), Rebecka Bovallius (<em>Skilda Världar, </em>1996) samt JR Ewing (<em>Dallas, </em>1978). I min analys har jag utgått ifrån karaktärernas utseende, skådespelaren bakom karaktären, samt hur karaktären presenteras under de tre första avsnitten av sin respektive såpa. Genom att sedan ställa karaktärerna mot varandra har jag på ett tydligt sätt kunnat jämföra vilka egenskaper och karaktärsdrag som utmärker en ”ond” person i såpoperans värld och samtidigt också hur skaparna bakom serien har arbetat med retoriska strategier för att övertyga tittaren om att en viss karaktär är ond.</p><p><strong> </strong></p><p><strong>RESULTAT: </strong>I min slutsats har jag bland annat kunnat konstatera att den onda karaktären ofta kommer från en rik familj, klär sig snyggt och dyrt och är väl medveten om sitt utseende. Han eller hon har en stark ambition att klättra inom karriären och att bli så rik och mäktig som möjligt. Pengar och makt är nämligen dessa karaktärers favoritintressen och för att uppnå detta är de beredda att ta till vilka knep som helst. Det spelar ingen roll hur många människor de sviker längs vägen, inte ens om hon eller han tillhör den egna familjen. Samtliga av de karaktärer jag har undersökt har svårt att visa någon kärlek, såvida den inte är fejkad och framtvingad i syfte att nå något attraktivt delmål. De är alla väldigt smarta och vet precis hur de ska bära sig åt för att få sin vilja igenom. De använder sig dock inte av ondska i form av knivar och pistoler, utan utövar sin ”ondska” och girighet i form av till synes oskyldiga handlingar kryddade med träffsäkra kommentarer och en överlägsen stil. Helt enkelt – såpaondska.</p>

No description available.

<p>The Swedish censorship is an institution run by the Swedish government since 1911 and has cutting films to protect the citizens from unnecessary violence. Their main purpose doesn't work well with the law of copyright in literary and artistic works, as they break this law while cutting movies. They therefore destroy the authors work by doing this, and in this thesis I will point out how they have destroyed the purpose of two scenes in the film Hellraiser and by that, more or less, altered how the audience may look upon two of the characters in the film.  The results points to the unnecessary way of physically cutting films to protect the audience, but also how they choose to work and what preferences they used in their line of work.</p>

No description available.

