Voice onset time, VOT, är en akustisk tidsparameter som anses återspegla talmotorisk kontroll. VOT är den mest pålitliga akustiska parametern för att särskilja tonande och tonlösa klusiler. I tidigare studier har VOT-värden för svenska barn uppmätts. Det har visat sig att barn med fonologisk språkstörning har avvikande VOT jämfört med typiskt utvecklade barn. Dock saknas undersökningar av hur lyssnare tolkar klusilord med avvikande VOT. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur klusilproduktioner med avvikande VOT-värden uppfattas av vuxna personer utan särskilda kunskaper om barns tal och språk. 34 personer (19 män och 15 kvinnor) i åldrarna 22-60 år bedömde 102 ordproduktioner med avvikande VOT-värden av barn i åldrarna 4:0 till 11:12 år. Deltagarna identifierade i genomsnitt 79 % av ordproduktionerna korrekt. Ord med avvikande kort VOT gav en något högre felsvarsfrekvens än ord med avvikande lång VOT. I regel uppfattades ord med avvikande lång VOT som tonlösa, medan ord med avvikande kort VOT uppfattades som tonande. Inga ålders- eller könsskillnader påträffades. Resultaten visar att VOT inte är den enda avgörande faktorn för huruvida en klusil uppfattas som tonande eller tonlös; andra faktorer spelar också in.

Fonologisk språkstörning är den vanligaste typen av språkstörningsdiagnos och innefattar uttalssvårigheter och/eller bristande fonologisk medvetenhet.  Syftet med studien var att undersöka om barn med fonologisk språkstörning riskerar att få läs- och skrivsvårigheter. 14 barn i årskurs 3 som i förskoleåldern diagnostiserats med fonologisk språkstörning testades i fonologisk medvetenhet, avkodning av ord och nonord samt stavning. Resultaten visade att åtta av barnen har läs- och skrivsvårigheter och fem av dessa uppvisade svårigheter av dyslektisk karaktär. I ett försök att hitta samband mellan komponenter i den fonologiska förmågan i förskoleåldern och eventuella läs- och skrivsvårigheter analyserades barnens journaler från tiden för logopedisk behandling. Författarna fann att den fonologiska medvetenheten, som i litteraturen har angetts vara det mest säkra prediktorn för senare läs- och skrivförmåga, endast testats formellt på ett av de 14 barnen. Något mönster i uttalssvårigheter hos de barn som i studien uppvisade svårigheter eller något som skiljer dem från de som inte uppvisade svårigheter kunde inte utläsas. Av litteratursökning i ämnet framgår att barn i riskzonen för att få läs- och skrivsvårigheter bör gå att upptäcka redan innan läs- och skrivinlärningen börjat. Resultaten av den föreliggande studien indikerar att barn med fonologisk språkstörning löper stor risk att utveckla läs- och skrivsvårigheter, om deras fonologiska medvetenhet är påverkad, och att den fonologiska medvetenheten därför bör testas hos samtliga barn med fonologisk språkstörning. Detta för att kunna sätta in tidigare insatser. / Phonological language impairment is the most common type of specific language impairment (SLI). The diagnosis includes difficulties with pronunciation and/or poor phonological awareness. The purpose of this study was to investigate whether children with the diagnosis are at risk for developing reading and writing disabilities. 14 children in third grade, who were diagnosed with phonological language impairment in kindergarten, were tested in phonological awareness, decoding of words and nonwords and spelling. The results showed that eight of the children have difficulties with reading- and writing and five of these showed signs of dyslexia. In an attempt to find correlations between components of the phonological ability in kindergarten and poor reading- and writing abilities , the children's medical records regarding speech-language treatment were analyzed. The authors found that the phonological awareness, which has been identified as the most reliable predictor of reading achievement, only had been tested in one out of 14 children. Any pattern of pronunciation difficulties in the children who showed signs of reading- and writing disabilities could not be found. The literature suggests that it should be possible to identify children at risk of developing reading and writing disabilities very early; perhaps even before they begin to learn how to read and write. The results of the present study indicate that children with phonological language impairment are at high risk of developing reading and writing disabilities, if their phonological awareness is poor, and that the phonological awareness therefore should be tested in all children with the diagnosis.

No description available.

