Förbränning är ett effektivt och vanligt sätt att ta hand om avfall i Sverige och Europa. Vid förbränningen bildas två typer av askor, bottenaska och flygaska. Bottenaska är ofarlig för miljön och kan användas som konstruktionsmaterial på deponier medan flygaska klassas som farligt avfall och måste tas omhand. Flygaskan som följer med rökgaserna renas i elektrofilter och i våtkemiska gasreningsstegen, samlas till ett cementliknande material som kallas Bambergkakor som kan läggas på deponi. Flygaskan innehåller värdefulla metaller som är kemiskt bundna vid andra ämnen. På Renova som är ett ledande företag inom avfallshantering och återvinning i Västsverige pågår försök för att laka ur metaller såsom zink och koppar ur flygaskan. Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur blandningsförhållandena av survatten/vatten och survatten/sulfatvatten påverkar pH-värdet samt metallutvinningen med fokus på zink men även biprodukter såsom bly och koppar. Två olika flygaskor från 2012 och 2015 användes vid försöken. Resultaten från labbundersökningar visade att för aska 2015 är det bäst att använda L/S 6 för att nå önskat pH-värde medan det för aska 2012 endast behövdes 50ml survatten. Det visade sig också att ganska mycket sulfatvatten kunde tillsättas till blandningen av aska och survatten utan att pH-värdet ändrades avsevärt. Utbytet av zink var högt för både askorna. Tillsättning av sulfatvatten hade olika effekt på zinkutbytet. Utbytet för ena askan blev högre med tillsatt sulfatvatten men hade ingen effekt på den andra askan.

Cementindustrin står för ungefär sju procent av världens totala koldioxidutsläpp. Att minska koldioxidutsläpp har varit hög prioritet för cementindustrin. Mellan 1990–2013 har det skett en minskning på 100 kg  /ton cement, men det är fortfarande en stor mängd utsläpp när man tillsätter flygaska och masugnsslagg för att minska betongens   avtryck. Syftet med detta examensarbete är att undersöka tryckhållfasthetsutveckling hos betong vid olika procentsatser tillsatsmaterial. Ersättningsmaterialen som har använts i denna rapport är flygaska och masugnsslagg. Hållfasthetsutvecklingen har genomförts för betong utan tillsatsmaterial, 15 respektive 25 procent masugnsslagg samt 15 respektive 25 procent flygaska. Målet med rapporten är att undersöka skillnaderna i hållfasthetsutvecklingen i olika betong som innehåller olika procentsatser av flygaska samt masugnsslagg. Standarder har studerats i arbetet för att få fram den tillåtna mängden tillsatsmaterial som får tillsättas i betong. I arbete har gjutits 15 provkroppar med olika procentsatser flygaska samt masugnsslagg och tryckhållfastheten har bestämts efter 2 dygn, 7 dygn samt 28 dygn. Resultat av sättmåtten visade att arbetbarheten förändras betydligt och sättmåttet ökade ju mer flygaska användes. Tillsatsmaterial förbättrade arbetbarheten i tre av de fyra försök som har genomfört. Alla betongkuber har jämförts sedan med referensbetongen och även litteraturstudier. Resultatet som har erhållit från provtester är följande: inblandning av 15% flygaska samt slagg ger en reduktion med 14–15% av hållfastheten under 2 dygn. Blandning av 25% flygaska och slagg ger en reduktion med 31–37% av hållfastheten. Resultaten av tryckhållfastheten efter 2 dygn visar att betong utan tillsatsmaterial hade bästa hållfasthet. Efter 7 dygn hade betong med 15% flygaska hade bästa hållfastheten och betong med endast cement näst bäst hållfasthet. Betong med 15% flygaska hade bästa tryckhållfastheten efter 28 dagar vilket blev 52,3 MPa.

