Sammanfattning Bakgrund Läraryrket är röstkrävande och lärare har en högre förekomst av röstbesvär jämfört med andra yrkesgrupper. Röstbesvär har även visats vanliga hos lärarstudenter. På Umeå universitet erbjuds en preventiv behandling för lärarstudenter som är viktig för att förbättra rösthälsan i läraryrket. Syfte Denna studie syftar till att undersöka förekomst av upplevda röstbesvär hos lärarstudenter vid Umeå universitet. Vi vill bidra med information om faktorer som kan påverka studenternas upplevda röstbesvär samt utveckla den preventiva behandlingsinsats som finns i dagsläget. Metod Autentisk data från lärarstudenter vid Umeå universitet har samlats in under 20 år i samband med ett förebyggande röstmoment i lärarutbildningen. Genom en databasforskning och en enkätundersökning för röstlogopeder i Västerbotten har upplevda röstbesvär och faktorer som kan påverka dessa undersökts. Resultat Aktuell studie har visat att av alla deltagande lärarstudenter under en 10-årsperiod var det 18,4% som upplevde röstbesvär. Det vanligaste symtomet bland studenterna var ansträngd eller trött röst. När inverkan på studenternas upplevda röstbesvär undersöktes i samband med verksamhetsförlagd utbildning syntes en signifikant ökning av upplevda röstbesvär hos hela gruppen. Röstlogopederna ansåg att röstbelastning var en betydande faktor gällande individers medvetna röstbesvär. Röstkrävande fritidsaktiviteter var även den enda protokollfaktor som var procentuellt högre hos studenter med upplevda röstbesvär. Slutsats Resultatet av denna studie har visat att verksamhetsförlagd utbildning har en inverkan på upplevda röstbesvär och styrker även tidigare teorier om detta. Aktuell studie vill därmed belysa vikten av den preventiva behandlingens placering då den med fördel bör ske i samband med att studenterna ökar sin röstbelastning under VFU-perioderna.

Bakgrund: Language Assessment, Remediation and Screening Procedure, LARSP, är ett kliniskt verktyg för att utföra grammatiska analyser av spontantal hos barn med språkliga svårigheter. Än så länge finns inget normerat och standardiserat verktyg för bedömning av spontantal inom svensk logopedisk verksamhet, men en första anpassning av LARSP-protokollet har nyligen gjorts till svenska, Swe-LARSP (Rosenberg & Mellenius, 2016). Swe-LARSP bygger på tidigare empirisk forskning kring typisk språkutveckling hos svenskspråkiga barn, men har ännu inte utvärderats och testats mot spontantal hos svenska barn. Syfte: Denna studies syfte var att kvalitativt utvärdera steg IV i Swe-LARSP samt att praktiskt utvärdera användandet av Swe-LARSP. Metod: Spontantalsdata samlades in genom inspelningar av 8 normalspråkiga barn i åldern 2;5–3;0 år på fyra olika förskolor i Umeå kommun. Materialet transkriberades och genomgick en grammatisk analys enligt riktlinjer för LARSP. Vidare jämfördes strukturerna i Swe-LARSP-protokollet mot strukturerna som framkom i barnens yttranden. Resultat: Resultatet av den grammatiska analysen visade på sju frekvent förekommande strukturer som inte finns placerade i Swe-LARSP samt fyra redan befintliga strukturer med låg förekomst bland barnen. Resterande strukturer på steg IV yttrades av en majoritet av barnen. En struktur, placerad i steg V, förekom även hos en majoritet av barnen i studien. Slutsatser: LARSP är ett tidskrävande verktyg och kräver relativt djupgående förkunskaper, men ger en tydlig profil över barnets grammatiska förmåga. Strukturerna i steg IV i Swe-LARSP, som första anpassning, stämmer överens med barnens språk till stor del. Studien har visat att ytterligare strukturer kan behöva läggas till och några av de befintliga tas bort, alternativt placeras om i det befintliga protokollet för att bättre ringa in centrala grammatiska drag i språket hos svenska barn i åldern 2;6–3;0 år.

No description available.