Speech production requires cooperation between cognitive, linguistic and motor processes. It also requires spatial and temporal control of muscles, as well as simultaneous and coordinated activity of respiration, phonation and articulation (Cheng, Murdoch, Goozée & Scott, 2007; Yorkston, Beukelman, Strand & Bell, 1999; Raphael, Borden & Harris, 2011). Voice Onset Time (VOT) reflects the timing between phonation and articulation (Hoit-Dalgaard, Murry & Kopp, 1983). VOT is the most reliable acoustic cue for distinguishing between voiceless or voiced plosives (Auzou et al. 2000). Studies of English-speaking children with phonological impairment have shown atypical VOT-patterns (Bond & Wilson, 1980). The aim of the present study was to investigate Voice Onset Time (VOT) among Swedish children with phonological impairment and to examine if their VOT-values differ from typically developed Swedish children. Participants were 38 children aged 4;2−11;6 distributed over eight age- groups and five developmental stages of phonology. Audio recordings of minimal pairs were made at preschools, schools or at speech pathology clinics. The results indicated that children with phonological impairment produced VOT with deviant values and with a great variability. A marked acoustic difference between voiceless and voiced stop consonants was present, but not in all cases. Since the VOT-values were distributed over the group of children with phonological impairment, no developmental trend toward adult-like values that could be related to increasing age was found for either the acquisition of producing VOT or the acquisition of producing voicing lead. No differences in VOT were seen between the children in different phonological developmental stages or ages. No correlation between the degree of deviance of VOT and the proportion of Procent Phonemes Correct (PPC), age or phonological processes were found. From the results the conclusion can be drawn that children with phonological impairment have deviant VOT-values that could be caused by lack of phonological knowledge, but in particular since the variability did not decrease with increased age, have difficulties with motor execution. / Tal kräver ett samarbete mellan kognitiva, språkliga och motoriska processer. Det kräver även spatial och temporal kontroll av muskler samt samtidig och koordinerad aktivitet av andning, fonation och artikulation (Cheng, Murdoch, Goozée & Scott, 2007; Yorkston, Beukelman, Strand & Bell, 1999; Raphael, Borden & Harris, 2011). Voice Onset Time (VOT) ger en bild av koordinationen mellan fonation och artikulation (Hoit-Dalgaard, Murry & Kopp, 1983). VOT är den mest pålitliga akustiska referensen för att kunna skilja mellan tonande och tonlösa klusiler (Auzou et al., 2000). Engelsktalande barn med fonologisk språkstörning har visat atypiska VOT-mönster (Bond & Wilson, 1980). Syftet med föreliggande studie är att undersöka Voice Onset Time (VOT) hos svensktalande barn med fonologisk språkstörning och utröna huruvida deras VOT-värden skiljer sig från VOT-värden hos barn med typisk språkutveckling. I studien deltog 38 barn i åldrarna 4;2−11;6 fördelade på åtta åldersgrupper och fem fonologiska utvecklingsstadier. Inspelningar av bildbenämning av minimala par skedde på barnens förskola, skola eller logopedmottagning. Resultatet visade att barn med fonologisk språkstörning hade avvikande VOT-värden med stor variation. Det förekom både att grupper kunde och inte kunde producera akustiska skillnader mellan tonlösa och tonande klusiler. Resultaten var så spridda i barngruppen att ingen direkt utveckling mot vuxenlika värden kunde relateras till ökad ålder för varken utveckling av VOT produktion eller vuxenlik förekomst av förton. Ingen skillnad vad gäller VOT sågs mellan barn i olika fonologiska utvecklingsstadier eller åldrar. Hur mycket ett VOT-värde avvek kunde inte förklaras av ålder, språkliga processer eller hur många korrekta fonem (PPC) som producerades. Av resultaten dras slutsatsen att barn med språkstörning har avvikande VOT-värden som delvis kan hänföras till bristande fonologisk kunskap men framförallt, eftersom variabiliteten i barnens värden inte minskade med ökad ålder kan hänföras till svårigheter med det motoriska genomförandet.