Syftet med projektet är att behandla flygaskan med hjälp av surt processvatten för att utvinna olika metaller, som zink, så att det sedan kan deponeras på ett enklare och billigare sätt, samt även at utveckla en metod för att utvinna mer zink med minsta möjliga andel surt processvatten (5 % HCl). Olika metaller med fokus på zink studerades i labbskala på Högskolan i Borås. Flygaskan och det sura processvattnet som har använts i denna studie är från Renova ABs anläggning. Resultatet visar att vid behandling av flygaskan med surt processvatten var den maximala mängden zink som utvanns 88% under de olika försöken som gjordes i labbet. Det finns olika faktorer bakom resultatet, såsom halten av surt processvatten, pH, blandningstiden och askans elementsammansättning, vilka kan påverka halten utvunnen zink. / Sweden produces large amount of fly ash from waste combustion annually. Combustion the waste generates two types of ashes, bottom ash/slag, and fly ash. Bottom ash is considered to be more environmentally friendly and has a wide area of application such as road constructions on landfills. While the fly ash has high level of heavy metals and for instance dioxines which are harmful for the environment. This type of ash are deposited in a landfill and gets classified as a hazardous waste which is expensive given that the deposit fee is high. The fact that fly ash contains valuable metals as zinc, methods of recovering it are being developed such as acid leaching. This is a promising method as the leachate used are acid process water making the usage of the chemicals substantially lower which makes it financially viable. Waste incinerators in Sweden produce approximately 200 000 tons of fly ash annually and the majority of it is transfered to Norway to get treated and put on a landfill. Some waste management companies, e.g. Renova, are using another method called “the Bamberg method” where fly ash is mixed with sludge to form a cake and put in the company’s own landfill. The projects goal is to leach the fly ash by using acidic process water to obtain the metallic substance particularly zinc making it easier and cheaper to landfill the ash and also to optimize this method to get the most zinc out of the ash using minimum amount of the acidic process water (5% HCI). The laboratory work took place in the University of Borås. Fly ash and the acid process water which were used under the laboratory work was obtained from RenovaAB. The results shows that leaching the fly ash with acidic process water gave different release of zinc but was 88% at most. The variation in the results depends on a few factors such as amount of acidic process water, pH, time, blending time and the ashes content. This project took environment and access to acidic water in consideration, which optimized the method of using less amount of acid process water to get the most zinc as possible. The results shows that leaching fly ash with acid process water is cost efficient and easy way to recover zinc, which satisfy the goals of the project.

Avfallsförbränning har länge varit en av de viktigaste processerna i ett fungerande samhälle. Utöver en volymminskning, erhålls värmeenergi, bottenaska, flygaska och rökgaser vid förbränningsprocessen. I och med att utsläppskraven kontinuerligt skärps, ställs höga krav på de involverade aktörerna när det kommer till hanteringen av restprodukter från förbränningsprocessen. Vanliga hanteringsmetoder för askfraktionerna har länge varit deponering eller att använda askorna som utgångsmaterial för framställningen av byggmaterial som cement. Flygaskorna från förbränningsprocessen innehåller en rad olika grundämnen som har visat sig vara av kommersiellt intresse. Bland annat tenderar flygaskor att innehålla höga halter av lättlösliga kloridsalter, vilket leder till en ökad lakbarhet vid både deponering och användningen som byggmaterial. Fortum Waste Solutions som är ett ledande företag inom hanteringen av farligt avfall, deponerar i dagsläget sina flygaskor efter stabilisering. Då lösningen inte anses hållbar i ett längre perspektiv, är Fortum WS angelägna om att ta fram nya lösningar i syftet att skapa en mer kemiskt stabil askrest för deponeringen. I Finland bedriver Fortum i dagsläget en asktvätt där askorna initialt stabiliseras genom lakning med vatten. Lakningen leder till att lättlösliga kloridsalter ackumuleras i vätskefasen och sedan leds ut i Östersjön. För att processen ska vara tillämpbar på Fortums askor i Kumla, där närliggande saltvattenrecipient saknas, krävs det en avskiljning av salterna innan vätskeströmmen kan ledas ut i närliggande recipient. I samband med detta planerar Fortum WS att kloridsalterna som främst består av kalcium-, kalium- och natriumklorid ska separeras och återvinnas. Syftet är att göra processen mer ekonomiskt gynnsam, samtidigt som den cirkulära ekonomin främjas.  