Bakgrund  I svensk skola är ett av målenatt tidigt identifiera elever med nedsatt läsförmåga. För att underlätta identifieringen har ett nationellt bedömningsstöd arbetats fram. Nedsatt läsförståelse beror på nedsatt avkodningsförmåga eller nedsatt språkförståelse. Svårigheter med avkodning respektive språkförståelse kräver olika insatser i skolan.   Syfte  Syftet med studien var att undersöka om nationella bedömningsstödet för läsutvecklingi årskurs 1 identifierar andraelever änstandardiserade och normerade screeningtest genomfördai årskurs 2. Syftet var vidareatt undersöka om de elever som identifierats med nedsatt läsförmåga på nationella bedömningsstödet även uppvisar språkliga svårigheter samt hur pedagogerna använder resultatet på nationella bedömningsstödet för planering av vidare insatser.  Metod Studien omfattade 41 elever i årskurs 2 som genomfört nationella bedömningsstödet i årskurs 1 och DLS läsförståelse i årskurs 2. Eleverna testades med avkodningstesten Vilket är rätt?och Vilket låter rätt?och språkförståelsetestet TROG-2.Studien inkluderade även en intervju med 4 pedagoger som har ansvar för genomförandet av nationella bedömningsstödet. Resultat Nationella bedömningsstödet identifierade 13 elever med nedsatt läsförmåga i årskurs 1, screeningtesten DLS läsförståelse, Vilket är rätt?och Vilket låter rätt?identifierade 16 elever i årskurs 2. Screeningtesten identifierade 7 elever (44%) som inte identifierats på nationella bedömningsstödet. Nationella bedömningsstödet identifierade 2 elever med nedsatt språkförståelse. Samtliga pedagoger använder resultatet från nationella bedömningsstödet för planering av insatser.  Slutsatser Nationella bedömningsstödet fungerar till viss del i skolor där det utförs av pedagoger som är utbildade i nationella bedömningsstödet. Däremot identifierar nationella bedömningsstödet färre elever än standardiserade och normerade screeningtest och är mer tidskrävande.

Sammanfattning Bakgrund Musikal är dans, teater och sång integrerat. De röstkrav musikalartisten har får anses exceptionellt höga. Nästan oavsett rösthälsa förväntas musikalartisten prestera under långa föreställningar med krav på röstkvalitet där både tal- och sångrösten belastas. Musikalakademien i Umeå är en treårig folkhögskoleutbildning med ambitionen att skapa förutsättningar för studenterna att möta de hårda krav som kommer att ställas i yrkeslivet. Detta till trots har både yrkesprofessionella och blivande musikalartister en högre förekomst av röstproblem jämfört med flera andra yrkesgrupper.  Syfte Föreliggande studie syftade till att undersöka musikalstudenters upplevelse av sin tal- och sångröst i jämförelse med amatörsångares upplevelser av sin röst. Utöver detta avsåg även studien att bidra med kunskap om användbarheten av RHI och RHI-s för respektive grupp. Metod Studien hade två deltagargrupper; interventionsgruppen vilken bestod av tretton musikalstudenter (7 kvinnor, 6 män) från Musikalakademien i Umeå och kontrollgruppen vilken utgjordes av 13 amatörsångare (10 kvinnor, 3 män) från körer i Umeå och Linköping. Samtliga deltagare bedömde sin röst utifrån validerade självskattningsformulär för talröst (RHI) och sångröst (RHI-s). Utfallen studerades och jämfördes på grupp- och individnivå. Resultat Samtliga deltagare upplevde större problem med sångrösten än talrösten. Amatörsångarna upplevde mer tal- och sångröstproblem än musikalartisterna. Slutsatser Studien visade att skolade musikalstudenter upplever lägre grad av röstproblem i jämförelse med oskolade amatörsångare. Sångröstproblem förekom i högre utsträckning än talröstproblem hos båda grupperna. Det validerade självskattningsformuläret RHI-s (för sångröst) bör användas för att studera professionella sångare. Det likvärdiga formuläret RHI (för talröst) är att föredra vid klinisk röstbedömning av amatörsångare.

