Studiens syfte är att öka förståelsen för det aktuella arbetet med hedersrelaterat våld och förtryck i skolan utifrån verksamma mellanstadielärares perspektiv. Studien utgår från socialkonstruktionismen. Målet med studien är att bidra till en ökad kunskap om tillägget som berör hedersrelaterat våld och förtryck i den nya läroplanen (Lgr 22), samt hur verksamma lärare lyckats implementera tillägget i sin undervisning. På grund av detta har kvalitativa intervjuer använts som metod. Studiens baseras på sex intervjuer med verksamma mellanstadielärare från olika skolor. Samtliga intervjuer har sedan analyserats genom en tematisk analysmetod.  Studiens resultat visar bland annat att det finns en generellt positiv inställning till tillägget i Lgr 22 om hedersrelaterat våld och förtryck, men att det råder en viss osäkerhet hur tillägget ska operationaliseras. Det framkommer en stor diskrepans i förberedelserna inför den nya läroplanen bland informanterna. Enbart hälften av informanterna uppfattar att de fått stöd av skolans rektor/ledning vid implementeringen. Angående ansvarsperspektivet för implementeringen anser en majoritet av informanterna att ansvaret bör delas mellan lärare och rektor, medan en minoritet vill lägga ansvaret på kommunal/nationell-nivå. Majoriteten av informanterna har inte implementerar tillägget om hedersrelaterat våld och förtryck i sin undervisning, och det framkommer en stark önskan om fortbildning om ämnet.

Syftet med studien är att analysera det handlingsutrymme som skolkuratorer anser sig ha i deras arbete med elever som utsätts för eller riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck i skolan. För att samla in data användes semistrukturerade intervjuer med sju skolkuratorer i Sverige. Intervjuerna handlade om skolkuratorernas beskrivningar av svårigheter och deras möjligheter att hjälpa och stötta elever. Utifrån en tematisk analys identifierades fyra teman som jag sedan har analyserat med hjälp av det som jag har inhämtat från tidigare forskning samt Michael Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater och handlingsutrymme. Resultaten i studien visade att alla skolkuratorer beskriver sitt handlingsutrymme som stort och fritt men i praktiken är det mycket mer komplicerat än så. Studien visar att detta beror på att deras handlingsutrymme kan begränsas av tid, vårdnadshavare, elever, lärare eller i samarbetet med socialtjänsten. Bristen på tydliga arbetsbeskrivningar kan dessutom påverka deras möjligheter att agera i situationer som rör hedersrelaterat våld och förtryck. Resultaten i studien visar också att deras handlingsutrymme ligger i att stödja elever genom att bland annat validera deras känslor, bekräfta dem och ge vägledning om var man kan söka hjälp. Trots detta kan skolkuratorer möta på svårigheter i sitt arbete med hedersrelaterat våld och förtryck. Exempel på dessa svårigheter inkluderar att veta när man ska göra en orosanmälan, rädsla för att förvärra situationen för eleven, svårigheter att nå fram till elever och hjälpa dem att förstå och reflektera över sin egen situation samt svårigheten med att upptäcka problematiken från första början. Dessa svårigheter har en påverkan på deras förmåga att hjälpa och stödja elever på ett effektivt sätt.