Projektets mål har således varit att identifiera och studera två metoder för att separera kloridsalterna. Det främsta fokuset har varit på separationen av kalium- och natriumklorid, då kaliumklorid är det salt som är av störst kommersiellt intresse. Kaliumklorid används som en insatsprodukt vid produktion av gödningsmedel, men även att Ryssland och Vitryssland står för cirka en tredjedel av världens export av kaliummineraler. Rysslands invasion av Ukraina har direkt bidragit till att priset på kaliumklorid ökat kraftigt de senaste åren. Då Sverige enbart förlitar sig på import av kaliummineraler är det av stor betydelse att ett kaliumkretsloppet sluts på Sveriges avfallsförbränningsanläggningar.  I litteraturen gick det att identifiera tre metoder för en separation av kalium- och natriumklorid: flotation, kylkristallisation och extraktionskristallisation med etanol. Metoderna som valdes ut för laborativa försök var kyl- och extraktionskristallisation med etanol. Metoderna studerades initialt genom att utföra försök på tre stycken syntetiska stamlösningar med tre olika sammansättningar. Den mest effektiva separationen kunde erhållas när en kombination av kyl- och extraktionskristallisation med etanol, tillämpades på stamlösning 1 då saltfällningar beståendes av cirka 98% kaliumklorid kunde erhållas. Stamlösning 1 hade initialt en kalium- respektive natriumhalt på 85 g/l respektive 68 g/l. Det mest optimala volymförhållandet mellan tillsatt etanol och saltlösning visade sig vara 40%. Slutsatsen från försöken på de syntetiska lösningarna var att koncentrationsförhållandet mellan kalium- och natriumklorid i lösningen behövde vara minst 1:1, alternativt en högre koncentration av kalium. Genom indunstning till både 80% och 60% av originalvolymen gick det att fälla ut natriumklorid med > 90% renhetsgrad. Därmed var det möjligt att konstatera att indunstning var en möjlig metod för att erhålla ett 1:1-förhållande mellan kalium- och natriumklorid, samtidigt som natriumklorid kunde återvinnas. Den viktigaste parametern under samtliga försök var att saltlösningen var mättad.  Försök utfördes därefter på en laklösning som bereddes genom lakning av flygaskor från Fortum WS. Utöver kalcium, kalium och natrium hade laklösningen höga halter av koppar och zink. Med syftet att minska halterna av koppar och zink utfördes försök med kemisk fällning, där en pH-höjning visade sig vara den mest effektiva metoden. Två olika processer innefattandes extraktionskristallisation studerades sedan för att erhålla en kaliumkloridprodukt. Med den första processvägen var det möjligt att konstatera att en högre kaliumhalt var möjlig att erhålla i slutprodukten vid etanoltillsats (79%) än vid metanoltillsats (76%). I den andra processvägen kunde en god separation mellan kalium- och natriumklorid påvisas då etanol tillsattes. Massan på slutprodukten (processteg 6) som erhölls (0,1 g) uppskattades dock att vara låg, men bestod av cirka 89% kalium. Vätskefasen efter den andra etanoltillsatsen (processteg 5) visade sig innehålla cirka 73% kalium vilket indikerade på att en god separation hade åstadkommits vid den initiala etanoltillsatsen vid processteg 3. Slutligen framfördes ett förslag på en storskalig process enligt följande ordning: avskiljning av andra metaller, indunstning, etanoltillsats, etanolåtervinning genom destillation och slutligen recirkulation av vätskeströmmen. Det rekommenderas även att framtida forskning bör fokusera på att säkerställa slutprodukternas renhetsgrader, samt att studera flotationsprocessen i laborativ skala. / Waste incineration has long been one of the most important processes in the modern society. In addition to a reduction in volume, heat energy, bottom ash, fly ash and flue gases are obtained during the combustion process. As the emission requirements are continuously tightened, a lot of pressure is put on the involved actors when it comes to handling the residual products from the combustion process. Common handling methods for the ash fractions have long been landfilling or using the ashes as a starting material for the production of building materials as cement. The fly ash from the incineration process contains a number of different elements, which have been shown to be of commercial interest. Among other things, fly ash tends to contain high levels of soluble chloride salts, which leads to increased leachability during both disposal and in the use as a building material. Fortum Waste Solutions, a leading company in the management of hazardous