Bakgrunden visar på att crowding är ett växande problem på akutmottagningar. Studier visar en koppling mellan crowding och förhöjd mortalitet hos patienterna. Crowding leder till att sjuksköterskorna arbetar under en mycket hög belastning samt ansvarar över alltför många patienter. Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta under “crowding” på akutmottagning. Metoden som användes var en litteraturöversikt av kvalitativ design med utgångspunkt ur France m.fl. (2019) metaetnografiska genomförande. Resultatet mynnade ut i fem teman som kom att kallas “Bristande förutsättningar för att bedriva god vård”, “En utmanande arbetsmiljö”, “Att tvingas kompromissa om säkerheten”, “Påverkad hälsa” och “Kollegors betydelse”, vilka slutligen syntetiserades samman under nyckelmetaforen “Att balansera på bristningsgränsen”. Slutsats Den eskalerande arbetsbördan på akutmottagningar runt om i världen har medfört att sjuksköterskorna i allt större utsträckning blivit utarbetade. Att ständigt behöva kämpa för att patienter ska få vård i tid och känna oro över att de riskerar att försämras på grund av en patientmängd som överstiger sjuksköterskornas kapacitet att bedriva god vård har visat sig leda till en etisk stress och förekomst av utbrändhet. / The Background indicates that crowding is a growing problem in emergency departments. Studies show a link between crowding and a raised mortality rate for the patients. Nurses are also under added pressure when they are responsible for too many patients at one time. The aim of the study was to describe the experience of the nurse working during crowding. The method used was a literary review with a qualitative design. The analysis was performed with a starting point out of France et al. (2019) methodological systematic review of meta-ethnography. The results were divided into five main themes: “Lacking conditions to give good care”, “Challenging work environment”, “Compromise on safety”, “Value of a colleague” and “Affected health” which conclude under the key metaphor “To balance on the breaking point”. The conclusion is that the escalating workload in emergency departments have led to nurses becoming “worn out”. The ratio of nurses to patient exceeds the nurses capacity when they are constantly fighting to give patients the care they need and worrying about them deteriorating. This leads to nurses feeling ethically stressed and run-down.

Bakgrund: Omhändertagande av traumapatienter är en vanligt förekommande situation för en röntgensjuksköterska. Flera studier har visat att vidareutbildning och återkommande traumaövningar bidrar till säkrare vård och färre dödsfall. Det är därför viktigt att ha handlingsberedskap och förmåga att genomföra undersökningar av svårt skadade patienter. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga röntgensjuksköterskors, med maximalt två år i yrket, utbildningsgrad inom traumavård, samt deras upplevda känsla av handlingsberedskap inför omhändertagandet av traumapatienter. Metod: Denna studie genomfördes som en tvärsnittsstudie i form av en kvantitativ enkätundersökning, där enkäten utformades efter examensarbetets syfte och besvarades av deltagarna som en webbenkät. Inklusionskriterierna var legitimerade röntgensjuksköterskor med maximalt två år i yrket och som tog emot eller förväntades ta emot traumapatienter. Resultat: Totalt deltog 39 röntgensjuksköterskor som gått sin grundutbildning i Sverige. Majoriteten av de som deltagit vid traumalarm hade ingen specialinriktad vidareutbildning inom traumaomhändertagande. Även om deltagarnas känsla av trygghet i sin yrkesroll skattades hög vid mottagandet av traumapatienter gav mer vidareutbildning ytterligare ökad självsäkerhet. För bästa effekt av simuleringsövningar och teoretisk undervisning var det betydelsefullt med upprepade traumaövningar. Tydliga rutiner från arbetsgivaren ökade beredskapen hos röntgensjuksköterskan. Handledning av erfarna kollegor ansågs av deltagarna som en viktig del i kompetensutvecklingen. För att ytterligare öka tryggheten ansågs vidareutbildning inom omhändertagande ha stor betydelse. Variation i de utbildningar deltagarna erbjudits önskades, samt att delta vid traumaövningar tillsammans med andra professioner som medverkar i traumakedjan. Slutsats: En kartläggning av nyexaminerade röntgensjuksköterskors utbildning inom traumaomhändertagande kan ge en indikation på deras nuvarande utbildningsgrad och deras känsla av handlingsberedskap vid mötet med en traumapatient. Genom att sammanställa deltagarnas önskemål av kursinnehåll kan framtida utbildningar och övningar utvecklas för att skapa en förhöjd handlingsberedskap vid mötet med traumapatienter. Önskvärt hade varit mer forskning om hur röntgensjuksköterskans roll i traumateamet kan utvecklas genom vidareutbildningar i traumaomhändertagande.