Children with phonological problems often come in contact with a speech and language pathologist for intervention. The intervention can be based on different theoretical frameworks, whereof non-linear phonology is one. The present study was carried out as a multiple single-case study with three participants aged 4;3-4;4 years. They had all been diagnosed with speech sound disorder but not yet been given any treatment. Before the intervention was started, three baseline measurements were made with the Swedish phonology test LINUS. The intervention took place once a week for five weeks and ended with two follow-up measurements. The first follow-up measurement occurred in connection to the last intervention and the other one after three weeks. The children’s caretakers filled in a questionnaire about their perception of the intervention at the last follow up measurement. Correctly produced segments and clusters in the words in LINUS were calculated and compared to the children’s productions at the base-line measurements. Percentage Phonemes Correct and Reliable Change Index were calculated to check whether any change was reliable. The targeted segments and clusters improved to a greater extent than other segments. Clusters demonstrated greater result regarding to the segments. The RCI-index was >1,96 for all participants indicating that the results were reliable in terms of improved phonological ability. In the parental questionnaire, it was indicated that the caretakers thought that the treatment was valuable, that they perceived improvements in their children’s speech and that the children thought that the treatment was funny. The study shows that an intervention based on a nonlinear phonological analysis is effective and can be used clinically. / Barn som har fonologiska svårigheter kommer ofta till en logoped för utredning och eventuell intervention. Den logopediska utredningen och efterföljande intervention kan utgå från olika teoretiska ramverk, varav icke-linjär fonologi är ett. Föreliggande studie var en multipel fallstudie med tre deltagare i åldern 4;3-4;4 år. Deltagarna hade fått diagnosen fonologisk språkstörning men ännu inte erhållit någon behandling. Före interventionsstart gjordes tre baslinjemätningar med det svenska fonologiska bedömningsmaterialet LINköpingUnderSökningen (LINUS). Interventionen gavs sedan en gång i veckan i fem veckor och avslutades med två uppföljande mätningar. Den första uppföljande mätningen skedde i samband med sista behandlingstillfället och den andra uppföljande mätningen skedde efter tre veckor. Vårdnadshavarna till barnen fick vid sista uppföljande mätningen även fylla i en utvärdering om hur de upplevde behandlingen. Korrekt producerade segment och kluster i orden i LINUS beräknades och jämfördes med barnens produktion vid baslinjemätningarna. Percentage Phonems Correct och Reliable Change Index för deltagarnas samtliga bedömningar beräknades för att ta reda på om eventuell förändring var reliabel. De segment och kluster som utgjorde mål för interventionen förbättrades mer än andra segment och kluster. Kluster förbättrades i högre grad än enskilda segment. RCI-index var >1,96 för samtliga deltagare, vilket innebär att förbättringen var reliabel. Baserat på vårdnadshavarnas utvärdering framkom det att behandlingen varit värdefull för dem, att de hörde en förbättring hos barnen samt att de upplevde att barnen fann behandlingen rolig. Studien visar att en intervention baserad på en icke-linjär fonologisk analys är effektiv och med fördel kan användas kliniskt.

Children with phonological disorder are at risk of developing reading and writing impairments. Phonological difficulties may also influence a child’s social interaction and it is for this reason that effective treatment of phonological disorder is important. One factor that may influence treatment efficacy, is treatment intensity. There has been little research done in Sweden, on the effects of intensity of phonological intervention. Further research into phonological intervention is therefore needed to determine which treatment intensity is the most effective. The aim of this study is to evaluate the possible effects of intensive treatment of two preschool children with phonological disorder. The research questions focus on the nature of the possible effects of phonological treatment and if they lead to generalization, and whether caregivers notice any changes in their children’s speech. A single-subject design was used with three baseline measurements, followed by treatment and two follow up measurements. The treatment was given three times a week over the course of three weeks, and every treatment session lasted for approximately 40 minutes. The results of the baseline and follow ups were calculated with Percentage Consonants Correct (PCC), Percentage Words Correct (PWC), and the percentage of manner of articulation correct. Both participants displayed improvements between the baseline and the second follow up, in all the measurements. Changes could be seen in the target phonemes both in new positions and in new words, but also in untrained phonemes. The caregivers of both participants