waste, is currently depositing its fly ash after stabilization. As the solution is not considered to be sustainable in the long term, Fortum WS is keen to find new solutions with the aim of creating a more chemically stable ash residue for disposal. In Finland, Fortum currently operates an ash washing plant where the ashes are initially stabilized by water leaching. During the leaching process soluble chloride salts are accumulated in the liquid phase which then is discharged into the Baltic Sea. In order for the process to be applicable to Fortum’s ashes in Kumla, where there is no nearby salt-water recipient, a separation of the chloride salts is necessary before the liquid stream can be discharged. In regard to this, Fortum WS plans to separate and recycle the chloride salts, which mainly consists of calcium, potassium and sodium chloride. The aim is to make the process applicable and more economically beneficial, while the promoting circular economy.  The aim of the project has thus been to identify and study two methods for a separation of the chloride salts. The main focus has been on the separation of potassium and sodium chloride, as potassium chloride is considered to be of commercial interest. Potassium chloride is not only used as a starting product in the production of fertilizers, Russia and Belarus account for about a third of the world’s export of potash. Russia’s invasion of Ukraine has directly contributed to the price of potash rising sharply in recent years. Since Sweden relies solely on imports of potash, it is of great importance that a potassium cycle can be acquired at the incineration plants of Sweden.  In the literature, it was possible to identify three methods for the separation of potassium and sodium chloride: flotation, cooling crystallization and extraction crystallization with ethanol. The methods selected for the laboratory trials were cooling and extraction crystallization with ethanol. The methods were initially studied by performing tests on three synthetic stock solutions. The most efficient separation was observed when a combination of cooling and extraction crystallization with ethanol was applied to one of the stock solutions, since salt precipitates consisting of approximately 98% potassium chloride could be obtained. The stock solution had a potassium and sodium content of 85 g/l and 68 g/l, respectively. The most optimal ration between added ethanol and saline solution was found to be 40%. The conclusion from the tests performed on the synthetic solutions was that the concentration ratio between potassium and sodium chloride needed to be at least 1:1, or a higher concentration of potassium. By evaporation to both 80% and 60% of the original volume, it was possible to precipitate sodium chloride with > 90% purity. Thus, it was possible to state that evaporation was applicable in order to obtain the necessary 1:1 ratio between potassium and sodium chloride, while sodium chloride with a high degree of purity could be recovered. The most important parameter during all tests was that the salt solutions was saturated.  Tests were then carried out on a leach solution, which was prepared by washing fly ash from Fortum WS with water. In addition to calcium, potassium and sodium, the leach solution contained high levels of copper and zinc. With the aim of reducing the levels of copper and zinc, experiments were carried out with chemical precipitation, where an increase in pH proved to be the most effective method. Two different processes were then studied in order to obtain a potassium chloride product from the leach solution. With the first process path, it was possible to conclude that a higher potassium content, relative to sodium content could be acquired with ethanol addition (79%) rather than methanol addition (76%). In the second process path, an effective separation of potassium and sodium chloride could be demonstrated when ethanol was added. However, the mass of the final product obtained (0.1 g) was estimated to be low but consisted of approximately 89% potassium. The liquid phase after the second ethanol addition was found to have a potassium salt concentration of approximately 73%, which indicated that an effective separation had been achieved with the initial ethanol addition. Finally, a proposal was made for a large-scale process consisting of the following steps: separation of other metals, evaporation, ethanol addition, ethanol recovery by distillation and finally the recirculation of the liquid stream. It is also recommended that future research should focus on ensuring the purity levels of the final products, as well as studying the flotation process in a laboratory setting.