Although vasovagal syncope (VVS) is a common clinical condition the mechanisms behind VVS remain elusive. Upright posture is the major trigger of VVS and lower limb blood pooling affecting cardiac output has been proposed as a major determinant. The overall aim of this thesis was twofold. First, to develop new methodology for calculating limb venous compliance. Second, to study lower limb venous volume load and cardiovascular responses during hypovolemic circulatory stress caused by lower body negative pressure (LBNP) in healthy women and women with VVS, emphasizing compensatory mechanisms to maintain central blood volume. Net fluid filtration was associated with an underestimation ofvenous compliance. This could be accounted for with a correctionmodel. Further, a new venous wall model made it possible to adopt thevenous pressure-volume curve through the entire pressure range andthus provide a valid characterization of venous compliance. Calf blood pooling was similar between the groups and was not associated with tolerance to hypovolemic circulatory stress. Venous compliance was reduced at low venous pressures in VVS and correlated with decreased tolerance to circulatory stress. VVS women displayed attenuated sympathetic vasoconstrictor responses during graded circulatory stress, and mobilization of arm capacitance blood as well as capillary fluid absorption from extra- to intravascular space were reduced. Accordingly, more pronounced reductions in cardiac output were found in VVS. Thus, reduced compensatory mechanisms to maintain cardiac output could contribute to the pathogenesis oforthostatic VVS. In healthy women, rapid pooling in the lower limb was associated with higher tolerance to circulatory stress and more efficient cardiovascular responses, in part due to speed-dependent baroreflex-mediated sympathetic activation. In VVS however, rapid lower limb blood pooling was associated with lower tolerance and deficient cardiovascular responses. No speed-dependent baroreflexmediated sympathetic activation was found in VVS, indicating welldefined differences in cardiovascular regulation already in the initial responses to orthostatic stress.

Trigger finger is one of the most common hand conditions, with a prevalence of almost 3%. The aetiology remains unclear even though many causes have been suggested. The prevailing paradigm is that the pathogenesis of trigger finger is ascribed to primary changes in the first fibrous condensation of the tendon sheath (A1-pulley). Several studies have investigated pathology in the pulley, but few have investigated the tendon. The general aim of this thesis was to find out if there is pathology in the trigger finger tendon and to define it. We first looked at trigger finger tendon biopsies in a light microscope, and found that they were histologically different from healthy tendons. They showed signs of micro-ruptures, collagen degradation, increased amounts of ground substance, both hyper- and hypo-cellular areas, round active cell nuclei and absence of inflammatory cells, all similar to tendinosis. The histological picture was further assessed by using a scoring system for Achilles tendinosis. The trigger finger tendons scored high, suggesting a similar histopathology. Next, we performed a quantitative real-time polymerase chain reaction (qPCR) on trigger finger tendons. We assessed the mRNA expression of 10 genes, which have been described to be differently expressed in Achilles tendinosis (collagen 1 and 3, versican, decorin, biglycan, aggrecan, MMP-2, MMP-3, ADAMTS-5, and TIMP-3). The overall expression pattern agreed with previous studies on Achilles tendinosis, suggesting that the cellular function in trigger finger tendons is disturbed in a similar way as in Achilles tendinosis. Recent experimental and observational research has suggested potential side effects of statin treatment on tendons, but firm evidence was lacking. We performed an epidemiological study on two large population-based cohorts. Statin use was found to increase the risk of both trigger finger and tendinosis in the shoulder and Achilles tendons, especially among men. This suggests a similar pathology in trigger finger and tendinosis. We have also studied the time to treatment effect after a single injection of glucocorticoid in trigger finger. Our results suggest that 60-80% of patients can expect resolution of the triggering within 14 days, and half of them within seven days. This result allows correct information to be given to the patient and proper planning of follow-ups. In conclusion, the pathology in trigger finger tendons is similar to tendinosis in other tendons.