experienced an improvement in their children's speech. How the estimated intensity affected the results is unclear. However, the results indicated that intensive treatment led to generalization and that it showed effect. Thus, the results of the present study could have clinical relevance. / Förskolebarn med fonologiska svårigheter riskerar att få läs- och skrivsvårigheter i skolåldern och påverkan på det sociala samspelet. Det är därför viktigt med effektiv fonologisk intervention, som kan påverkas av intensiteten. Det finns sparsamt med svenska studier om intensitetens påverkan vid fonologisk intervention. Föreliggande studie syftar till att utvärdera eventuell effekt av intensiv behandling hos två förskolebarn med fonologiska svårigheter. Frågeställningarna innefattar hur den eventuella effekten av fonologisk behandling ser ut, om den leder till generalisering, samt om vårdnadshavarna upplever någon förändring.  Studien hade en single-subject design med tre baslinjemätningar och två uppföljande mätningar. Fonemtestet LINköpingsUnderSökningen (LINUS) användes vid samtliga mätningar. Behandlingen genomfördes vid nio tillfällen, tre gånger i veckan i tre veckor. Varje behandlingstillfälle var cirka 40 minuter långt. Resultatet av LINUS-testningen beräknades med Percentage Consonants Correct (PCC), Percentage Words Correct (PWC) och andel korrekt artikulationssätt och analyserades även kvalitativt. Resultaten jämfördes mellan de olika mätningarna. Båda deltagarna uppvisade förbättringar för samtliga mått mellan baslinjemätningarna och den sista uppföljande mätningen. Förändringar kunde ses av tränade ljud till nya ord och positioner samt av ljud som inte tränades i behandling. Vårdnadshavarna till de deltagande barnen upplevde att deras barns tal hade förbättrats efter behandlingen. Det är svårt att uttala sig om vilken inverkan den uppskattade intensiteten hade på behandlingsutgången. Resultatet indikerar dock att intensiv behandling hade effekt och att den ledde till generalisering, och skulle således kunna vara till nytta i klinisk verksamhet.

ABSTRACT The purpose of the current study was to compare speech samples elicited with four different methods regarding speech sound production errors. Nine Swedish-speaking children with SSD (Speech Sound Disorder) participated. A new method of speech elicitation was introduced, a narrative task using a silent short film as a prompt. Severity of involvement of the speech sound production was measured using PCC-R (Percentage of Consonants Correct-Revised), as well as a new severity metric, PSC (Percentage of Syllables Correct). Speech error patterns were also analyzed. All four methods of speech elicitation are suggested to be useful clinical tools for phonological assessment. The elicitation methods yielded similar results. However, the results indicated that a higher degree of control and phonological complexity in a task generally yield lower severity measures and more types of speech error patterns. The definition of SSD used in this study includes several clinical diagnoses used by speech and language pathologists. The participants’ results were therefore analyzed regarding clinical diagnosis. No difference was found. This first evaluation of PSC shows that it is a promising new severity metric, and that its strength lies first and foremost in the possibility to include unintelligible speech. The evaluation of the new elicitation task shows that narration of a silent short film as a prompt is promising as well. The results yielded indicate a gain in degree of control combined with a preserved high ecological validity associated with speech elicitation methods yielding conversational speech. SAMMANFATTNING Syftet med den här studien var att undersöka variation av avvikelser i språkljudsproduktionen hos nio svensktalande barn med språkljudsstörning vid fyra olika taluppgifter. En av de fyra uppgifterna innefattade en ny eliciteringsstrategi: berättande till ljudlös film. Grad av avvikelse undersöktes genom beräkning av PCC-R (Percentage of Consonants Correct-Revised), samt ett nytt mått, PSC (Percentage of Syllables Correct). Även avvikelsetyper undersöktes. Resultatet tyder på att samtliga undersökta taluppgifter kan vara användbara kliniska verktyg. Även om ingen skillnad kunde påvisas mellan deltagarnas grad av avvikelse vid de fyra taluppgifterna, sågs en tendens till att en hög styrningsgrad och fonologisk komplexitet av målorden ger upphov till en lägre träffsäkerhet i språkljudsproduktionen och ökar antalet olika avvikelsetyper som förekommer. Definitionen av språkljudsstörning inkluderar olika logopediska diagnoser. I denna studie kunde barnens diagnostillhörighet inte förklara variationer i resultaten. Den första utvärderingen av PSC visar att det är ett lovande nytt mått på träffsäkerhet i språkljudsproduktionen, och att dess styrka framför allt ligger i möjligheten att inkludera oförståeligt tal. Även denna första utvärdering av den nya eliciteringsmetoden berättande till ljudlös film är lovande. Resultaten tyder på en högre styrningsgrad samtidigt som den ekologiska validiteten i sammanhängande tal till stor del bibehållits.