Detta examensarbete har haft till syfte att undersöka utvecklingen av tryckhållfasthet vid låg temperatur hos betong med olika innehåll av flygaska. Tryckhållfastheten har bestämts genom provtryckning av kuber med åldrar upp till 28 dygn. Provningen har utförts på tre delserier; delserie 1 utan innehåll av flygaska, delserie 2 med 7,5 % och delserie 3 med 15% flygaska räknat på cementvikten. Kuber från dessa delserier har förvarats under olika temperaturförhållanden; från lägst ca 7 °C till höst ca 20 °C. Temperaturutvecklingen i representativa kuber har kontinuerligt registrerats. Tryckhålfastheten har bestäts efter 1 dygn, 2 dygn, 7 dygn och 28 dygn. Resultaten frå de utföda mäningarna ä i huvudsak föjande: (i) Inblandning av 7,5 % flygaska ger en reduktion med 8,3 –11 % av hålfastheten vid hädning vid ca 20 °C och vid provning vid olika åder. Inget klart samband mellan provningsåder och reduktion. (ii) Inblandning av 15 % flygaska ger en reduktion med 22,1 –24,6 % av hålfastheten vid hädning vid ca 20 °C och vid provning vid olika åder. Inget klart samband mellan provningsåder och reduktion. Pågrund av svåigheter att styra temperaturen hos provkropparna påett noggrant sät visade det sig svåt att dra sära slutsatser avseende inverkan av säkt hädningstemperatur. Föjande kan dock sköjas i de uppmäta resultaten. (i) Inverkan av reducerad hädningstemperatur minskar med öande åder. Detta gäler oavsett halten av flygaska. (ii) Lå temperatur i tidigt skede (de 7 fösta dygnen) ger en föhöd sluthålfasthet. Detta gäler oavsett halten av flygaska. Fö de olika kuberna som provtryckts har den ekvivalenta mognadsådern beränats med hjäp av uppmäta temperaturer. Detta har gjorts dels med TT-faktormetoden, dels med hjäp av Ahrreniusfunktionen. Baserat pådetta har teoretiska hålfasthetsutvecklingsfunktioner formulerats fö de tre serierna. Genom dessa funktioner har inverkan av flygaska och temperatur kunnat analyseras. Dessa analyser tyder påföjande: (i) En inblandning av 7,5 % flygaska ger en reduktion av den relativa hålfastheten med 5 –10 %. En minskande temperatur och en minskande åder ger minskande inverkan. (ii) En inblandning av 15 % flygaska ger en reduktion av den relativa hålfastheten med ca 20 %. Detta gäler oavsett åder och temperaturnivå

Cement manufacture accounts for 3-5 percent of total global carbon emissions. There is a growing interest in reducing the environmental impact and conserve limited natural resources. In cement production, clinker productions consume 87.5 percent of the total energy consumed in the cement manufacture.Cementa has since many years, focused on reducing the environmental impact of cement production. The work has involved the entire production process from selection of alternative fuels to the development of cement with less clinker content. During 2013/2014, two new types of cement (Bascement and CEM II / B) will be introduced to the Swedish market. Cementa is also working to reduce cement use in concrete and this thesis is a part in this work. By developing better concrete proportioning tool based on a better understanding of the influence of the concrete constituents on the fresh concrete properties, cement consumption is reduced. The following report deals with new types of cement with less clinker content, where the clinker partially is replaced by fly ash, slag and limestone. As a reference, the study takes today's construction cement from Slite and Skövde. The study aims to find out how today´s construction cement and the new cement types differ in their rheological properties. Experiments have been conducted on mortar and concrete with different plasticizers and air-entraining agents. The study also addresses air-entrainment demand and open time of fresh concrete with new cement types. The results show that the new cement types, Bascement and CEM II/B, have better rheological properties than their references Slite and Skövde cement. Regarding the demand for air-entraining agent’s, Bascement show significantly greater demand than Slite cement, while the difference in air-entraining demand between Slite cement, Skövde cement and CEM II / B is very small.Furthermore, the results show that concrete with Bascement constitutes larger 28-day strength than the concrete with Slite cement, while the concrete strength with CEM II/B is similar to its reference cement Skövde. Since the strength development properties are dealt with in previous studies, these test series are limited to 28-days strength testing only.