Hedersrelaterat våld och förtryck är ett globalt och komplext problem med begränsad forskning. Skolan har en unik möjlighet att tidigt identifiera och förebygga problematiken. Aktuell studie har genom en fokusgruppsintervju och fyra individuella intervjuer med skolpersonal undersökt hur de identifierar och hanterar hedersrelaterat våld och förtryck, samt hur de stödjer den utsatta eleven. En tematisk analys genomfördes och resulterade i fyra huvudteman med underkategorier: (1) Attityder av hedersrelaterat våld och förtryck, (2) Alliansskapande som grund, och (3) Försvårande faktorer i hanteringsarbetet, och (4) Elevens behov tillgodoses. Resultaten visade att hedersrelaterat våld och förtryck var en nedprioriterad fråga som bottnade i attityder på organisationell- och individuellnivå. Allianskapande mellan skolpersonal och elever, samt samverkan inom som utanför skolan, framkom vara viktiga faktorer i både identifierings- och hanteringsarbetet. Däremot, visade resultaten att en bristande tillit gentemot myndigheter förekom bland både skolpersonal och elever, vilket bidrog till ett försvårat identifierings- och hanteringsarbete. Mer forskning behövs för att undersöka komplexiteten av hedersrelaterat våld och förtryck i en skolkontext. Aktuell studie har dock belyst hur skolpersonals attityder samt tillgång till verktyg, utbildning och erfarenheter påverkar deras arbetssätt. Dessutom, hur stor inverkan en allians mellan skolpersonal och elever utgör. Vad som upplevs vara nödvändigt i det förebyggande och hanteringsarbetet av hedersrelaterat våld och förtryck belyses i aktuell studie och komplexiteten diskuteras.

Denna uppsats undersöker levnadssituationerna för kvinnor i änkestånd i städerna Vrindavan och Tiruchirappalli, Indien. Till Vrindavan vallfärdar kvinnor i änkestånd från hela landet och staden beskrivs som en ”änkornas stad”. Tiruchirappalli är hem åt många bönder med familjer och därigenom kvinnliga bönder i änkestånd vilka marginaliseras. Syftet är att problematisera och belysa det utanförskap och de svårigheter många av kvinnorna hamnar i och möter på grund av sitt änkestånd, i relation till CEDAW. Detta utifrån tre forskningsfrågor vilka undersöker hur kvinnornas levnadssituationer ser ut i relation till Iris Marion Youngs teori om förtryck, på vilket sätt kvinnornas levnadsförhållanden blir en del av deras identitet då de ofrivilligt placeras i den sociala gruppen ”änkorna”, samt vad detta har för implikationer på deras rättigheter. Youngs teori om förtryck samt Chandra Talpade Mohantys kritik kring makt och porträttering används för att svara på frågorna. Uppsatsen bygger på insamlad empiri och 14 intervjuer som förvärvats genom deltagande observation och en semi-strukturell intervjumetod. Insamling av empiri skedde genom två oberoende fältarbeten under 2018 och 2019 på två ideella organisationer i Vrindavan och Tiruchirappalli, vilka arbetar för att stärka kvinnornas roll i samhället. Resultatet konstaterar att kvinnor i änkestånd kan sägas förtryckas utifrån Youngs fem förtryckskriterier på grund av den sociala grupp de placeras i, vilket kränker deras rättigheter som kvinnor och människor. Slutsatsen kan även dras att relaterad stigmatisering håller på att försvinna vilket kan bero på förändrade samhällsnormer. / This thesis aims to gain further understanding of the living conditions for widows in the cities of Vrindavan and Tiruchirappalli in India. Widows from all over India travel to Vrindavan, known as ”the city of widows”, when they have nowhere else to go, and Tiruchirappalli is home to a high number of farmer widows whom are being marginalized. This thesis seeks to problematize and shed light upon the alienation and difficulties these women face as a result of their widowhood, in relation to CEDAW. Based on three research questions it examines how the women’s living conditions could be understood in relation to Iris Marion Young’s theory about oppression; in which ways their living conditions become part of their identity because of their involuntary placement in the social group ”the widows”; and which implications this have on their rights. Young’s theory and Chandra Talpade Mohanty’s criticism regarding power and portrayal are being used to answer these questions. Information was provided through two independent fieldwork experiences conducted 2018 and 2019 at two NGO:s in said cities, both aiming to empower widows. The information consists of 14 interviews provided by participant-observation and a semi-structured interview method. The result shows that widows are being oppressed based on Young’s five criterions of oppression because of their involuntary placement in the social group ”the widows”, which in turn violates their rights as women and humans. However, the conclusion also states that related stigmatization continues to decrease, which could be a result of changing norms.