Elin Broman Filmvetenskap D – ”Den osäkra säkra kvinnan” - en uppsats om den onde karaktären i fem såpoperor mellan 1978 och 1996. Uppsatsventilering: 2009-08-24   FRÅGESTÄLLNING: Den onde karaktären har alltid funnits med som ett givet inslag i såpoperans värld, men vilka egenskaper och karaktärsdrag är det egentligen som gör dem till onda och hur detta skiljer sig beroende på serie, tid eller kanske land? Finns det en stående mall för hur tvåloperaondska ska gestaltas, eller förändras de "onda" figurernas egenskaper och beteende i takt med samhället runt omkring? Vilka typer av retoriska verktyg använder serieskaparna sig av i skapandet av följetongen och dess karaktärer? TEORI: Mitt teoriavsnitt utgörs av tre olika vinklar som tillsammans står för utgångspunkterna för min undersökning. Eftersom jag gör en form av karaktärsstudie har jag inledningsvis undersökt hur tre olika filmforskare resonerar kring just karaktärer. Lajos Egri är mest inriktad på hur man som manusförfattare ska bära sig åt för att skapa en så stark och drivande karaktär som möjligt och genom att använda mig av bland annat hans karaktäriseringsschema har jag på ett översiktligt sätt kunnat undersöka och jämföra mina karaktärers utseenden och karaktärsdrag. James Naremore och Murray Smith fungerar som ett bra komplement till Egris mer manusinriktade resonemang och fokuserar i stället på skådespelaren bakom karaktären samt hur publiken uppfattar de karaktärer de ser. Retorik kanske inte är något som man normalt förknippar med spelfilm eller tvåloperor, men eftersom jag koncentrerar mig så mycket på vilka faktorer det är som gör en karaktär till ond samt hur en manusförfattare arbetar för att övertyga publiken om att en karaktär verkligen är just ond, blir en retorisk analys faktiskt mycket användbar. En tredje utgångspunkt för min uppsats är genusperspektivet. I och med att alla de svenska karaktärer jag ska undersöka är kvinnor, blir genusperspektivet naturligtvis intressant. METOD OCH MATERIAL: För att undersöka detta har jag i denna uppsats analyserat fem ”såpabitchar”, fyra svenska och en amerikansk: Clair Brandt (Lösa förbindelser, 1985), Margareta Öhman (Varuhuset, 1987), Renate Dahlén (Rederiet, 1992), Rebecka Bovallius (Skilda Världar, 1996) samt JR Ewing (Dallas, 1978). I min analys har jag utgått ifrån karaktärernas utseende, skådespelaren bakom karaktären, samt hur karaktären presenteras under de tre första avsnitten av sin respektive såpa. Genom att sedan ställa karaktärerna mot varandra har jag på ett tydligt sätt kunnat jämföra vilka egenskaper och karaktärsdrag som utmärker en ”ond” person i såpoperans värld och samtidigt också hur skaparna bakom serien har arbetat med retoriska strategier för att övertyga tittaren om att en viss karaktär är ond. RESULTAT: I min slutsats har jag bland annat kunnat konstatera att den onda karaktären ofta kommer från en rik familj, klär sig snyggt och dyrt och är väl medveten om sitt utseende. Han eller hon har en stark ambition att klättra inom karriären och att bli så rik och mäktig som möjligt. Pengar och makt är nämligen dessa karaktärers favoritintressen och för att uppnå detta är de beredda att ta till vilka knep som helst. Det spelar ingen roll hur många människor de sviker längs vägen, inte ens om hon eller han tillhör den egna familjen. Samtliga av de karaktärer jag har undersökt har svårt att visa någon kärlek, såvida den inte är fejkad och framtvingad i syfte att nå något attraktivt delmål. De är alla väldigt smarta och vet precis hur de ska bära sig åt för att få sin vilja igenom. De använder sig dock inte av ondska i form av knivar och pistoler, utan utövar sin ”ondska” och girighet i form av till synes oskyldiga handlingar kryddade med träffsäkra kommentarer och en överlägsen stil. Helt enkelt – såpaondska.

I följande uppsats kommer filmkritikens utveckling undersökas. Till grund för arbetet ligger en hypotes om att det under de senaste 60-åren har skett en förenkling av filmkritiken. Syftet är att undersöka ifall det går att hitta belägg för tidigare nämnda hypotes och i så fall hur filmkritiken förändrats. De frågor som besvaras i uppsatsen är Har det skett en förändring i genren filmkritik? Vad kan förklara denna eventuella förändring? Är förändringen i så fall konsekvent under de åren som studeras? Analysmaterialet består av åtta stycken filmrecensioner publicerade i Dagens Nyheter mellan åren 1960 och 2005. Urvalet har gjorts efter fyra, ur ett filmvetenskapligt perspektiv, definierade perioder. Ur varje period har sedan en recension av en, för tiden, representativ film samt recensionen av det årets Oscarsvinnare i kategorin Best Picture använts. Som teoretisk utgångspunkt i uppsatsen ligger Walter Ongs teori om en inskriven och fiktionaliserad publik, Hans Robert Jouss teori om vad författaren förväntar sig att sin publik vet (Horizon of experience och expectation) och till viss del Foucaults maktbegrepp om hur makt utövas inom vissa områden. Som analysmetod har en kvalitativ innehållsanalys valts, till grund för den ligger Johanna Ledin och Ulla Mobergs text om textanalytiska metoder. Resultatet visar att en förändring av filmkritiken har skett utifrån de analyserade texterna. Dock visades sig inte förändringen vara konsekvent som först antagits. En tydlig förändring i skribentens relation till sin inskrivna publik kunde ses mellan olika perioderna. Också texternas koherens och struktur visade sig skilja mycket.

The Swedish censorship is an institution run by the Swedish government since 1911 and has cutting films to protect the citizens from unnecessary violence. Their main purpose doesn't work well with the law of copyright in literary and artistic works, as they break this law while cutting movies. They therefore destroy the authors work by doing this, and in this thesis I will point out how they have destroyed the purpose of two scenes in the film Hellraiser and by that, more or less, altered how the audience may look upon two of the characters in the film.  The results points to the unnecessary way of physically cutting films to protect the audience, but also how they choose to work and what preferences they used in their line of work.

No description available.

No description available.