I Sverige ökar förbränningen av avfall som inte är ett helt definierbart bränsle. Detta är i mångt och mycket ekonomiskt och miljömässigt försvarbart genom den höga kvalitén på rökasreningen, som garanterar att en mycket liten del av föroreningar når atmosfären, utan dessa koncentreras i askorna. Avfallsaskor går till stor del till deponier och används där för sluttäckning eller för att deponeras, samt att en stor mängd flygaska transporteras till Langöya. Inom en tioårsperiod kommer deponierna vara sluttäckta och Langöya uppfyllt, samtidigt som mängden avfallsaskor ökar, vilket innebär krav på nya lösningar. Orsaken till att framförallt flygaskan klassas som farligt avfall är koncentrationen av tungmetaller och föroreningar som härrör från bränslet. Det har forskat i åratal om metoder som ger miljöriktig användning och metoder för att minska miljöpåverkan från askor, men ytterligare forskning krävs för att få svar på den långsiktiga miljöpåverkan samt alternativa användningsområden. Är avfallsaskorna farligt avfall eller en framtida resurs, en svår fråga att besvara, eftersom det är mycket arbete som behövs ifrån politiker, myndigheter, branschen, forskningen och gemene mans inställning till sopsortering för att lyckas förvandla ett farligt avfall till en resurs. / The combustion of waste is increasing in Sweden and the waste is not an entirely definable fuel. This is very much economically and environmentally defensible by the high quality of smoke purification, which ensures that a very small percentage of pollutants reaching the atmosphere, but on the other hand they are concentrated in the ash. Ashes from the incineration of waste go largely to landfills and are used to cap or to be deposited, and that a large amount of fly ash is transported to Langöya. Within a decade, the landfill will be completed covered and Langöya fulfilled, while the amount of ashes from the incineration are increasing, which would require new solutions. The reason for the particular fly ash as hazardous waste is the concentration of heavy metals and pollutions emanating from the fuel. It has been researched for years about the methods that provide environmentally sound use and methods to reduce the environmental impact of ashes, but further research is needed to find answer to the long-term environmental impact and alternative uses. Are ashes from waste hazardous waste or a future resource, a difficult question to answer, because there is much work needed from politicians, government agencies, industry, research and the general public attitude towards waste separation to successfully transform a hazardous waste into a resource.

Syftet med denna rapport är att identifiera och kvantifiera logistiska nyckelaspekter kring etablerandet av en behandlingsanläggning för flygaska, samt ge förslag på lämplig lokalisering av denna. Med hjälp av tyngdpunktsmetoden samt omfattande studier av olika typer av rapporter fastställs nutida och framtida förusättningar för denna etablering.