Parkinson’s disease (PD) is one of the most common neurodegenerative disorders and it is caused by a loss of dopamine (DA) producing neurons in the basal ganglia in the brain. The PD patient suffers from motor symptoms such as tremor, bradykinesia and rigidity and treatment with levodopa (LD), the precursor of DA, has positive effects on these symptoms. Several factors affect the availability of orally given LD. Gastric emptying (GE) is one factor and it has been shown to be delayed in PD patients resulting in impaired levodopa uptake. Different enzymes metabolize LD on its way from the gut to the brain resulting in less LD available in the brain and more side effects from the metabolites. By adding dopa decarboxylase inhibitors (carbidopa or benserazide) or COMT-inhibitors (e.g. entacapone) the bioavailability of LD increases significantly and more LD can pass the blood-brain-barrier and be converted to DA in the brain. It has been considered of importance to avoid high levodopa peaks in the brain because this seems to induce changes in postsynaptic dopaminergic neurons causing disabling motor complications in PD patients. More continuously given LD, e.g. duodenal or intravenous (IV) infusions, has been shown to improve these motor complications. Deep brain stimulation of the subthalamic nucleus (STN DBS) has also been proven to improve motor complications and to make it possible to reduce the LD dosage in PD patients. In this doctoral thesis the main purpose is to study the pharmacokinetics of LD in patients with PD and motor complications; in blood and subcutaneous tissue and study the effect of GE and PD stage on LD uptake and the effect of continuously given LD (CDS) on LD uptake and GE; in blood and cerebrospinal fluid (CSF) when adding the peripheral enzyme inhibitors entacapone and carbidopa to LD infusion IV; in brain during STN DBSand during oral or IV LD treatment. To conclude, LD uptake is more favorable in PD patients with less severe disease and GE is delayed in PD patients. No obvious relation between LD uptake and GE or between GE and PD stage is seen and CDS decreases the LD levels. Entacapone increases the maximal concentration of LD in blood and CSF. This is more evident with additional carbidopa and important to consider in avoiding high LD peaks in brain during PD treatment. LD in brain increases during both oral and IV LD treatment and the DA levels follows LD well indicating that PD patients still have capacity to metabolize LD to DA despite probable pronounced nigral degeneration. STN DBS seems to increase putaminal DA levels and together with IV LD treatment also increases LD in brain possibly explaining why it is possible to decrease LD medication after STN DBS surgery. / Parkinsons sjukdom (PS) är en av de vanligaste s.k. neurodegenerativasjukdomarna och orsakas av förlust av dopamin(DA)producerande nervceller i hjärnan. Detta orsakar motoriska symptom såsom skakningar, stelhet och förlångsammade rörelser. Levodopa (LD) är ett ämne, som kan omvandlas till DA i hjärnan och ge symptomlindring och det är oftast förstahandsval vid behandling av patienter med PS. Flera faktorer påverkar tillgängligheten av LD, bl.a. den hastighet som magsäcken tömmer sig med och denna verkar förlångsammad hos personer med PS vilket ger sämre tillgänglighet av LD i blodet och därmed i hjärnan. LD bryts även ner i hög grad av olika enzym ute i kroppen vilket leder till mindre mängd LD som hamnar i hjärnan och till fler nedbrytningsprodukter som orsakar biverkningar. Tillägg av enzymhämmare leder till ökad mängd LD som kan nå hjärnan och omvandlas till DA. Det anses viktigt att undvika höga toppar av LD i hjärnan då dessa verkar bidra till utvecklandet av besvärliga motoriska komplikationer hos patienter med PS. Om LD ges mer kontinuerligt, exempelvis som en kontinuerlig infusion in i tarmen eller i blodet, så minskar dessa motoriska komplikationer. Inopererande av stimulatorer i vissa delar av hjärnan (DBS) har också visat sig minska dessa motoriska komplikationer och även resultera i att man kan minska LD-dosen. Huvudsyftet med den här avhandlingen är att studera LD hos patienter med PS; i blod och fettvävnad då LD ges i tablettform och se om det finns något samband med LD-upptag och hastigheten på magsäckstömningen (MT) och om kontinuerligt given LD påverkar LD-upptaget eller MT; i blod och i ryggmärgsvätska då enzymhämmarna entakapon och karbidopa tillsätts LD; i hjärna vid behandling med DBS och då LD ges både som tablett och som infusion i blodet. Sammanfattningsvis kan vi se att LD-upptaget är mer gynnsamt hos patienter med PS i tidigare skede av sjukdomens komplikationsfas. MT är förlångsammad hos patienter med PS och det är inget tydligt samband mellan LD-upptag och MT eller mellan MT och sjukdomsgrad. Kontinuerligt given LD minskar LDnivåerna. Enzymhämmaren entakapon ökar den maximala koncentrationen av LD i blod och ryggmärgsvätska och effekten är mer tydlig vid tillägg av karbidopa vilket är viktigt att ta i beaktande vid behandling av PS för att undvika höga toppar av LD i hjärnan. LD ökar i hjärnan då man behandlar med LD i tablettform och som infusion i blodet och DA-nivåerna i hjärnan följer LD väl vilket visar på att patienter med PS fortfarande kan omvandla LD till DA trots trolig uttalad brist av de DA-producerande nervcellerna i hjärnan. DBS verkar öka DA i vissa områden i hjärnan och tillsammans med LD-infusion i blodet verkar det även öka LD i hjärnan och det kan förklara varför man kan sänka LDdosen efter DBS-operation.