Inaug.-Diss.--Berlin. / Bibliography: p. 9-15.

Thesis (Ph. D.)--University of Wisconsin--Madison, 1968. / Typescript. Vita. Description based on print version record. Includes bibliographical references (leaves 259-264).

No description available.

Studien undersöker användningen av Goyas etsning När förnuftet sover kommer monstren och Fuselis oljemålning Nattmaran som förekommer i slasherfilmen Terror på Elm Street (2010). Konstverken är placerade i en scen där konstverken bland annat får en självrefererande roll eftersom det som sker i konstverken även sker i filmen. Syftet med studien är att undersöka vad konstverken fyller för funktion i filmen och att undersöka om det finns stilistiska och tematiska likheter mellan konstverken och filmen trots att det skiljer ungefär 200 år mellan dem. De båda konstverken analyseras semiotiskt och filmen analyseras främst utifrån studiens teoretiska perspektiv: intermedialitet, transmediering och intertextualitet.   Resultatet visar att slasherfilmer och skräckfilmer är väldigt flitiga med användandet av intertextuella referenser och självrefererande uttryck men att det är svårt att veta exakt vad konstverken har för betydelse. Tidigare forskning visar att tidig skräckfilm inspirerades av gotiska romaner och romantiska konstverk vilka transmedierades till filmmediet när det var tekniskt möjligt. Mellan konstverken och filmen går det att hitta flera stilmässiga och tematiska likheter som är typiska för det som började framhävas under romantiken. Terror på Elm Street (2010) bär på flera postmoderna drag, bland annat eftersom filmen kombinerar uttryck från det förflutna och berör gränsen för vad som ses som fin- respektive populärkultur. / This study examines Goya’s etching The Sleep of Reason Produces Monsters and Fuseli’s The Nightmare and how they are used in the slasher movie A Nightmare on Elm Street (2010). The purpose of this study is to explore the artworks and their role within the movie and examine if it is possible to distinguish stylistic and thematic similarities between the works despite being separated by approximately 200 years. The artworks are analyzed according to a semiotic method, while the movie is analyzed mainly using the study’s theoretical aspects: intermediality, transmediality and intertextuality. The result shows that intertextual references and self-referential expressions are frequently used in slasher movies. However, the specific role which these artworks play in the movie is often hard to decipher. There are several similarities between the artworks and the movie and previous studies shows that early horror movies were influenced by gothic novels and romantic paintings which were transmediated to fit the film medium. The art works used in A Nightmare on Elm Street (2010) have the same motifs as part of the film’s story and are also part of a postmodern trend of mixing between so called high culture and popular culture.

This dissertation situates the works of Anglo-Swiss artist Henry Fuseli and French artist Anne-Louis Girodet within a vast and heterogeneous epistemological transformation occurring in the late eighteenth and early nineteenth centuries. It examines three distinct but interlocking case studies—physiognomy, electricity, and the guillotine—each of which constellates scientific discourses, representational practices, and popular attractions. Although working in separate contexts and different modalities, Fuseli and Girodet both engaged with these discourses and practices. Yet they did so in ways that also tested and undermined them. They painted bodies that emphatically failed to conform to the scientific discourses they cited; they painted bodies that were similarly unable to represent heroic virtues or legible narratives. In this way Fuseli and Girodet compel us to read the stylistic shift from neoclassicism to romanticism as participating in a significant realignment of the relationship between knowledge, representation, and the body. By the first decades of the nineteenth century, the body no longer served as a privileged agent of knowledge production within the scientific discourses and artistic practices under consideration. The physiognomic body was no longer self-identical; the electric body was no longer internally continuous. The guillotine offered, in their places, bodies without heads and heads without bodies, whose mechanisms of sensation and cognition were only ever partially and provisionally aligned.

Ce mémoire a pour sujet les œuvres réalisées à la fin du XVIIIe et au début du XIXe siècle par Johann Heinrich Füssli, inspirées de l'œuvre littéraire The Faerie Queene (1590-1596), du poète anglais Edmund Spenser. Au nombre de quinze, ces œuvres sont abordées en tant que corpus au sein de l'œuvre de Füssli. L'objectif du mémoire est d'étudier et de documenter, au moyen d'un catalogue raisonné, ces œuvres à sujets spensérien. Une étude stylistique et iconographique qui tient compte des stratégies formelles utilisées pour réaliser ces œuvres, mise en lien avec le contexte culturel, permet de les replacer dans l'ensemble de l'œuvre de Füssli et de la tradition théorique et esthétique à laquelle il est redevable. Le choix de Spenser comme thématique à illustrer, ainsi que le rapport entre les images et le texte, y sont également abordés en mettant l'accent sur la représentation discordante des genres sexuels chez le poète et le peintre. Cette discordance donne lieu à l'hypothèse défendue dans ce mémoire selon laquelle les œuvres de Füssli, ayant pour sujets The Faerie Queene d'Edmund Spenser, sont des œuvres à sujets littéraires pour lesquelles l'artiste fait preuve d'invention et dans lesquelles il exprime ses sentiments face au monde où il vit. Il ne s'agit donc pas d'illustrations, puisque ce terme sous-tend la possibilité d'un respect strict au texte. ______________________________________________________________________________ MOTS-CLÉS DE L’AUTEUR : Johann Heinrich Füssli (1741-1825), The Faerie Queene, Edmund Spenser, ut pictura poesis, œuvre à sujet littéraire, illustration, invention, sublime, gothic, études genrées.