Av världens totala utsläpp av koldioxid står cementindustrin för ungefär 8 %, vilket är ungefär två gånger så mycket som flygindustrins utsläpp. Koldioxidutsläppen orsakas främst genom den energikrävande metod som används när cementklinker ska framställas från kalksten samt koldioxiden som avges vid den kemiska processen som sker under förbränningen. Nya cement- och betongrecept, med nya egenskaper framställs med målet att minska koldioxidutsläppen. Detta examensarbete är en studie genomför i samarbete med UBAB, Ulricehamns betong. Målet är att hitta möjliga sätt att reducera koldioxidutsläppet relaterat till betongelement genom att ändra på betongrecepten. Tre olika betongrecept med olika tillsatsmaterial har undersökts: glasfiller, slagg och flygaska. I försöken har 30% av bindemedlet ersatts med ett av tre tillsatsmaterial. I samtliga försök har CEM II använts. Syftet var att undersöka betongen med tillsatsmaterial med avseende tryckhållfasthet och arbetbarhet samt jämföra med referensbetongen när det gäller självuttorkning. Resultat av tryckhållfastheten efter ett dygn visar att receptet som innehåller glasfiller hade den största tryckhållfastheten på 20 MPa, följt av receptet med slagg på 19 MPa och sist med flygaska som hamnade på 16 MPa. Tryckhållfastheten mättes ännu en gång efter 28 dagar och resultaten blev 53,2 MPa för receptet med glasfiller, 50,2 MPa med slagg och 48,1 MPa med flygaska. Betongplattor har gjutits med referensbetong och betong med de tre tillsatsmaterialen för att jämföra uttorkningsprocessen med referensbetongen. / Of the world’s total carbon dioxide emissions, the cement industry accounts for about 8 percent, 3 which is about twice as much as the aerospace industry. Carbon dioxide emissions are mainly caused by the energy-intensive method used when cement clinker is to be produced from limestone and by carbon dioxide released during the chemical process that takes place during calcination. New cement and concrete recipes, with new properties, are prepared with the goal of reducing carbon dioxide emissions. This thesis is a study conducted in collaboration with UBAB, Ulricehamns Concrete. The goal is to find possible ways to reduce their carbon dioxide emissions by changing their current concrete recipe. Three different concrete recipes with different additives have been investigated. In the tests, 30 % of the binder was replaced with one of three additives. The three additives were glass powder, blast furnace slag and fly ash. CEM II has been used in all experiments. The purpose was to investigate the compressive strength and workability of the new concrete mixes and investigate if the selfdrying changes in comparison to the reference concrete. Results of the compressive strength after one day show that the recipe containing glass filler had the highest compressive strength of 20 MPa, followed by the recipe with slag of 19 MPa and fly ash 16 MPa. The compressive strength was measured again after 28 days and the results were 53.2 MPa for the glass filler recipe, 50.2 MPa for slag and 48.1 MPa for fly ash. Concrete slabs are casted with reference concrete and with the three secondary cementitious material replacements in order to compare the relative humidity in the slabs with the reference concrete.

Concrete absorbs carbon dioxide from air by a process called carbonation. The process takes a long time to get substantial results in natural conditions. Because of this an accelerated carbonation method is used. During accelerated carbonation the level of carbon dioxide is much higher than in natural air. The relationship between natural and accelerated carbonation is however not completely confirmed. In this report a first attempt at calibrating a newly constructed accelerator and method for determining carbon dioxide uptake is examined. An investigation on the effect of fly ash on carbonation is also performed. The new method consists of a whole piece of carbonated concrete which is crushed down and analyzed with Thermogravimetric Analysis (TGA) to get the carbon dioxide uptake. It could be determined that the theory concerning the influence of fly ash on the speed of carbonation was consistent with the results, but not on the carbonation uptake. Concerning the new method and the relationship between natural and accelerated carbonation there is a need for further tests before anything can be concluded. Potential sources of errors could be determined, however, and improvements of the method were identified. / Betong tar upp koldioxid ur luften genom en process kallad karbonatisering. Processen tar lång tid för att få tydliga resultat vid naturliga förhållanden.  Därför används accelererande försök där halten koldioxid är mycket högre än i naturlig luft, dock är relationen mellan naturlig och accelererad karbonatisering ej helt fastställd. I denna rapport analyserades ett första försök på kalibrering för en nykonstruerad accelerator och undersökningsmetod för bestämning utav koldioxidupptag samt en undersökning om hur mängden flygaska påverkar karbonatiseringen. Den nya metoden är att en hel bit av karbonatiserad betong krossas ner och behandlas i termogravimetrisk analys (TGA) för att få fram koldioxidupptaget. Det kunde konstateras att teorin angående inverkan utav flygaska på karbonatiseringshastigheten stämde bra överens med resultaten men ej för koldioxidupptaget. Angående den nya metoden och förhållandet mellan naturlig och accelererad karbonatisering behövs mer tester utföras innan något kan bestämmas definitivt. Dock kunde viktiga potentiella felkällor och förbättringar identifieras.